Veckan som var

Ännu en vecka till ända och mot slutet har vädret börjat ordna till sig igen. Utsikten från mitt fönster igår morse var grym, luften var helt klar och snön på Mont Blanc blänkte i solskenet.

Exjobbet rullar på, den sista tiden har varit lite frustrerande då det inte känns som att jag får något riktigt uträttat och tycker att jag borde kommit längre. Men en telefonkonferens med examinator (Svante) och handledare (Henrik) hade faktiskt en lite lugnande effekt.

I torsdags ramlade det in ett brev i min brevlåda, ett riktigt brev med frimärken. Inuti låg ett ytterligare ett brev, i det närmaste hermetiskt slutet och med ett skolfoto från åttan istället för frimärke. Med min handstil utanpå. Det börjar närma sig tidpunkten då jag ska läsa det jag skrev när jag var femton. Akkurat på dan? Jajamen, har jag väntat tio år kan jag nog vänta to uker till. Efter denna dialog åkte Öyvind till IKEA för att hjälpa några tjejer med transport (tre tjejer på CERN som flyttar ihop, visste knappt att det fanns så många här…) men blev stående längs motorvägen. Så istället för att tillbringa kvällen i en park i Genève for jag och en kompis till assistans. Det sägs att i Frankrike är genomsnittstiden 18 minuter innan man blir påkörd ifall man får stopp på motorvägen. Vilken tur att vi tillbringade vår halvtimme i Schweiz.

Och just ja, apropå brev så har jag ju en adress också (38, rue des Cheminets / FR-01630 Prégnin / France). Och ytterligt kala väggar i rummet så stora som små vykort är varmt välkomna. Hint hint;).