Glad

Idag är en bra dag! Jag har just bokat biljetter till äldste bror så att han kommer hit samtidigt (syttende maj, kristi flygare, folknykterhetens dag, SOF-helgen...) som näst äldste bror, så att vi alla tre kan åka till Italien på dagstur. Skojskoj, vi bor i tre olika länder, strålar samman i ett av dem och far till ett fjärde!

Mer bra: resultaten från maratonet har kommit och jag var visst trea i min ålderskategori (vilket innebär att de gamla tanterna var snabbare). Det här visste jag inte igår och missade således priscerenomin. Synd, det hade varit väldigt roligt att stå på en prispall men jag har i alla fall förhört mig om det går att få prispengarna (!!!) i efterhand...

Säsongsavslutning

Idag var jag ledig och var förmodligen med om min vårligaste skiddag någonsin. Cyklade i t-shirt till Prevessin på morgonen där jag blev upphämtad för att åka till Les Contamines och åka telemark en heldag som avslutning på kursen. Jag hade inte väntat mig så bra snö som det faktiskt var och framförallt förmiddagen var riktigt bra. Det var en skidkurs i två steg kan man säg, dagens instruktörer gick en skidlärarkurs för våra "vanliga" instruktörer, i franska skidförbundets regi. Övningarna ledde till de märkliga slutsatserna att jag åkte bättre såväl med uppknäppta pjäxor som utan stavar så det kanske är så det får bli.

Roligt har det i alla fall varit att gå en skidkurs på franska, även om det blir lite märkligt ibland; jag förstår vad de beskriver men jag missar ofta den vitala detaljen huruvida det de beskriver är hur man ska göra eller hur jag gjorde och som därmed var fel. I år blev det tyvärr bara totalt fyra kurstillfällen, men jag har lovat att - och blivit lovad att få - komma tillbaka i januari nästa år för en veckolång kurs. Bara att hoppas på att det går att lösa med ledighet.

Apropå ledighet postade jag igår mitt jatack till erbjudandet om posten med den märkliga titeln "Doctor of Philosophy in Physics". Hm, hur kan något som alltid verkat så otroligt främmande kännas så väldigt rätt? Samma brev innehöll intyget på examen från LiU så nu är det nog verkligen klart... En rolig detalj i detta postande var att jag samtidigt skickade ett brev åt en kamrat i samma syfte; påskrivet jobbkontrakt. Jag hoppas verkligen att denna detalj är något vi lite sentimentalt kommer le åt tillsammans någon gång i framtiden. Inte ska det vara så omöjligt hålla kontakt med vänner med hjälp av det dära världsomspännande nätet vi alla är snärjda i?

Tema: shoppingblogg

Inlines i morgonsolen - finns det bättre sätt att starta dagen? Med gott humör redan innan, härligt väder och Alphaville (Jet Set Society...) och Winnerbäck i iPod:en kan det bara bli bra.

Jet Set Society, jo, jag ska utfärda handelsembargo med mig själv. Igår när jag skulle handla mat på Coop kom jag ut med en slips (Coop i Schweiz är mer som Åhléns i Sverige) och tre flaskor vad jag hoppas är hyfsat vin (till mitt försvar kan sägas att jag även fick med det jag faktiskt skulle ha). Fortsatte i samma anda idag när jag följde med T till Intersports rea. "They are very much you..." gjorde att jag blev såld och fick mig att helt bortse från kommentaren "...but how many pairs of running shoes do you have?" angående de knallgröna trailskorna som därmed lade sig i varukorgen. Just terrängskor har jag ju inte förr och…tja. Första icke-Saucony-löparskorna på säkert tio år. Med gemensamma ansträngningar lyckades vi i alla fall komma över tax free-gränsen och lärde oss den proceduren: bil tillbaka till franska gränskontrollen för stämpel, U-turn In No Mans Land (vilken filmtitel!) mellan de båda kontrollerna och tillbaka till affären. Hämta ut pengar och så åter igen till den schweiziska kontrollen för att betala in oss. En luttrad tulltjänsteman menade på att vi prickat summan just mellan att få tillbaka fransk men inte betala schweizisk moms, så att han slapp jobba mer och vi var nöjda och glada.

Solen skiner än och jag utnyttjar dagen till att städa, fixa och dona. Samt skatta mig lycklig att folk här inte talar svenska; fönstren är vidöppna och när Björn Rosenström strömmar ur högtalarna är det nog lika bra de inte förstår...oops, nu blev det Dolly!

