CERN-kortet är återlämnat. Jag flyttar nu. Allt är bara bra men det är en del att göra i det närmaste. I kombination med möjlig radioskugga. Så vad sägs om No news are good news? Deal? Kram.
Showing posts with label CERN. Show all posts
Showing posts with label CERN. Show all posts
Thursday, June 28, 2007
Wednesday, June 27, 2007
Snyft
Jag har under året tänkt på hur jag skulle skriva ett av mina sista inlägg härifrån*; "ett av" ty det kanske inte är det allra sista. Trots att jag egentligen visste att det skulle vara fullt upp hade jag någon ambition om att räkna upp alla jag ville tacka för ett underbart år, och jag var rädd att missa någon. Nu när jag sitter här på kontoret och sorterar filer, exporterar mail, ringer hyrbilsfirmor** och bokar flygresor*** i varven mellan avsked ger jag mig inte ens på att försöka.
Men det HAR varit ett underbart år, jag vågar tillstå det bästa någonsin. De människor jag lärt känna, de upplevelser jag varit med om, de möjligheter som öppnats. En positiv derivata, många gånger även andraderivata.
För två veckor sedan tyckte jag det var bra att vännerna droppade av en efter en så att det slapp bli alla på en gång. Nu är jag inte helt säker, en utdragen process är också slitsam. Men framförallt känner jag mig otroligt lyckligt lottad; "je suis heureuse d'être triste de partir" innebär att jag har "passée un bon séjour ici". Idag blev det dock ändå mer definitivt, avskedsdrink med sektionen (något mer städad än fredagkvällens dito med vännerna) med ett riktigt fint kort, present, och flera kollegor som inte kunde komma in tittade in efteråt.
Uppbrott helt enkelt. Men trots sentimentaliteten över att lämna är det med stor tillförsikt jag styr kosan mot Paris. Nya äventyr, nya utmaningar, nya bekantskaper. Det kan bli precis hur som helst men den som har störst inflytande över det är jag själv och något ska jag väl ha lärt mig under året.
Istället för att räkna upp namn: Tack, Merci, Thank you, Danke, Takk, Dêkuji, Tak, Dank je, Kiitos, Dankschen, Köszönöm, Grazie, Grazzi, Tapadh leat, Gracias, Dziekuje... och så vidare.
* fortsättning kommer att följa, flyttad till en adress för vilken min far kan utkräva royalties
** jo, det har blivit ändrade planer och bohaget ska in i en bil på fredag morgon. Tåg kändes lite äventyrligare men all sans talade för bil så det får bli det.
*** presentkort hos Easyjet, Norwegian och SNCF står högt i kurs här:-)
Men det HAR varit ett underbart år, jag vågar tillstå det bästa någonsin. De människor jag lärt känna, de upplevelser jag varit med om, de möjligheter som öppnats. En positiv derivata, många gånger även andraderivata.
För två veckor sedan tyckte jag det var bra att vännerna droppade av en efter en så att det slapp bli alla på en gång. Nu är jag inte helt säker, en utdragen process är också slitsam. Men framförallt känner jag mig otroligt lyckligt lottad; "je suis heureuse d'être triste de partir" innebär att jag har "passée un bon séjour ici". Idag blev det dock ändå mer definitivt, avskedsdrink med sektionen (något mer städad än fredagkvällens dito med vännerna) med ett riktigt fint kort, present, och flera kollegor som inte kunde komma in tittade in efteråt.
Uppbrott helt enkelt. Men trots sentimentaliteten över att lämna är det med stor tillförsikt jag styr kosan mot Paris. Nya äventyr, nya utmaningar, nya bekantskaper. Det kan bli precis hur som helst men den som har störst inflytande över det är jag själv och något ska jag väl ha lärt mig under året.
Istället för att räkna upp namn: Tack, Merci, Thank you, Danke, Takk, Dêkuji, Tak, Dank je, Kiitos, Dankschen, Köszönöm, Grazie, Grazzi, Tapadh leat, Gracias, Dziekuje... och så vidare.
