Nu har jag den! Min enkla biljett till Paris låg i brevlådan idag och är nu i säkert förvar i bokhyllan. Det är på riktigt.
Jag måste erkänna att jag nog lägger mer tankekraft på Paris än Genève just nu (eller i alla fall i närheten, har börjat bli ganska bra på att leva i nuet också). Till exempel har jag nästan hittat vilket internet- och mobilabonnemang jag ska ha och som ursäkt för att lägga tid på det använder jag att jag lär mig franska. Conditions générales hit och notions légales dit.
Faktiskt har t o m packandet börjat så smått. Bröderna kommer i helgen och den ene har med sig saker hit från Sverige emedan den andre får ta med sig till Paris. Ett planerande blir det; vilka saker vill jag ha i Paris från början men kan avvara nu (köksprylar, filtar mm), vilka behöver jag inte förrän senare och kan skicka med besökande vänner (vinterkläder, trekkingskor - jag ska lämna friluftsprylar till förmån för partykitet, vad händer?) och vad ska jag ta med från början. Lyckligen har jag flytthjälp av Anders S som gör sin andra flyttinsats för året. Tillfälligheternas vägar äro outgrundliga som vi ju alla vet att det heter.
Veckan som gick var lugn och trevligt, begreppet ladda om kan appliceras på många sätt. I lördags caves ouvertes i grannbyarna, med en reklamplansch som skulle kunna passat på Systemet: en glödande korkskruv med texten "20 ans" (20 år).
Som sagt, brödrabesök med Italienvisit i helgen - det rullar på och snart bär det till Sverige igen för en dryg veckas kurs. Installerade Matlab och ett simuleringsprogram på ett gäng PC:s idag och ser riktigt fram emot kursen!
Showing posts with label boende. Show all posts
Showing posts with label boende. Show all posts
Wednesday, May 16, 2007
Thursday, May 3, 2007
In Love With Paris
Denna intima känsloyttring från min sida kan förmodligen få en och annan av er att höja på ögonbrynen och undra om ni verkligen kommit till rätt blogg. Men det finns omöjligt något annat sätt att beskriva de scener som utspelade sig idag och fick sin final på en parkbänk i Montmartre. Mot kontant betalning. Dyrt var det också men värt varenda öre och vi gick båda därifrån nöjda och tillfreds. Jag har blivit med…lägenhet!
En rejäl chansning, med ett enda kort på handen for jag till Paris över dagen för att försöka lösa boendefrågan. Dagen inleddes med ett besök på Imagine Eyes där vous till min lycka blivit tu (jag måste komma underfund med om det gäller även gentemot chefen) varefter jag i god tid for till 5, rue Campagne Première - gatan med egen hemsida - i fjortonde arrondissementet. Redan innan jag sett lägenheten kände jag att den måste vara ett riktigt råtthål för att jag inte skulle ta den. Kanske är jag naiv och romantisk, eller bara orealistisk (vad är skillnaden? jag nämner dessa ord nära varandra så att ni åter ska känna igen mig) som tror att jag ska få plats på sexton kvadratmeter men om jag inte var såld på studion med dess fläktkåpa innan blev jag det nu.
Över en kopp kaffe, i samma anda som en månad tidigare när doktorandprojektet diskuterades, fick mäklaren klart för sig att jag skulle fara tillbaka redan samma kväll och allt reglerades väldigt snabbt. Han fixade ett kontrakt och vi stämde möte vid en metrostation i Montmarte där nämnda parkbänksepisod utspelade sig.
Så nu känns det på riktigt. Riktigt på riktigt, nästa gång jag sätter mig på TGV till Paris, om två månader, är det med en enkel biljett. Det är ett mycket litet krypin som väntar mig och kostar gör det som sagt, men även om hyran är hög är det förmodligen inte den utan kvarteret med dess otaliga barer, bokhandlar, antikvariat, caféer och skoaffärer som i första hand kommer att ruinera mig. Jag studsade runt där i solen idag och summa summarum känns allt ofantligt bra. Ett icke oansenligt antal lägenhetskontrakt har fått min signatur de senaste åren men det här är annorlunda. Je serai parisienne!:-)
En dag som denna gjorde det absolut ingenting att hemfärden på cykel från stationen blev en prövning i hur lite luft som egentligen behövs i ett däck - "tyngden på framhjulet, älskling" - men jag är säker på att jag hade kunnat cykla på fälgen utan att märka något om det vore så…
Update: Y-programmet är Årets Teknikutbildning 2007! Det var väl det jag visste som inte tog ut examen förrän i år...
En rejäl chansning, med ett enda kort på handen for jag till Paris över dagen för att försöka lösa boendefrågan. Dagen inleddes med ett besök på Imagine Eyes där vous till min lycka blivit tu (jag måste komma underfund med om det gäller även gentemot chefen) varefter jag i god tid for till 5, rue Campagne Première - gatan med egen hemsida - i fjortonde arrondissementet. Redan innan jag sett lägenheten kände jag att den måste vara ett riktigt råtthål för att jag inte skulle ta den. Kanske är jag naiv och romantisk, eller bara orealistisk (vad är skillnaden? jag nämner dessa ord nära varandra så att ni åter ska känna igen mig) som tror att jag ska få plats på sexton kvadratmeter men om jag inte var såld på studion med dess fläktkåpa innan blev jag det nu.
Över en kopp kaffe, i samma anda som en månad tidigare när doktorandprojektet diskuterades, fick mäklaren klart för sig att jag skulle fara tillbaka redan samma kväll och allt reglerades väldigt snabbt. Han fixade ett kontrakt och vi stämde möte vid en metrostation i Montmarte där nämnda parkbänksepisod utspelade sig.
