La vie sportive

Nästan en vecka sedan förra inlägget ja, det stämmer. Önskar jag kunde säga att det är exjobbet som tar alltmer tid men det har avancerat långsamt så jag ser fram emot att min handledare kommer tillbaka från sin semester imorgon. Har mest varit planlöst kodande den senaste veckan, men även om det kanske inte för jobbet direkt framåt så lär jag mig på det och det lönar sig ju sedan.

Men det är fullt upp här ändå. En arbetsdag sträcker sig från ca 8.30 till 18 (vi brukar ta långlunch och åka till Meyrin, schweiziska siten, så vi jobbar lite längre på eftermiddagarna) och sen händer det oftast nåt. Tisdagar är traditionellt pubdag för CERN-folk, i alla fall på sommaren. Onsdag grillning med några från avdelningen. Torsdag sssoova för här går det nämligen fint att hitta folk som är lika galna som en själv och tycker att MTB klockan halv sju på morgonen är en kanonbra idé. Det är det verkligen, särskilt i den här värmen. Så två dagar har det burit iväg i morgonluften, härligt!

Gårdagen spenderades inne i Genève med att köpa klänning till Sofias bröllop. Jag var vansinnigt nära att ge upp och kände mig illavarslande teknolognördig när jag efter fyra timmar endast lyckats hitta ett USB-minne. Det lutade åt att satsa på det lokala köpcentret och då även nappa på en kompis erbjudande att vara personal shopper. Men se, det löste sig till slut. Så nu är jag redo att åka hem till Sverige en sväng nästa helg, ska bli jätteroligt!

Just nu ligger jag i sängen och skriver, mör i benen efter en vandringstur till de franska Jurabergens två högsta toppar; Le Reculet och Le Crêt de la Neige (1717 möh). Efter två sena kvällar (bl a Juhas avskedsfest, han flyttar hem till Finland på tisdag) eller för all del tidiga morgnar tycker jag mig kunna vila med rätta.

Ytterligare bankbryderier

När jag ska betala en räkning i Sverige loggar jag in på min nätbank, registrerar och signerar. Vips. När jag ska betala en räkning i Frankrike loggar jag in på min nätbank, registrerar och…nej, det gick visst inte alls. Funktionen att betala räkningar ingår inte automatiskt i internetbanken (vad skulle det vara bra för?) utan då får man snällt trava till banken och skriva på ett nytt kontrakt. Förlåt, två kontrakt. Ett som ger tillgång till att betala räkningar och köpa aktier, samt en modifiering av det tidigare kontraktet som drar bort aktie-tillvalet eftersom det kostar mer. Hej och hå. Någon sade att det är mycket administration i Frankrike and I've got the point.

Men det är mödan värt att fixa allt sånt där. Det lär nämligen bli till att stanna här längre. Jag tänkte ta upp det med chefen idag men han hann först och det enda som krävs för att få förlängt kontrakt är att jag kommer vara registrerad student vid LiU hela tiden. Det ska nog inte vara så svårt, om inte annat får jag väl se till att kugga DigSig:en ett par gånger… Valet står mellan tre eller sex månader till och det lutar åt det senare.

Men det är klart, det är mycket som drar hemma i Sverige också… har redan hunnit tänka på sådant som kan stilla abstinensen, såsom Linsen, VSR (lägg dem nära varann!), SOF och andra viktiga alumniarrangemang. Det allra största står dock i nära antågande och jag har ännu inte köpt biljett. Svartan, inte Svartan, Svartan, inte Svartan…

Värmen här är outhärdlig om jag inte nämnt det tidigare. Igår bjöd vi från vårt hus in hos till grannens pool och sedan blev det scones hemma hos oss som tack. Hög mysfaktor.

När orden inte räcker till

Ibland finns det bara inte ord att beskriva verkligheten. Som den här morgonen. Den inleddes på över 1500 meters höjd, klockan var satt för att inte missa soluppgången kl 05.38 men det behövdes inte; den tämligen obekväma sovställningen utan liggunderlag på en ängssluttning i Jurabergen garanterade att sömnen bara skulle bli några få timmar. Men vad gjorde det när reveljen utgjordes av koskällor och gryningsljuset färgade bergen alldeles blå? När de vita stackmolnen skingrades för att visa toppen av Mont Blanc och när den röda solen slutligen kom att speglas i Lac Léman?