* fortsättning kommer att följa, flyttad till en adress för vilken min far kan utkräva royalties
** jo, det har blivit ändrade planer och bohaget ska in i en bil på fredag morgon. Tåg kändes lite äventyrligare men all sans talade för bil så det får bli det.
*** presentkort hos Easyjet, Norwegian och SNCF står högt i kurs här:-)
Monday, June 18, 2007
The penultimate week
Is now. Paris har hela tiden legat långt fram i tiden men nu är det elva dagar kvar tills tåget går; "Lusse lelle, lusse lelle..." Det känns smått otroligt och det börjar bli bråttom att beta av alla "det där måste vi göra innan jag åker". Vemodigt och roligt på samma gång.
Helgen har varit mycket bra; marknad, orientering och pianokonsert i lördags, igår vandring till Reculet med T och Anders. Jag konstaterade när vi satt och tittade ut över dalen och Alperna på andra sidan att det varit "another good day", samt att "there's been a lot of good days down here". Då hade vi ännu inte haft den lyckade middagen med kompisgänget.
Nej, det kommer bli svårt att lämna och avskeden har redan börjat. Steve har åkt på semester, Jonas gör dito denna veckan, på torsdag social aktivitet med sektionen, på fredag avskedsfest och sen är det en vecka kvar. På många vis känns det mer än det gjorde att lämna Sverige för ett år sedan. Då trodde jag förvisso bara det var för ett halvår, men även om jag vetat att jag skulle vara borta i minst fyra är det mer av att avsluta ett kapitel här. Skulle jag komma tillbaka blir det aldrig lika. Å andra sidan känns det som en otrolig förmån att samtidigt känna vemod för att lämna och entusiasm inför det som kommer.
Jag funderar också på vad som ska hända med bloggen. Adressen cern2007 är ju ganska fel och det kanske är dags att runda av i alla fall? Men jag tycker det är roligt att skriva då och då, ska jag kanske låta adressfelet bero och bara fortsätta? Övergå till att skriva på engelska (då kan jag lova kortare inlägg i alla fall)? Handuppräckning :-) Undrar om resultat kan anses statistiskt korrekt om jag på svenska frågar ifall jag ska byta språk till engelska...
Helgen har varit mycket bra; marknad, orientering och pianokonsert i lördags, igår vandring till Reculet med T och Anders. Jag konstaterade när vi satt och tittade ut över dalen och Alperna på andra sidan att det varit "another good day", samt att "there's been a lot of good days down here". Då hade vi ännu inte haft den lyckade middagen med kompisgänget.
Nej, det kommer bli svårt att lämna och avskeden har redan börjat. Steve har åkt på semester, Jonas gör dito denna veckan, på torsdag social aktivitet med sektionen, på fredag avskedsfest och sen är det en vecka kvar. På många vis känns det mer än det gjorde att lämna Sverige för ett år sedan. Då trodde jag förvisso bara det var för ett halvår, men även om jag vetat att jag skulle vara borta i minst fyra är det mer av att avsluta ett kapitel här. Skulle jag komma tillbaka blir det aldrig lika. Å andra sidan känns det som en otrolig förmån att samtidigt känna vemod för att lämna och entusiasm inför det som kommer.
Jag funderar också på vad som ska hända med bloggen. Adressen cern2007 är ju ganska fel och det kanske är dags att runda av i alla fall? Men jag tycker det är roligt att skriva då och då, ska jag kanske låta adressfelet bero och bara fortsätta? Övergå till att skriva på engelska (då kan jag lova kortare inlägg i alla fall)? Handuppräckning :-) Undrar om resultat kan anses statistiskt korrekt om jag på svenska frågar ifall jag ska byta språk till engelska...