Så nu känns det på riktigt. Riktigt på riktigt, nästa gång jag sätter mig på TGV till Paris, om två månader, är det med en enkel biljett. Det är ett mycket litet krypin som väntar mig och kostar gör det som sagt, men även om hyran är hög är det förmodligen inte den utan kvarteret med dess otaliga barer, bokhandlar, antikvariat, caféer och skoaffärer som i första hand kommer att ruinera mig. Jag studsade runt där i solen idag och summa summarum känns allt ofantligt bra. Ett icke oansenligt antal lägenhetskontrakt har fått min signatur de senaste åren men det här är annorlunda. Je serai parisienne!:-)
En dag som denna gjorde det absolut ingenting att hemfärden på cykel från stationen blev en prövning i hur lite luft som egentligen behövs i ett däck - "tyngden på framhjulet, älskling" - men jag är säker på att jag hade kunnat cykla på fälgen utan att märka något om det vore så…
Update: Y-programmet är Årets Teknikutbildning 2007! Det var väl det jag visste som inte tog ut examen förrän i år...
Tuesday, January 30, 2007
Höjden av lycka…
…kan vara att komma ner till tvättstugan och se att den enda maskinen faktiskt är ledig. Kunna tömma tvättkorgen som - förfasas icke - åkt med från Prégnin. Men jag har ju knappt varit hemma, och få tag i concierge för att köpa tvättkort är inte alltid en självklarhet.
Något som också skulle medföra viss glädje vore förstås om de kunde slänga ur sig ett besked om Marie Curie-posten. Ju mer tiden går från då jag tror att beslutsmötet hölls (fredag), desto mer sjunker modet.
I övrigt har förkylningen slagit till (det är något med Sverige), jag tar hand om den på sämsta möjliga sätt och har det alltså rent allmänt bra.
Något som också skulle medföra viss glädje vore förstås om de kunde slänga ur sig ett besked om Marie Curie-posten. Ju mer tiden går från då jag tror att beslutsmötet hölls (fredag), desto mer sjunker modet.
I övrigt har förkylningen slagit till (det är något med Sverige), jag tar hand om den på sämsta möjliga sätt och har det alltså rent allmänt bra.
Sunday, January 21, 2007
"It's such a perfect day…"
Det är tanken som flyger genom huvudet när man vaknar på morgonen för skidpremiären (telemarkskursen har ännu inte kommit igång pga snöbrist), tittar ut och ser regnet sakta falla ner. Bara att ta morgonduschen och tänka att det går alldeles utmärkt att glömma rådet att inte tvätta ansiktet innan man går ut, risken för köldskador är ändå minimal.
Vädret var dock ingen överraskning utan fanns med i planen från början när Steve och jag bestämde oss för att åka till Chamonix. Efter att igår ha testat att skidorna verkligen fitted in the sports car* med mig bredvid gav vi oss iväg och tyckte nästan lite synd om resenärerna i de bussar som förmodligen körde nyanlända skidentusiaster från flygplatsen. Samtidigt som det på ett egoistiskt vis kändes lyxigt att bo så nära (ca 1h) att man kan unna sig att åka även en dag när förhållandena är dåliga.
För dåliga var de; affischeringen om 40 meters sikt var en lätt överdrift och det var som att åka i en vit dimma och hoppas att man inte kom alltför långt utanför pisten. Men vad gjorde väl det; det var utförsåkning och inte den minsta liftkö. De nya skidorna var fullt funktionabla och framförallt var pjäxorna något för slalomdito så ovanligt som bekväma. Så vi fick en hel skiddag där dimman på slutet lättade och det till och med gick att se inte bara konturerna utan även sträckningen av backen.
Gårdagen innebar däremot inga större äventyr. Tog en tur till marknaden i Ferney där tomatgubben hälsade glatt; det gav viss hemkänsla att bli igenkänd på den lokala marknaden. Såg även till att till slut få ordning i mitt rum, det var ekonomiskt sett ett mycket taktiskt drag att göra det innan jag åkte till Genève för en shoppingtur, ty det kändes plötsligt mycket omotiverat att köpa något som skulle rymmas på mina sju kvadratmeter. Sju mycket mysiga sådana dock, med rödfärgat allt och fönster ut till balkongen.
*Steve, I know you're reading but I'm lazy enough to translate only the essential stuff to English…
Vädret var dock ingen överraskning utan fanns med i planen från början när Steve och jag bestämde oss för att åka till Chamonix. Efter att igår ha testat att skidorna verkligen fitted in the sports car* med mig bredvid gav vi oss iväg och tyckte nästan lite synd om resenärerna i de bussar som förmodligen körde nyanlända skidentusiaster från flygplatsen. Samtidigt som det på ett egoistiskt vis kändes lyxigt att bo så nära (ca 1h) att man kan unna sig att åka även en dag när förhållandena är dåliga.
För dåliga var de; affischeringen om 40 meters sikt var en lätt överdrift och det var som att åka i en vit dimma och hoppas att man inte kom alltför långt utanför pisten. Men vad gjorde väl det; det var utförsåkning och inte den minsta liftkö. De nya skidorna var fullt funktionabla och framförallt var pjäxorna något för slalomdito så ovanligt som bekväma. Så vi fick en hel skiddag där dimman på slutet lättade och det till och med gick att se inte bara konturerna utan även sträckningen av backen.
