Julfirande

I Sverige igen då, annandag jul och energi samlas till att börja plugga DigSig, tänkte ha den där första igångstartningsdagen när inget vettigt blir gjort avklarad så att jag kan komma igång på riktigt sen.

Julen har varit bra, anlände Trollhättan två timmar efter planet landade på Landvetter. En odramatisk resa men med besvärliga säkerhetskontroller där genidraget att ha stövlar på fötterna istället för i väskan visade sig måttligt genialt och jag fick tassa igenom metalldetektorn både en och två gånger i strumplästen, med mascaran och linsetuiet väl inpackade i enliters plastpåse.

Julaftonen tillbringades i lugn och ro med mor och bror. En utlandsvistelse gör att man känner sig vilsen både här och där; under julaftonsförmiddagens joggingtur fick jag hejda mig varje gång jag ville säga bonjour till dem jag mötte, det var fel språk men goddag kändes lika fel och på svenskt manér höll jag tyst och sträckte mig till ett leende vilket även det bemöttes med undrande blickar om jag kanske var lite galen ändå.

Juldagen inleddes med TSOK:s långpass och fortsatte hos farmodern och farfadern i Nossebro. Vi var ovanligt många vilket var mycket trevligt, men annars var det mesta som sig bör med de banbrytande nyheterna att Karin tog kalkon och Jonas inte fick kaffe först (han fick t o m servera!), jag som då är lite mer noga med det här med traditioner avstod artigt från ris à la Malta.

Idag ska det som sagt pluggas och imorgon far vi till mormor och morfar, varifrån jag fortsätter i faderns bil till Stockholm för att träffa vänner, fira nyår och ja, just ja, plugga lite också…

Slutligt, frukostlektyren idag var Ny Teknik varifrån följande citat tas helt ur sitt sammanhand (jag vill ju egentligen inte jämföra mig med Fuglesang):

"Jag pratar om en människa som målmedvetet har pluggat och tränat hela sitt liv. Nött bänkar i föreläsningssalar, löst komplicerade ekvationer och satt snurr på riktigt små partiklar i Cern (sic).
En riktig nörd, alltså."

Pff. Tur att jag ser nörd som ett positivt epitet på många vis.

Ska väl vara de flesta språk jag stött på här

Gladelig Jul

Buon Natale
Joyeux Noël
Glædelig Jul
Hyvaa Joulua
Feliz Navidad
Merry Christmas
Vrolijk Kerstfeest
Frohe Weihnachten
Priecigus Ziemassvetkus
Pozdravljaju s prazdnikom Rozjdestva

eller
God Jul
för dé ä dä dé ä.

Nu loggar jag snart ut och imorgon flygs det norröver, så nästa inlägg blir från Sverige. Au revoir!

And finally, many thanks to Philippe for helping me with the (pseudo-) moving today, and Elena for keeping a lot of my stuff* at her home... and to Benjamin for not complaining about having the rest of it at our office:)

*crap does accumulate... (but not only literally)

Djupt imponerad…

…av mig själv, ty klockan är bara elva kvällen innan flytt och jag har redan krupit ner i sovsäcken i ett nästan ekande tomt rum. Vardagsrummet däremot är halvfullt och trots att jag väl kände till min smått hamsterartade läggning är jag förvånad hur mycket prylar jag lyckats samla på mig på ett halvår. Blir hämtad imorgon bitti och det är frågan om det ens är idé att flytta prylarna från V70:n till Elenas Fiat Uno.

Rumsbesiktning däremot blir imorgon kväll, det går naturligtvis inte för sig att mina saker står i vardagsrummet medan vi kollar mitt rum, och att någon annan låser efter mig när jag går - vem vet vad jag skulle kunna förstöra under tiden? Hyresvärden har blivit (ännu) lite kinkigare sedan han upptäckt att någon gnagt (gnagt?!) på Håkons skrivbord efter att han åkt. Katys förslag att det kanske var en ekorre som hoppat in gick tydligen inte alls hem.

Så det är sista natten i Frankrike nu, imorgon Schweiz och sedan Sverige i tre hela veckor. Ska bli skönt med lite lov innan tentaplugg tar vid, det är nog så dags för att få ner geek-nivån (jag menar, beskriva färger i rgb-notation…). Tempot sänktes något idag ändå, efter att felen vi upptäckte i min generator igår rättats till och telekonferensen med Linköping avlöpt väl.

Lite knappt tjugotre dagar

Kvar till framläggning. Lägg till fjorton och opponering sker, samt rapporten ska vara inskickad till tryck.

Japp, ty igår skickades 99 sidor in, tyvärr utan fullständig genomläsning från handledaren här. Full förståelse från mitt håll, problemet med strömförsöjning till magneterna i LHC som försenar nedkylningen ytterligare är något mer brådskande. I alla fall, (0,255,0)-ljus gavs idag.

Någon sade en gång att om exjobbet är 100 sidor är det nog tjockt för att titeln trycks på ryggen. Förvisso kommer det justeras en del till i texten men annars måste den självklara lösningen vara att låta acknowledgment utökas till två sidor. Det finns det garanterat fog för.

Verkar för övrigt som att Steve hann fara iväg över kontinenten i sin sportbil innan han hann svara på nedanstående. Och nej, det var ingen BMW eller Porsche men någon som kan något om bilar kanske vet vilken Mazda det troligen var som var tvåsitsig.

För övrigt har jag ju DN som startsida (samt skärmsläckare) och Christer Fuglesang-hysterin verkar enorm i Sverige - kan bara ana vad det är på TV. Men inte heller här går det obemärkt förbi, tack vare CERN bulletin.

Stephen, what's the name of your car?*

No no, I'm not going to change language on this blog (even if I sometimes mix everything up and my dreams during night are in the language I've used the most during the day), anyway not at the moment**. But how should I otherwise be able to convey the vital information about what car I've been driving today?

* I'm sure it's not written Mrs M on the official papers... you would never marry something bought second hand, would you?;)

** I have been thinking about it, but in addition to the fact of taking much more time it would preclude any sarcasms about Swiss and French culture...

Skytteltrafik

Får vara företagsrepresentant för CERN på LARM i februari i år, kul! Värd ifjol, representant i år - arbetsmarknadsmässor kan ge resultat.

Så det blir tre besök i Sverige på mindre än en månad. Kanske ska fundera på klippkort trots allt...

Mellandag

Jag vill minnas att jag förra helgen skrev ett inlägg som hette "Paus" med syftning på att jag tog en dag ledigt och for till Lyon istället för att jobba. Att idag ha en "mellandag" gör kanske gällande att jag slappar mest hela tiden. Njae, tanken var allt att jobba idag med men såhär i efterhand tror jag det blir mer uträttat den här helgen på detta sätt. Det har onekligen varit en rätt intensiv vecka som avslutades med att jag i fredags lämnade över rapporten till min handledare här. Första gången han tittar på den sedan det första utkastet tidigt i höstas (vilket inte han ska beskyllas för) och jag ser en möjlig bild framför mig hur han bekymrat kommer in på kontoret på måndag med en rödrandig rapport, som får min plan om att hinna klart till på onsdag att omvandlas till en avlägsen vision.

Nåväl, idag var tanken ambitiös och jag hade rapporten med till stan att titta på när julklappsinköpen var klara (i år bör inga stordåd förväntas, fantasin imponerar icke). Men så sprang jag på Steve mitt inne i ett varuhus och han undrade så snällt om han fick följa med och läsa rapport. Naturligtvis blev det inte lika mycket gjort men ur jobbsynpunkt var det inte helt fel med såväl språk- som faktagranskning om superconducting devices och accelerating cavities. Kombinerat med analys av bostadssituationen i London och intag av nästan obskyra mängder te från den rejält tilltagna menyn med t ex Choco Mexican Spice (vansinnigt gott!), Egyptian Lakritz och Saffran Chai (fanns att köpa hem, mmm…) var det hela mycket trevligt. Lite senare dök T och Jonas (den norske av dem) upp och vi vandrade vidare till en kinarestaurang. En lugn och trevlig kväll där jag insåg att det var sista lördagkvällen jag skulle behöva cykla från ändhållplatsen för att kunna komma hem.

För övrigt har snön i Jura nästan töat bort men jag tillåter mig vara egoistisk och tycker det är rätt bra så att jag slipper sukta dit nu när jag inte riktigt har tid.

Juha, min hjälte

Minns ni Juha som bodde i mitt hus i somras? Det gör jag i alla fall - idag extra mycket för igår ramlade det in ett mail från en bekant till honom som vill hyra mitt rum från 1 januari. Det är inte bekräftat än från min hyresvärd men om inget oförutsett händer flyttar jag i det snaraste. Närmare bestämt den 22/12 då vi får lägenheten. På så vis slipper jag dessutom bekymret att ta mig från landsbygden till flyget på morgonen den 23:e.

Och just ja, nu är jag lägenhetsinnehavare (nåväl, hyresgäst) i Schweiz också med nypåskrivet kontrakt. De kan det här med avgifter dock; att skriva kontrakt samt få namnlapp till brevlåda och dörr går i runda slängar på 1000 kr. Joråsåatteh...

Au boulot!