Wednesday, June 13, 2007
Det drar ihop sig
Inte riktigt framme än dock, ikväll tredje etappen av Tour du Canton, löparserien där jag springer för CERN och kom femma första loppet men missade andra på grund av CAS. Ska bli intressant se hur det går, mina ben har dock måndagens löptur i allt för färskt minne:
Monday, June 11, 2007
Kortfattat
Hemskt dålig har jag varit på att skriva. För att stilla mitt samvete kommer en kort resumé och prevision. Landade igår efter tio dagar i soliga Sverige på kurs. Lärorika föreläsningar, givande möten och spännande erfarenheter såsom samtidig turist och guide i hemlandet. Träffade vänner och har nästan tagit beslutet att springa Stockholm Marathon nästa år.
Nu åter i det vanliga livet, men det känns mer som att det är nu det nya börjar. Sista flygningen hem till Genève (för denna gången, who knows what comes) och om arton dagar går tåget till Paris. Redan denna vecka är det dags för de första riktiga avskeden... Dessutom dags för andra mötet med Fuglesang som kommer hit och håller föredrag på torsdag.
Nu åter i det vanliga livet, men det känns mer som att det är nu det nya börjar. Sista flygningen hem till Genève (för denna gången, who knows what comes) och om arton dagar går tåget till Paris. Redan denna vecka är det dags för de första riktiga avskeden... Dessutom dags för andra mötet med Fuglesang som kommer hit och håller föredrag på torsdag.
Tuesday, May 29, 2007
Hallå omvärld eller un goût de luxe
I torsdags bestämde vi oss slutligen för att åka nedåt Monaco över helgen, Steve och jag. Med rätt musik laddad och bagageutrymmet till brädden fyllt med löparkläder, högklackat, badkit och klätterrep for vi söderöver sedan vi slutet jobbet på fredagen. Efter en natt längs vägen närmade vi oss Cannes via slingriga vägar genom les Alpes Maritimes och jag fick med någon halvtimme kvar klart för mig att det visst var filmfestival på gång i staden. Kändes ju lite pinsamt att inte ha koll på det, något som ytterligare späddes på när jag bläddrandes i Rivierans veckomagasin insåg att
"Steve, det är ju Grand Prix imorgon..."
Nu var tydligen mitt resesällskap mer välunderrättad än jag men syftet med resan hade ändå aldrig varit dessa två evenemang och därför hade vi inte riktigt tänkt igenom att logi kunde bli ett problem. Glatt obekymrade tog vi oss till Nice och insåg att hotellen mer än dubblat sina priser denna helg. Vi hittade en dörr med skylten hotell och ett telefonnummer att ringa, chansade på det och stod senare med ett rum i centrala Nice för 60€ natten. Jag tror bestämt det kallas flyt och mina kollegor här hemma bara skakade på huvudet; "c'est plus que de la chance ça", samtidigt som de konstaterade att det var i det närmaste syndigt att omedvetet åka på en dylik semester. Jag vågar tro att de kan få medhåll...
Med denna tur stannade vi två nätter i Nice och lät Monaco GP bli en dagsutflykt. Inträdet kändes väl saftigt men det var nog lika givande att uppleva loppet på tv-skärmen, på en uteservering samtalandes med två amerikaner och dånet från bilarna i bakgrunden.
Ett par joggingturer längs stranden hann vi med, klättringen reducerades dock till att ske billedes men repet var ju med upp i alla fall. Vi for hem genom Italien via Mont Blanc-tunneln och hann således med fyra länder på tre dagar.
En helt fantastisk helg helt enkelt. Och denna vecka blir mycket kort, endast en förmiddag på kontoret; Anders S kommer ikväll och jag är ledig från nu till och med torsdag lunch då flyget går till Sverige för CERN Accelerator School. Tio dagar i Sverige och det kan faktiskt vara den längsta Sverigevistelsen under de tre kommande åren. Spännande ska det i alla fall bli att besöka sitt hemland tillsammans med många som aldrig varit där förut, jag tror att jag kommer se mycket nytt. Eller mycket gammalt men på nytt sätt.
"Steve, det är ju Grand Prix imorgon..."