Nu ska vi strax ut på restaurang, jag ska agera chaufför och det passar utmärkt inför morgondagens tidiga längdåkning.

Jag hoppas att jag inte ropar hej

Men jag tror jag har fått jobb. Timmar, dagar, veckor av jobbsökande, tvivel, frågor, diskussioner, uppförstoringar (av besluts konsekvenser), ältande, resande, telefonerande, intervjuande...allt komprimerades ner till två dagars faktisk betänketid och när det slutliga samtalet kom var jag i en så upprymd sinnesstämning att jag inte kunde säga annat än ja på ett sätt som fick det att kännas som ett slumpens verk. Det var förstås inte riktigt sant, jag tror att jag på sätt och vis tagit beslutet redan för någon vecka sedan när det stora svenska telekombolaget sade att jag inte gått vidare från andra steget; utan att associera till surt sa räven tänkte jag att det var bra, för jag hade inte kunnat motstå ett erbjudande därifrån.

Det kanske är vågat* såhär innan kontraktet är påskrivet men jobbet är alltså att doktorera på ett företag utanför Paris där jag ska vara i två år för själva forskningen och experimenten, innan det avslutande året i Kent (UK) för kurser. Sådan är den preliminära planen i alla fall. Posten är en EU-finansierad så kallad Marie Curie Early Stage Training Fellowship. Så nu kan jag smita från studielån i tre år i alla fall;-).

Varför denna eufori igår, redan innan jobbet spikades? Stark korrelation till SKF:s inbjudan till mig som en av två LiU-studenter för att åka till Vetenskapsfestivalen i Göteborg nästa måndag och bland annat träffa Fuglesang och resten av Discoverys besättning. Det är sånt som inte händer. Inte mig.

Idag firades det lite genom att boka biljetter till Sophie Zelmanis konsert i Genève nästa torsdag.

Ett av mina stora bryderier innan ja-tacket var såklart den sociala biten och ni får alla hemskt gärna komma och hälsa på i det som annars kan bli "en kall liten etta i en förort nånstans i... Paris. Det blir säkert jävligt bra!".

*Alla som läser här vet säkert redan allt ändå men när kontraktet är klart kanske det kommer länkar och sånt..

Uppdatering: Jag tänker inte länka till DN för de kanske letar rätt på mig igen och då tror ni det är därför jag länkat, men jag måste ända uttrycka något om den tråkiga nyhet jag just läste där; att Maria Gripe gått bort. Det är nästan så jag får lust att läsa om Agnes Cecilia, liksom för att hedra… Maria Gripe, det är bilresor med högläsning , det är ett av de första mötena med litteraturen. Det var hon som senare blev Selma Lagerlöf, men vem kom därnäst? Kanske läge att börja läsa mer igen.

La neige fraiche ou bien un week-end polyskiant

Efter onsdagens snabba beslut att fara till Verbier kom torsdag och tanke försattes i handling. Bara knappt två veckor efter middagen i Stockholm återsåg jag Malin i en veckohyrd lägenhet i Verbier. Mycket glädjande att se hur hennes gäng från Zürich-tiden lyckats boka in en skidvecka och stråla samman från London, Stockholm, USA, Schweiz mm - 25 personer med lite bihang och annat löst folk. Det är så man ska göra för att hålla kontakten. De flesta av dem hade jag faktiskt träffat innan på Malins 25-årsfest i Zürich i juli så även för mig blev det en känsla av återseende.

Fredagen innebar alltså utförsåkning med "skis de piste", snöförhållandena var kanon men tyvärr var sikten dålig. Malin och jag uppfyllde fördomar om tjejer som sitter och snackar istället för att åka skidor, men jag kan ta det när det var tack vare långlunchen som jag kunde ta telefonsamtalet med kallelsen till intervju i Södertälje nästa fredag. Jo, dags att flyga igen alltså. Tur att samtalet inte kom någon halvtimme senare när vi tolkade snöskoter på grund av att en lift var avstängd. Skrev jag på grund av? Jag menade såklart tack vare.

