La neige fraiche ou bien un week-end polyskiant

Efter onsdagens snabba beslut att fara till Verbier kom torsdag och tanke försattes i handling. Bara knappt två veckor efter middagen i Stockholm återsåg jag Malin i en veckohyrd lägenhet i Verbier. Mycket glädjande att se hur hennes gäng från Zürich-tiden lyckats boka in en skidvecka och stråla samman från London, Stockholm, USA, Schweiz mm - 25 personer med lite bihang och annat löst folk. Det är så man ska göra för att hålla kontakten. De flesta av dem hade jag faktiskt träffat innan på Malins 25-årsfest i Zürich i juli så även för mig blev det en känsla av återseende.

Fredagen innebar alltså utförsåkning med "skis de piste", snöförhållandena var kanon men tyvärr var sikten dålig. Malin och jag uppfyllde fördomar om tjejer som sitter och snackar istället för att åka skidor, men jag kan ta det när det var tack vare långlunchen som jag kunde ta telefonsamtalet med kallelsen till intervju i Södertälje nästa fredag. Jo, dags att flyga igen alltså. Tur att samtalet inte kom någon halvtimme senare när vi tolkade snöskoter på grund av att en lift var avstängd. Skrev jag på grund av? Jag menade såklart tack vare.

Min ursprungliga plan var att följa med in i kaklet på fredagskvällen, såsom det uttrycktes. Jag insåg dock att den hastigt inplanerade Sverigeresan kan komma att utesluta skidor nästa helg, vilket vore väldigt synd med tanke på att det änteligen kommit rejält med snö i Jura. Med en halvtimmes marginal till sista tåget bestämde jag mig alltså att fara åter till Genève för att kunna ägna lördagen åt längdskidor. Låter ytterst seriöst men det var det värt; det blev en långtur med "gubbarna" i skogarna runt Le Massacre. De är nog dubbelt så gamla som jag men i det gänget finns det ingen implikation från ungdom till styrka. Spåren var ganska tungkörda med nyfallen snö men med som vanligt ypperliga skidor (tack Lennart - jag har aldrig haft så bra skidor en hel säsong!) var det en underbar tur. Det blev väl en 30 km inkluderat lite off pist för att komma till chalet-en där vi stannade till för en kopp te. Kanske blir det en ny tur på tisdag kväll, traditionen bjuder att det någon gång per år görs en utflykt med fondue. Kan bli spännande, jag som notoriskt undviker att äta under träning med risk att må illa ska smälla i mig en fondue mitt under passet. Å andra sidan lär väl alla vilja ta det rätt lugnt på tillbakavägen…

Något försenat efter den förlängda skidträningen träffade jag Malin igen, som nu kommit till Genève för att därifrån flyga till Paris och vidare till Singapore. En fika hemma i lägenheten innan hon tog bussen till flygplatsen och jag klämde in trötta skidben i tighta jeans och stolpade iväg till inflyttningsfest i svenskarnas µ-lägenhet* i centrala Genève.

En fest som blev någorlunda lugn för att orka med helgens tredje skidtyp; telemark. Nog olugn för att uppleva den första sommarnatten, vilket förmodligen kommer kännas ikväll i och med att jag blev hämtad utanför dörren halv nio för att åka till kursen i Crozet. Växlande sol och vind men mest av det förra och riktigt härliga förhållanden. Men åh vad lätt det ser ut när instruktörerna svänger ner i lössnön och åh vad frustrerande det är att på sin höjd klara en telissväng och resten av biten mest kämpa för att hålla sig på benen. Det ryktas om heldag i franska alperna om några veckor och jag har halvt om halvt lovat att vara med på den veckolånga kursen nästa vinter, även om jag inte bor i här. Kan ju nästan gå söndagskursen också för så som jag pendlar till Stockholm i år kan jag väl pendla till Genève nästa år...

