Morgon mellan fjällen

Idag låg snön vit på Jurabergens kam och solens strålar reflekterades vackrare än vanligt. Rimfrost även här nere i dalen och pepparkakshusbak i helgen gör gällande att december månad är i antågande. En dryg månad kvar på exjobbet, viss stress börjar krypa sig inpå.

Såhär i nästan juletid

Sedan någon månad tillbaka tränar jag skidgympa med CERN Ski Club, något som ska vara förberedande inför skidsäsongen med mängder av olika statiska rörelser som till en början inte verkar det minsta jobbiga men som man efter ett tag inser tar ganska bra. Det är lite hemtrevligt med den där gympan, vi ses en gång i veckan och i tisdags började vi till och med prata med varandra lite mer där i duschen efteråt (jodå, några av fransyskorna duschar allt direkt). Det är en rejäl blandning i såväl ålder som nationalitet, från unga snowboardkillar till damen i 70-årsåldern som på bruten franska manade fram mig och tyckte att jag som var ung kunde stå långt fram medan hon som var gammal fuskade ibland. Behöver knappast tilläggas att hon jobbade bättre än de flesta andra, som mannen i min grupp som alltid kom lite för sent till stationerna på cirkelstyrkan.

Till alla typer av gympa behövs en ledare och den här, han är något visst. Det är här ni skulle kunna vänta er en suktande beskrivning med uttryck som välformade biceps, seniga vader och ett sexpack på magen och så skulle ni alla se den hypertrimmade gymkillen framför er. Det är möjligt att han skulle kunna uppfylla den bilden, men det vet jag inte för den överskuggas av något så mycket mer talande; jag säger Tjuren Ferdinand på julafton. Ni vet han den långa matadoren, den stoltaste av dem alla. Han som går framåtlutad med rumpan högre än huvudet. Precis, precis så, ser instruktören ut och det felas varken på den galna blicken eller det hattiga rörelsemönstret. Vet inte om det är för att jag är extra dålig på att sträcka på mig eller om han märkt att jag gillar att träna (det är nog båda) som han är på mig extra mycket och demonstrativt sträcker på ryggen och putar med rumpan. Han skulle bara veta; jag kan knappt se honom utan att börja småle och i år bara måste jag nog återuppta traditionen att se Kalle Anka klockan tre på julafton; "pieds au largeur bassin, pieds dix heures dix, soufflez, inspirez, poussez…"

Ny dag, nya erfarenheter

Såtillvida att jag idag har besökt en lägenhet i Meyrin för att se om den skulle kunna vara något och det skulle den så imorgon ska jag ge mig in i byråkrati och administration och hu og hei vad det heter. Formulär ska fyllas i och skickas in och diverse kopior ska med, inget smidigt klickande på nätet efter sista-minuten-lägenheter här inte. Gäller att kunna ljuga lagom trovärdigt om att jag naturligtvis är kvar i minst ett år till och att jag under den tiden absolut inte ens kommer att slås av tanken på att flytta, t ex till något större med riktigt kök, okvadratiskt badkar och klädförvaring. Men ettan jag tittade på för nära 900 francs har balkong i alla fall:).

Resfeber

Brukar man ju kunna ha inför att man ska ut och resa. Nu ska jag inte ut och resa i det allra närmaste och jag brukar heller inte vara speciellt nervös när jag gör det. Snarare är det tal om någon sorts epidemi (eller kanske pandomi…) för det är mycket resor som snurrar i i huvudet nu. Har bokat - om än inte betalat - resa till Sverige över jul och nyår och det lutar åt att bli våldsamt länge i fosterlandet. Ramlar in den 23:e i Göteborg för att senare röra mig österut mot Hufvudstadsregionen och då kanske stanna ända till den 14:e. Det svider en aning i själen att ta ledigt första veckan från jobbet och lägga lediga dagar på det istället för att spara dem till eventuella skidveckor, men det är ju för la bonne cause som det heter. Ambitionen är hög och målet (visionen) är att skriva sista tentan den 10:e och lägga fram exjobbet den 12:e. Jullov? Njae, men det vore väldans trevligt att faktiskt bli klar med rapporten. Även om det just nu känns väldigt avlägset och jag ser många långa decemberkvällar på Prevessin framför mig. Men med hyfsad framförhållning ska det kanske kunna undvikas. Och sen ska det bli senilingenjör av mig - just ja, kontraktet fram till sista juni är även påskrivet av mig nu så c'est fait!

Resfeber ja, så var det. Linsen i slutet av januari (grrr för datumet;) ) lockar ju liksom VSR i början av februari, men klippkort Genève-Linköping verkar ännu inte finnas i varken easyjet:s eller Ryanair:s utbud. Framförallt var det ju det där med att tid är pengar…

En småkylig dag står i antågande och på schemat står marknad och ffg sedan juli; shoppingtur till Genève! Får se om jag lyckas komma hem med något mer spännande än ett USB-minne den här gången.

