När väcklarklockan ringer kl 06.00, då är det lätt att undra om den där idén med morgonträning var så genomtänkt. Men på inlines längs en slingrande asfaltsväg utmed Jurabergens fot, när det blivit just sådär ljust att reflexvästen inte längre skulle behövts, när molnen börjar skingras vid bergskammen och släpper fram de första solstrålarna, med utsikt över dalen och på andra sidan Genèvesjön Mont Blancs skarpa kontur mot soldiset… då är allt tvivel undanröjt.
Ska nog kunna bli en bra dag det här.
/Från ett frukostbord i Prégnin
Uppdatering: Jag får inte glömma att berätta om det lilla underverk jag fick beskåda igår; mitt första besök på BB någonsin och jag tror aldrig att jag sett en så liten människa som Marcus, knappt fyra dagar gammal. Helt fantastiskt, de pyttesmå fingrarna, den lilla lilla näsan... Återigen, stort grattis till hela familjen Christiansson!
No comments:
Post a Comment