Gårdagen innebar däremot inga större äventyr. Tog en tur till marknaden i Ferney där tomatgubben hälsade glatt; det gav viss hemkänsla att bli igenkänd på den lokala marknaden. Såg även till att till slut få ordning i mitt rum, det var ekonomiskt sett ett mycket taktiskt drag att göra det innan jag åkte till Genève för en shoppingtur, ty det kändes plötsligt mycket omotiverat att köpa något som skulle rymmas på mina sju kvadratmeter. Sju mycket mysiga sådana dock, med rödfärgat allt och fönster ut till balkongen.
*Steve, I know you're reading but I'm lazy enough to translate only the essential stuff to English…
Friday, January 19, 2007
Uppgift om slutförd kurs: TSRT78*
Ja, just så. Hur det hela gick till är döljt i hunkel och att jag kunde få så många poäng förefaller nästan lika mystiskt som jag tyckte att själva tentan var. Men jag klagar inte - det här var alltså min sista tenta. Fast sådant ska man aldrig säga, så jag lägger till att det var den sista på grundutbildningsnivå**. Surreal, but nice...
Den första veckan, eller kortveckan, här har varit bra. Lägenheten är fortfarande kaos men det går sakta framåt. Igår var jag med Olivier på IKEA och nu råder IKEA-syndromet i mitt rum: ha alldeles för mycket saker, köp något att förvara det i, ha inte tid att organisera och ha därmed ännu mer saker som flyter runt. Men jag har bytt sovsäcken mot täcke nu så det börjar arta sig.
Jobbet känns också bra, idag ska den första sektorns VFT:er integreras i ett större projekt och kompileringen funkade till slut igår efter felutvecklingen 340-180-630-debug file too long-180-0. Ungefär.
Det har också blivit en del tid till LARM-förberedelser, samt lite filande på rapporten. Det sista tyvärr inte så mycket som önskvärt vore så det blir nog helggöra, men med tanke på att det enda som faller från molnen är regn behöver jag inte prioritera bort snö och skidor. Jag tittade längtansfullt på mina skidor och undrade när jag skulle få användning för dem varpå chefen svarade "nästa vinter"...
*Digital Signalbehandling
**Får till och med gardera med att det gäller det här 180 poängs-programmet. Om jag inte räknade fel i min snabbkoll skulle det redan nu kunna bli en 200 p master av det också. Bilder och grafik efter juli, Anders?
Den första veckan, eller kortveckan, här har varit bra. Lägenheten är fortfarande kaos men det går sakta framåt. Igår var jag med Olivier på IKEA och nu råder IKEA-syndromet i mitt rum: ha alldeles för mycket saker, köp något att förvara det i, ha inte tid att organisera och ha därmed ännu mer saker som flyter runt. Men jag har bytt sovsäcken mot täcke nu så det börjar arta sig.
Jobbet känns också bra, idag ska den första sektorns VFT:er integreras i ett större projekt och kompileringen funkade till slut igår efter felutvecklingen 340-180-630-debug file too long-180-0. Ungefär.
Det har också blivit en del tid till LARM-förberedelser, samt lite filande på rapporten. Det sista tyvärr inte så mycket som önskvärt vore så det blir nog helggöra, men med tanke på att det enda som faller från molnen är regn behöver jag inte prioritera bort snö och skidor. Jag tittade längtansfullt på mina skidor och undrade när jag skulle få användning för dem varpå chefen svarade "nästa vinter"...
*Digital Signalbehandling
**Får till och med gardera med att det gäller det här 180 poängs-programmet. Om jag inte räknade fel i min snabbkoll skulle det redan nu kunna bli en 200 p master av det också. Bilder och grafik efter juli, Anders?
Tuesday, January 16, 2007
Nystart
Idag gick det att såväl ta sig till flygplatsen som flyga och utan minsta problem kom jag till Genève där nya intryck hopade sig. Bara det att alla plötsligt talade franska; borde i sig inte varit så förvånande men för den skull ovant. Riktigt skönt kändes det att vrida om nyckeln till nya lägenheten enbart en halvtimme efter att planet landat - lyxigt!
Nya lägenheten, ja. Nu har jag alltså en egen säng igen - och det är ungefär det jag har. Mitt rum är det minsta och med en bred säng är det ungefär som att ha ett madrasserat rum, associationen till speglar i taket och röda sammetsgardiner känns inte helt långsökt. Men lite plats finns allt, där min ryggsäck tar upp ungefär en tredjedel av den tomma golvytan jämte säng och garderob. Annars har vi ett projekt att ta tag i, jag och Elena, med att packa upp allting och komma fram till vad som ska vara var - kuggfrågan är vilket som ska vara vardagsrum och hennes sovrum; vi skjuter upp beslutet och börjar med köket. Det liksom badrummet har i alla fall sina bestämda platser.
Men inte bara ny lägenhet, även nytt land med allt vad det innebär av att börja om; återigen dags att lära sig hur saker och ting ser ut i affären, inte bara att gå och hämta det gamla vanliga yoghurtpaketet i mejeridisken. Och en annan valuta dessutom, allt kändes till en början hemskt dyrt när jag först konverterade till euro. Ja, inte för att det blev så vansinnigt billigt i francs heller förstås…
Det känns i alla fall riktigt bra att vara tillbaka! Jullovet i Sverige var kanon och självklarheten i att försöka vara på kvar på CERN har definitivt börjat ifrågasättas. Då är det rätt trevligt att komma hit och känna att jag trivs bra här också. Som att redan första kvällen ge sig ut på restaurang med ett gäng nästan helt nya människor - snittet mellan min och Elenas bekantskapskrets är ganska litet. Förhoppningsvis kan jag även träffa några av "de mina" imorgon, har i alla fall redan blivit medbjuden till IKEA av en kompis som trodde jag skulle vilja det och det har han nog alldeles rätt i:)
Vi har hyfsat bra grannar förresten. Åtminstone en av dem, som har låtit bli att skydda sitt nätverk med lösenord, tyvärr fungerar det bara ytterst sporadiskt. Det räcker till exempel inte in i mitt rum och jag står nu ute i vardagsrummet och ser hur den stackars andra pinnen av fyra ibland flämtar till i airport-ikonen.