Nu var tydligen mitt resesällskap mer välunderrättad än jag men syftet med resan hade ändå aldrig varit dessa två evenemang och därför hade vi inte riktigt tänkt igenom att logi kunde bli ett problem. Glatt obekymrade tog vi oss till Nice och insåg att hotellen mer än dubblat sina priser denna helg. Vi hittade en dörr med skylten hotell och ett telefonnummer att ringa, chansade på det och stod senare med ett rum i centrala Nice för 60€ natten. Jag tror bestämt det kallas flyt och mina kollegor här hemma bara skakade på huvudet; "c'est plus que de la chance ça", samtidigt som de konstaterade att det var i det närmaste syndigt att omedvetet åka på en dylik semester. Jag vågar tro att de kan få medhåll...
Med denna tur stannade vi två nätter i Nice och lät Monaco GP bli en dagsutflykt. Inträdet kändes väl saftigt men det var nog lika givande att uppleva loppet på tv-skärmen, på en uteservering samtalandes med två amerikaner och dånet från bilarna i bakgrunden.
Ett par joggingturer längs stranden hann vi med, klättringen reducerades dock till att ske billedes men repet var ju med upp i alla fall. Vi for hem genom Italien via Mont Blanc-tunneln och hann således med fyra länder på tre dagar.
En helt fantastisk helg helt enkelt. Och denna vecka blir mycket kort, endast en förmiddag på kontoret; Anders S kommer ikväll och jag är ledig från nu till och med torsdag lunch då flyget går till Sverige för CERN Accelerator School. Tio dagar i Sverige och det kan faktiskt vara den längsta Sverigevistelsen under de tre kommande åren. Spännande ska det i alla fall bli att besöka sitt hemland tillsammans med många som aldrig varit där förut, jag tror att jag kommer se mycket nytt. Eller mycket gammalt men på nytt sätt.
Wednesday, May 16, 2007
Voiture 08: Place No 31. Assis non fumeur. Fenetre
Nu har jag den! Min enkla biljett till Paris låg i brevlådan idag och är nu i säkert förvar i bokhyllan. Det är på riktigt.
Jag måste erkänna att jag nog lägger mer tankekraft på Paris än Genève just nu (eller i alla fall i närheten, har börjat bli ganska bra på att leva i nuet också). Till exempel har jag nästan hittat vilket internet- och mobilabonnemang jag ska ha och som ursäkt för att lägga tid på det använder jag att jag lär mig franska. Conditions générales hit och notions légales dit.
Faktiskt har t o m packandet börjat så smått. Bröderna kommer i helgen och den ene har med sig saker hit från Sverige emedan den andre får ta med sig till Paris. Ett planerande blir det; vilka saker vill jag ha i Paris från början men kan avvara nu (köksprylar, filtar mm), vilka behöver jag inte förrän senare och kan skicka med besökande vänner (vinterkläder, trekkingskor - jag ska lämna friluftsprylar till förmån för partykitet, vad händer?) och vad ska jag ta med från början. Lyckligen har jag flytthjälp av Anders S som gör sin andra flyttinsats för året. Tillfälligheternas vägar äro outgrundliga som vi ju alla vet att det heter.
Veckan som gick var lugn och trevligt, begreppet ladda om kan appliceras på många sätt. I lördags caves ouvertes i grannbyarna, med en reklamplansch som skulle kunna passat på Systemet: en glödande korkskruv med texten "20 ans" (20 år).
Som sagt, brödrabesök med Italienvisit i helgen - det rullar på och snart bär det till Sverige igen för en dryg veckas kurs. Installerade Matlab och ett simuleringsprogram på ett gäng PC:s idag och ser riktigt fram emot kursen!
Jag måste erkänna att jag nog lägger mer tankekraft på Paris än Genève just nu (eller i alla fall i närheten, har börjat bli ganska bra på att leva i nuet också). Till exempel har jag nästan hittat vilket internet- och mobilabonnemang jag ska ha och som ursäkt för att lägga tid på det använder jag att jag lär mig franska. Conditions générales hit och notions légales dit.
