Kanske inte men om man skulle jobba på CERN hela sitt liv skulle man definitivt se människor komma och gå. Redan efter fyra månader har flera vänner åkt härifrån och nu är det dessutom dags för Øyvind att åka hem till Norge. Det kommer att bli tomt, jag kommer sakna honom mycket här hemma men hoppas trivas bra ändå. Det kändes nästan lite symboliskt att Jolene var låten som randomfunktionen valde spela på ipoden i morse när jag cyklade hemifrån. Även Benoit, min kontorsgranne, försvinner idag så förändringens vindar blåser.
Men när någon åker kommer andra och ett mycket efterlängtat besök står för dörren, om några timmar möter jag Christina och Martin på flygplatsen!
PS. Till Øyvind, som nu fått länken hit, om du tittar: Jag skrev inte det ovan för att jag vet det finns en chans att du läser, det hade jag skrivit ändå.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment