En vacances

Blixtarna avlöser varandra utanför fönstret och har nu börjat följas av ett dovt muller. Skulle kunna betyda att det blir svårt att sova i natt men jag tror ändå inte det med alla intryck som ska smältas. Att Frankrike var vackert, det visste jag, men jag har också varit här länge nog för att börja inta den där tråkiga "jamen det här är mycket bättre i Sverige"-inställningen vilket gör att det krävs mer för att imponera. Därför vill det inte säga lite att jag den här helgen blivit överväldigad. Branta klippor, olivlundar, azurblått medelhav, pittoreska byar, vindruvsfält, stenlagda broar, porlande forsar…

För att ta det från början tog jag i onsdags tåget till Valence (och här är jag inte imponerad av Frankrike, ett tåg såpass omodernt och skraltigt att man inte ens får använda tågtoan på stationerna…) och vidare med bil till Privas. På torsdagmorgonen antogs resan söderut på motorvägen riktning Marseille. Som visst avbrott mot den vackra utsikten var de flertaliga kärnkraftverken. Första etappmålet var les Calanques de Cassis, den franska motsvarigheten till norska fjordar. Imorgon kan jag förhoppningsvis uppdatera dagens inlägg med bilder, till dess ger jag mig inte på att ens försöka beskriva. Under bilresan såg vädret ytterligt tråkigt ut och till en början gick det heller inte att se Europas högsta klippa på grund av dimman, men det ordnade till sig och i slutet av tretimmarspromenaden var det välbehövligt att doppa sig i Medelhavet. Till min stora förundran hängde en orienteringsskärm vid strandkanten. Mycket märkligt.

Vi fortsatte till Aix-en-Provence där vi gick ut och på restaurang tillsammans med några av Ludos studiekamrater. Jag minns hur vi i franskan på högstadiet tittade på UR-program inspelade i Aix och det kändes precis så som jag mindes att det såg ut. Natten tillbringades i grannstaden Manosque, för den intresserade finns torsdagens resväg här.

Fredagens morgon var, liksom för övrigt hela semesterns, lugn och följdes av vidare resa mot Fontaine de Vaucluse. Tydligen ett känt turistmål men vi hade tur som dels var där i september efter turistsäsongen (ändå med bra väder), dels en fredag när de flesta jobbar. Via les Dentelles de Montmirail med picnic och vinprovning samt -inköp hemma hos odlaren landade vi så i Montélimar som är känt för sin nougat, ni vet sådan som går under namnet Fransk nougat i Paradis och Aladdin-askarna. Fast det är nog lite av hädelse att påstå att Marabou-pralinen är av samma sort… Efter Montélimar hemfärd till Privas och lite inhemsk kultur till livs genom Star Academy, med begränsad kunskap om såväl det ena som det andra tror jag det är Frankrikes motsvarighet till Idol. Eller Fame Factory eller vad nu skillnaden är.

Lördagen var till en början tänkt att ägnas åt paddla i Gorges d'Ardèche men semesterlatheten satte in och det var ganska trevligt enbart att vara vid flodstranden nära Pont d'Arc och titta på förbipasserande kanoter. Ytterligare ett bad och därefter besök i den gamla kurorten Vals-les-Bains där vi bland annat smakade nougat-öl. Mycket spännande och skulle göra sig bra som veckans öl på VilleValla.

Idag var det lugnare tempo igen med sightseeing runtomkring Privas (innebar bland annat att plocka vindruvor i ett vindruvsträd, nästan direkt från bilfönstret - aldrig hört talas om drive-in?) och lite slappande vid poolkanten innan hemfärd mot Pays de Gex och Prégnin.

Näppeligen har det inte slutat åska och jag känner mig alldeles redo att krypa till kojs. Kanske blir det en komplettering redan imorgon med bilder, men då ska jag försöka fatta mig lite kortare i gengäld. Hej så länge!