Så långt det blev, tack för tiden. Nu ska jag pusta ut lite efter en intensiv men härlig helg, och så roa mig med lite ansökningsbrev…

*Den här är så nördig att jag nästan vägrar förklara. Var smart, begrip. Ledning: Tänk. (Det underlättar om man gått på LiTH)

PR

Idag var vi kulturella i Genève och tittade på teater, Fahrenheit 451 på engelska. Jag funderade lite på vad jag skulle kunna säga på CERNs presentation under LARM på tisdag och kom fram till att ett bra exempel kunde vara att beskriva helgen såsom den verkar arta sig*. En fredag där dagen spenderas på arbetsplatsen där kollegorna doktorander och professorer, och kvällen alltså innebär teater tillsammans med vänner från England, Frankrike, Italien, Malta, Sverige och Österrike. En lördag med närmare heldag i längdspåren i Jura följt av middag med norrmän och en amerikanska på kvällen. Slutligen en söndag då det också vankas längdåkning inför att sätta sig på planet och dimpa ner i Stockholm framåt midnatt. Veckan som följer blir sedan en måndag i huvudstaden, tisdag-onsdag LARM i Linköping, torsdag kanske lite VSR, fredag opponering på Idas framläggning och på lördag åter söderut igen så att jag hinner åka skidor på söndag. Ja alltså, det ska nog gå att få det att låta bra**.

Saker jag inte skulle nämna däremot för att locka vore sådant som bankstrul. Man har ju hört att Schweiz ska kunna sådana saker men icke… Jag var ganska nöjd när jag gick till Stora Banken och talade om att jag ville stänga kontot hos dem eftersom jag fått ett mycket bättre erbjudande på ett annat ställe. De lovade att föra öve hela saldot på 48 timmar men se det gick visst inte och nu svävar mina besparingar någonstans i cyberspace mellan CERN och Meyrin och är alltså oåtkomliga under helgen. Yes. Men det kunde vara värre; en kompis berättade om hur hans franska bank helt fräckt trunkerade bort 11 000€ (ja, ni läste rätt såväl i trunkera som antal nollor) eftersom deponeringsautomaten "bara" tog emot 4 000€ per insättning vilket den inte meddelade vid insättningstillfället. Som tur var hittade han kvittot i papperskorgen…

*Det kommer nog inte bli så mycket utrymme för sådana utsvävningar dock

** Det lär bli en intensiv vecka det här, ska förbereda en opponering också… det är kul när det händer saker!:)

Just nu…

• …nyss hemkommen från julbord på IKEA (utan julskinka och sill, samt med lax i "Jansson"), fem nationaliteter i ett sjätte land
  
• …jullunch med sektionen imorgon
• …3-1 i matchen Datorerna - Benjamin&Erika
• …kontrakt för lägenheten på fredag
• …kombinerad födelsedagsfest för Laura och avskedsfest för Ola och Ludo på fredag
• …punka på cykeln (nya)
• …88 sidor rapport (inkl försättsblad)
• …hjärnstillestånd - ibland imponerar inte mina hjärnceller positivt på mig själv
  
• …annars mest jobba hela tiden
  
• …
• …
• …och sen några dars julhelg inför slutspurten
• …då blir man färreordig (men uppfinner nya ord)
  

Paris

Fantasifull titel men spiritualiteten är inte alltid på topp. Men så är jag då i Paris, sitter och surfar vid min brors dator och laddar inför att ta RER in till stan med rapporten under armen och sätta mig på ett kafé med den framför mig. Det låter så mycket mer glamoröst än att sitta hemma vid skrivbordet. Risken är överhängande att jag stannar i en eller kanske två, eller kanske till och med tre, affärer på vägen till det där kaféet och att arbetstiden inte blir alls så lång som tänkt men då kan jag väl skylla på att det är lördag? Samt glömma det faktum att jag var ledig torsdag och fredag.

Men vad jag gjort var det värt att vara ledig för! Blizzards julfest var en höjdare och inte alls så insnöat som jag hade befarat. En salig blandning människor men jag vågar nästan påstå att jag var den enda som aldrig spelat WoW. Det har aldrig varit en princip utan bara blivit så, dock avböjde jag när Nils ville visa i onsdags för jag tyckte nog att har jag aldrig spelat fram till dagen innan festen så kan det få vänta:). Det visades en demo av den nya expansionen, Second Crusade tror jag bestämt den heter och jag kände mig lite som en ateist i kyrkan som inte såg stundens allvar. För övrigt dansades klacken på skorna sönder igen så jag får knalla tillbaka till affären den här gången.

