Ja, för jag uppvisade en oanad visdom, eller klokhet, idag. Sista etappen i o-klubbens höstcup visade sig vara en poängorientering där man skulle plocka så många poäng som möjligt under 75 minuter (kontrollernas värde varierade från 10 till 90 poäng). Ganska tidigt i loppet insåg jag att det knappast skulle vara en omöjlighet att ta alla kontroller men jag sade till mig själv att jag låter faktiskt bli, 45 minuter räcker alldeles utmärkt dagen innan en halvmara. Förbluffad över min egen klokhet undvek jag t o m ganska korta avstickare, det blev visserligen lite längre än tänkt men jag kände mig nästan lite stolt där vid målet över att jag inte fallit för frestelsen. Däremot förekom en del andra fall, eller om man ska säga, mindre kloka tilltag. Redan på väg till tvåan valde jag det dumma alternativet att traversera (på svenska; korsa?) en bäck som visade sig ha sina djupa ställen. Ingen fara, fanns stenar att gå på som inte ens var hala. Men av någon anledning började jag tveka och kroppen vagga lite fram och tillbaka innan den till slut bestämde sig för att vara baktung och plums så var ungefär hela jag blöt. Tur det var en ovanligt varm dag så att jag snabbt torkade, för inte ens på dessa sydliga breddgrader är det normalt badsäsong i slutet av oktober.
Hur det gick? Jo alltså, jag hade turen på min sida och tog med 30 poängs marginal en tionde plats idag, vilket räckte precis till en delad totalseger i cupen… Man får ju inte bli tjock när poängsumman räknas samman.
Sedan spenderades det pengar, min sedan ett tag inspanade jacka inhandlades i Annemasse på andra sidan Genève. Det som från början skulle vara en riktig friluftsig GoreTex-jacka blev en något mer modeinspirerad dito i North Face:s eget material och med löstagbar fleece, i en diskret grön ton (eh). Jag tar mig friheten att vara sportnörd och beskriva mitt jackinköp, häromdagen var jag nämligen nära att klistra in lite PLC-kod här för att jag var så förbannad på att X=Pin-Pout kunde bli mindre än noll trots att denna kodrad stod i satsen IF (Pin>Pout). Shit, jag gjorde det…
På vägen hem från Annemasse stannade jag till på Les Brasseurs inne i Genève och träffade Øyvind med flera, en avskedsfest för honom som åker nästa fredag. Måste tillstå att jag kommer att sakna honom. Själv stannade jag inte länge utan intog i gott sällskap kvällens första pastaportion, för att åka hem och inmundiga den andra (pastaladda? jag!? måste vara första gången i världshistorien…) och därefter skriva på bloggen och sen…där var vi ikapp nuet och jag ska strax inta vågrät läge i snarkofagen.
Just ja, konstaterade just att nettohöjdskillnaden i loppet imorgon är två meter nedför, högsta punkten är femton meter över starten. Kuperingen ska jag nog klara av med andra ord.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment