En helg till ända

Det blev en helg av det här med. Värmeböljan har slagit till och det är klart att det är trevligt när det är varmt och skönt, men jag vågar inte tänka på hur det ska bli i juni när aprilvärmen håller just juninivåer. Pust.

I fredags blev det halvt spontant middag med nio personer hemma hos mig och i lördags var det säsongspremiär för CERNs O-cup där jag inte inledde storstilat. Resultaten har inte kommit än men jag blev i alla fall inte bättre än trea och högst sannsyveligt sämre än så. Det var roligt i alla fall men jag är glad att det inte var några veckor senare för då hade det förmodligen varit stört omöjligt att såväl se som ta sig fram i skogen.

På kvällen var det teater igen; för några veckor sedan regisserade min chef en pjäs och den här gången hade han huvudrollen i en pjäs om en dag ur den franske filosofen Diderots liv. Jag har inte sett en enorm mängd teateruppsättning så mitt omdöme är kanske inte det mest tillförlitliga men jag tycker den var riktigt bra och kommer definitivt minnas teaterupplevelsen länge. Det underlättade förmodligen att jag var van vid just den franskan också.

Idag var det prébalisage inför nästa veckas organiserande av CERN O-cup, dvs uthängning av snitslar. Kartan stämde riktigt bra så det var inga problem och kan nog bli roligt nästa vecka. I morse kändes det faktiskt lite motigt att ge sig ut i skogen istället för att följa med några vänner på vandring i Alperna, men väl ute var det riktigt kul. Vädret var sedan så bra att jag tog en spontantur på inlines ut till Mies och hade lyckan att ramla in hos Thorsten och Serena just innan de hunnit ge sig ut på utflykt. Marcus var märkbart större än sist jag såg honom men fattas vore väl annat när ungefär halva hans liv har fortflutit sedan dess.

Så ännu en vecka slut alltså, ska stöka iordning lite här i lägenheten så att insidan matchar utsidan; de tvättar fasader och kanske ska fönstren som står uppallade på gården sättas in istället. Det är ett under att de ihärdigt lekande barnen inte haft sönder något av dem än.

Hemma igen

Eller var nu hemma är, men jag har i alla fall landat i Schweiz igen. Efter måndagens intervju vågar jag varken säga bu eller bä (så jag säger både och) om det blir ytterligare en Sverigeresa inom kort eller ej. Det kändes i alla fall inte bra nog att jag vågar hoppas.

Sitter på kontoret nu och det är egentligen dags att gå hem för länge sedan, men jag har roat mig med lite ansökningsbrev samt att rätta till mina flödesmätare som bråkade. Alternativet för eftermiddagen var bilmässan, trots mitt ringa bilintresse vill jag gärna dit. Något säger mig att jag kommer studera sociala mönster (aka se hur många män i kostym som dreglar över kvinnor utan kostym) snarare än däck-dito.

Vädret här helt fantastiskt, solen skiner och Jonas, Marcus och jag undrade idag på lunchen varför de inte ställt ut stolarna på uteserveringen (vi kom på att det var med vårt nordiska perspektiv det kändes befogat). Tyvärr innebär det att skidsäsongen går mot sitt slut innan den knappt börjat, men lördagens eventuella orientering kan nog bli trevlig.

Vänta nu, jag skriver om väder. Det är dags att åka hem...

Whispering words of wisdom, let it be

Ja, för jag uppvisade en oanad visdom, eller klokhet, idag. Sista etappen i o-klubbens höstcup visade sig vara en poängorientering där man skulle plocka så många poäng som möjligt under 75 minuter (kontrollernas värde varierade från 10 till 90 poäng). Ganska tidigt i loppet insåg jag att det knappast skulle vara en omöjlighet att ta alla kontroller men jag sade till mig själv att jag låter faktiskt bli, 45 minuter räcker alldeles utmärkt dagen innan en halvmara. Förbluffad över min egen klokhet undvek jag t o m ganska korta avstickare, det blev visserligen lite längre än tänkt men jag kände mig nästan lite stolt där vid målet över att jag inte fallit för frestelsen. Däremot förekom en del andra fall, eller om man ska säga, mindre kloka tilltag. Redan på väg till tvåan valde jag det dumma alternativet att traversera (på svenska; korsa?) en bäck som visade sig ha sina djupa ställen. Ingen fara, fanns stenar att gå på som inte ens var hala. Men av någon anledning började jag tveka och kroppen vagga lite fram och tillbaka innan den till slut bestämde sig för att vara baktung och plums så var ungefär hela jag blöt. Tur det var en ovanligt varm dag så att jag snabbt torkade, för inte ens på dessa sydliga breddgrader är det normalt badsäsong i slutet av oktober.