Just nu…

• …nyss hemkommen från julbord på IKEA (utan julskinka och sill, samt med lax i "Jansson"), fem nationaliteter i ett sjätte land
  
• …jullunch med sektionen imorgon
• …3-1 i matchen Datorerna - Benjamin&Erika
• …kontrakt för lägenheten på fredag
• …kombinerad födelsedagsfest för Laura och avskedsfest för Ola och Ludo på fredag
• …punka på cykeln (nya)
• …88 sidor rapport (inkl försättsblad)
• …hjärnstillestånd - ibland imponerar inte mina hjärnceller positivt på mig själv
  
• …annars mest jobba hela tiden
  
• …
• …
• …och sen några dars julhelg inför slutspurten
• …då blir man färreordig (men uppfinner nya ord)
  

Insikt om utsikt

Alltså, jag insåg just att jag ser Mont Blanc från mitt kontor. Väderleksrapport: sol på toppen.

Paus

Ja, igår tog jag en paus även om jag har ganska mycket att stå i nu; slutgiltiga rapporten (med reservation för språkliga ändringar och så lite till…) ska vara inne den 20:e och dessutom har jag fått en flytt på halsen. Det i sig är förvisso väldigt trevligt men lite att fixa med - vi har lägenheten redan från 15/12 och antingen ska jag hitta någon att ta över mitt rum i Prégnin eller också får vi försöka hyra ut mitt nya rum i Meyrin. Jag hoppas i alla fall på min nuvarande hyresvärds goda vilja om att de två månadernas uppsägningstid kan tolkas som att det är ok att lämna sista januari.

Just ja, paus var det. Tillsammans med T och Ludo for jag till Lyon där det var Fête de la Lumière, dvs allehanda ljusinstallationer runt om i staden. Mycket trevlig stad och vackert så det förslog. Tyvärr var vädret inte på vår sida, vilket i kombination med en icke fungerade kollektivtrafik pga strejk (Frankrike…) gjorde att det var ganska kallt och blött efter ett tag. Men som sagt trevligt ändå, och det gjorde ju bara lussekatterna och glöggen ännu godare väl hemma igen.

Men idag ska jag placera mig på mitt kontor istället. Tar emot lite för det är strålande sol och alldeles vitt uppe på Jurabergen, när jag vaknade var det några minusgrader även här nere i dalen. Men men, man får offra sig för konsten. Får drömma mig iväg lite och apropå aktuella händelser tänka att man kan komma långt efter CERN, en del får Nobelpris och andra hamnar i rymden. Det gäller ju att sätta ribban på rätt nivå.

Die Schweizerin

Jag ska flytta till Schweiz, till Meyrin! Där ska jag dela en lägenhet med Elena, en italiensk tjej. Någon gång efter nyåret blir det av, allt beror på när jag kan lämna mitt rum i Prégnin. Tjoho!

Uppdatering kommer.

"Welcome to the world of research"

Så sade en kompis när jag beklagade mig över att jag lagt två dagar på omständiga beräkningar som förmodligen inte leder någon vart och därför ändå inte hör hemma i rapporten. Detta när jag egentligen behöver all tid jag kan få för att komma framåt. Jaja, snart ska det tryckas på send-knappen för ett mail till Sverige med en betaversion bifogad. Just nu känns det som att det innehållsmässigt räcker till inledning och inte mer. Eller också är det bara torsdag och snön som äntligen låg på Jurabergen i morse har töat bort under dagen:).

Min kontorsgranne drömde för övrigt i natt att jag fick ett utbrott över att han satt och svor över att inget funkade. Det är ganska svårt att få mig över utbrottsgränsen och i just det fallet är det enda jag skulle förmedla ett stort fång medkänsla samt möjligen - i ren själviskhet - gotta mig lite över faktumet att inte vara den enda som tvingas till en svordom eller två ibland...

Just ja, jag fick en länk till ett filmklipp med skijumping från Eiger. Det var från min chef som såg till att jag anmälde mig till telemarkskursen. Hoppas att detta inte ingår i något av de två första kurstillfällena, när jag är i Sverige...

Hexehaus

Nämen titta vilket fint pepparkakshus jag byggt;). Alla eventuella likheter med spexets bidrag till Pepparkaksbuset är endast konsekvenser av tillfälligheter. Liksom alla likheter mellan delfinerna i taket och l'emporte-pièces som stoppades i en brevlåda på CERN häromveckan också är en slump.

Paris

Fantasifull titel men spiritualiteten är inte alltid på topp. Men så är jag då i Paris, sitter och surfar vid min brors dator och laddar inför att ta RER in till stan med rapporten under armen och sätta mig på ett kafé med den framför mig. Det låter så mycket mer glamoröst än att sitta hemma vid skrivbordet. Risken är överhängande att jag stannar i en eller kanske två, eller kanske till och med tre, affärer på vägen till det där kaféet och att arbetstiden inte blir alls så lång som tänkt men då kan jag väl skylla på att det är lördag? Samt glömma det faktum att jag var ledig torsdag och fredag.

Men vad jag gjort var det värt att vara ledig för! Blizzards julfest var en höjdare och inte alls så insnöat som jag hade befarat. En salig blandning människor men jag vågar nästan påstå att jag var den enda som aldrig spelat WoW. Det har aldrig varit en princip utan bara blivit så, dock avböjde jag när Nils ville visa i onsdags för jag tyckte nog att har jag aldrig spelat fram till dagen innan festen så kan det få vänta:). Det visades en demo av den nya expansionen, Second Crusade tror jag bestämt den heter och jag kände mig lite som en ateist i kyrkan som inte såg stundens allvar. För övrigt dansades klacken på skorna sönder igen så jag får knalla tillbaka till affären den här gången.

När man kan blogga med gott samvete på arbetstid

Jojo, CERN, where the web was born. Förvisso, internet fungerar uppenbarligen men det interna nätverket, icke. Så här sitter jag och behöver jobba men kommer inte åt mina filer. Hepp.

Kan istället berätta att jag igår tittade på en lägenhet, hoppas kunna flytta in hos en italiensk tjej, Elena, i Meyrin i början av nästa år. Men det är många om och men som ska uppfyllas så vi får se hur det går.

I övrigt en liten betraktelse över gröna skyltar. I det här landet betyder inte det ett ställe där man kan köpa alkohol utan nästan rakt tvärtom (dock inte så tvärtom som man kunde önska) registreringsskyltar på bilar. Om man är utlänning, bor i Frankrike och jobbar på CERN har man rätt att ha en grönskyltad bil som man därmed slipper skatta för. I Frankrike ska alla bilar som säljs ha en godkänd CT (Control Téchnique, besiktning) inom det senaste halvåret innan försäljning. Samma krav finns inte för grönskyltade bilar. Med andra ord, om den bil man vill ha inte klarar besiktningen kan man alltid ansöka om gröna skyltar och glatt köra vidare. Ska detta tolkas som att det inte är lika noga med utlänningar?;) Denna utsvävning apropå det att jag tackade nej till att överta Theos bil när han for, vilket dock mest var av ren lathet samt snålhet då inte ens gröna bilar klarar sig utan försäkring och bensin.

På fjärde dagen återuppstånden

Sådär, nu är bloggen åter vid liv igen. Under nytt namn denna gång, men samma innehåll. Tror att jag ska hittat alla gamla blogginlägg och klippt och klistrat in dem igen. Utan kommentarer förvisso men så är det. Och kom nu inte och säg att jag skulle tjänat tid på att göra något script som genererade alla inläggen till den nya bloggen... Jaja, back in business i alla fall.

Sedan sist har det jobbats en del, inte så mycket som det gjorde då det nu börjar brinna i knutarna. Jag försökte få en del gjort i lördags på kontoret, men det blev väl si och så med det. Har i alla fall bytt skrivbord och sitter nu på Theos gamla plats så att jag inte längre har ryggen mot dörren men istället kan se ut - skönt! Synd att Theo är borta dock, när man behöver nån att snacka skit eller älta kulturkrocksbryderier med.

"Die Schwede macht ein Hexehaus" hördes i telefonen i söndags och det märkliga i det var dels att Warner pratade i telefon här en söndag - han missade flyget hem till Berlin i lördags - och dels att jag gjorde pepparkakshus. Det senare var mycket trevligt även om Smartiesarna bara räckte till ena taket så det får bli en episod två där. Kvällen innan var för övrigt Warners närvaro tacksam, då han på ingenjörers vis klippte och skar i kabeln till min raclettegrill som visade sig ha schweiziskt uttag med tre pinnar, inte det minsta kompatibelt med två franska hål och en pinne.

Å så har jag shoppat i helgen. Ett stycke cykel för 15€ och ett stycke skidutrustning (utförsskidor, pjäxor och stavar) för 129€. Deuxième main så det förslår men bara bra. Mistern jag köpte cykeln av hade nog utan problem kunnat avvara den gratis dock, att döma av hans två välövertäckta sportbilar i garaget, innanför de tre vardagsbilarna på garageuppfarten bakom den fjärrstyrda grinden...

Imorgon far jag till Paris, ska bli riktigt kul! Och nu är det verkligen, verkligen dags att jobba...

Shaken not stirred

Det skakar lätt i mina underarmar så att jag måste koncentrera mig lite för att skriva. Har varit och klättrat för första gången i mitt liv, tillsammans med Steve som erkände att han inte var så snäll när han tipsade om olika vägar, så det var inte bara jag som var dålig. I alla fall, mycket roligt! Precis som med mtb väldigt mentalt; om man inte tror sig om att klara nästa grepp så går det naturligtvis inte heller, och vice versa. Å andra sidan, om det inte går så händer inget värre än att man ramlar ner i de hypertjocka mattorna så det var rätt ok det med.