Slutligen, ingen snö här. Alls.
Uppdatering: jodå, det funkar visst på mitt rum också, om anslutningen är igång när jag går in här. Hm, det är ju tur att väsentligheterna är under kontroll i alla fall när rumsfördelningen inte är klart.
Nya lägenheten, ja. Nu har jag alltså en egen säng igen - och det är ungefär det jag har. Mitt rum är det minsta och med en bred säng är det ungefär som att ha ett madrasserat rum, associationen till speglar i taket och röda sammetsgardiner känns inte helt långsökt. Men lite plats finns allt, där min ryggsäck tar upp ungefär en tredjedel av den tomma golvytan jämte säng och garderob. Annars har vi ett projekt att ta tag i, jag och Elena, med att packa upp allting och komma fram till vad som ska vara var - kuggfrågan är vilket som ska vara vardagsrum och hennes sovrum; vi skjuter upp beslutet och börjar med köket. Det liksom badrummet har i alla fall sina bestämda platser.
Men inte bara ny lägenhet, även nytt land med allt vad det innebär av att börja om; återigen dags att lära sig hur saker och ting ser ut i affären, inte bara att gå och hämta det gamla vanliga yoghurtpaketet i mejeridisken. Och en annan valuta dessutom, allt kändes till en början hemskt dyrt när jag först konverterade till euro. Ja, inte för att det blev så vansinnigt billigt i francs heller förstås…
Det känns i alla fall riktigt bra att vara tillbaka! Jullovet i Sverige var kanon och självklarheten i att försöka vara på kvar på CERN har definitivt börjat ifrågasättas. Då är det rätt trevligt att komma hit och känna att jag trivs bra här också. Som att redan första kvällen ge sig ut på restaurang med ett gäng nästan helt nya människor - snittet mellan min och Elenas bekantskapskrets är ganska litet. Förhoppningsvis kan jag även träffa några av "de mina" imorgon, har i alla fall redan blivit medbjuden till IKEA av en kompis som trodde jag skulle vilja det och det har han nog alldeles rätt i:)
Vi har hyfsat bra grannar förresten. Åtminstone en av dem, som har låtit bli att skydda sitt nätverk med lösenord, tyvärr fungerar det bara ytterst sporadiskt. Det räcker till exempel inte in i mitt rum och jag står nu ute i vardagsrummet och ser hur den stackars andra pinnen av fyra ibland flämtar till i airport-ikonen.
Slutligen, ingen snö här. Alls.
Uppdatering: jodå, det funkar visst på mitt rum också, om anslutningen är igång när jag går in här. Hm, det är ju tur att väsentligheterna är under kontroll i alla fall när rumsfördelningen inte är klart.
Sunday, January 14, 2007
Borta med vinden
Det är ingen idé att citera originaltiteln, ty kvällens språk är återigen svenska. Planet som skulle ta mig till Amsterdam kunde inte landa på Landvetter så det blev omdirigerat till Oslo och mitt flyg ställdes in. Efter några samtal med kundtjänst i Nederländerna (att lösa det på plats i Göteborg vore för enkelt) där jag ett tag var inne på att åka från Arlanda (befängd idé, som om tågen skulle funkat...) bokades jag om till imorgon istället. En lustig detalj i sammanhanget är att förra gången jag skulle flyga från Landvetter var i januari 2005 (skidsemester i Val d'Isère), morgonen efter natten då Gudrun härjade som värst. För tillfället har jag ingen mer resa därifrån inbokad men jag lovar att säga till i god tid innan så att stormvarning kan utfärdas.
Genom att inte fara idag kunde jag hjälpa mor att lämna tillbaka envägskärran vi hyrt för att frakta saker från mitt förråd i Linköping till ett dito i Trollhättan (tack Anders*2, A-K och Gunnar för bärhjälp!). Det är helt otroligt hur mycket prylar det går att samla på sig... Vi har nyss börjat hyra ett gemensamt förråd i faderns hus och på dörren står det prydligt "SOPRUM" eftersom det var dess tidigare funktion. Jag undrar stilla om rummet inte fortfarande gör skäl för sitt namn. Kanske skulle det kompletteras med "Vi tillämpar käll(ar)sortering". Vad är brännbart? En låda ljusstakar - flamtåliga. Två lådor Höganäsporslin - redan bränt. Stort antal bokkassar - man bränner inte böcker! Och så vidare. Någon dag ska jag ta tag i att verkligen slänga saker. Mañana.
Genom att inte fara idag kunde jag hjälpa mor att lämna tillbaka envägskärran vi hyrt för att frakta saker från mitt förråd i Linköping till ett dito i Trollhättan (tack Anders*2, A-K och Gunnar för bärhjälp!). Det är helt otroligt hur mycket prylar det går att samla på sig... Vi har nyss börjat hyra ett gemensamt förråd i faderns hus och på dörren står det prydligt "SOPRUM" eftersom det var dess tidigare funktion. Jag undrar stilla om rummet inte fortfarande gör skäl för sitt namn. Kanske skulle det kompletteras med "Vi tillämpar käll(ar)sortering". Vad är brännbart? En låda ljusstakar - flamtåliga. Två lådor Höganäsporslin - redan bränt. Stort antal bokkassar - man bränner inte böcker! Och så vidare. Någon dag ska jag ta tag i att verkligen slänga saker. Mañana.