Hur det gick? Jo alltså, jag hade turen på min sida och tog med 30 poängs marginal en tionde plats idag, vilket räckte precis till en delad totalseger i cupen… Man får ju inte bli tjock när poängsumman räknas samman.

Sedan spenderades det pengar, min sedan ett tag inspanade jacka inhandlades i Annemasse på andra sidan Genève. Det som från början skulle vara en riktig friluftsig GoreTex-jacka blev en något mer modeinspirerad dito i North Face:s eget material och med löstagbar fleece, i en diskret grön ton (eh). Jag tar mig friheten att vara sportnörd och beskriva mitt jackinköp, häromdagen var jag nämligen nära att klistra in lite PLC-kod här för att jag var så förbannad på att X=Pin-Pout kunde bli mindre än noll trots att denna kodrad stod i satsen IF (Pin>Pout). Shit, jag gjorde det…

På vägen hem från Annemasse stannade jag till på Les Brasseurs inne i Genève och träffade Øyvind med flera, en avskedsfest för honom som åker nästa fredag. Måste tillstå att jag kommer att sakna honom. Själv stannade jag inte länge utan intog i gott sällskap kvällens första pastaportion, för att åka hem och inmundiga den andra (pastaladda? jag!? måste vara första gången i världshistorien…) och därefter skriva på bloggen och sen…där var vi ikapp nuet och jag ska strax inta vågrät läge i snarkofagen.

Just ja, konstaterade just att nettohöjdskillnaden i loppet imorgon är två meter nedför, högsta punkten är femton meter över starten. Kuperingen ska jag nog klara av med andra ord.

Skulle hetat "kortis" men...

Skulle hetat "kortis" men...

Eftersom det var så länge sen jag skrev skulle jag egentligen skriva ett långt inlägg och nog har jag saker att berätta om för att fylla detta långa inlägg, men jag.. alltså jo... äh, jag skyller på att ingen skulle orka läsa och tar det lite piano:).

Nu har alltså mamma varit här, första besöket från Sverige och det var mycket roligt att visa upp mina nya hemtrakter. Tillika roligt att få fragment från mina gamla; såsom att bläddra i Skogssport och baka potatis med kummin på.

Medan mor min såg sig om i Genève, dock hindrad från FN-besök på grund av terrorhot, jobbade jag veckan som vanligt. Helgen ägnade vi åt ganska sportiga aktiviteter; orientering i Jurabergen (La Dôle) på lördagen och vandring från La Givrine till St Cergue på söndagen. Lördagen i Frankrike (i alla fall start och mål) och söndagen i Schweiz. Vi tog oss dit via ett litet tuff-tuff-tåg och födelsedags-sms:et till fadern väckte viss avund. I övrigt hann vi med ett besök på Café du Soleil som lär vara en instituion här i stada, en tur ner i Atlas och icke att förglömma att tvätta min cykel. Tack för det och en bra helg!

Apropå Atlas och underjord for jag och chefen i tisdags iväg för att ta oss in i tunneln "på riktigt" (Atlas är en experimentstation) men den enda tunnel jag hade fått access (jag vet, svengelska...) till var den för att åka in i CERN-området utan att passera Gå, förlåt landsgränsen, så det blir nästa-vecka-göra. Nästa vecka som också ska ägnas åt mitt senaste påhitt, nämligen att springa Lausanne halvmarathon. När de frågar så snällt från löparklubben kan jag ju inte annat än att bli smickrad. Vi har ett lag på åtta personer från CERN men det är bara de sex bästa tiderna som räknas så jag behöver inte känna någon stress:).

Till sist \har hyresvärden klagat på att vi gör av med 60% mer el än i hans hus. Mycket märkligt att fem vuxna som lagar mat, tvättar mm helt oberoende av varandra förbrukar avsevärt mer än en familj med två vuxna och två barn. Men vi kan ju säga att det vi kan spara mest på är att lyssna mindre på klassisk musik i vardagsrummet. Mozart i all ära men varje dag..natt..nåja...

Tji fick pianot, mera forte! idag...