Kanske är det samma skak som kommer att kännas på söndageftermiddagarna i vinter, fast då i låren efter förmiddagens telemarkskurs. Har anmält mig till kurs med ASPTT som betyder något i stil med Association Ski Poste Telecom T...t... ja, nåt sånt. Tips från min chef som är aktiv även där och välvilligt skrev in mig (och som för övrigt har adressen hit och ibland försöker Bablefish-översätta, vad jag förstått). Och som om det inte vore nog med nymodigheter vidarebefordrade en annan kollega informationsmailet om att CERN:s kajak- och kanotklubb just bildats; han har lovat att plocka med mig på turer till våren.

I övrigt Taylorutvecklas och PVSS:as det på kontoret, och lägenhet letas med vänsterhanden samtidigt som planer smids om pepparkaksbak med frågeställningen hur man lättast får tag i sirap. Billigt vin till glöggen ska i alla fall inte vara något problem:).

Morgon mellan fjällen

Idag låg snön vit på Jurabergens kam och solens strålar reflekterades vackrare än vanligt. Rimfrost även här nere i dalen och pepparkakshusbak i helgen gör gällande att december månad är i antågande. En dryg månad kvar på exjobbet, viss stress börjar krypa sig inpå.

Såhär i nästan juletid

Sedan någon månad tillbaka tränar jag skidgympa med CERN Ski Club, något som ska vara förberedande inför skidsäsongen med mängder av olika statiska rörelser som till en början inte verkar det minsta jobbiga men som man efter ett tag inser tar ganska bra. Det är lite hemtrevligt med den där gympan, vi ses en gång i veckan och i tisdags började vi till och med prata med varandra lite mer där i duschen efteråt (jodå, några av fransyskorna duschar allt direkt). Det är en rejäl blandning i såväl ålder som nationalitet, från unga snowboardkillar till damen i 70-årsåldern som på bruten franska manade fram mig och tyckte att jag som var ung kunde stå långt fram medan hon som var gammal fuskade ibland. Behöver knappast tilläggas att hon jobbade bättre än de flesta andra, som mannen i min grupp som alltid kom lite för sent till stationerna på cirkelstyrkan.

Till alla typer av gympa behövs en ledare och den här, han är något visst. Det är här ni skulle kunna vänta er en suktande beskrivning med uttryck som välformade biceps, seniga vader och ett sexpack på magen och så skulle ni alla se den hypertrimmade gymkillen framför er. Det är möjligt att han skulle kunna uppfylla den bilden, men det vet jag inte för den överskuggas av något så mycket mer talande; jag säger Tjuren Ferdinand på julafton. Ni vet han den långa matadoren, den stoltaste av dem alla. Han som går framåtlutad med rumpan högre än huvudet. Precis, precis så, ser instruktören ut och det felas varken på den galna blicken eller det hattiga rörelsemönstret. Vet inte om det är för att jag är extra dålig på att sträcka på mig eller om han märkt att jag gillar att träna (det är nog båda) som han är på mig extra mycket och demonstrativt sträcker på ryggen och putar med rumpan. Han skulle bara veta; jag kan knappt se honom utan att börja småle och i år bara måste jag nog återuppta traditionen att se Kalle Anka klockan tre på julafton; "pieds au largeur bassin, pieds dix heures dix, soufflez, inspirez, poussez…"

Ny dag, nya erfarenheter

Såtillvida att jag idag har besökt en lägenhet i Meyrin för att se om den skulle kunna vara något och det skulle den så imorgon ska jag ge mig in i byråkrati och administration och hu og hei vad det heter. Formulär ska fyllas i och skickas in och diverse kopior ska med, inget smidigt klickande på nätet efter sista-minuten-lägenheter här inte. Gäller att kunna ljuga lagom trovärdigt om att jag naturligtvis är kvar i minst ett år till och att jag under den tiden absolut inte ens kommer att slås av tanken på att flytta, t ex till något större med riktigt kök, okvadratiskt badkar och klädförvaring. Men ettan jag tittade på för nära 900 francs har balkong i alla fall:).

Resfeber

Brukar man ju kunna ha inför att man ska ut och resa. Nu ska jag inte ut och resa i det allra närmaste och jag brukar heller inte vara speciellt nervös när jag gör det. Snarare är det tal om någon sorts epidemi (eller kanske pandomi…) för det är mycket resor som snurrar i i huvudet nu. Har bokat - om än inte betalat - resa till Sverige över jul och nyår och det lutar åt att bli våldsamt länge i fosterlandet. Ramlar in den 23:e i Göteborg för att senare röra mig österut mot Hufvudstadsregionen och då kanske stanna ända till den 14:e. Det svider en aning i själen att ta ledigt första veckan från jobbet och lägga lediga dagar på det istället för att spara dem till eventuella skidveckor, men det är ju för la bonne cause som det heter. Ambitionen är hög och målet (visionen) är att skriva sista tentan den 10:e och lägga fram exjobbet den 12:e. Jullov? Njae, men det vore väldans trevligt att faktiskt bli klar med rapporten. Även om det just nu känns väldigt avlägset och jag ser många långa decemberkvällar på Prevessin framför mig. Men med hyfsad framförhållning ska det kanske kunna undvikas. Och sen ska det bli senilingenjör av mig - just ja, kontraktet fram till sista juni är även påskrivet av mig nu så c'est fait!

Resfeber ja, så var det. Linsen i slutet av januari (grrr för datumet;) ) lockar ju liksom VSR i början av februari, men klippkort Genève-Linköping verkar ännu inte finnas i varken easyjet:s eller Ryanair:s utbud. Framförallt var det ju det där med att tid är pengar…

En småkylig dag står i antågande och på schemat står marknad och ffg sedan juli; shoppingtur till Genève! Får se om jag lyckas komma hem med något mer spännande än ett USB-minne den här gången.

Allra slutligast, grattis på 25-årsdagen till Mattias! Här i landet är det helgdag idag (om än inte för Mattias' ära), en påminnelse om en av de stora historiska skillnaderna mellan våra länder; här är inte krigen något som enbart "de andra" var inblandade i.

Jobb o så

Det senaste har det jobbats på ganska duktigt på exjobbet. Ett icke oansenligt antal timmar har tillbringats i telefon med Henrik, min handledare på ISY som hjälper mig mer än jag kunnat hoppas på med rapportskrivandet*. De andra Technical Students här nere är nästan lite avundsjuka och suckar om sina handledare och examinatorer därhemma som knappt vet vad de heter och än mindre vad de sysslar med.

Annars har jag förvånat mig själv en aning den senaste veckan när jag insåg att jag börjat skaffa mig träningskompisar på allvar, det var längesedan. Individualisten i själ och hjärta upptäcker att det är ganska trevligt att åka till simhallen tillsammans med andra och att utforska CERN Prevessin med inlines och stavar i sällskap istället för själv. Det senare större än man först tror, och det är lite svårt att föreställa sig att i de där slitna barackerna bedrivs något som lär vara tämligen avancerad forskning. Som vi konstaterade Petter och jag i onsdags kväll när vi var ute; det är inte på kontor som CERN lägger sina pengar (förlåt, våra skattepengar).

Kan ju inte låta bli att skicka en liten liten känga till Joel också, är du-vet-vad någon sorts hämnd för att ha blivit runtsläpad i Västerlandaskogen en gång för en herrans massa år sen?;)

*Vet inte om du läser detta av någon anledning, Henrik, men eftersom det inte är du som (förhoppningsvis) ska godkänna mig behöver du inte oroa dig att det är fjäsk.

Fynd

Igår gjordes något av ett fynd; vi skulle fara på cykeltur till Ferney-Voltaire för att titta på Voltaires hus (vilket en gång genomkorsades av den schweizisk-franska gränsen så att herrn i fråga kunde ha sitt sovrum utom räckhåll för att bli arresterad av den franska polisen) samt besöka det välrenommerade fromageriet Michelin. Château de Voltaire var förvisso stängt för säsongen men dessbättre ramlade vi rakt in i lördagsmorgonens marknad. Jag hade enbart hört talas om den men ämnar nu bli en flitig besökare. Oliver i inläggningar att dö för (och som förmodligen ger upphov till en andedräkt som kan ta död på både det ena och det andra) och framförallt soltorkade tomater, denna lyx som saknats mig så. 10 € kilot var ju inte ens bara moins chères utan till och med meilleures marchées än man kunde hoppas på.

Nu i väntan på att bli upphämtad med bil för att upp och skutta i Jurabergen och njuta av solen. Långkalsonger och gtx-kängor på, lär kunna bli kallt på 1500 meters höjd idag.










Uppdatering: en illustration av olivutbudet. Och det är inte fult att peka.

[Obi-wan Kenobi]

No, OB1 can not be launched at the same time as OB35. Vilket var förklaringen till att av 300 anrop var ungefär 2300 ogiltiga och 7600 giltiga. Just ja, ni ser. Upptäckten av sådant kan få vem som helst att associera i konstiga banor. Hur som helst verkar programmet funka nu utan att jag måste kolla både Pin > Pout och Pin - Pout > 0. Känns ju tryggt, snart läge att stoppa in i en PLC på riktigt alltså.

I övrigt händer sådant som att far min är på besök, han får dock inte njuta av samma sommarvärme som förra helgen men däremot en våldsamt vacker soluppgång i morse med Mont Blanc rödfärgad och frost i grannens häck (ja alltså, jag har ingen aning om huruvida grannen suttit bar-rumpad på en kall sten men ni förstår). Har också fått en ny kontorsgranne, Benoit är utbytt mot Benjamin så det räcker att hålla Ben i huvudet för att inte göra bort sig.