Friday, December 22, 2006
Ska väl vara de flesta språk jag stött på här
Gladelig Jul
Buon Natale
Joyeux Noël
Glædelig Jul
Hyvaa Joulua
Feliz Navidad
Merry Christmas
Vrolijk Kerstfeest
Frohe Weihnachten
Priecigus Ziemassvetkus
Pozdravljaju s prazdnikom Rozjdestva
eller
God Jul
för dé ä dä dé ä.
Joyeux Noël
Glædelig Jul
Hyvaa Joulua
Feliz Navidad
Merry Christmas
Vrolijk Kerstfeest
Frohe Weihnachten
Priecigus Ziemassvetkus
Pozdravljaju s prazdnikom Rozjdestva
eller
God Jul
för dé ä dä dé ä.
Nu loggar jag snart ut och imorgon flygs det norröver, så nästa inlägg blir från Sverige. Au revoir!
And finally, many thanks to Philippe for helping me with the (pseudo-) moving today, and Elena for keeping a lot of my stuff* at her home... and to Benjamin for not complaining about having the rest of it at our office:)
*crap does accumulate... (but not only literally)
Thursday, December 21, 2006
Djupt imponerad…
…av mig själv, ty klockan är bara elva kvällen innan flytt och jag har redan krupit ner i sovsäcken i ett nästan ekande tomt rum. Vardagsrummet däremot är halvfullt och trots att jag väl kände till min smått hamsterartade läggning är jag förvånad hur mycket prylar jag lyckats samla på mig på ett halvår. Blir hämtad imorgon bitti och det är frågan om det ens är idé att flytta prylarna från V70:n till Elenas Fiat Uno.
Rumsbesiktning däremot blir imorgon kväll, det går naturligtvis inte för sig att mina saker står i vardagsrummet medan vi kollar mitt rum, och att någon annan låser efter mig när jag går - vem vet vad jag skulle kunna förstöra under tiden? Hyresvärden har blivit (ännu) lite kinkigare sedan han upptäckt att någon gnagt (gnagt?!) på Håkons skrivbord efter att han åkt. Katys förslag att det kanske var en ekorre som hoppat in gick tydligen inte alls hem.
Så det är sista natten i Frankrike nu, imorgon Schweiz och sedan Sverige i tre hela veckor. Ska bli skönt med lite lov innan tentaplugg tar vid, det är nog så dags för att få ner geek-nivån (jag menar, beskriva färger i rgb-notation…). Tempot sänktes något idag ändå, efter att felen vi upptäckte i min generator igår rättats till och telekonferensen med Linköping avlöpt väl.
Rumsbesiktning däremot blir imorgon kväll, det går naturligtvis inte för sig att mina saker står i vardagsrummet medan vi kollar mitt rum, och att någon annan låser efter mig när jag går - vem vet vad jag skulle kunna förstöra under tiden? Hyresvärden har blivit (ännu) lite kinkigare sedan han upptäckt att någon gnagt (gnagt?!) på Håkons skrivbord efter att han åkt. Katys förslag att det kanske var en ekorre som hoppat in gick tydligen inte alls hem.
Så det är sista natten i Frankrike nu, imorgon Schweiz och sedan Sverige i tre hela veckor. Ska bli skönt med lite lov innan tentaplugg tar vid, det är nog så dags för att få ner geek-nivån (jag menar, beskriva färger i rgb-notation…). Tempot sänktes något idag ändå, efter att felen vi upptäckte i min generator igår rättats till och telekonferensen med Linköping avlöpt väl.
Friday, December 15, 2006
Juha, min hjälte
Minns ni Juha som bodde i mitt hus i somras? Det gör jag i alla fall - idag extra mycket för igår ramlade det in ett mail från en bekant till honom som vill hyra mitt rum från 1 januari. Det är inte bekräftat än från min hyresvärd men om inget oförutsett händer flyttar jag i det snaraste. Närmare bestämt den 22/12 då vi får lägenheten. På så vis slipper jag dessutom bekymret att ta mig från landsbygden till flyget på morgonen den 23:e.
Och just ja, nu är jag lägenhetsinnehavare (nåväl, hyresgäst) i Schweiz också med nypåskrivet kontrakt. De kan det här med avgifter dock; att skriva kontrakt samt få namnlapp till brevlåda och dörr går i runda slängar på 1000 kr. Joråsåatteh...
Au boulot!
Och just ja, nu är jag lägenhetsinnehavare (nåväl, hyresgäst) i Schweiz också med nypåskrivet kontrakt. De kan det här med avgifter dock; att skriva kontrakt samt få namnlapp till brevlåda och dörr går i runda slängar på 1000 kr. Joråsåatteh...
Au boulot!
