När allting bara är de merde och man har installerat om MikTex för femtioelfte gången utan att det fungerar så är alla små uppmuntrande tilldragelser av största vikt. Som när en av de där smarta kollegorna knackar på dörren och försynt undrar "Talar du tyska? Jag har fått ett mail jag inte förstår, två rader bara". Nu pratar jag visserligen tyska hellre än bra, men läsa några få rader skulle väl kunna gå an och meddelandet att det aktuella hotellet byter mailadress från september skulle jag nog nästan kunnat lista ut på holländska eller kanske spanska också. Men det är petitesser man inte behöver ta med i beräkningen när den andre kollegan sade att "Det var ju det jag sade, hon talar alla språk". De kan väl få tro det i alla fall.
Dagens stora happening var annars när det till sommarstudent- maillistan (som annars överöses av spam) damp in ett mail med en avsändare jag tyckte mig känna igen. Lite trevande undrade jag "are you the Adriano studying at EPFL and living in appartment 8 at Planète Bleue 2002-2003?". Visst var det så och jag fick ett svar på svenska tillbaka eftersom han läst på KTH ett år. Vi har inte träffats eller ens hörts av på mer än tre år men imorgon ska vi ses på den italienska festen på CERN. Världen är faktiskt ganska liten ibland.
No comments:
Post a Comment