"...hiv hele maskin åt helvete..."

Ja, det har jag god lust till efter morgonens tredje omstart av datorn. Det inser väl vem som helst att om det sitter ett par hörlurar i hörlursutgången och man närmar sig (inte ens sätter in...) usb-porten med ett minne så startas datorn om. Högst logiskt. Samma effekt om usb-minnet sitter i och hörlurarna läggs till i efterhand.

Gaaah!

I tillägg vill jag bli lite politisk och berömma detta initiativ som man förmodligen snart kommer att kunna läsa om på denna blogg.

Långt om skidor

Mycket skidor har det blivit den här veckan, i torsdags for jag med Lennart och en av hans träningskompisar upp till La Vattay och avverkade 18 km i skymningen. Det hade regnat i början av veckan men torsdagens väder kompenserade för allt. När vi hade nått utsiktspunkten var solnedgången precis så långt kommen att himlen ovanför alptopparna var helt rosa och Mt Blanc var den enda topp som hade sol på sig. Skidorna var bland de bästa jag haft (vad skulle jag då skylla på när jag gled ikapp utför men blev frånåkt uppför??) och jag kan bara tacka Lennart som har utsett sig själv till min personliga vallare. Av transportskäl är det smidigast att ha mina skidor hos honom men jag kan knappt med det eftersom det innebär att de kommer nyvallade varje gång det är dags att åka…

I lördags var det dags igen, vi hade befarat fulla spår pga skollov men kanske tog folk tillfället i akt att åka längre bort för jag var helt ensam längs långa spåret och trivdes på skandinaviskt vis utmärkt med det - jag vet ännu inte vad man säger på franska när man vill åka förbi någon, det oartiga svenska Hepp (som jag dock sällan behövt använda i Sverige) funkar nog inte så bra. Skidorna fick faktiskt behålla samma valla som sist och i den smältande snön var de inte lika perfekta, men ändå helt okej och jag knatade ihop 40 km, där de två sista enbart var för att spränga strecket. Smått deprimerande insåg jag efter 22 km att jag hade en längre kilometertid än när jag sprang Lausanne halvmaraton - vilket osökt får mig att tänka på att jag just anmält mig till Geneves dito den 6 maj.

Om jag i lördags förmiddag vetat att telemarkskursen i Crozet äntligen skulle komma igång idag hade jag kanske åkt lite mindre, piggare ben hade inte varit fel. Men riktigt kul var det med telemark och jag vill definitivt fortsätta och lära mig åka! Svårt var det, men det allra svåraste - knäböj till trots - var nog att acceptera att vara nybörjare och se alla små-Jofas svischa förbi på sina "vanliga" utförsskidor.

Jag kände mig nästan osannolikt hurtig men min kropp kommer nog att tacka mig imorgon för att jag gick iväg med den till simhallen efter skidåkningen för att låta den plaska sig fram några längder. Bara för att traska hem till en luuugn kväll i stearinljusens sken, kontemplerandes det faktum att jag verkligen måste ta tag i jobbsökandet nu efter antydningar om att CERNs ekonomiska läge är rätt kärvt…

Ketchupeffekt

Regnet smattrade mot rutan i morse och dödade det sista av den redan svaga motivation inför skidutflykt som vi* gemensamt kunde uppbåde igår. Det vore dock tragiskt att till på köpet sitta och betrakta det knappt snötäckta Jura själv så Steve och T kom på spontanbrunch.

Sedan ordnade dagen upp sig rätt bra; jag fick åka med Roderik och Sandra till La Vattay för att åka längdskidor. Det var töväder och de som åkte klassiskt var förmodligen lika avundsjuka på fästet under mina skateskidor, som jag var på det glid de måste haft med sina bakhala klassiska. Men det var hemskt trevligt ändå och nästan 25 km blev det till slut, även om det inte gick något vidare fort trots idog kolhydratuppladdning i veckan… De som kolhydratladdat "på riktigt" inför det klassiska långloppet Transjurassienne (med i Worldloppet) idag var nog riktigt besvikna, loppet ställdes in vilket säger en del om snöläget.

Kvällen har sedan varit ytterst lugn, jag är ensam hemma och myser med bad, levande ljus och jazzmusik. Skönt för trötta ben och huvud.

*T, Steve, Jonas, Kirsten och jag

Milstolpe

Första resan där jag inte behövde ha det minsta lilla dåliga samvete för att jag inte läste något skolrelaterat istället för att sova - det fanns helt enkelt inget! Vilket gjorde att jag ägnade mig åt just sovandet. Passkontrollanten på Schiphol undrade (på svenska) om jag var trött… Men det fattas väl annat efter en mycket intensiv men grymt bra vecka.

Vännerna påhälsade, väskorna uppackade och pyjamasen ikrupen. Dags att inta vågrätt läge.

PR

Idag var vi kulturella i Genève och tittade på teater, Fahrenheit 451 på engelska. Jag funderade lite på vad jag skulle kunna säga på CERNs presentation under LARM på tisdag och kom fram till att ett bra exempel kunde vara att beskriva helgen såsom den verkar arta sig*. En fredag där dagen spenderas på arbetsplatsen där kollegorna doktorander och professorer, och kvällen alltså innebär teater tillsammans med vänner från England, Frankrike, Italien, Malta, Sverige och Österrike. En lördag med närmare heldag i längdspåren i Jura följt av middag med norrmän och en amerikanska på kvällen. Slutligen en söndag då det också vankas längdåkning inför att sätta sig på planet och dimpa ner i Stockholm framåt midnatt. Veckan som följer blir sedan en måndag i huvudstaden, tisdag-onsdag LARM i Linköping, torsdag kanske lite VSR, fredag opponering på Idas framläggning och på lördag åter söderut igen så att jag hinner åka skidor på söndag. Ja alltså, det ska nog gå att få det att låta bra**.

Saker jag inte skulle nämna däremot för att locka vore sådant som bankstrul. Man har ju hört att Schweiz ska kunna sådana saker men icke… Jag var ganska nöjd när jag gick till Stora Banken och talade om att jag ville stänga kontot hos dem eftersom jag fått ett mycket bättre erbjudande på ett annat ställe. De lovade att föra öve hela saldot på 48 timmar men se det gick visst inte och nu svävar mina besparingar någonstans i cyberspace mellan CERN och Meyrin och är alltså oåtkomliga under helgen. Yes. Men det kunde vara värre; en kompis berättade om hur hans franska bank helt fräckt trunkerade bort 11 000€ (ja, ni läste rätt såväl i trunkera som antal nollor) eftersom deponeringsautomaten "bara" tog emot 4 000€ per insättning vilket den inte meddelade vid insättningstillfället. Som tur var hittade han kvittot i papperskorgen…

*Det kommer nog inte bli så mycket utrymme för sådana utsvävningar dock

** Det lär bli en intensiv vecka det här, ska förbereda en opponering också… det är kul när det händer saker!:)