Wednesday, December 13, 2006
Just nu…
- …nyss hemkommen från julbord på IKEA (utan julskinka och sill, samt med lax i "Jansson"), fem nationaliteter i ett sjätte land
- …jullunch med sektionen imorgon
- …3-1 i matchen Datorerna - Benjamin&Erika
- …kontrakt för lägenheten på fredag
- …kombinerad födelsedagsfest för Laura och avskedsfest för Ola och Ludo på fredag
- …punka på cykeln (nya)
- …88 sidor rapport (inkl försättsblad)
- …hjärnstillestånd - ibland imponerar inte mina hjärnceller positivt på mig själv
- …annars mest jobba hela tiden
- …
- …
- …och sen några dars julhelg inför slutspurten
- …då blir man färreordig (men uppfinner nya ord)
Friday, December 8, 2006
Die Schweizerin
Jag ska flytta till Schweiz, till Meyrin! Där ska jag dela en lägenhet med Elena, en italiensk tjej. Någon gång efter nyåret blir det av, allt beror på när jag kan lämna mitt rum i Prégnin. Tjoho!
Uppdatering kommer.
Uppdatering kommer.
Wednesday, November 29, 2006
När man kan blogga med gott samvete på arbetstid
Jojo, CERN, where the web was born. Förvisso, internet fungerar uppenbarligen men det interna nätverket, icke. Så här sitter jag och behöver jobba men kommer inte åt mina filer. Hepp.
Kan istället berätta att jag igår tittade på en lägenhet, hoppas kunna flytta in hos en italiensk tjej, Elena, i Meyrin i början av nästa år. Men det är många om och men som ska uppfyllas så vi får se hur det går.
I övrigt en liten betraktelse över gröna skyltar. I det här landet betyder inte det ett ställe där man kan köpa alkohol utan nästan rakt tvärtom (dock inte så tvärtom som man kunde önska) registreringsskyltar på bilar. Om man är utlänning, bor i Frankrike och jobbar på CERN har man rätt att ha en grönskyltad bil som man därmed slipper skatta för. I Frankrike ska alla bilar som säljs ha en godkänd CT (Control Téchnique, besiktning) inom det senaste halvåret innan försäljning. Samma krav finns inte för grönskyltade bilar. Med andra ord, om den bil man vill ha inte klarar besiktningen kan man alltid ansöka om gröna skyltar och glatt köra vidare. Ska detta tolkas som att det inte är lika noga med utlänningar?;) Denna utsvävning apropå det att jag tackade nej till att överta Theos bil när han for, vilket dock mest var av ren lathet samt snålhet då inte ens gröna bilar klarar sig utan försäkring och bensin.
Kan istället berätta att jag igår tittade på en lägenhet, hoppas kunna flytta in hos en italiensk tjej, Elena, i Meyrin i början av nästa år. Men det är många om och men som ska uppfyllas så vi får se hur det går.
I övrigt en liten betraktelse över gröna skyltar. I det här landet betyder inte det ett ställe där man kan köpa alkohol utan nästan rakt tvärtom (dock inte så tvärtom som man kunde önska) registreringsskyltar på bilar. Om man är utlänning, bor i Frankrike och jobbar på CERN har man rätt att ha en grönskyltad bil som man därmed slipper skatta för. I Frankrike ska alla bilar som säljs ha en godkänd CT (Control Téchnique, besiktning) inom det senaste halvåret innan försäljning. Samma krav finns inte för grönskyltade bilar. Med andra ord, om den bil man vill ha inte klarar besiktningen kan man alltid ansöka om gröna skyltar och glatt köra vidare. Ska detta tolkas som att det inte är lika noga med utlänningar?;) Denna utsvävning apropå det att jag tackade nej till att överta Theos bil när han for, vilket dock mest var av ren lathet samt snålhet då inte ens gröna bilar klarar sig utan försäkring och bensin.
Monday, November 13, 2006
Ny dag, nya erfarenheter
Såtillvida att jag idag har besökt en lägenhet i Meyrin för att se om den skulle kunna vara något och det skulle den så imorgon ska jag ge mig in i byråkrati och administration och hu og hei vad det heter. Formulär ska fyllas i och skickas in och diverse kopior ska med, inget smidigt klickande på nätet efter sista-minuten-lägenheter här inte. Gäller att kunna ljuga lagom trovärdigt om att jag naturligtvis är kvar i minst ett år till och att jag under den tiden absolut inte ens kommer att slås av tanken på att flytta, t ex till något större med riktigt kök, okvadratiskt badkar och klädförvaring. Men ettan jag tittade på för nära 900 francs har balkong i alla fall:).
Friday, November 3, 2006
[Obi-wan Kenobi]
No, OB1 can not be launched at the same time as OB35. Vilket var förklaringen till att av 300 anrop var ungefär 2300 ogiltiga och 7600 giltiga. Just ja, ni ser. Upptäckten av sådant kan få vem som helst att associera i konstiga banor. Hur som helst verkar programmet funka nu utan att jag måste kolla både Pin > Pout och Pin - Pout > 0. Känns ju tryggt, snart läge att stoppa in i en PLC på riktigt alltså.
I övrigt händer sådant som att far min är på besök, han får dock inte njuta av samma sommarvärme som förra helgen men däremot en våldsamt vacker soluppgång i morse med Mont Blanc rödfärgad och frost i grannens häck (ja alltså, jag har ingen aning om huruvida grannen suttit bar-rumpad på en kall sten men ni förstår). Har också fått en ny kontorsgranne, Benoit är utbytt mot Benjamin så det räcker att hålla Ben i huvudet för att inte göra bort sig.
Det senaste budet i bostadsfrågan är att jag bor kvar i alla fall januari ut, även om jag förvisso ska titta på ett rum i en villa i Meyrin (Schweiz) på måndag. Egen lägenhet lockar dock något mer än nytt kollektiv så jag fortsätter nog speja. Apropå hem vill jag tacka moderen för omtanken som gör att sängkanten numer pryds av min lilla rosa cykelkorg från min allra första cykel. Då användes den inte till att förvara mobiltelefon och persienn-fjärrkontroll men tekniken går framåt.