Här ska jag inte ens försöka mig på att beskriva mer för orden kan inte göra upplevelsen rättvisa. Förhoppningsvis får jag tag i bilder snart och kan lägga ut någon.

Episoden ovan tilldrog sig under det som från början var tänkt bli en vandringstur men då vi blev så sena slutade med en halvtimmes promenad från parkeringen till stugan "Chalet du Sac" mitt inne i en kohage, 1380 möh. De sista höjdmetrarna avverkades någon gång under de sena nattimmarna i ett tempo som nog gjorde det hela till en tuffare prestation än vad någon av oss tolv insåg då. En majoritet fransmän och även om de kan engelska var jag återigen glad att ha - och få öva - språket. Att kunna hänga med i sammanhangen, hur skulle jag t ex annars förstått försvaret "Men jag har värmt upp med en öl" när några påpekade att det kanske inte var helt lämpligt att öppna en flaska rött vid halv åtta på morgonen? The french way of hiking?

Vi hann till och med med att frysa lite och det kändes i det närmaste som en ynnest efter de senaste veckorna. Nere i le Bassin Lémanique återställdes dock ordningen igen, luften här står still och lunchgrillningen hos grannkollektivet som har pool satt fint. Ryggen värker från nattsömnen men Daniel i kollektivet menade att jacuzzin hjälper mot det så det kanske får bli premiär för den ikväll.

Återigen en lyckad helg alltså. Kanske nyhetens behag som får mig att trivas såhär bra, men alla skäl är goda utom de dåliga.

Här bor jag

Hittade en bild på vårt hus, från en inbjudan till en fest i våras. Mitt rum är det med VIP-ingången.

Let's go underground

Jag verkar onekligen haft tur med mina kollektivmedlemmar (såhär efter bara en vecka känns det så i alla fall): en av dem är guide vid Atlas-stationen så imorgon är det jag som ska ner i tunneln.

Dagens i-landsproblem

Att inte hitta fjärrkontrollen till persiennen bland alla personliga ägodelar som ligger utspridda på golvet då de inte hunnit packas undan på grund av roligare aktiviteter.

Godnatt.

Om hjälpsamma norrmän, neongröna tyskar och en och annan finne

Hepp, nu har det hänt lite sen sist. Helgen tillbringades i Zürich firandes Malins 25-årsdag. En kanonhelg som inleddes på en balkong i en underbar lägenhet tillhörandes en lika underbar dam som vid tolvslaget till Malins dag löste avsaknaden av champagne genom att rusa ner till restaurangen på hörnet. Fortsatte med festförbedelser tillsammans med svenskor, schweizare, norskor och en engelsman. Grillning och fest långt inpå tidiga morgonen. Snacka skit och plocka skit och sedan tåget hem igen strax efter sju - this magic hour. Upp på cykeln, över gränsen och genom det mörka landskapet till det nya hemmet.

Med en dagturssäck fylld med det allra nödvändigaste såsom tre kjolar, plattång och knäckebröd samt med cykelhjälmen i handen: "hej, jag ska flytta in här". Jajamen, jag har ett hem nu! Stort rum med stor säng och egen balkong, visst ser jag Alperna långt bort. Från köksfönstret är det istället Jurabergen som gäller.

Naturligtvis en snabbresumé över mina nya sambos, om det skulle bli en dokusåpa av det här vore garanterat Warner huvudpersonen. Fyrtiotvåårig tysk som sedan jag kom igår druckit två flaskor vin i det närmaste själv (nåja, han bjuder faktiskt om man vill) och grillar varje dag. Idag var köttbiten lika stor som grillen och som tillbehör inget. Är visst det som kallas Atkinsdieten. Btw, nämnde jag hans neongröna manchesterjeans och pikétröja? Som nästa karaktär blir nog Daniel, ännu längre-hårigare tysk men inte lika angelägen att få mig att anamma språket. Vi har också Öyvind, norrman med bil som välvilligt körde min väska från kontoret och hem - thanks to him! Och så Juha, finnen som röstas ut om några veckor. Vilken roll jag kommer få i det hela återstår att se.