PS. Äntligen har Orhan Pamuk fått Nobelpriset i litteratur

Så blev det

Vet inte när det hände sist men den här helgen har jag orienterat både lördag och söndag, ovant men trevligt. I lördags CERN:s ol-cup i Salève, på andra sidan Genève. Den här gången blev det ingen seger (trea) vilket är föga förvånande; jag, kartan och kompassen var inte ett utan snarare fyra eller så. En av de före hette dessutom Niggli i efternamn och svågerskapet med Simone måste väl förpliktiga. Jag tjatar ibland om hur liten världen är och i alla fall är den inom CERN tillräckligt liten för sammanträffanden att uppstå. Jag åkte med Daniel (portugis) som kör Roderiks gamla bil, de båda bodde tillsammans tidigare. Genom den bekantskapen hade han fått veta att jag fyllde år förra gången vi åkte ihop, och när fick han veta det? På sin egen födelsedagsmiddag, samma kväll. För tre veckor sedan hade vi alltså båda födelsedag men ingen av oss nämnde det för den andre.

Det blev Nuit des Musées i Lausanne tillsammans med Ludo och det där med orientering och ostfondue har nästan blivit en lördagstradition. Testade Café du Grütli som lär vara ganska känt och det kan det allt få förtjäna. En oväntade "höjdare" under kvällen var när bussen från Art Brut (museum där de flesta konstnärerna är/var mentalpatienter) till Espace des Inventions (Tom Tits-liknande men mycket mindre) åkte förbi Planète Bleue (mitt studenthem i Lausanne) och vidare nedåt sjön precis längs min gamla skolväg.

Idag åter orientering alltså, i Le Lieu i Vallée de Joux. Roligt igen men sämre lopp än igår, de hade varit snälla med höjdmetrarna dock (6190m, 180 m stigning mot gårdagens 5500 m och 310 m stigning) vilket var skönt för lite slitna ben. Resultatet är inte klart än men det är inte så viktigt. Jag åkte dit tillsammans med Lennart, eldsjälen i CO CERN som lovat ta med mig på OL och längdskidor när jag så vill. Eller om det snarare var jag som lovade att följa med…

Helg

Idag har jag egentligen inget speciellt alls att säga (som att jag brukar ha det) mer än att det är dags för helg igen. Imorgon ska det orienteras, det sägs vara kuperat, och sedan far jag troligen till Lausanne och Nuit des Musées. För 10 CHF får man entré till stans alla muséer till klockan fyra på natten. Just så länge räknar jag inte med att ta del av spektaklet dock, men det vore roligt att återse Musée Olympique (även om damernas höjdhoppsribba utanför entrén fortfarande lär ligga på 2.09 och utan Kajsa Bergqvists namn) och Espace des Inventions, samt besöka något nytt.

På söndag blir det kanske orientering igen, mer åt tävlingshållet i Le Lieu i Vallée de Joux, men jag får se. Alternativ B, eller A, beror på hur man ser det, är Coupe Icare i Grenoble, vad jag förstått en festival med allehanda flygande föremål. Tja, helgen lär inte bli tom i alla fall. Tjipp!

Tillägnat Chris

Idag var det dags för mitt andra framträdande vid CERN O-club's höstcup, i schweiziska La Rippe. Lite kaxig med förra gångens seger i färskt minne gav jag mig på Technique Long, 5.6 km och 300 meters höjdskillnad. Låter kanske inte enormt men utan att ha räknat höjdkurvorna vågar jag påstå att 90% av höjdmetrarna var avklarade innan trean. Det var inga problem alls att följa Kent Olssons gamla råd att gå till ettan, eller i alla fall tvåan. Där det för övrigt gällde att inte hamna utanför kartan, inte nog med att det vore svårt att läsa in sig så kan man ju inte passera gränsen hur som helst; det stod France på andra sidan den spikraka stigen.

Det var lite svårare den här gången (med det inte sagt svårt) och därmed roligare, även om jag naturligtvis lyckades klanta till det här och var. Kartan med inritade vägval är fotad och publicerad, ser kanske inte så illa ut men det tvekades ofta. Vägvalet till fyran var nog i sig bra men genomförandet sådär. Femman var vad vi populärt kallar en bingokontroll, för att inte tala om tian. En glänta vid ett stigslut, hur svårt kan det vara? Fram till den försökte jag hålla mig till den gyllene regeln att alltid ta kontrollerna uppifrån, men efteråt ändrade jag taktik och det funkade bättre. Resultatet då? Ja, någon skamgräns lyckades jag inte hålla men de andra var ännu sämre på det och tänka sig blev det faktiskt inte en seger till. Nu börjar jag få lite blodad tand för höstcupen och vill ställa upp igen, kanske kan locka med mig modern om några veckor. Torde inte vara omöjligt alls.