Faktiskt har t o m packandet börjat så smått. Bröderna kommer i helgen och den ene har med sig saker hit från Sverige emedan den andre får ta med sig till Paris. Ett planerande blir det; vilka saker vill jag ha i Paris från början men kan avvara nu (köksprylar, filtar mm), vilka behöver jag inte förrän senare och kan skicka med besökande vänner (vinterkläder, trekkingskor - jag ska lämna friluftsprylar till förmån för partykitet, vad händer?) och vad ska jag ta med från början. Lyckligen har jag flytthjälp av Anders S som gör sin andra flyttinsats för året. Tillfälligheternas vägar äro outgrundliga som vi ju alla vet att det heter.
Veckan som gick var lugn och trevligt, begreppet ladda om kan appliceras på många sätt. I lördags caves ouvertes i grannbyarna, med en reklamplansch som skulle kunna passat på Systemet: en glödande korkskruv med texten "20 ans" (20 år).
Som sagt, brödrabesök med Italienvisit i helgen - det rullar på och snart bär det till Sverige igen för en dryg veckas kurs. Installerade Matlab och ett simuleringsprogram på ett gäng PC:s idag och ser riktigt fram emot kursen!
Friday, April 13, 2007
Prevessin road race
CERN running club har ju sitt årliga road race, det som jag var med på i höstas. Om man tycker det blir lite endimensionellt med enbart löpning går det fint att arrangera ett eget road race i någon sorts triathlon-form runt CERN Prevessin. Förvisso inte i tävlingsform, men sagda djävul flyger ändå lätt i en när tillfälle ges; såsom idag när Jonas testkörde sin nya racercykel, Steve sprang och jag körde inlines med stavar runt runt inne på området. För den som betraktade det hela måste det sett lite förbryllande ut när vi varvade med olika frekvens. Nästa gång ska vi sätta mig som höll mellanhastigheten att köra motsatt håll så får vi fler möten.
På hemfärd från CERN på inlines blir skillnaden mellan Frankrike och Schweiz mycket kännbar; asfalten håller betydligt högre kvalitet i det sistnämnda landet…
Och så borde jag packa, egentligen behövs bara en omgång snygga kläder och en omgång OL-kläder till Aleträffen, men jag funderar lite sporadiskt på om något kan tas hem till Sverige för gott (är näst sista gången jag åker dit innan flytten går till Frankerriket) samtidigt som jag dricker kaffe och tycker det är skönt att inte ha gått ut ikväll. Ursäkten att planet går klockan sju imorgon får vara giltig.
Slutligen: dagens svar på vad-ska-man-ge-till-den-som-har-allt?
På hemfärd från CERN på inlines blir skillnaden mellan Frankrike och Schweiz mycket kännbar; asfalten håller betydligt högre kvalitet i det sistnämnda landet…
Och så borde jag packa, egentligen behövs bara en omgång snygga kläder och en omgång OL-kläder till Aleträffen, men jag funderar lite sporadiskt på om något kan tas hem till Sverige för gott (är näst sista gången jag åker dit innan flytten går till Frankerriket) samtidigt som jag dricker kaffe och tycker det är skönt att inte ha gått ut ikväll. Ursäkten att planet går klockan sju imorgon får vara giltig.
Slutligen: dagens svar på vad-ska-man-ge-till-den-som-har-allt?
Tuesday, April 10, 2007
Thursday, April 5, 2007
Jag hoppas att jag inte ropar hej
Men jag tror jag har fått jobb. Timmar, dagar, veckor av jobbsökande, tvivel, frågor, diskussioner, uppförstoringar (av besluts konsekvenser), ältande, resande, telefonerande, intervjuande...allt komprimerades ner till två dagars faktisk betänketid och när det slutliga samtalet kom var jag i en så upprymd sinnesstämning att jag inte kunde säga annat än ja på ett sätt som fick det att kännas som ett slumpens verk. Det var förstås inte riktigt sant, jag tror att jag på sätt och vis tagit beslutet redan för någon vecka sedan när det stora svenska telekombolaget sade att jag inte gått vidare från andra steget; utan att associera till surt sa räven tänkte jag att det var bra, för jag hade inte kunnat motstå ett erbjudande därifrån.