De hjälpsamma norrmännen var i plural och med det syftar jag på kontorskompisen Theo som imorgon hjälper mig att hämta saker från Thorsten och Serena, det som från början bara skulle vara att bli mött vid busshållplatsen blir till att få skjuts ända till Mies. Kjempegreit det.

At the end of the week

En vecka till ända igen och jag kommer gå till helgs med gott mod. Har skrivit mina första rader vettig kod och just nu funkade det att kompilera så det känns som alldeles rätt tillfälle att bryta även om klockan inte riktigt är slagen än. Kan väl inte säga att jag riktigt kan se hur dessa rader ska in i det slutliga exjobbet men det känns bra att ändå prestera något. Chansen/risken är nog stor att de över huvud taget inte kommer att ha där att göra men jag har lärt mig lite i alla fall.

Tror att smekmånadsfasen börjar infinna sig här med allt det innebär av allmän trivsel. Inte bara kollegerna utan även damen i cafét vet att jag vill ha te och det har börjat slängas käft även på franska. Jag förstår inte alla gånger men det är något de andra vågar utnyttja sådär lagom mycket. Dessutom har de förstått att jag faktiskt vill bli rättad så jag lär mig nog en del. Igår pratade jag och kontorsgrannen passé conditionel och subjonctif så det stod härliga till men just det har jag nog inte så stor nytta av till vardags.

Strax bär det iväg ner till stationen och tåget till Zürich där Malin väntar. Ska bli otroligt kul att träffa henne igen, var ju ett år sedan sist. Det lär bli en stor fest imorgon också, fyrtiofem personer med influgna gäster från utriket.

I morse flyttade jag från Segny och bor alltså ingenstans just nu; är själv på besök i Zürich och väskorna på kontoret och hos familjen Christiansson i Mies. Men på söndag är det slut på att leva i kappsäck! All ära åt mitt reselakan men det ska bli skönt att breda ut sig lite:).

Montreux Jazz Festival - Hakuna matata

18.00 "Vad ska jag göra ikväll? Kolla det där köpcentret kanske, sen ut och jogga..."

18.03 "Eller..varfär inte fira mina första rader SCL-kod med att åka till Montreux? Klockan är snart sju och tågen gratis.. Har bara jobbkläderna men det må väl vara hänt"

19.36 Tåget lämnar Genève station. Ett under vad ett tröjbyte och lite läppglans och ögonskugga kan göra för fräschören efter en snabb cykeltur.

21.15 Äter dhal och naanbröd, dricker en obskyr blandning av öl och citronläsk på en gräsmatta framför gratisscenen.

22.45 Höra men inte se; Morrissey i Miles Davis Hall.

23.19 Cisalpino-tåg hem igen. Står Venezia - Milano - Geneve på dörren, on est en Europe.

00.20 Anträder den tvåmila cykelfärden hem. Infallet tycks något mindre briljant.

02.00 I vågrätt läge. Infallet var briljant, cykeltur inkluderad: "Ska inte den där bilen köra om snart? Ah, det är fullmånen som lyser..."

Och slutligen är det kanske på sin plats med några lugnande ord till fadren: Du behöver inte vara orolig över att dotra di åker ensam på festival. Det är ändå cykelturen som är farlig.

"...han kan allas namn och säger hej varenda morgon..."

Naturligtvis pratar jag om min nya, bra chef. Som låter mig låna sin mtb hela hösten att träna på när jag känner för det. Återstod alltså bara att hitta en egen vardagscykel med lite mindre stöldrisk. Det löste sig fort; inte för att någon egentligen vill veta var jag köpt min cykel men det blev av en italienare. En riktig racer med bockstyre och smala däck väldans billigt. Som varande ny medlem i Credit Agricole är det väl Touren nästa för mig nu?

