Säsongsavslutning

Idag var jag ledig och var förmodligen med om min vårligaste skiddag någonsin. Cyklade i t-shirt till Prevessin på morgonen där jag blev upphämtad för att åka till Les Contamines och åka telemark en heldag som avslutning på kursen. Jag hade inte väntat mig så bra snö som det faktiskt var och framförallt förmiddagen var riktigt bra. Det var en skidkurs i två steg kan man säg, dagens instruktörer gick en skidlärarkurs för våra "vanliga" instruktörer, i franska skidförbundets regi. Övningarna ledde till de märkliga slutsatserna att jag åkte bättre såväl med uppknäppta pjäxor som utan stavar så det kanske är så det får bli.

Roligt har det i alla fall varit att gå en skidkurs på franska, även om det blir lite märkligt ibland; jag förstår vad de beskriver men jag missar ofta den vitala detaljen huruvida det de beskriver är hur man ska göra eller hur jag gjorde och som därmed var fel. I år blev det tyvärr bara totalt fyra kurstillfällen, men jag har lovat att - och blivit lovad att få - komma tillbaka i januari nästa år för en veckolång kurs. Bara att hoppas på att det går att lösa med ledighet.

Apropå ledighet postade jag igår mitt jatack till erbjudandet om posten med den märkliga titeln "Doctor of Philosophy in Physics". Hm, hur kan något som alltid verkat så otroligt främmande kännas så väldigt rätt? Samma brev innehöll intyget på examen från LiU så nu är det nog verkligen klart... En rolig detalj i detta postande var att jag samtidigt skickade ett brev åt en kamrat i samma syfte; påskrivet jobbkontrakt. Jag hoppas verkligen att denna detalj är något vi lite sentimentalt kommer le åt tillsammans någon gång i framtiden. Inte ska det vara så omöjligt hålla kontakt med vänner med hjälp av det dära världsomspännande nätet vi alla är snärjda i?

La neige fraiche ou bien un week-end polyskiant

Efter onsdagens snabba beslut att fara till Verbier kom torsdag och tanke försattes i handling. Bara knappt två veckor efter middagen i Stockholm återsåg jag Malin i en veckohyrd lägenhet i Verbier. Mycket glädjande att se hur hennes gäng från Zürich-tiden lyckats boka in en skidvecka och stråla samman från London, Stockholm, USA, Schweiz mm - 25 personer med lite bihang och annat löst folk. Det är så man ska göra för att hålla kontakten. De flesta av dem hade jag faktiskt träffat innan på Malins 25-årsfest i Zürich i juli så även för mig blev det en känsla av återseende.

Fredagen innebar alltså utförsåkning med "skis de piste", snöförhållandena var kanon men tyvärr var sikten dålig. Malin och jag uppfyllde fördomar om tjejer som sitter och snackar istället för att åka skidor, men jag kan ta det när det var tack vare långlunchen som jag kunde ta telefonsamtalet med kallelsen till intervju i Södertälje nästa fredag. Jo, dags att flyga igen alltså. Tur att samtalet inte kom någon halvtimme senare när vi tolkade snöskoter på grund av att en lift var avstängd. Skrev jag på grund av? Jag menade såklart tack vare.

Min ursprungliga plan var att följa med in i kaklet på fredagskvällen, såsom det uttrycktes. Jag insåg dock att den hastigt inplanerade Sverigeresan kan komma att utesluta skidor nästa helg, vilket vore väldigt synd med tanke på att det änteligen kommit rejält med snö i Jura. Med en halvtimmes marginal till sista tåget bestämde jag mig alltså att fara åter till Genève för att kunna ägna lördagen åt längdskidor. Låter ytterst seriöst men det var det värt; det blev en långtur med "gubbarna" i skogarna runt Le Massacre. De är nog dubbelt så gamla som jag men i det gänget finns det ingen implikation från ungdom till styrka. Spåren var ganska tungkörda med nyfallen snö men med som vanligt ypperliga skidor (tack Lennart - jag har aldrig haft så bra skidor en hel säsong!) var det en underbar tur. Det blev väl en 30 km inkluderat lite off pist för att komma till chalet-en där vi stannade till för en kopp te. Kanske blir det en ny tur på tisdag kväll, traditionen bjuder att det någon gång per år görs en utflykt med fondue. Kan bli spännande, jag som notoriskt undviker att äta under träning med risk att må illa ska smälla i mig en fondue mitt under passet. Å andra sidan lär väl alla vilja ta det rätt lugnt på tillbakavägen…

Något försenat efter den förlängda skidträningen träffade jag Malin igen, som nu kommit till Genève för att därifrån flyga till Paris och vidare till Singapore. En fika hemma i lägenheten innan hon tog bussen till flygplatsen och jag klämde in trötta skidben i tighta jeans och stolpade iväg till inflyttningsfest i svenskarnas µ-lägenhet* i centrala Genève.