Det senaste budet i bostadsfrågan är att jag bor kvar i alla fall januari ut, även om jag förvisso ska titta på ett rum i en villa i Meyrin (Schweiz) på måndag. Egen lägenhet lockar dock något mer än nytt kollektiv så jag fortsätter nog speja. Apropå hem vill jag tacka moderen för omtanken som gör att sängkanten numer pryds av min lilla rosa cykelkorg från min allra första cykel. Då användes den inte till att förvara mobiltelefon och persienn-fjärrkontroll men tekniken går framåt.

Slutligen, anmälan inskickad till IKEA:s julbord på Luciadagen, samt pepparkaksbak hemma hos familjen Christiansson inplanerat i kalendern. Jodå, det är ju ändå november och Halloween passerat (en helg till vilken Katy på samma sätt ville hedra sitt lands traditioner och därför "lånade" en av hyresvärdens pumpor från trädgården. Friska tag, sånt gillar vi!).

Dementi

Jag ljög ju. Jag har visst bott med tjejer förut, i Eksjö. Till och med delat rum*. Ber å det hövligaste om ursäkt. Flyttplanerna här har börjat vackla lite, igår kom Daniel hem och ikväll ska Katy bjuda hem amerikanska vänner för att fira Halloween. Sånt händer inte när man bor själv. Inför längdskidsäsongen bor jag också rätt bra, nära till välvilliga skjutsar. Men de stora nackdelarna i grinig hyresvärd och i att aldrig ha något Eget kvarstår. Så vansinnigt typiskt mig att bli rastlös, ingen kunde väl tro att jag skulle bo på samma ställe mer än ett halvår? Jaja, jag har till imorgon på mig att bestämma mig:).

*Korridorsboendet bortsåg jag dock medvetet från, det räknas inte riktigt.

Vitamininjektion

Något bättre ord kan jag inte komma på för helgen som varit. Inte sällan brukar det användas för energigivande avbrott i vardagen, och detta var ett avbrott som gav energi på ett sätt jag knappt visste fanns. Det var så härligt att på sätt och vis ta del av allt där hemma, vilket väckte lagom (vad är väl svenskare än just det?) mycket hemlängtan för känna en sorts trygghet över något som alltid finns där i ryggen, men samtidigt med glädje kunna visa upp den nya vardagen.

Kanske nog med flummiga språkliga utsvävningar...jag är i alla fall väldigt glad över den här helgen med Chris och Martin på besök och hoppas på återseende snart!

Inledningen på helgen var inte heller dum, min sexmånaders förlängning är påskriven så nu blir jag här till minst juni... Minst skriver jag eftersom jag bestämt mig för att söka den tidigare nämnda posten också, efter ett hoppingivande samtal med chefen. Hoppingivande på så sätt att det kanske kan gå att ordna andra lösningar för att vara kvar ett tag även om jag inte får just det jobbet. Förlängningen har också gjort att jag funderat över boende lite mer och det lutar väldigt starkt åt att jag i veckan meddelar min hyresvärd att jag lämnar huset efter nyår. Nog för att den nya amerikanskan (jag ska bo med en tjej för första gången i livet - hur ska det gå?:) ) verkar väldigt trevlig men jag tror jag ska försöka hitta något eget.

"Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv..."

Kanske inte men om man skulle jobba på CERN hela sitt liv skulle man definitivt se människor komma och gå. Redan efter fyra månader har flera vänner åkt härifrån och nu är det dessutom dags för Øyvind att åka hem till Norge. Det kommer att bli tomt, jag kommer sakna honom mycket här hemma men hoppas trivas bra ändå. Det kändes nästan lite symboliskt att Jolene var låten som randomfunktionen valde spela på ipoden i morse när jag cyklade hemifrån. Även Benoit, min kontorsgranne, försvinner idag så förändringens vindar blåser.

Men när någon åker kommer andra och ett mycket efterlängtat besök står för dörren, om några timmar möter jag Christina och Martin på flygplatsen!

PS. Till Øyvind, som nu fått länken hit, om du tittar: Jag skrev inte det ovan för att jag vet det finns en chans att du läser, det hade jag skrivit ändå.

Torra fakta

Redan i gårdagens kommentar beskrev jag halvmaraton-upplevelsen lite kort men tänkte ändå tillägna ämnet ett helt eget inlägg. Resultaten har nu kommit och faktiskt står nettotiden, 1.39.10 med där. Det hela känns ytterligt viktigt eftersom 1.40 efter drygt halva loppet blev den gräns jag sprang på och som på slutet fick mig att hålla ett km-tempo på strax under 4.30 istället för de tidigare ca 4.45-55.

Jag satte mitt målsnöre vid 20 km och bestämde mig för att den sista kilometern skulle gå på vilja. Lite grymt tycker jag dock det var med flera reklambågar över upploppet; jag spurtade till den första bara för att upptäcka att det var fem kvar innan mållinjen. Men skam den som ger sig, inte läge att sakta ner inför publiken:).

Placeringsmässigt slutade jag på en 18:e plats av 131 seniordamer, eller 53:a av totalt 893. Om man dessutom skulle räkna på nettotiden (vilket jag envisas med) blir motsvarande siffror 17 respektive 47.

Upplevelsemässigt var det också riktigt trevligt, vädret var kanon - nästan på gränsen till för varmt - och omgivningarna gick inte att klaga på med vinodlingar på ena sidan och Lac Léman kantat av alper på den andra.

Uppdatering: Lagresultaten har kommit och CERN slutade tvåa, de sex bästa tiderna räknas och faktiskt blev jag en av de sex i laget (den sista förvisso men ändå). Kanske det jag är mest stolt över:). Jag minns när jag för tre år sedan var och tittade på målgången i Lausanne marathon, då trodde jag nog inte att jag själv skulle springa och dessutom i CERN:s lag.

Whispering words of wisdom, let it be

Ja, för jag uppvisade en oanad visdom, eller klokhet, idag. Sista etappen i o-klubbens höstcup visade sig vara en poängorientering där man skulle plocka så många poäng som möjligt under 75 minuter (kontrollernas värde varierade från 10 till 90 poäng). Ganska tidigt i loppet insåg jag att det knappast skulle vara en omöjlighet att ta alla kontroller men jag sade till mig själv att jag låter faktiskt bli, 45 minuter räcker alldeles utmärkt dagen innan en halvmara. Förbluffad över min egen klokhet undvek jag t o m ganska korta avstickare, det blev visserligen lite längre än tänkt men jag kände mig nästan lite stolt där vid målet över att jag inte fallit för frestelsen. Däremot förekom en del andra fall, eller om man ska säga, mindre kloka tilltag. Redan på väg till tvåan valde jag det dumma alternativet att traversera (på svenska; korsa?) en bäck som visade sig ha sina djupa ställen. Ingen fara, fanns stenar att gå på som inte ens var hala. Men av någon anledning började jag tveka och kroppen vagga lite fram och tillbaka innan den till slut bestämde sig för att vara baktung och plums så var ungefär hela jag blöt. Tur det var en ovanligt varm dag så att jag snabbt torkade, för inte ens på dessa sydliga breddgrader är det normalt badsäsong i slutet av oktober.

Hur det gick? Jo alltså, jag hade turen på min sida och tog med 30 poängs marginal en tionde plats idag, vilket räckte precis till en delad totalseger i cupen… Man får ju inte bli tjock när poängsumman räknas samman.

Sedan spenderades det pengar, min sedan ett tag inspanade jacka inhandlades i Annemasse på andra sidan Genève. Det som från början skulle vara en riktig friluftsig GoreTex-jacka blev en något mer modeinspirerad dito i North Face:s eget material och med löstagbar fleece, i en diskret grön ton (eh). Jag tar mig friheten att vara sportnörd och beskriva mitt jackinköp, häromdagen var jag nämligen nära att klistra in lite PLC-kod här för att jag var så förbannad på att X=Pin-Pout kunde bli mindre än noll trots att denna kodrad stod i satsen IF (Pin>Pout). Shit, jag gjorde det…

På vägen hem från Annemasse stannade jag till på Les Brasseurs inne i Genève och träffade Øyvind med flera, en avskedsfest för honom som åker nästa fredag. Måste tillstå att jag kommer att sakna honom. Själv stannade jag inte länge utan intog i gott sällskap kvällens första pastaportion, för att åka hem och inmundiga den andra (pastaladda? jag!? måste vara första gången i världshistorien…) och därefter skriva på bloggen och sen…där var vi ikapp nuet och jag ska strax inta vågrät läge i snarkofagen.

Just ja, konstaterade just att nettohöjdskillnaden i loppet imorgon är två meter nedför, högsta punkten är femton meter över starten. Kuperingen ska jag nog klara av med andra ord.

Ärtor & punsch

Var det alltså dags för igår och det var riktigt trevligt, vi var cirkus 15 pers hemma hos oss och Jonas stekte säkert 100 pannkakor. Många var det i alla fall. Lite pinsamt att ingen av oss mindes melodin på Gul lyser solen men det funkade faktiskt utmärkt med Imse Vimse Spindel-melodin.

