Vitamininjektion

Något bättre ord kan jag inte komma på för helgen som varit. Inte sällan brukar det användas för energigivande avbrott i vardagen, och detta var ett avbrott som gav energi på ett sätt jag knappt visste fanns. Det var så härligt att på sätt och vis ta del av allt där hemma, vilket väckte lagom (vad är väl svenskare än just det?) mycket hemlängtan för känna en sorts trygghet över något som alltid finns där i ryggen, men samtidigt med glädje kunna visa upp den nya vardagen.

Kanske nog med flummiga språkliga utsvävningar...jag är i alla fall väldigt glad över den här helgen med Chris och Martin på besök och hoppas på återseende snart!

Inledningen på helgen var inte heller dum, min sexmånaders förlängning är påskriven så nu blir jag här till minst juni... Minst skriver jag eftersom jag bestämt mig för att söka den tidigare nämnda posten också, efter ett hoppingivande samtal med chefen. Hoppingivande på så sätt att det kanske kan gå att ordna andra lösningar för att vara kvar ett tag även om jag inte får just det jobbet. Förlängningen har också gjort att jag funderat över boende lite mer och det lutar väldigt starkt åt att jag i veckan meddelar min hyresvärd att jag lämnar huset efter nyår. Nog för att den nya amerikanskan (jag ska bo med en tjej för första gången i livet - hur ska det gå?:) ) verkar väldigt trevlig men jag tror jag ska försöka hitta något eget.