En fest som blev någorlunda lugn för att orka med helgens tredje skidtyp; telemark. Nog olugn för att uppleva den första sommarnatten, vilket förmodligen kommer kännas ikväll i och med att jag blev hämtad utanför dörren halv nio för att åka till kursen i Crozet. Växlande sol och vind men mest av det förra och riktigt härliga förhållanden. Men åh vad lätt det ser ut när instruktörerna svänger ner i lössnön och åh vad frustrerande det är att på sin höjd klara en telissväng och resten av biten mest kämpa för att hålla sig på benen. Det ryktas om heldag i franska alperna om några veckor och jag har halvt om halvt lovat att vara med på den veckolånga kursen nästa vinter, även om jag inte bor i här. Kan ju nästan gå söndagskursen också för så som jag pendlar till Stockholm i år kan jag väl pendla till Genève nästa år...

Så långt det blev, tack för tiden. Nu ska jag pusta ut lite efter en intensiv men härlig helg, och så roa mig med lite ansökningsbrev…

*Den här är så nördig att jag nästan vägrar förklara. Var smart, begrip. Ledning: Tänk. (Det underlättar om man gått på LiTH)

Jobb, jobb, jobb

Igår i simhallen var jag med om en ovan känsla; jag tänkte kod och blev mycket glad över detta faktum - det innebar ju att jag faktiskt hade arbete (sedan att felet jag skulle rätta till var mycket trivialt samt att koden egentligen inte kom till användning är sekundärt) att tänka på.

Men även om arbetsuppgifterna just nu inte står som spön i backen tänker jag mycket jobb ändå. Allra närmast är det intervjudagen på måndag, tio timmar i Kista med frågor och tester och hej och hå. Fyllde i ett förberedande formulär på nätet igår med upp mot 200 sant- eller falsktfrågor. Jag reagerade ganska starkt på "People think I am a nonconformist" eftersom ordet enligt mitt lexikon betyder frikyrklig, från en Cambridgeutbildade källa (och OED) fick jag dock i efterhand klart för mig att de förmodligen inte frågade efter mina eventuella religiösa böjelser.

Också jobbrelaterat är att jag kanske eventuellt nog ska få åka på en drygt veckolång kurs i Sverige i början av juni. Det vore precis hur roligt som helst, handlar om digital signalbehandling och verkar riktigt intressant. Anmälan är inskickad men några lösa trådar kvarstår att knyta så jag vågar inte tänka (länka) för mycket på det än.

Slutligt om jobb så postas ansökningar lite varstans. Snart går ansökningstiden för Fellowships ut här på CERN, det synes også morsomt att arbeide i grannlandet i väst så dit har noe forskellige søknaden sendets (måste öva på språket i så fall känner jag).

Denna dags kväll innebär något som ryktas vara Genèves bästa fondue, återstår att se om det är sant men det ska bli hemskt trevligt och kommer dessutom bli en afton med äkta francophones.

Då kvällen är upptagen är väskan redan halvpackad (men ändå full) och vin, choklad, ost mm väntar på att via Frankfurt angöra Stockholm sent fredag kväll. På orderlistan inför hemresan på tisdag morgon står Tyrkisk Peber, Lakrisal, snus och så 10 liter filmjölk. Får se hur det blir med det senare.

Just ja, jag har åkt telemark igen! Åh, vad roligt det är...men svårt:)

Långt om skidor

Mycket skidor har det blivit den här veckan, i torsdags for jag med Lennart och en av hans träningskompisar upp till La Vattay och avverkade 18 km i skymningen. Det hade regnat i början av veckan men torsdagens väder kompenserade för allt. När vi hade nått utsiktspunkten var solnedgången precis så långt kommen att himlen ovanför alptopparna var helt rosa och Mt Blanc var den enda topp som hade sol på sig. Skidorna var bland de bästa jag haft (vad skulle jag då skylla på när jag gled ikapp utför men blev frånåkt uppför??) och jag kan bara tacka Lennart som har utsett sig själv till min personliga vallare. Av transportskäl är det smidigast att ha mina skidor hos honom men jag kan knappt med det eftersom det innebär att de kommer nyvallade varje gång det är dags att åka…