Ärtor & punsch

Var det alltså dags för igår och det var riktigt trevligt, vi var cirkus 15 pers hemma hos oss och Jonas stekte säkert 100 pannkakor. Många var det i alla fall. Lite pinsamt att ingen av oss mindes melodin på Gul lyser solen men det funkade faktiskt utmärkt med Imse Vimse Spindel-melodin.

Annars har livet sin gilla gång, idag när jag kom till jobbet på morgonen hade simuleringen stått och rullat hela natten utan konstiga värden så jag är mer än nöjd. Det ska nog kunna strömma in helium i kryosystemet i LHC ändå till slut. Det är ju på mig det hänger alltihop, som chefen, handledaren och jag skojade om häromdagen. Apropå chefen tror jag det börjar dra ihop sig att skriva kontrakt nu. Men då har jag naturligtvis börjat tveka lite, tror jag står inför mitt livs första riktiga karriärval (det vet väl alla att Y är ett ickeval där man garderar sig mot, förlåt för, allt?). Vadän detta? Har hittat en post som intresserar mig mycket och som skulle hålla mig kvar i ytterligare ett till tre år, problemet är att den börjar redan i mars och det går ju emot det här med sex månaders förlängning av mitt nuvarande kontrakt. Ska ta och prata med chefen om det hela, fast egentligen tror jag inte jag behöver grubbla så mycket för de där posterna är väldans attraktiva. De uppmuntrar förvisso kvinnliga sökande och där har jag ju en fördel ifall jag skulle söka. Om än en fördel som jag inte vill utnyttja men det är å andra sidan inget jag kan påverka och ett faktum jag förmodligen alltid kommer att möta i yrkeslivet. Gäller att hålla huvudet högt och tro att det bara var pricken över i:et om jag skulle ställas inför det;).

I helgen är det så dags för Lausanne halvmarathon, tjugo över åtta blir jag upphämtad i Prégnin men inte förrän halv två går starten så det kommer bli en låång dag. Upptäckte häromdagen att loppet är verkligen halva marathon-banan, vilket innebär att vi startar vid den banans vändpunkt och därmed bara behöver springa i en riktning från A till B. Mentalt roligare än att starta på B och vända vid A för att ta samma väg tillbaka.

Enbart genier kan leva i kaos

Det är ett mycket välkänt faktum och därför kan ni tro att jag trivs alldeles ypperligt just nu där jag ligger på sängen i mitt nystädade rum som doftar gott av rengöringsmedel och utan ett enda plagg på golvet (mycket märkligt, att trots att jag har relativt få prylar här går det att få så vansinnigt stökigt).

En sån där härlig höstdag, började mulet men nu tror jag molnen har lättat nog så att man se Jurabergens kam. Bergen på andra sidan Genèvesjön, som mitt fönster vetter mot, skönjer man dock bara konturen av. Tempot i huset är alldeles lugnt och snart ska jag stänga av datorn för att istället öppna min nya pocketdeckare, koppla av med svensk läsning:)

Lösa planer smids om Ä&P (där P kan få stå för både punsch och pannkakor) på torsdag, ännu lösare men mer högtflygande om Nobelmiddag om ett par månader. Inte mig emot, traditionen av att klä upp sig är inte lika vedertagen här och vi är några som börjar känna abstinens. Diskussionen står mellan black or white tie, och huruvida fem rätter verkligen räcker...

Tjugofem år fyllda

Japp, halvvägs till femtio, nedräkningen kan börja. Nåväl, det gjorde inte så farligt ont att fylla tjugofem, inte ens en pirrning i stortån. Möjligtvis en lätt antydan till huvudvärk tidigare idag men det kan nog inte skyllas på åldern…

I alla fall, det var en bra födelsedag! Daniel ställde upp som chaufför på morgonen och vi for till postkontoret för att hämta paket och affären för att inhandla det som skulle inmundigas senare under kvällen. Pyssel i köket och lång brunch med paket- och brevöppning, stort tack alla, liksom för alla sms som ramlade in under dagen! Paketet som hämtades på posten var från faderen och innehöll ett halsband likt det på bilden till höger.