Annars har livet sin gilla gång, idag när jag kom till jobbet på morgonen hade simuleringen stått och rullat hela natten utan konstiga värden så jag är mer än nöjd. Det ska nog kunna strömma in helium i kryosystemet i LHC ändå till slut. Det är ju på mig det hänger alltihop, som chefen, handledaren och jag skojade om häromdagen. Apropå chefen tror jag det börjar dra ihop sig att skriva kontrakt nu. Men då har jag naturligtvis börjat tveka lite, tror jag står inför mitt livs första riktiga karriärval (det vet väl alla att Y är ett ickeval där man garderar sig mot, förlåt för, allt?). Vadän detta? Har hittat en post som intresserar mig mycket och som skulle hålla mig kvar i ytterligare ett till tre år, problemet är att den börjar redan i mars och det går ju emot det här med sex månaders förlängning av mitt nuvarande kontrakt. Ska ta och prata med chefen om det hela, fast egentligen tror jag inte jag behöver grubbla så mycket för de där posterna är väldans attraktiva. De uppmuntrar förvisso kvinnliga sökande och där har jag ju en fördel ifall jag skulle söka. Om än en fördel som jag inte vill utnyttja men det är å andra sidan inget jag kan påverka och ett faktum jag förmodligen alltid kommer att möta i yrkeslivet. Gäller att hålla huvudet högt och tro att det bara var pricken över i:et om jag skulle ställas inför det;).

I helgen är det så dags för Lausanne halvmarathon, tjugo över åtta blir jag upphämtad i Prégnin men inte förrän halv två går starten så det kommer bli en låång dag. Upptäckte häromdagen att loppet är verkligen halva marathon-banan, vilket innebär att vi startar vid den banans vändpunkt och därmed bara behöver springa i en riktning från A till B. Mentalt roligare än att starta på B och vända vid A för att ta samma väg tillbaka.

Enbart genier kan leva i kaos

Det är ett mycket välkänt faktum och därför kan ni tro att jag trivs alldeles ypperligt just nu där jag ligger på sängen i mitt nystädade rum som doftar gott av rengöringsmedel och utan ett enda plagg på golvet (mycket märkligt, att trots att jag har relativt få prylar här går det att få så vansinnigt stökigt).

En sån där härlig höstdag, började mulet men nu tror jag molnen har lättat nog så att man se Jurabergens kam. Bergen på andra sidan Genèvesjön, som mitt fönster vetter mot, skönjer man dock bara konturen av. Tempot i huset är alldeles lugnt och snart ska jag stänga av datorn för att istället öppna min nya pocketdeckare, koppla av med svensk läsning:)

Lösa planer smids om Ä&P (där P kan få stå för både punsch och pannkakor) på torsdag, ännu lösare men mer högtflygande om Nobelmiddag om ett par månader. Inte mig emot, traditionen av att klä upp sig är inte lika vedertagen här och vi är några som börjar känna abstinens. Diskussionen står mellan black or white tie, och huruvida fem rätter verkligen räcker...

Skulle hetat "kortis" men...

Skulle hetat "kortis" men...

Eftersom det var så länge sen jag skrev skulle jag egentligen skriva ett långt inlägg och nog har jag saker att berätta om för att fylla detta långa inlägg, men jag.. alltså jo... äh, jag skyller på att ingen skulle orka läsa och tar det lite piano:).

Nu har alltså mamma varit här, första besöket från Sverige och det var mycket roligt att visa upp mina nya hemtrakter. Tillika roligt att få fragment från mina gamla; såsom att bläddra i Skogssport och baka potatis med kummin på.

Medan mor min såg sig om i Genève, dock hindrad från FN-besök på grund av terrorhot, jobbade jag veckan som vanligt. Helgen ägnade vi åt ganska sportiga aktiviteter; orientering i Jurabergen (La Dôle) på lördagen och vandring från La Givrine till St Cergue på söndagen. Lördagen i Frankrike (i alla fall start och mål) och söndagen i Schweiz. Vi tog oss dit via ett litet tuff-tuff-tåg och födelsedags-sms:et till fadern väckte viss avund. I övrigt hann vi med ett besök på Café du Soleil som lär vara en instituion här i stada, en tur ner i Atlas och icke att förglömma att tvätta min cykel. Tack för det och en bra helg!

Apropå Atlas och underjord for jag och chefen i tisdags iväg för att ta oss in i tunneln "på riktigt" (Atlas är en experimentstation) men den enda tunnel jag hade fått access (jag vet, svengelska...) till var den för att åka in i CERN-området utan att passera Gå, förlåt landsgränsen, så det blir nästa-vecka-göra. Nästa vecka som också ska ägnas åt mitt senaste påhitt, nämligen att springa Lausanne halvmarathon. När de frågar så snällt från löparklubben kan jag ju inte annat än att bli smickrad. Vi har ett lag på åtta personer från CERN men det är bara de sex bästa tiderna som räknas så jag behöver inte känna någon stress:).

Till sist \har hyresvärden klagat på att vi gör av med 60% mer el än i hans hus. Mycket märkligt att fem vuxna som lagar mat, tvättar mm helt oberoende av varandra förbrukar avsevärt mer än en familj med två vuxna och två barn. Men vi kan ju säga att det vi kan spara mest på är att lyssna mindre på klassisk musik i vardagsrummet. Mozart i all ära men varje dag..natt..nåja...

Tji fick pianot, mera forte! idag...

PS. Äntligen har Orhan Pamuk fått Nobelpriset i litteratur

Familjär överdos?

Nja, så vill jag inte se det men det är nästan så man skulle kunna undra. Har just bokat resa till Paris för att hälsa på Nils som bjudit med mig på Blizzards julfest sista torsdagen i november. Spännande må jag säga, ska bli riktigt kul! Eller är det kanske WoW som är det rätta uttrycket...? Lite julhandling ska jag se till att hinna med också. Riktigt skojsigt det här! Att SNCF (franska SJ) erbjuder tågbiljetter för 25 € gör inte saken sämre.

Pilgrimsfärd

Det tycks mig nästan som att Prégnin blivit ett nytt Mecka då gäster står att vänta på löpande band. Men jag klagar icke utan precis tvärtom och gläder mig å det varmaste över besöken.

Får se vad jag ska fylla på listan med önskemål med tills de andra kommer, modern har bl a fått följande uppdrag (för att visa på vad som saknas här):

malen kardemumma
kummin
messmör
Salt & Blandat
soltorkade tomater
chai-te (tautologi, jag vet)
…

En lista åt andra hållet med önskemål härifrån skulle förmodligen innehålla vin, chèvre, kastanjer och…tja, det var väl det. Heja Sverige:)

Kort rapport från Rom: varmt, skönt, trevligt, god glass, lyckad semester!

Bloggum Romanum

Nu vet jag förvisso inte vad blogg har för genus på latin, men det kanske inte behöver vara så stort huvudbry för när jag tänker efter finns nog inte ordet över huvud taget. I alla fall, jag sitter på ett vandrarhem i Rom och funderar om jag inte borde kunna skriva utan att nyttja svenska tecken i onödan (hm..). Snart ska vi ut och roa oss, intaga middag på en av Adriano rekommenderad restaurang (efter glassbarstipset har han fortsatt förtroende) och sedan kanske vidare ut i Roms nattliv. Om vi orkar, reveljen gick trots allt 4.30 i morse och under dagen har vi sett bl a Colosseum och slagits med turister. Trots att vi snart är inne i oktober är här varmt nog för shorts och jag vill inte tänka på hur mycket folk det är i juli och augusti... Allt för nu, vale!

"Ja, jag är ju egentligen ingen löpare"

Men ändå fick jag för mig att ställa upp i CERN Running Club:s årliga road race om 3 gånger 1.8 km (=5.4 km för den late). Det tog emot lite för den dåliga förloraren i mig vill ju inte ställa upp när jag inte kan vinna, men jag tänkte att just det kunde vara en bra övning. Så jag anmälde mig i sista sekund med den uppskattade tiden 25 min. Alla startade i omvänd ordning utifrån sin uppskattade tid med tanken att alla skulle komma i mål samtidigt (blev väl si och så med det). Nåväl, jag hade min kloka vän Malins valspråk om att allt går med vilja, våld och vaselin i bakhuvudet och bestämde mig för att köra första varvet lugnt (vaselin), sedan ta i lite på det andra (våld) och till sist slita med hjälp av vilja. Det blev mer vaselin- vaselin- vilja/våld där jag i första varvets avslutande backe gick om två damer, sedan höll jämnt tempo med tjejen en bra bit framför under andra och tredje varvet för att till sist intala mig att det faktiskt inte var ogörligt och därefter spurta om i allra sista backen. Så se på f-n om jag faktiskt inte var först ändå av de ganska få damer som ställde upp (och då blev jag såhär glad). Jag vill bestämt hävda att det här liksom med orienteringen mer handlade om (avsaknaden av) konkurrensen men det var i alla fall roligt att få en pokal. Den pryder nu sin plats på kylskåpet i villan i Prégnin och är i sanningens namn ganska ful (om man får säga så) men Warner har lovat att dricka vin ur den någon dag som omväxling till värmeljusglasen. Reflektionen var att mitt vinnande koncept var att hålla ett någorlunda jämnt tempo över hela varvet, tuffar på som en liten traktor. Tiden? Knappa 23 tror jag, de är inte så snabba med resultaten.

Och idag ska det lyssnas på Stephen Hawking samt funderas över vad som ska stå på listan till mor när hon kommer nästa vecka. Just ja, imorgon 6.45 går flyget till Rom!