Min ursprungliga plan var att följa med in i kaklet på fredagskvällen, såsom det uttrycktes. Jag insåg dock att den hastigt inplanerade Sverigeresan kan komma att utesluta skidor nästa helg, vilket vore väldigt synd med tanke på att det änteligen kommit rejält med snö i Jura. Med en halvtimmes marginal till sista tåget bestämde jag mig alltså att fara åter till Genève för att kunna ägna lördagen åt längdskidor. Låter ytterst seriöst men det var det värt; det blev en långtur med "gubbarna" i skogarna runt Le Massacre. De är nog dubbelt så gamla som jag men i det gänget finns det ingen implikation från ungdom till styrka. Spåren var ganska tungkörda med nyfallen snö men med som vanligt ypperliga skidor (tack Lennart - jag har aldrig haft så bra skidor en hel säsong!) var det en underbar tur. Det blev väl en 30 km inkluderat lite off pist för att komma till chalet-en där vi stannade till för en kopp te. Kanske blir det en ny tur på tisdag kväll, traditionen bjuder att det någon gång per år görs en utflykt med fondue. Kan bli spännande, jag som notoriskt undviker att äta under träning med risk att må illa ska smälla i mig en fondue mitt under passet. Å andra sidan lär väl alla vilja ta det rätt lugnt på tillbakavägen…

Något försenat efter den förlängda skidträningen träffade jag Malin igen, som nu kommit till Genève för att därifrån flyga till Paris och vidare till Singapore. En fika hemma i lägenheten innan hon tog bussen till flygplatsen och jag klämde in trötta skidben i tighta jeans och stolpade iväg till inflyttningsfest i svenskarnas µ-lägenhet* i centrala Genève.

En fest som blev någorlunda lugn för att orka med helgens tredje skidtyp; telemark. Nog olugn för att uppleva den första sommarnatten, vilket förmodligen kommer kännas ikväll i och med att jag blev hämtad utanför dörren halv nio för att åka till kursen i Crozet. Växlande sol och vind men mest av det förra och riktigt härliga förhållanden. Men åh vad lätt det ser ut när instruktörerna svänger ner i lössnön och åh vad frustrerande det är att på sin höjd klara en telissväng och resten av biten mest kämpa för att hålla sig på benen. Det ryktas om heldag i franska alperna om några veckor och jag har halvt om halvt lovat att vara med på den veckolånga kursen nästa vinter, även om jag inte bor i här. Kan ju nästan gå söndagskursen också för så som jag pendlar till Stockholm i år kan jag väl pendla till Genève nästa år...

Så långt det blev, tack för tiden. Nu ska jag pusta ut lite efter en intensiv men härlig helg, och så roa mig med lite ansökningsbrev…

*Den här är så nördig att jag nästan vägrar förklara. Var smart, begrip. Ledning: Tänk. (Det underlättar om man gått på LiTH)

En dag i trons tecken

Morgonandakten var marknaden i Ferney, där jag inte varit de senaste lördagarna och min stamförsäljare såg nöjd ut över återseendet.

Nästa aktivitet för oss ortodoxa var längdskidåkning. När folk gick runt i shorts och t-shirt åkte jag med Lennart och en bekant till honom för att åka skidor i Jura. När Jonas senare på kvällen beskrev sin cykeltur med "spots of snow on the track" kände jag att det lika gärna kunde varit min skidtur han pratade om. Nåväl, riktigt så illa var det inte men snön var ömsom vit, ömsom hård och genomskinlig, ömsom svart, rund och benägen att repa skidorna. Men på det hela taget en mycket trevlig runda med tussilago vid sidan av spåret.

Den därpå följande punkten var en hyllning till den näst intill heliga chokladen, i form av chokladfestival i den mycket idylliska villaförorten Versoix. Alltför lång kö till chokladfabriken Favarger gjorde att T, Steve och jag skippade rundvandringen men fick vårt lystmäte i utställningstältet där diverse fabrikanter presenterade - och framför allt sålde - sina egna delikatesser.

På kvällen blev det nästan religiöst på riktigt då jag iklädde mig grön skjorta och orange tröja för att till St Patricks ära höja en skål tillsammans med ovan nämnda vänner. En inte alltför sen kväll som möjliggör besök på bilmässan imorgon innan - förhoppningvis - de alltför stora åskådarskarorna anländer.

"It's such a perfect day…"

Det är tanken som flyger genom huvudet när man vaknar på morgonen för skidpremiären (telemarkskursen har ännu inte kommit igång pga snöbrist), tittar ut och ser regnet sakta falla ner. Bara att ta morgonduschen och tänka att det går alldeles utmärkt att glömma rådet att inte tvätta ansiktet innan man går ut, risken för köldskador är ändå minimal.