Slutligen, anmälan inskickad till IKEA:s julbord på Luciadagen, samt pepparkaksbak hemma hos familjen Christiansson inplanerat i kalendern. Jodå, det är ju ändå november och Halloween passerat (en helg till vilken Katy på samma sätt ville hedra sitt lands traditioner och därför "lånade" en av hyresvärdens pumpor från trädgården. Friska tag, sånt gillar vi!).
I övrigt händer sådant som att far min är på besök, han får dock inte njuta av samma sommarvärme som förra helgen men däremot en våldsamt vacker soluppgång i morse med Mont Blanc rödfärgad och frost i grannens häck (ja alltså, jag har ingen aning om huruvida grannen suttit bar-rumpad på en kall sten men ni förstår). Har också fått en ny kontorsgranne, Benoit är utbytt mot Benjamin så det räcker att hålla Ben i huvudet för att inte göra bort sig.
Det senaste budet i bostadsfrågan är att jag bor kvar i alla fall januari ut, även om jag förvisso ska titta på ett rum i en villa i Meyrin (Schweiz) på måndag. Egen lägenhet lockar dock något mer än nytt kollektiv så jag fortsätter nog speja. Apropå hem vill jag tacka moderen för omtanken som gör att sängkanten numer pryds av min lilla rosa cykelkorg från min allra första cykel. Då användes den inte till att förvara mobiltelefon och persienn-fjärrkontroll men tekniken går framåt.
Slutligen, anmälan inskickad till IKEA:s julbord på Luciadagen, samt pepparkaksbak hemma hos familjen Christiansson inplanerat i kalendern. Jodå, det är ju ändå november och Halloween passerat (en helg till vilken Katy på samma sätt ville hedra sitt lands traditioner och därför "lånade" en av hyresvärdens pumpor från trädgården. Friska tag, sånt gillar vi!).
Tuesday, October 31, 2006
Dementi
Jag ljög ju. Jag har visst bott med tjejer förut, i Eksjö. Till och med delat rum*. Ber å det hövligaste om ursäkt. Flyttplanerna här har börjat vackla lite, igår kom Daniel hem och ikväll ska Katy bjuda hem amerikanska vänner för att fira Halloween. Sånt händer inte när man bor själv. Inför längdskidsäsongen bor jag också rätt bra, nära till välvilliga skjutsar. Men de stora nackdelarna i grinig hyresvärd och i att aldrig ha något Eget kvarstår. Så vansinnigt typiskt mig att bli rastlös, ingen kunde väl tro att jag skulle bo på samma ställe mer än ett halvår? Jaja, jag har till imorgon på mig att bestämma mig:).
*Korridorsboendet bortsåg jag dock medvetet från, det räknas inte riktigt.
*Korridorsboendet bortsåg jag dock medvetet från, det räknas inte riktigt.
Sunday, October 29, 2006
Vitamininjektion
Något bättre ord kan jag inte komma på för helgen som varit. Inte sällan brukar det användas för energigivande avbrott i vardagen, och detta var ett avbrott som gav energi på ett sätt jag knappt visste fanns. Det var så härligt att på sätt och vis ta del av allt där hemma, vilket väckte lagom (vad är väl svenskare än just det?) mycket hemlängtan för känna en sorts trygghet över något som alltid finns där i ryggen, men samtidigt med glädje kunna visa upp den nya vardagen.
Kanske nog med flummiga språkliga utsvävningar...jag är i alla fall väldigt glad över den här helgen med Chris och Martin på besök och hoppas på återseende snart!
Inledningen på helgen var inte heller dum, min sexmånaders förlängning är påskriven så nu blir jag här till minst juni... Minst skriver jag eftersom jag bestämt mig för att söka den tidigare nämnda posten också, efter ett hoppingivande samtal med chefen. Hoppingivande på så sätt att det kanske kan gå att ordna andra lösningar för att vara kvar ett tag även om jag inte får just det jobbet. Förlängningen har också gjort att jag funderat över boende lite mer och det lutar väldigt starkt åt att jag i veckan meddelar min hyresvärd att jag lämnar huset efter nyår. Nog för att den nya amerikanskan (jag ska bo med en tjej för första gången i livet - hur ska det gå?:) ) verkar väldigt trevlig men jag tror jag ska försöka hitta något eget.
Kanske nog med flummiga språkliga utsvävningar...jag är i alla fall väldigt glad över den här helgen med Chris och Martin på besök och hoppas på återseende snart!
Inledningen på helgen var inte heller dum, min sexmånaders förlängning är påskriven så nu blir jag här till minst juni... Minst skriver jag eftersom jag bestämt mig för att söka den tidigare nämnda posten också, efter ett hoppingivande samtal med chefen. Hoppingivande på så sätt att det kanske kan gå att ordna andra lösningar för att vara kvar ett tag även om jag inte får just det jobbet. Förlängningen har också gjort att jag funderat över boende lite mer och det lutar väldigt starkt åt att jag i veckan meddelar min hyresvärd att jag lämnar huset efter nyår. Nog för att den nya amerikanskan (jag ska bo med en tjej för första gången i livet - hur ska det gå?:) ) verkar väldigt trevlig men jag tror jag ska försöka hitta något eget.
Friday, October 27, 2006
"Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv..."