Så blev det

Vet inte när det hände sist men den här helgen har jag orienterat både lördag och söndag, ovant men trevligt. I lördags CERN:s ol-cup i Salève, på andra sidan Genève. Den här gången blev det ingen seger (trea) vilket är föga förvånande; jag, kartan och kompassen var inte ett utan snarare fyra eller så. En av de före hette dessutom Niggli i efternamn och svågerskapet med Simone måste väl förpliktiga. Jag tjatar ibland om hur liten världen är och i alla fall är den inom CERN tillräckligt liten för sammanträffanden att uppstå. Jag åkte med Daniel (portugis) som kör Roderiks gamla bil, de båda bodde tillsammans tidigare. Genom den bekantskapen hade han fått veta att jag fyllde år förra gången vi åkte ihop, och när fick han veta det? På sin egen födelsedagsmiddag, samma kväll. För tre veckor sedan hade vi alltså båda födelsedag men ingen av oss nämnde det för den andre.

Det blev Nuit des Musées i Lausanne tillsammans med Ludo och det där med orientering och ostfondue har nästan blivit en lördagstradition. Testade Café du Grütli som lär vara ganska känt och det kan det allt få förtjäna. En oväntade "höjdare" under kvällen var när bussen från Art Brut (museum där de flesta konstnärerna är/var mentalpatienter) till Espace des Inventions (Tom Tits-liknande men mycket mindre) åkte förbi Planète Bleue (mitt studenthem i Lausanne) och vidare nedåt sjön precis längs min gamla skolväg.

Idag åter orientering alltså, i Le Lieu i Vallée de Joux. Roligt igen men sämre lopp än igår, de hade varit snälla med höjdmetrarna dock (6190m, 180 m stigning mot gårdagens 5500 m och 310 m stigning) vilket var skönt för lite slitna ben. Resultatet är inte klart än men det är inte så viktigt. Jag åkte dit tillsammans med Lennart, eldsjälen i CO CERN som lovat ta med mig på OL och längdskidor när jag så vill. Eller om det snarare var jag som lovade att följa med…

Helg

Idag har jag egentligen inget speciellt alls att säga (som att jag brukar ha det) mer än att det är dags för helg igen. Imorgon ska det orienteras, det sägs vara kuperat, och sedan far jag troligen till Lausanne och Nuit des Musées. För 10 CHF får man entré till stans alla muséer till klockan fyra på natten. Just så länge räknar jag inte med att ta del av spektaklet dock, men det vore roligt att återse Musée Olympique (även om damernas höjdhoppsribba utanför entrén fortfarande lär ligga på 2.09 och utan Kajsa Bergqvists namn) och Espace des Inventions, samt besöka något nytt.

På söndag blir det kanske orientering igen, mer åt tävlingshållet i Le Lieu i Vallée de Joux, men jag får se. Alternativ B, eller A, beror på hur man ser det, är Coupe Icare i Grenoble, vad jag förstått en festival med allehanda flygande föremål. Tja, helgen lär inte bli tom i alla fall. Tjipp!

Död åt Jante...

Eller: efter följande dialog fick jag en sån där självförtroendekick att jag bara måste förmedla (innan jag kör fast igen på något annat).

Handledaren kommer in på kontoret: Du måste införa en boolean för att lösa problemet och införa ett test i koden.

Jag: Men jag tror inte det, jag har just kommit på en annan lösning för att slippa ändra koden.

H ser skeptisk ut: Nej, men det är ju en differens och inget absolut värde.

H, efter förevisning: Aah, parfait. Tu peux faire comme ça. Bonne idée!

Det tog två och en halv månad men det var det värt:).

Tillägnat Chris

Idag var det dags för mitt andra framträdande vid CERN O-club's höstcup, i schweiziska La Rippe. Lite kaxig med förra gångens seger i färskt minne gav jag mig på Technique Long, 5.6 km och 300 meters höjdskillnad. Låter kanske inte enormt men utan att ha räknat höjdkurvorna vågar jag påstå att 90% av höjdmetrarna var avklarade innan trean. Det var inga problem alls att följa Kent Olssons gamla råd att gå till ettan, eller i alla fall tvåan. Där det för övrigt gällde att inte hamna utanför kartan, inte nog med att det vore svårt att läsa in sig så kan man ju inte passera gränsen hur som helst; det stod France på andra sidan den spikraka stigen.

Det var lite svårare den här gången (med det inte sagt svårt) och därmed roligare, även om jag naturligtvis lyckades klanta till det här och var. Kartan med inritade vägval är fotad och publicerad, ser kanske inte så illa ut men det tvekades ofta. Vägvalet till fyran var nog i sig bra men genomförandet sådär. Femman var vad vi populärt kallar en bingokontroll, för att inte tala om tian. En glänta vid ett stigslut, hur svårt kan det vara? Fram till den försökte jag hålla mig till den gyllene regeln att alltid ta kontrollerna uppifrån, men efteråt ändrade jag taktik och det funkade bättre. Resultatet då? Ja, någon skamgräns lyckades jag inte hålla men de andra var ännu sämre på det och tänka sig blev det faktiskt inte en seger till. Nu börjar jag få lite blodad tand för höstcupen och vill ställa upp igen, kanske kan locka med mig modern om några veckor. Torde inte vara omöjligt alls.

Den tekniska redogörelsen för loppet avklarad, så lite reflektioner. Innan avfärd fick jag kommentaren "typiskt skandinaviskt" angående min kompass, mina Sportident- och Emit-brickor (är förvisso stiftklämmor på CERN:s träningar), dubbskor med mera. Att ha all utrustning för att göra något. Och det ligger mycket i det tror jag: i Sverige är det bara Orienterare som orienterar, bara Cyklister som cyklar etc. Jag har blivit förvånad över hur de som inte kallar sig orienterare ändå hänger med på lördagsträningarna. Skulle jag fråga någon hemma skulle svaret bli att "jag har ju inga kläder" och jag skulle snart hålla med om att utan nylonbyxor och med vanliga joggingskor blir det svårt. Här gör man saker man tycker är kul, strunt samma om man inte har alla attiraljer. Det är mindre pretentiöst här och ingen räds att vara blåbär.

På kvällen firades segern med ostfondue hemma tillsammans med Ludo, Oliv och Stephen. Nog för att vi fick veta resultaten först efter maten men det är ju alltid trevligt med en ursäkt.

PS. Jag vill be om ursäkt för gårdagens knasinlägg, Blogger strular och jag försökte ta bort det felaktigt publicerade inlägget. Det syns dock fortfarande och nu kan jag inte ta bort det eftersom det inte finns något objekt att ta bort. Datorer. Suck. DS.

Lite bildpublicering som pausunderhållning

Utsikt över en av havsvikarna, Calanques de Cassis.

Jag apar mig mer än vanligt.
Vyn inåt land gick inte heller av för hackor.

Klippan i bakgrunden lär vara Europas högsta.

Forsen nedanför källan i Fontaine de Vaucluse, lågt vatten pga den torra sommaren.

Lågt vatten även i La Volane ovanför Vals les Bains, men det gick fint att bada under bron ändå (kan även bilnycklarna intyga).

Apropå asfalt

Så har jag idag köpt en stavmixer och kan nu laga såväl avokadosoppa som tomatsalsa och hummus (redan testat, mm). Dessutom har jag analyserat IKEA-katalogen, kokat "riktigt" chai-te, testat om staketet till hagen med de vildsinta korna var ett elstängsel (det var det) samt låtit Bo Kaspers dåna i våra nya högtalare som Warner så omtänksamt försett hushållet med (i tisdags var det Mozart som gällde).

Btw, do you know why so many digital freaks use to mix up Halloween and Christmas? Because 31 oct is the same as 25 dec.

posted by erika at 11:06 PM

En vacances

Blixtarna avlöser varandra utanför fönstret och har nu börjat följas av ett dovt muller. Skulle kunna betyda att det blir svårt att sova i natt men jag tror ändå inte det med alla intryck som ska smältas. Att Frankrike var vackert, det visste jag, men jag har också varit här länge nog för att börja inta den där tråkiga "jamen det här är mycket bättre i Sverige"-inställningen vilket gör att det krävs mer för att imponera. Därför vill det inte säga lite att jag den här helgen blivit överväldigad. Branta klippor, olivlundar, azurblått medelhav, pittoreska byar, vindruvsfält, stenlagda broar, porlande forsar…

För att ta det från början tog jag i onsdags tåget till Valence (och här är jag inte imponerad av Frankrike, ett tåg såpass omodernt och skraltigt att man inte ens får använda tågtoan på stationerna…) och vidare med bil till Privas. På torsdagmorgonen antogs resan söderut på motorvägen riktning Marseille. Som visst avbrott mot den vackra utsikten var de flertaliga kärnkraftverken. Första etappmålet var les Calanques de Cassis, den franska motsvarigheten till norska fjordar. Imorgon kan jag förhoppningsvis uppdatera dagens inlägg med bilder, till dess ger jag mig inte på att ens försöka beskriva. Under bilresan såg vädret ytterligt tråkigt ut och till en början gick det heller inte att se Europas högsta klippa på grund av dimman, men det ordnade till sig och i slutet av tretimmarspromenaden var det välbehövligt att doppa sig i Medelhavet. Till min stora förundran hängde en orienteringsskärm vid strandkanten. Mycket märkligt.

Vi fortsatte till Aix-en-Provence där vi gick ut och på restaurang tillsammans med några av Ludos studiekamrater. Jag minns hur vi i franskan på högstadiet tittade på UR-program inspelade i Aix och det kändes precis så som jag mindes att det såg ut. Natten tillbringades i grannstaden Manosque, för den intresserade finns torsdagens resväg här.