Vädret var dock ingen överraskning utan fanns med i planen från början när Steve och jag bestämde oss för att åka till Chamonix. Efter att igår ha testat att skidorna verkligen fitted in the sports car* med mig bredvid gav vi oss iväg och tyckte nästan lite synd om resenärerna i de bussar som förmodligen körde nyanlända skidentusiaster från flygplatsen. Samtidigt som det på ett egoistiskt vis kändes lyxigt att bo så nära (ca 1h) att man kan unna sig att åka även en dag när förhållandena är dåliga.

För dåliga var de; affischeringen om 40 meters sikt var en lätt överdrift och det var som att åka i en vit dimma och hoppas att man inte kom alltför långt utanför pisten. Men vad gjorde väl det; det var utförsåkning och inte den minsta liftkö. De nya skidorna var fullt funktionabla och framförallt var pjäxorna något för slalomdito så ovanligt som bekväma. Så vi fick en hel skiddag där dimman på slutet lättade och det till och med gick att se inte bara konturerna utan även sträckningen av backen.

Gårdagen innebar däremot inga större äventyr. Tog en tur till marknaden i Ferney där tomatgubben hälsade glatt; det gav viss hemkänsla att bli igenkänd på den lokala marknaden. Såg även till att till slut få ordning i mitt rum, det var ekonomiskt sett ett mycket taktiskt drag att göra det innan jag åkte till Genève för en shoppingtur, ty det kändes plötsligt mycket omotiverat att köpa något som skulle rymmas på mina sju kvadratmeter. Sju mycket mysiga sådana dock, med rödfärgat allt och fönster ut till balkongen.

*Steve, I know you're reading but I'm lazy enough to translate only the essential stuff to English…

Så blev det

Vet inte när det hände sist men den här helgen har jag orienterat både lördag och söndag, ovant men trevligt. I lördags CERN:s ol-cup i Salève, på andra sidan Genève. Den här gången blev det ingen seger (trea) vilket är föga förvånande; jag, kartan och kompassen var inte ett utan snarare fyra eller så. En av de före hette dessutom Niggli i efternamn och svågerskapet med Simone måste väl förpliktiga. Jag tjatar ibland om hur liten världen är och i alla fall är den inom CERN tillräckligt liten för sammanträffanden att uppstå. Jag åkte med Daniel (portugis) som kör Roderiks gamla bil, de båda bodde tillsammans tidigare. Genom den bekantskapen hade han fått veta att jag fyllde år förra gången vi åkte ihop, och när fick han veta det? På sin egen födelsedagsmiddag, samma kväll. För tre veckor sedan hade vi alltså båda födelsedag men ingen av oss nämnde det för den andre.

Det blev Nuit des Musées i Lausanne tillsammans med Ludo och det där med orientering och ostfondue har nästan blivit en lördagstradition. Testade Café du Grütli som lär vara ganska känt och det kan det allt få förtjäna. En oväntade "höjdare" under kvällen var när bussen från Art Brut (museum där de flesta konstnärerna är/var mentalpatienter) till Espace des Inventions (Tom Tits-liknande men mycket mindre) åkte förbi Planète Bleue (mitt studenthem i Lausanne) och vidare nedåt sjön precis längs min gamla skolväg.

Idag åter orientering alltså, i Le Lieu i Vallée de Joux. Roligt igen men sämre lopp än igår, de hade varit snälla med höjdmetrarna dock (6190m, 180 m stigning mot gårdagens 5500 m och 310 m stigning) vilket var skönt för lite slitna ben. Resultatet är inte klart än men det är inte så viktigt. Jag åkte dit tillsammans med Lennart, eldsjälen i CO CERN som lovat ta med mig på OL och längdskidor när jag så vill. Eller om det snarare var jag som lovade att följa med…

Helg

Idag har jag egentligen inget speciellt alls att säga (som att jag brukar ha det) mer än att det är dags för helg igen. Imorgon ska det orienteras, det sägs vara kuperat, och sedan far jag troligen till Lausanne och Nuit des Musées. För 10 CHF får man entré till stans alla muséer till klockan fyra på natten. Just så länge räknar jag inte med att ta del av spektaklet dock, men det vore roligt att återse Musée Olympique (även om damernas höjdhoppsribba utanför entrén fortfarande lär ligga på 2.09 och utan Kajsa Bergqvists namn) och Espace des Inventions, samt besöka något nytt.