Därefter dags för orientering dit jag lyckats få skjuts efter att min förfrågan mailats ut till hela klubben varför alla visste vem jag var när jag kom dit. Jaja. Lite fegt valde jag klassen Technique Moyen som alltså innebär att det är tekniskt svårt (vilket visade sig vara en sanning med modifikation) och medellångt. 4,1 km och såhär i efterhand skulle jag nog valt Technique Long istället. Det blev faktiskt en seger men jag måste erkänna att såväl min tid som differensen till tvåan säger mer om konkurrensen än om mig. Oavsett vilket, kul var det i alla fall!

Så var det då dags för fest på kvällen. In alles var det nog 25-30 personer där och jag är imponerad av hur folk tog sig ut på landet; en del till och med gåendes. Vilket osökt fick mig att tänka på att världen är ganska liten, nyligen anlände Marcus och jag har visst gått på samma gymnasium. Och som ytterligare bevis på världens litenhet var även Adriano där, han ska försöka styra upp en träff med några av våra gemensamma bekanta från Lausanne. Hoppas det blir av!

När jag är inne på födelsedagstemat vill jag naturligtvis också gratulera Marcus Christiansson till det ypperliga valet av föräldrar, Thorsten och Serena. Dock kunde du varit lite mer omsorgsfull när du valde födelsedatum och väntat ytterligare några timmar så att vi skulle kunna fira samtidigt:).

Så, nu ska kvällen ägnas åt att sköta korrespondansen samt som avslutning läsa brevet från femtonårsdagen. Borde nog författa ett nytt men det kanske går att arkivera bloggen på något bra sätt istället. Tror det vore en bra affärsidé, att bygga funktionen "beställ blogg-bok" där man kan få sin blogg tryckt och inbunden i självvald design.

Och imorgon ny arbetsvecka, kort sådan ty torsdag är helgdag. Jeûne Genevois och eftersom det verkar otrevligt att fasta tar jag ledigt även på fredag och flyr fältet för en långhelg. På onsdag kväll tar jag tåget till Valence för att tillsammans med Ludo resa runt lite i Ardèche och vidare söderut mot Marseille och kanske Aix-en-Provence. Får se vad vädret tillåter.

Om hjälpsamma norrmän, neongröna tyskar och en och annan finne

Hepp, nu har det hänt lite sen sist. Helgen tillbringades i Zürich firandes Malins 25-årsdag. En kanonhelg som inleddes på en balkong i en underbar lägenhet tillhörandes en lika underbar dam som vid tolvslaget till Malins dag löste avsaknaden av champagne genom att rusa ner till restaurangen på hörnet. Fortsatte med festförbedelser tillsammans med svenskor, schweizare, norskor och en engelsman. Grillning och fest långt inpå tidiga morgonen. Snacka skit och plocka skit och sedan tåget hem igen strax efter sju - this magic hour. Upp på cykeln, över gränsen och genom det mörka landskapet till det nya hemmet.

Med en dagturssäck fylld med det allra nödvändigaste såsom tre kjolar, plattång och knäckebröd samt med cykelhjälmen i handen: "hej, jag ska flytta in här". Jajamen, jag har ett hem nu! Stort rum med stor säng och egen balkong, visst ser jag Alperna långt bort. Från köksfönstret är det istället Jurabergen som gäller.

Naturligtvis en snabbresumé över mina nya sambos, om det skulle bli en dokusåpa av det här vore garanterat Warner huvudpersonen. Fyrtiotvåårig tysk som sedan jag kom igår druckit två flaskor vin i det närmaste själv (nåja, han bjuder faktiskt om man vill) och grillar varje dag. Idag var köttbiten lika stor som grillen och som tillbehör inget. Är visst det som kallas Atkinsdieten. Btw, nämnde jag hans neongröna manchesterjeans och pikétröja? Som nästa karaktär blir nog Daniel, ännu längre-hårigare tysk men inte lika angelägen att få mig att anamma språket. Vi har också Öyvind, norrman med bil som välvilligt körde min väska från kontoret och hem - thanks to him! Och så Juha, finnen som röstas ut om några veckor. Vilken roll jag kommer få i det hela återstår att se.

De hjälpsamma norrmännen var i plural och med det syftar jag på kontorskompisen Theo som imorgon hjälper mig att hämta saker från Thorsten och Serena, det som från början bara skulle vara att bli mött vid busshållplatsen blir till att få skjuts ända till Mies. Kjempegreit det.