Bara tre nätter kvar i Segny innan jag flyttar till ett hus som är öppet, fräscht och ljust. Ska bli riktigt skönt att bli bofast samt att få ett kök som är utrustat med mer än micro!

Förresten, i helgen var det besök i Lausanne; middag med Joanna från Lund och en sväng på festivalen med Håkan och Herman från Yi. Nästan overkligt att vara tillbaka, men väldigt kul och det mesta var sig likt.

Wherever I lay my hat...

...och just nu ligger den på en hylla i ett rum i en källare till en villa i Segny. Alltså mitt hem för den närmaste veckan. Funkar alldeles utmärkt, jag hyr rummet i andra hand av Roderiks flickvän. Igår var jag i villan där jag ska flytta in, det verkar riktigt bra. Väldigt nytt hus - mindre än ett år - och alltså rent och fräscht. Hyresvärden bor granne med huset och tanken är att hans bror ska flytta in där så småningom. Det är nästan synd att se den potential som finns i huset "gå till spillo" i form av att vara ett mycket spartanskt inrett kollektiv. Inga tavlor på väggarna, en stor men ensam soffgrupp i vardagsrummet osv. Gillar skarpt den rostfria fläktkåpan i köket! Mitt rum har balkong och snedtak, och så 140 cm säng:). Vilket osökt får mig att tänka på min stackars hyresvärds dåliga samvete, som han har för att han hyr ut till mig som enda tjej bland fyra män (vilket jag visste innan jag tackade ja). Han rådde mig att vidta försiktighetsåtgärder som att låsa rummet för även om det är vettiga människor så vet man aldrig vad som händer efter två-tre öl. Fast sedan lade han till att de är ju från min kultur (Tyskland, Norge, Sverige) så det kanske skulle gå bra. Annars fick jag lova att kontakta honom, om de var besvärliga. Jag vet inte om jag är naiv men jag känner inte den minsta oro och har inga planer på att låsa in mig i en bur i mitt eget hem. Oavsett hans oro - jag ser fram emot att flytta dit och tycker det verkar mycket bra.

Nu ska jag cykla hem till Segny, 20 min tog det hit men kan nog gå lite fortare tillbaka; har fått låna chefens cykel med LX-växlar. Samma som min hemma alltså, om jag gillar den ska jag nog komma med en försynt fråga om den är till salu...

Exjobbet, ja. Har kommit igång så smått att läsa in mig och lära mig programvara men det vore väl en överdrift att säga att jag har bra koll på frågeformuleringen, än mindre hur den ska lösas. Jag känner i alla fall att det går framåt så det ska nog bli ordning på det här med.

Imorgon är det avdelningens årliga grillkväll, riktigt kul att jag hann komma ner till den! Ytterligare en bonus är att en av de drivande krafterna i CERN OL-club arrangerar, så då får jag träffa honom imorgon.

Kortis

Bilarna tutar utanför, måste vara italienarna som är i farten. Ser fram emot Portugal - Frankrike imorgon, kanske ska höra om jag kan kolla med någon av mina franska kolleger. Är nu i Meyrin som ligger nära CERN på schweiziska sidan, hemma hos Roderik. Här utanför finns en pol, mycket skönt i den näst intill tropiska hettan!

Idag har mobiltelefon införskaffats (om numret önskas är det bara att slänga iväg ett mail), en skillnad mot i Sverige är att de flesta modeller är utan kamera.

First impressions last

Tror jag lovade häromsistens att inte skriva så långt men det var mycket naivt att tro jag skulle hålla det. För den som inte orkar läsa mer: jag har det bra. Allt är väl. Jag pratar franska.

Dagen inledde jag och David S med att pricka av listan; carte Suisse, carte Francaise, passerkort (varför går det inte att se vettig och normal ut på sådana foton?) och schweiziskt bankkonto att gömma tillgångarna på. Insåg att jag har för kort kontrakt; kreditkort utfärdas inte för konton som varar kortare än ett år. Jag som stark förkämpe för det kontantlösa samhället får alltså springa till bankomaten ideligen. Skulle annars kunna tro att schweizarna kan det här med banker och sån,t men icke. Uppgifterna på Meyrin (Schweiz) avklarade och vidare mot Prevessin där jag ska jobba. Första gången av fyra denna dag som franska-schweiziska gränsen passerades. På minuskontot för dagen, Prevessin ligger i bushen.