I lördags var det dags igen, vi hade befarat fulla spår pga skollov men kanske tog folk tillfället i akt att åka längre bort för jag var helt ensam längs långa spåret och trivdes på skandinaviskt vis utmärkt med det - jag vet ännu inte vad man säger på franska när man vill åka förbi någon, det oartiga svenska Hepp (som jag dock sällan behövt använda i Sverige) funkar nog inte så bra. Skidorna fick faktiskt behålla samma valla som sist och i den smältande snön var de inte lika perfekta, men ändå helt okej och jag knatade ihop 40 km, där de två sista enbart var för att spränga strecket. Smått deprimerande insåg jag efter 22 km att jag hade en längre kilometertid än när jag sprang Lausanne halvmaraton - vilket osökt får mig att tänka på att jag just anmält mig till Geneves dito den 6 maj.

Om jag i lördags förmiddag vetat att telemarkskursen i Crozet äntligen skulle komma igång idag hade jag kanske åkt lite mindre, piggare ben hade inte varit fel. Men riktigt kul var det med telemark och jag vill definitivt fortsätta och lära mig åka! Svårt var det, men det allra svåraste - knäböj till trots - var nog att acceptera att vara nybörjare och se alla små-Jofas svischa förbi på sina "vanliga" utförsskidor.

Jag kände mig nästan osannolikt hurtig men min kropp kommer nog att tacka mig imorgon för att jag gick iväg med den till simhallen efter skidåkningen för att låta den plaska sig fram några längder. Bara för att traska hem till en luuugn kväll i stearinljusens sken, kontemplerandes det faktum att jag verkligen måste ta tag i jobbsökandet nu efter antydningar om att CERNs ekonomiska läge är rätt kärvt…

"Welcome to the world of research"

Så sade en kompis när jag beklagade mig över att jag lagt två dagar på omständiga beräkningar som förmodligen inte leder någon vart och därför ändå inte hör hemma i rapporten. Detta när jag egentligen behöver all tid jag kan få för att komma framåt. Jaja, snart ska det tryckas på send-knappen för ett mail till Sverige med en betaversion bifogad. Just nu känns det som att det innehållsmässigt räcker till inledning och inte mer. Eller också är det bara torsdag och snön som äntligen låg på Jurabergen i morse har töat bort under dagen:).

Min kontorsgranne drömde för övrigt i natt att jag fick ett utbrott över att han satt och svor över att inget funkade. Det är ganska svårt att få mig över utbrottsgränsen och i just det fallet är det enda jag skulle förmedla ett stort fång medkänsla samt möjligen - i ren själviskhet - gotta mig lite över faktumet att inte vara den enda som tvingas till en svordom eller två ibland...

Just ja, jag fick en länk till ett filmklipp med skijumping från Eiger. Det var från min chef som såg till att jag anmälde mig till telemarkskursen. Hoppas att detta inte ingår i något av de två första kurstillfällena, när jag är i Sverige...

Shaken not stirred

Det skakar lätt i mina underarmar så att jag måste koncentrera mig lite för att skriva. Har varit och klättrat för första gången i mitt liv, tillsammans med Steve som erkände att han inte var så snäll när han tipsade om olika vägar, så det var inte bara jag som var dålig. I alla fall, mycket roligt! Precis som med mtb väldigt mentalt; om man inte tror sig om att klara nästa grepp så går det naturligtvis inte heller, och vice versa. Å andra sidan, om det inte går så händer inget värre än att man ramlar ner i de hypertjocka mattorna så det var rätt ok det med.

Kanske är det samma skak som kommer att kännas på söndageftermiddagarna i vinter, fast då i låren efter förmiddagens telemarkskurs. Har anmält mig till kurs med ASPTT som betyder något i stil med Association Ski Poste Telecom T...t... ja, nåt sånt. Tips från min chef som är aktiv även där och välvilligt skrev in mig (och som för övrigt har adressen hit och ibland försöker Bablefish-översätta, vad jag förstått). Och som om det inte vore nog med nymodigheter vidarebefordrade en annan kollega informationsmailet om att CERN:s kajak- och kanotklubb just bildats; han har lovat att plocka med mig på turer till våren.

I övrigt Taylorutvecklas och PVSS:as det på kontoret, och lägenhet letas med vänsterhanden samtidigt som planer smids om pepparkaksbak med frågeställningen hur man lättast får tag i sirap. Billigt vin till glöggen ska i alla fall inte vara något problem:).