Allra slutligast, grattis på 25-årsdagen till Mattias! Här i landet är det helgdag idag (om än inte för Mattias' ära), en påminnelse om en av de stora historiska skillnaderna mellan våra länder; här är inte krigen något som enbart "de andra" var inblandade i.

Jobb o så

Det senaste har det jobbats på ganska duktigt på exjobbet. Ett icke oansenligt antal timmar har tillbringats i telefon med Henrik, min handledare på ISY som hjälper mig mer än jag kunnat hoppas på med rapportskrivandet*. De andra Technical Students här nere är nästan lite avundsjuka och suckar om sina handledare och examinatorer därhemma som knappt vet vad de heter och än mindre vad de sysslar med.

Annars har jag förvånat mig själv en aning den senaste veckan när jag insåg att jag börjat skaffa mig träningskompisar på allvar, det var längesedan. Individualisten i själ och hjärta upptäcker att det är ganska trevligt att åka till simhallen tillsammans med andra och att utforska CERN Prevessin med inlines och stavar i sällskap istället för själv. Det senare större än man först tror, och det är lite svårt att föreställa sig att i de där slitna barackerna bedrivs något som lär vara tämligen avancerad forskning. Som vi konstaterade Petter och jag i onsdags kväll när vi var ute; det är inte på kontor som CERN lägger sina pengar (förlåt, våra skattepengar).

Kan ju inte låta bli att skicka en liten liten känga till Joel också, är du-vet-vad någon sorts hämnd för att ha blivit runtsläpad i Västerlandaskogen en gång för en herrans massa år sen?;)

*Vet inte om du läser detta av någon anledning, Henrik, men eftersom det inte är du som (förhoppningsvis) ska godkänna mig behöver du inte oroa dig att det är fjäsk.

Fynd

Igår gjordes något av ett fynd; vi skulle fara på cykeltur till Ferney-Voltaire för att titta på Voltaires hus (vilket en gång genomkorsades av den schweizisk-franska gränsen så att herrn i fråga kunde ha sitt sovrum utom räckhåll för att bli arresterad av den franska polisen) samt besöka det välrenommerade fromageriet Michelin. Château de Voltaire var förvisso stängt för säsongen men dessbättre ramlade vi rakt in i lördagsmorgonens marknad. Jag hade enbart hört talas om den men ämnar nu bli en flitig besökare. Oliver i inläggningar att dö för (och som förmodligen ger upphov till en andedräkt som kan ta död på både det ena och det andra) och framförallt soltorkade tomater, denna lyx som saknats mig så. 10 € kilot var ju inte ens bara moins chères utan till och med meilleures marchées än man kunde hoppas på.

Nu i väntan på att bli upphämtad med bil för att upp och skutta i Jurabergen och njuta av solen. Långkalsonger och gtx-kängor på, lär kunna bli kallt på 1500 meters höjd idag.










Uppdatering: en illustration av olivutbudet. Och det är inte fult att peka.

[Obi-wan Kenobi]

No, OB1 can not be launched at the same time as OB35. Vilket var förklaringen till att av 300 anrop var ungefär 2300 ogiltiga och 7600 giltiga. Just ja, ni ser. Upptäckten av sådant kan få vem som helst att associera i konstiga banor. Hur som helst verkar programmet funka nu utan att jag måste kolla både Pin > Pout och Pin - Pout > 0. Känns ju tryggt, snart läge att stoppa in i en PLC på riktigt alltså.

I övrigt händer sådant som att far min är på besök, han får dock inte njuta av samma sommarvärme som förra helgen men däremot en våldsamt vacker soluppgång i morse med Mont Blanc rödfärgad och frost i grannens häck (ja alltså, jag har ingen aning om huruvida grannen suttit bar-rumpad på en kall sten men ni förstår). Har också fått en ny kontorsgranne, Benoit är utbytt mot Benjamin så det räcker att hålla Ben i huvudet för att inte göra bort sig.

Det senaste budet i bostadsfrågan är att jag bor kvar i alla fall januari ut, även om jag förvisso ska titta på ett rum i en villa i Meyrin (Schweiz) på måndag. Egen lägenhet lockar dock något mer än nytt kollektiv så jag fortsätter nog speja. Apropå hem vill jag tacka moderen för omtanken som gör att sängkanten numer pryds av min lilla rosa cykelkorg från min allra första cykel. Då användes den inte till att förvara mobiltelefon och persienn-fjärrkontroll men tekniken går framåt.

Slutligen, anmälan inskickad till IKEA:s julbord på Luciadagen, samt pepparkaksbak hemma hos familjen Christiansson inplanerat i kalendern. Jodå, det är ju ändå november och Halloween passerat (en helg till vilken Katy på samma sätt ville hedra sitt lands traditioner och därför "lånade" en av hyresvärdens pumpor från trädgården. Friska tag, sånt gillar vi!).