Till sekreteraren för departementet – ännu en i raden av kvinnor på administrativa tjänster – för att få nyckel, papper och lite glada ord på vägen. So, the moment was there. AB/CO department! Nerför trapporna i ett hus som för övrigt får redan ett orenoverat B-hus på Campus Valla att framstå som ett arkitektoniskt mästerverk. In i korridor B och ”Hi, are you Erika!? Ah, tu parles francais, c’est super!” Och hädanefter blir franska vardagsspåket, je suis contente.

Snabbt in i bilar och för andra gången över gränsen, till Meyrins bättre lunchrestaurang. Mycket kan avhandlas på fem minuters bilfärd med bl a gruppchefen.
”Så du har sex månaders kontrakt? Du vill stanna längre? Jamen det är bättre för oss också, då ordnar vi det. Ett halvår till eller i alla fall ett par-tre månader, det är nog inga problem. Så missar du inte skidsäsongen heller. Återkom om nån månad” (om jag inte får förlängt nu har jag nog spelat korten väldigt dåligt).
”Du ska bo i Pregnin? Du kan få låna en cykel så länge. Jag tar med den imorgon. Fast det blir en herrcykel, en mountainbike. Du gillar det? Det är klart, du orienterar ju”
”Quoi?!” Han har förmodligen läst mina ansökan nyligen. Värre upp.
”Så fort det kommer en ny – tjej dessutom, ni är så få - måste man ju söka på nätet. Det var massor av träffar." Lunch med detta positiva gäng människor, med deras tempo har jag nog chans att bli hyfsad på franska, dessutom är de flesta infödda. Och för andra gången idag:
”Men du är ju inte blond?” Vad svarar man på det; ”Well, in some ways I surely am”…? Är för övrigt inte enda tjejen i gruppen, Isabel också men hon är nog en femton-tjugo år äldre. Vilket förmodligen höjer medelåldern en aning, så åldersmässigt känner jag mig hemma. Ja egentligen vad gäller könsfördelning också, är ju ändå teknolog.

Delar kontor med Benoit som är fransman och Theo som är norrman, också technical student. Det blandades vilt mellan de fyra språken; franska, engelska, svenska och så norsk. ”Du får heta Céline till en början, det hette hon som satt här förut.” En snabb genomgång av programvara och exjobbsprojekt dessutom. Undrar om något gick in i en slutkörd hjärna. Blev kvar lite för länge för att hinna köpa mobil idag, får bli senare projekt. Fjärde gången över gränsen liftade jag med en okänd man av lika okänd nationalitet (säg inget till pappa, han blir så orolig då). Sitter på tåget mot Mies nu, trött men otroligt nöjd, hade vaga föreställningar om denna första dag men känner att det inte kunde börjat mycket bättre. Köpte förresten tågkort idag, i avsaknad av fast adress angavs järnvägsstationen… Men boendefrågan verkar lösa sig och jag hoppas på svenskkollektivet hos David och Per för nästa vecka. Och imorgon flyttar jag till Roderik, stort tack till Thorsten och Serena för de här dagarna - och för att jag fick följa med på ett jättetrevligt "gardenparty" igår!

Sorry. Nästa gång ska bli kortare.

La Suisse, je reviens

Helt kort, nu är jag framme. Resan gick bara fint, med möjligt undantag för en inflygning till Warszawa som inte gav mersmak. Piloten till Genève skötte sig bättre och utsikten över sjön och alperna var en ren njutning.

Värmen här är inte att leka med, om någon trodde att Schweiz var ett kallt alpland så var det helt fel. Ska dock trotsa den och ge mig ut på en cykeltur i omnejden. Idag även lunchbjudning hos Thorstens och Serenas grannar, imorgon börjar allvaret på CERN.