På söndag blir det kanske orientering igen, mer åt tävlingshållet i Le Lieu i Vallée de Joux, men jag får se. Alternativ B, eller A, beror på hur man ser det, är Coupe Icare i Grenoble, vad jag förstått en festival med allehanda flygande föremål. Tja, helgen lär inte bli tom i alla fall. Tjipp!

Internationella inslag

Dagen efter den italienska festen, där jag mycket riktigt träffade Adriano (IT) blev en internationell sådan. Vi, dvs Öyvind (N), Ludo (F) och jag (S) tog bilen från Frankrike till Schweiz där vi mötte Tyge (DK/UK) och Olivier (F). Tillsammans for vi via det svenska möbelvaruhuset till Villeneuve och Red Bull-Vertigo, världsmästerskapen i glidflygning och akrobatisk fallskärmshoppning (eller nåt i den stilen, ni får läsa själva). När vädret tyvärr omöjliggjorde fler hopp förflyttade vi oss till Lausanne där varm choklad intogs medelst sked (konsistensen kräver detta) på Le Barbare. Detta var stamstället från förra gången i Lausanne och jag skickade sms till Erasmuskompisen Julia (D) för att dela med mig av ögonblicket. Vidare promenad i stan innan vi slutade på en eritreansk restaurang - mycket gott. Via en lokal pub med Indian Pale Ale samt ingefärsöl som skulle kunna få t o m mig att tycka om öl tog vi sedan bilen tillbaka från Schweiz till Frankrike.

Igår fortsatte temat och vi (Ludo, Olivier, Øyvind och jag) bokade flygbiljetter till Rom där det blir en långhelg i månadsskiftet september/oktober. Typiskt nog råkade jag ut för lågprisflygbolagens boka-nu-filosofi och priset höjdes med 15€ under bokningsproceduren. Tant pis.

Montreux Jazz Festival - Hakuna matata

18.00 "Vad ska jag göra ikväll? Kolla det där köpcentret kanske, sen ut och jogga..."

18.03 "Eller..varfär inte fira mina första rader SCL-kod med att åka till Montreux? Klockan är snart sju och tågen gratis.. Har bara jobbkläderna men det må väl vara hänt"

19.36 Tåget lämnar Genève station. Ett under vad ett tröjbyte och lite läppglans och ögonskugga kan göra för fräschören efter en snabb cykeltur.

21.15 Äter dhal och naanbröd, dricker en obskyr blandning av öl och citronläsk på en gräsmatta framför gratisscenen.

22.45 Höra men inte se; Morrissey i Miles Davis Hall.

23.19 Cisalpino-tåg hem igen. Står Venezia - Milano - Geneve på dörren, on est en Europe.

00.20 Anträder den tvåmila cykelfärden hem. Infallet tycks något mindre briljant.

02.00 I vågrätt läge. Infallet var briljant, cykeltur inkluderad: "Ska inte den där bilen köra om snart? Ah, det är fullmånen som lyser..."

Och slutligen är det kanske på sin plats med några lugnande ord till fadren: Du behöver inte vara orolig över att dotra di åker ensam på festival. Det är ändå cykelturen som är farlig.

"...han kan allas namn och säger hej varenda morgon..."

Naturligtvis pratar jag om min nya, bra chef. Som låter mig låna sin mtb hela hösten att träna på när jag känner för det. Återstod alltså bara att hitta en egen vardagscykel med lite mindre stöldrisk. Det löste sig fort; inte för att någon egentligen vill veta var jag köpt min cykel men det blev av en italienare. En riktig racer med bockstyre och smala däck väldans billigt. Som varande ny medlem i Credit Agricole är det väl Touren nästa för mig nu?

Bara tre nätter kvar i Segny innan jag flyttar till ett hus som är öppet, fräscht och ljust. Ska bli riktigt skönt att bli bofast samt att få ett kök som är utrustat med mer än micro!

Förresten, i helgen var det besök i Lausanne; middag med Joanna från Lund och en sväng på festivalen med Håkan och Herman från Yi. Nästan overkligt att vara tillbaka, men väldigt kul och det mesta var sig likt.