Kanske inte men om man skulle jobba på CERN hela sitt liv skulle man definitivt se människor komma och gå. Redan efter fyra månader har flera vänner åkt härifrån och nu är det dessutom dags för Øyvind att åka hem till Norge. Det kommer att bli tomt, jag kommer sakna honom mycket här hemma men hoppas trivas bra ändå. Det kändes nästan lite symboliskt att Jolene var låten som randomfunktionen valde spela på ipoden i morse när jag cyklade hemifrån. Även Benoit, min kontorsgranne, försvinner idag så förändringens vindar blåser.
Men när någon åker kommer andra och ett mycket efterlängtat besök står för dörren, om några timmar möter jag Christina och Martin på flygplatsen!
PS. Till Øyvind, som nu fått länken hit, om du tittar: Jag skrev inte det ovan för att jag vet det finns en chans att du läser, det hade jag skrivit ändå.
Men när någon åker kommer andra och ett mycket efterlängtat besök står för dörren, om några timmar möter jag Christina och Martin på flygplatsen!
PS. Till Øyvind, som nu fått länken hit, om du tittar: Jag skrev inte det ovan för att jag vet det finns en chans att du läser, det hade jag skrivit ändå.
Sunday, October 15, 2006
Enbart genier kan leva i kaos
Det är ett mycket välkänt faktum och därför kan ni tro att jag trivs alldeles ypperligt just nu där jag ligger på sängen i mitt nystädade rum som doftar gott av rengöringsmedel och utan ett enda plagg på golvet (mycket märkligt, att trots att jag har relativt få prylar här går det att få så vansinnigt stökigt).
En sån där härlig höstdag, började mulet men nu tror jag molnen har lättat nog så att man se Jurabergens kam. Bergen på andra sidan Genèvesjön, som mitt fönster vetter mot, skönjer man dock bara konturen av. Tempot i huset är alldeles lugnt och snart ska jag stänga av datorn för att istället öppna min nya pocketdeckare, koppla av med svensk läsning:)
Lösa planer smids om Ä&P (där P kan få stå för både punsch och pannkakor) på torsdag, ännu lösare men mer högtflygande om Nobelmiddag om ett par månader. Inte mig emot, traditionen av att klä upp sig är inte lika vedertagen här och vi är några som börjar känna abstinens. Diskussionen står mellan black or white tie, och huruvida fem rätter verkligen räcker...
En sån där härlig höstdag, började mulet men nu tror jag molnen har lättat nog så att man se Jurabergens kam. Bergen på andra sidan Genèvesjön, som mitt fönster vetter mot, skönjer man dock bara konturen av. Tempot i huset är alldeles lugnt och snart ska jag stänga av datorn för att istället öppna min nya pocketdeckare, koppla av med svensk läsning:)
Lösa planer smids om Ä&P (där P kan få stå för både punsch och pannkakor) på torsdag, ännu lösare men mer högtflygande om Nobelmiddag om ett par månader. Inte mig emot, traditionen av att klä upp sig är inte lika vedertagen här och vi är några som börjar känna abstinens. Diskussionen står mellan black or white tie, och huruvida fem rätter verkligen räcker...
Thursday, October 12, 2006
Skulle hetat "kortis" men...
Eftersom det var så länge sen jag skrev skulle jag egentligen skriva ett långt inlägg och nog har jag saker att berätta om för att fylla detta långa inlägg, men jag.. alltså jo... äh, jag skyller på att ingen skulle orka läsa och tar det lite piano:).
Nu har alltså mamma varit här, första besöket från Sverige och det var mycket roligt att visa upp mina nya hemtrakter. Tillika roligt att få fragment från mina gamla; såsom att bläddra i Skogssport och baka potatis med kummin på.
Medan mor min såg sig om i Genève, dock hindrad från FN-besök på grund av terrorhot, jobbade jag veckan som vanligt. Helgen ägnade vi åt ganska sportiga aktiviteter; orientering i Jurabergen (La Dôle) på lördagen och vandring från La Givrine till St Cergue på söndagen. Lördagen i Frankrike (i alla fall start och mål) och söndagen i Schweiz. Vi tog oss dit via ett litet tuff-tuff-tåg och födelsedags-sms:et till fadern väckte viss avund. I övrigt hann vi med ett besök på Café du Soleil som lär vara en instituion här i stada, en tur ner i Atlas och icke att förglömma att tvätta min cykel. Tack för det och en bra helg!
Apropå Atlas och underjord for jag och chefen i tisdags iväg för att ta oss in i tunneln "på riktigt" (Atlas är en experimentstation) men den enda tunnel jag hade fått access (jag vet, svengelska...) till var den för att åka in i CERN-området utan att passera Gå, förlåt landsgränsen, så det blir nästa-vecka-göra. Nästa vecka som också ska ägnas åt mitt senaste påhitt, nämligen att springa Lausanne halvmarathon. När de frågar så snällt från löparklubben kan jag ju inte annat än att bli smickrad. Vi har ett lag på åtta personer från CERN men det är bara de sex bästa tiderna som räknas så jag behöver inte känna någon stress:).
Till sist \har hyresvärden klagat på att vi gör av med 60% mer el än i hans hus. Mycket märkligt att fem vuxna som lagar mat, tvättar mm helt oberoende av varandra förbrukar avsevärt mer än en familj med två vuxna och två barn. Men vi kan ju säga att det vi kan spara mest på är att lyssna mindre på klassisk musik i vardagsrummet. Mozart i all ära men varje dag..natt..nåja...
Tji fick pianot, mera forte! idag...
PS. Äntligen har Orhan Pamuk fått Nobelpriset i litteratur
PS. Äntligen har Orhan Pamuk fått Nobelpriset i litteratur
Subscribe to:
Posts (Atom)