Fredagens morgon var, liksom för övrigt hela semesterns, lugn och följdes av vidare resa mot Fontaine de Vaucluse. Tydligen ett känt turistmål men vi hade tur som dels var där i september efter turistsäsongen (ändå med bra väder), dels en fredag när de flesta jobbar. Via les Dentelles de Montmirail med picnic och vinprovning samt -inköp hemma hos odlaren landade vi så i Montélimar som är känt för sin nougat, ni vet sådan som går under namnet Fransk nougat i Paradis och Aladdin-askarna. Fast det är nog lite av hädelse att påstå att Marabou-pralinen är av samma sort… Efter Montélimar hemfärd till Privas och lite inhemsk kultur till livs genom Star Academy, med begränsad kunskap om såväl det ena som det andra tror jag det är Frankrikes motsvarighet till Idol. Eller Fame Factory eller vad nu skillnaden är.

Lördagen var till en början tänkt att ägnas åt paddla i Gorges d'Ardèche men semesterlatheten satte in och det var ganska trevligt enbart att vara vid flodstranden nära Pont d'Arc och titta på förbipasserande kanoter. Ytterligare ett bad och därefter besök i den gamla kurorten Vals-les-Bains där vi bland annat smakade nougat-öl. Mycket spännande och skulle göra sig bra som veckans öl på VilleValla.

Idag var det lugnare tempo igen med sightseeing runtomkring Privas (innebar bland annat att plocka vindruvor i ett vindruvsträd, nästan direkt från bilfönstret - aldrig hört talas om drive-in?) och lite slappande vid poolkanten innan hemfärd mot Pays de Gex och Prégnin.

Näppeligen har det inte slutat åska och jag känner mig alldeles redo att krypa till kojs. Kanske blir det en komplettering redan imorgon med bilder, men då ska jag försöka fatta mig lite kortare i gengäld. Hej så länge!

Hur man öppnar tre bankkonton på mindre än två veckor

Sverige: Fylla i en blankett, lämna in i kassan på ICA. Fem minuter.

Schweiz: Fylla i en blankett, prata lite. "Nej tyvärr, ett halvår är inte nog för betalkort och internetbank." Tio minuter.

Frankrike: Boka tid ett par dar i förväg. Bli inkallad sisådär 30-40 minuter för sent. Skriva under minst sex olika blanketter. Prata med förmodligen bakfull bankir, tydligt fascinerad av att ha en fransktalande svenska som kund; "Du får ursäkta jag är lite långsam, lördag morgon du vet. Har du tagit med skidorna hit? Du ska väl kolla på matchen imorgon? Studera i sex år, själv orkade jag bara med fem." En och en halv timme.

Men jag gillar filosofin för att knyta ungdomar till banken i Frankrike; som tack för nyöppnandet sätter de in 20€ på kontot. Så timlönen för uppdraget blev ganska ok ändå.

posted by erika at

Arla morgonstund

När väcklarklockan ringer kl 06.00, då är det lätt att undra om den där idén med morgonträning var så genomtänkt. Men på inlines längs en slingrande asfaltsväg utmed Jurabergens fot, när det blivit just sådär ljust att reflexvästen inte längre skulle behövts, när molnen börjar skingras vid bergskammen och släpper fram de första solstrålarna, med utsikt över dalen och på andra sidan Genèvesjön Mont Blancs skarpa kontur mot soldiset… då är allt tvivel undanröjt.

Ska nog kunna bli en bra dag det här.

/Från ett frukostbord i Prégnin

Uppdatering: Jag får inte glömma att berätta om det lilla underverk jag fick beskåda igår; mitt första besök på BB någonsin och jag tror aldrig att jag sett en så liten människa som Marcus, knappt fyra dagar gammal. Helt fantastiskt, de pyttesmå fingrarna, den lilla lilla näsan... Återigen, stort grattis till hela familjen Christiansson!

Tjugofem år fyllda

Japp, halvvägs till femtio, nedräkningen kan börja. Nåväl, det gjorde inte så farligt ont att fylla tjugofem, inte ens en pirrning i stortån. Möjligtvis en lätt antydan till huvudvärk tidigare idag men det kan nog inte skyllas på åldern…

I alla fall, det var en bra födelsedag! Daniel ställde upp som chaufför på morgonen och vi for till postkontoret för att hämta paket och affären för att inhandla det som skulle inmundigas senare under kvällen. Pyssel i köket och lång brunch med paket- och brevöppning, stort tack alla, liksom för alla sms som ramlade in under dagen! Paketet som hämtades på posten var från faderen och innehöll ett halsband likt det på bilden till höger.

Därefter dags för orientering dit jag lyckats få skjuts efter att min förfrågan mailats ut till hela klubben varför alla visste vem jag var när jag kom dit. Jaja. Lite fegt valde jag klassen Technique Moyen som alltså innebär att det är tekniskt svårt (vilket visade sig vara en sanning med modifikation) och medellångt. 4,1 km och såhär i efterhand skulle jag nog valt Technique Long istället. Det blev faktiskt en seger men jag måste erkänna att såväl min tid som differensen till tvåan säger mer om konkurrensen än om mig. Oavsett vilket, kul var det i alla fall!

Så var det då dags för fest på kvällen. In alles var det nog 25-30 personer där och jag är imponerad av hur folk tog sig ut på landet; en del till och med gåendes. Vilket osökt fick mig att tänka på att världen är ganska liten, nyligen anlände Marcus och jag har visst gått på samma gymnasium. Och som ytterligare bevis på världens litenhet var även Adriano där, han ska försöka styra upp en träff med några av våra gemensamma bekanta från Lausanne. Hoppas det blir av!

När jag är inne på födelsedagstemat vill jag naturligtvis också gratulera Marcus Christiansson till det ypperliga valet av föräldrar, Thorsten och Serena. Dock kunde du varit lite mer omsorgsfull när du valde födelsedatum och väntat ytterligare några timmar så att vi skulle kunna fira samtidigt:).

Så, nu ska kvällen ägnas åt att sköta korrespondansen samt som avslutning läsa brevet från femtonårsdagen. Borde nog författa ett nytt men det kanske går att arkivera bloggen på något bra sätt istället. Tror det vore en bra affärsidé, att bygga funktionen "beställ blogg-bok" där man kan få sin blogg tryckt och inbunden i självvald design.

Och imorgon ny arbetsvecka, kort sådan ty torsdag är helgdag. Jeûne Genevois och eftersom det verkar otrevligt att fasta tar jag ledigt även på fredag och flyr fältet för en långhelg. På onsdag kväll tar jag tåget till Valence för att tillsammans med Ludo resa runt lite i Ardèche och vidare söderut mot Marseille och kanske Aix-en-Provence. Får se vad vädret tillåter.

I all diskretion

Det drar ihop sig. Några brev har ramlat in och ett ligger och väntar på postkontoret - spännande på min ära. Gårdagskvällen tillbringades i köket till huskompisarnas stora förtjusning, och trots hot om annat räckte det till att ta med både biscotti, chokladkakor och kanelbullar till dagens fika med sektionen. Kan nog till och med bli till att bjuda lite under morgondagens fest. Jajamen, inbjudan är skickad till maillistan, återstår att se om folk orkar pallra sig ut på vischan. Ni hemifrån Sverige är naturligtvis också välkomna, ibland finns det billiga sistaminuten-flyg;). Jag lovar att ordna med skjuts från flyget såväl som sovplats.

Hoppas för övrigt på att kunna ställa upp i CERN OL-clubs första träning för säsongen imorgon, om jag hittar skjuts vill säga.

Proud to be a CERN geek

Något liknande heter en maillista här. Och lite CERN geek har jag varit fast jag glömde skriva det. I fredags blev nämligen visiten ner i underjorden av, då jag besökte stationen Atlas där protonerna ska kollideras. Häftigt att se de enorma instrument som ska möjliggöra studier av de allra minsta partiklar.

Dagens geek-dos var när Daniel (som även guidade i Atlas) visade film på en nyligen anländ mätutrustning som tagit fem år att bygga och kostade sisådär sex miljoner euro i enbart materialkostnad.

För att associera till dagens båda blogginlägg: kosmopolitisk kunskapsregion med internationell lyskraft. LiU, någon?

Jag vågar bara skriva mycket litet hur jag för några doktorander var tvungen att hävda att jag som tjej (ja, varför inte???) med rätta kunde platsa på CERN-geek-listan…inte förrän jag förklarade hur jag kallat omvägen till restaurang 2 för en R2D2 fann de sig överbevisade.

Internationella inslag

Dagen efter den italienska festen, där jag mycket riktigt träffade Adriano (IT) blev en internationell sådan. Vi, dvs Öyvind (N), Ludo (F) och jag (S) tog bilen från Frankrike till Schweiz där vi mötte Tyge (DK/UK) och Olivier (F). Tillsammans for vi via det svenska möbelvaruhuset till Villeneuve och Red Bull-Vertigo, världsmästerskapen i glidflygning och akrobatisk fallskärmshoppning (eller nåt i den stilen, ni får läsa själva). När vädret tyvärr omöjliggjorde fler hopp förflyttade vi oss till Lausanne där varm choklad intogs medelst sked (konsistensen kräver detta) på Le Barbare. Detta var stamstället från förra gången i Lausanne och jag skickade sms till Erasmuskompisen Julia (D) för att dela med mig av ögonblicket. Vidare promenad i stan innan vi slutade på en eritreansk restaurang - mycket gott. Via en lokal pub med Indian Pale Ale samt ingefärsöl som skulle kunna få t o m mig att tycka om öl tog vi sedan bilen tillbaka från Schweiz till Frankrike.