Den tekniska redogörelsen för loppet avklarad, så lite reflektioner. Innan avfärd fick jag kommentaren "typiskt skandinaviskt" angående min kompass, mina Sportident- och Emit-brickor (är förvisso stiftklämmor på CERN:s träningar), dubbskor med mera. Att ha all utrustning för att göra något. Och det ligger mycket i det tror jag: i Sverige är det bara Orienterare som orienterar, bara Cyklister som cyklar etc. Jag har blivit förvånad över hur de som inte kallar sig orienterare ändå hänger med på lördagsträningarna. Skulle jag fråga någon hemma skulle svaret bli att "jag har ju inga kläder" och jag skulle snart hålla med om att utan nylonbyxor och med vanliga joggingskor blir det svårt. Här gör man saker man tycker är kul, strunt samma om man inte har alla attiraljer. Det är mindre pretentiöst här och ingen räds att vara blåbär.

På kvällen firades segern med ostfondue hemma tillsammans med Ludo, Oliv och Stephen. Nog för att vi fick veta resultaten först efter maten men det är ju alltid trevligt med en ursäkt.

PS. Jag vill be om ursäkt för gårdagens knasinlägg, Blogger strular och jag försökte ta bort det felaktigt publicerade inlägget. Det syns dock fortfarande och nu kan jag inte ta bort det eftersom det inte finns något objekt att ta bort. Datorer. Suck. DS.

Tjugofem år fyllda

Japp, halvvägs till femtio, nedräkningen kan börja. Nåväl, det gjorde inte så farligt ont att fylla tjugofem, inte ens en pirrning i stortån. Möjligtvis en lätt antydan till huvudvärk tidigare idag men det kan nog inte skyllas på åldern…

I alla fall, det var en bra födelsedag! Daniel ställde upp som chaufför på morgonen och vi for till postkontoret för att hämta paket och affären för att inhandla det som skulle inmundigas senare under kvällen. Pyssel i köket och lång brunch med paket- och brevöppning, stort tack alla, liksom för alla sms som ramlade in under dagen! Paketet som hämtades på posten var från faderen och innehöll ett halsband likt det på bilden till höger.

Därefter dags för orientering dit jag lyckats få skjuts efter att min förfrågan mailats ut till hela klubben varför alla visste vem jag var när jag kom dit. Jaja. Lite fegt valde jag klassen Technique Moyen som alltså innebär att det är tekniskt svårt (vilket visade sig vara en sanning med modifikation) och medellångt. 4,1 km och såhär i efterhand skulle jag nog valt Technique Long istället. Det blev faktiskt en seger men jag måste erkänna att såväl min tid som differensen till tvåan säger mer om konkurrensen än om mig. Oavsett vilket, kul var det i alla fall!

Så var det då dags för fest på kvällen. In alles var det nog 25-30 personer där och jag är imponerad av hur folk tog sig ut på landet; en del till och med gåendes. Vilket osökt fick mig att tänka på att världen är ganska liten, nyligen anlände Marcus och jag har visst gått på samma gymnasium. Och som ytterligare bevis på världens litenhet var även Adriano där, han ska försöka styra upp en träff med några av våra gemensamma bekanta från Lausanne. Hoppas det blir av!

När jag är inne på födelsedagstemat vill jag naturligtvis också gratulera Marcus Christiansson till det ypperliga valet av föräldrar, Thorsten och Serena. Dock kunde du varit lite mer omsorgsfull när du valde födelsedatum och väntat ytterligare några timmar så att vi skulle kunna fira samtidigt:).

Så, nu ska kvällen ägnas åt att sköta korrespondansen samt som avslutning läsa brevet från femtonårsdagen. Borde nog författa ett nytt men det kanske går att arkivera bloggen på något bra sätt istället. Tror det vore en bra affärsidé, att bygga funktionen "beställ blogg-bok" där man kan få sin blogg tryckt och inbunden i självvald design.

Och imorgon ny arbetsvecka, kort sådan ty torsdag är helgdag. Jeûne Genevois och eftersom det verkar otrevligt att fasta tar jag ledigt även på fredag och flyr fältet för en långhelg. På onsdag kväll tar jag tåget till Valence för att tillsammans med Ludo resa runt lite i Ardèche och vidare söderut mot Marseille och kanske Aix-en-Provence. Får se vad vädret tillåter.