Igår fortsatte temat och vi (Ludo, Olivier, Øyvind och jag) bokade flygbiljetter till Rom där det blir en långhelg i månadsskiftet september/oktober. Typiskt nog råkade jag ut för lågprisflygbolagens boka-nu-filosofi och priset höjdes med 15€ under bokningsproceduren. Tant pis.

Men lite kaxig får man väl vara

När allting bara är de merde och man har installerat om MikTex för femtioelfte gången utan att det fungerar så är alla små uppmuntrande tilldragelser av största vikt. Som när en av de där smarta kollegorna knackar på dörren och försynt undrar "Talar du tyska? Jag har fått ett mail jag inte förstår, två rader bara". Nu pratar jag visserligen tyska hellre än bra, men läsa några få rader skulle väl kunna gå an och meddelandet att det aktuella hotellet byter mailadress från september skulle jag nog nästan kunnat lista ut på holländska eller kanske spanska också. Men det är petitesser man inte behöver ta med i beräkningen när den andre kollegan sade att "Det var ju det jag sade, hon talar alla språk". De kan väl få tro det i alla fall.

Dagens stora happening var annars när det till sommarstudent- maillistan (som annars överöses av spam) damp in ett mail med en avsändare jag tyckte mig känna igen. Lite trevande undrade jag "are you the Adriano studying at EPFL and living in appartment 8 at Planète Bleue 2002-2003?". Visst var det så och jag fick ett svar på svenska tillbaka eftersom han läst på KTH ett år. Vi har inte träffats eller ens hörts av på mer än tre år men imorgon ska vi ses på den italienska festen på CERN. Världen är faktiskt ganska liten ibland.

Lite bilder dårå

Tänkte det kunde vara roligt att lägga ut lite fler bilder. Om jag vore lite proffsig eller i alla fall om mig och kring mig skulle jag säkert kunna ordna det på nåt bättre sätt än i bloggen men det är bättre än inget i alla fall.

Häromdagen var jag för övrigt nära att orsaka en hunds död samt tre bilars krock, helt oskyldigt. Jag åkte inlines i sakta mak, hunden fick syn på mig och rusade glatt över bygatan. Som tur var hann den första bilen bromsa in och därmed även de två andra. Den hunden ska vara tacksam att hastighetsbegränsningen var 30.

Morgonljus i Jura, 23 juli


Köket i villan i Pregnin

Jag tänkte egentligen lägga ut fler bilder, på vänner och bekanta och allsköns annat men nu är klockan mycket och några bilder är bättre än inga. Ber att få återkomma i frågan!

Veckan som var

Ännu en vecka till ända och mot slutet har vädret börjat ordna till sig igen. Utsikten från mitt fönster igår morse var grym, luften var helt klar och snön på Mont Blanc blänkte i solskenet.

Exjobbet rullar på, den sista tiden har varit lite frustrerande då det inte känns som att jag får något riktigt uträttat och tycker att jag borde kommit längre. Men en telefonkonferens med examinator (Svante) och handledare (Henrik) hade faktiskt en lite lugnande effekt.

I torsdags ramlade det in ett brev i min brevlåda, ett riktigt brev med frimärken. Inuti låg ett ytterligare ett brev, i det närmaste hermetiskt slutet och med ett skolfoto från åttan istället för frimärke. Med min handstil utanpå. Det börjar närma sig tidpunkten då jag ska läsa det jag skrev när jag var femton. Akkurat på dan? Jajamen, har jag väntat tio år kan jag nog vänta to uker till. Efter denna dialog åkte Öyvind till IKEA för att hjälpa några tjejer med transport (tre tjejer på CERN som flyttar ihop, visste knappt att det fanns så många här…) men blev stående längs motorvägen. Så istället för att tillbringa kvällen i en park i Genève for jag och en kompis till assistans. Det sägs att i Frankrike är genomsnittstiden 18 minuter innan man blir påkörd ifall man får stopp på motorvägen. Vilken tur att vi tillbringade vår halvtimme i Schweiz.

Och just ja, apropå brev så har jag ju en adress också (38, rue des Cheminets / FR-01630 Prégnin / France). Och ytterligt kala väggar i rummet så stora som små vykort är varmt välkomna. Hint hint;).

Regn

Aldrig blir människan (eller i alla fall jag) riktigt nöjd. För några veckor sedan var det olidligt varmt här, folk satt på kontoren och svettades och ingen kunde ens stava till ordet konsenntrasjon. Nu regnar det och är allmänt småtrist, sådär kallt och ruskigt att jag nästan förväntar mig se Poseidon eller Fars hatt när jag tittar ut. Jag hoppas faktiskt sommaren kommer tillbaka snart, folk här säger i alla fall att den inte är över än.

Regnade gjorde det även i helgen, men det gjorde inte mycket för det var hemskt trevligt ändå. En annorlunda men lyckad helg, jag var på Zürich Street Parade med kortege och efterföljande fest. Allt i techno- och housemusikanda. Be mig inte precisera närmare för det är egentligen inte alls "min" musik men stämningen gjorde det till en kanonbra upplevelse. Återigen bodde jag hos Anette, Malins f d hyresvärd som mer än varmt välkomnade.

Denna vecka planeras det löst för en fransk soirée med raclette och därtill hörande vin hemma hos grannen med poolen, det gäller att passa på innan han åker om ett par veckor. För det är så det är här på CERN, människor kommer och går och man får vara beredd på att ens vänner försvinner. Som Genève benämns; a transit city.

Bra och dåligt

Bra: Cykla mountainbike i Jurabergen med utsikt över Mont Blanc och Genèvesjön i skymningsljus. Jag försöker naturligtvis inte göra någon avundsjuk.

Dåligt: Att ramla och tappa husnyckeln under denna cykeltur. Bulan på knät var en bonus som nästan försvunnit nu.

Kuriosa: Navelludd på norska heter navlelo.

Tillståndsbeskrivning

I mitt förra ganska korta inlägg skrev jag att det varit en intensiv helg, vilket är alldeles sant. Men om tingens tillstånd ska beskrivas korrekt var det förra egentligen mest ett uttryck för flödet. Jag vill istället införa en intensitetsvariabel (åh herre je…) för vissa särskilda tillfällen under helgen. Ett av de tillfällena var när vi stod där i Lyse kyrkoruin och vädret var bättre än jag tror någon ens vågat hoppas på. Jag stötte försiktigt Malin i sidan och undrade om hon förstod att det var "vår" Sofia som snart skulle gå upp för gången. Med risk för att bli sentimental men det kändes nästan overkligt; samma Sofia som jag lekt med dockor med, sprungit nattpatrull och tillbringat otaliga timmar på landets (länders…) vägar med, gått i samma klass som… jag kan fortsätta hur länge som helst. Just denna Sofia skulle idag gifta sig och vi var där precis som vi många gånger lovat varandra. Jag har inte lätt till tårar men när hon och Stefan dök upp genom portalen i den tjocka muren, då gick det inte att hålla tillbaka dem (jag syftar på tårarna men även brudparet var oslagbara - det här var deras dag!). Jag tar mig friheten att lägga till en bild från bröllopet.

Ett annat av tillfällena med hög intensitet var när jag stod och väntade på Jens på Östermalmstorg för att äta lunch. Jag kände mig nästan lite bortkommen, som inslängd i en barnfilm med texten "Alla talar svenska" på konvolutet. Mitt i förvirringen såg jag ett välbekant ansikte och vem kom ut ur Saluhallen om inte Christina? Det kändes som om hela Sverige välkomnade mig tillbaka.

Och ändå, trots - eller tack vare - denna helg, kunde jag idag när jag landade i Genève känna att "je suis rentrée" (jag har kommit hem).

Schiphol Airport

Sitter på Schiphol Airport i Amsterdam och slår ihjäl tid framför en dator. Bara knappt två timmar kvar tills planet mot Genève lyfter och två timmar redan avklarade. Men den här helgen var lätt värd varje sekunds väntan. Fredag lunch med Jens och så kvällen med Chris på ön, lördag morgon (sov-)tåg till Trollhättan och Anders och mamma. Lördag kväll träffa Malin och så Sofias bröllop - helt fantastiskt på ungefär alla sätt! Stort tack till Peter för lägenheten. Söndag packa och sedan till pappa i Stockholm med bussen.

Nu blinkar det vilt på skärmen, tiden är snart ute men uförligare rapport kommer:). Puss alla för en underbar helg!

posted by erika at

Nationaldag

Igår var det Schweiz nationaldag vilket innebär helgdag i Schweiz. Dock inte på CERN, det räknas som internationell mark och skulle man fira en nationaldag skulle man bli tvungen att fira tjugo, en för varje medlemsland. Vi var dock ett gäng som åkte in till Geneve på kvällen men det vore synd att säga att det var något extremt flaggviftande. Geneve är nog fel plats för det, det är en stad dit folk från hela världen kommer för att stanna i korta perioder.

Juha, min finske sambo, flyttade igår. Lite tråkigt, hann just lära känna honom men kommer sakna honom. Tror jag imponerade lite på honom just innan han åkte:
- There is a problem with our sink again.
Jag tittade i vasken och var glad att det smutsiga vattnet inte var diskvatten som jag först misstänkt. Jaha, men då är det väl bara att plocka fram en hink och skruva isär vattenlåset.
- Have you done that before?! Wow, female MacGyver…
Joråsåatteh…