Det kanske är vågat* såhär innan kontraktet är påskrivet men jobbet är alltså att doktorera på ett företag utanför Paris där jag ska vara i två år för själva forskningen och experimenten, innan det avslutande året i Kent (UK) för kurser. Sådan är den preliminära planen i alla fall. Posten är en EU-finansierad så kallad Marie Curie Early Stage Training Fellowship. Så nu kan jag smita från studielån i tre år i alla fall;-).
Varför denna eufori igår, redan innan jobbet spikades? Stark korrelation till SKF:s inbjudan till mig som en av två LiU-studenter för att åka till Vetenskapsfestivalen i Göteborg nästa måndag och bland annat träffa Fuglesang och resten av Discoverys besättning. Det är sånt som inte händer. Inte mig.
Idag firades det lite genom att boka biljetter till Sophie Zelmanis konsert i Genève nästa torsdag.
Ett av mina stora bryderier innan ja-tacket var såklart den sociala biten och ni får alla hemskt gärna komma och hälsa på i det som annars kan bli "en kall liten etta i en förort nånstans i... Paris. Det blir säkert jävligt bra!".
*Alla som läser här vet säkert redan allt ändå men när kontraktet är klart kanske det kommer länkar och sånt..
Uppdatering: Jag tänker inte länka till DN för de kanske letar rätt på mig igen och då tror ni det är därför jag länkat, men jag måste ända uttrycka något om den tråkiga nyhet jag just läste där; att Maria Gripe gått bort. Det är nästan så jag får lust att läsa om Agnes Cecilia, liksom för att hedra… Maria Gripe, det är bilresor med högläsning , det är ett av de första mötena med litteraturen. Det var hon som senare blev Selma Lagerlöf, men vem kom därnäst? Kanske läge att börja läsa mer igen.
Det kanske är vågat* såhär innan kontraktet är påskrivet men jobbet är alltså att doktorera på ett företag utanför Paris där jag ska vara i två år för själva forskningen och experimenten, innan det avslutande året i Kent (UK) för kurser. Sådan är den preliminära planen i alla fall. Posten är en EU-finansierad så kallad Marie Curie Early Stage Training Fellowship. Så nu kan jag smita från studielån i tre år i alla fall;-).
Varför denna eufori igår, redan innan jobbet spikades? Stark korrelation till SKF:s inbjudan till mig som en av två LiU-studenter för att åka till Vetenskapsfestivalen i Göteborg nästa måndag och bland annat träffa Fuglesang och resten av Discoverys besättning. Det är sånt som inte händer. Inte mig.
Idag firades det lite genom att boka biljetter till Sophie Zelmanis konsert i Genève nästa torsdag.
Ett av mina stora bryderier innan ja-tacket var såklart den sociala biten och ni får alla hemskt gärna komma och hälsa på i det som annars kan bli "en kall liten etta i en förort nånstans i... Paris. Det blir säkert jävligt bra!".
*Alla som läser här vet säkert redan allt ändå men när kontraktet är klart kanske det kommer länkar och sånt..
Uppdatering: Jag tänker inte länka till DN för de kanske letar rätt på mig igen och då tror ni det är därför jag länkat, men jag måste ända uttrycka något om den tråkiga nyhet jag just läste där; att Maria Gripe gått bort. Det är nästan så jag får lust att läsa om Agnes Cecilia, liksom för att hedra… Maria Gripe, det är bilresor med högläsning , det är ett av de första mötena med litteraturen. Det var hon som senare blev Selma Lagerlöf, men vem kom därnäst? Kanske läge att börja läsa mer igen.
Wednesday, March 14, 2007
Hemma igen
Eller var nu hemma är, men jag har i alla fall landat i Schweiz igen. Efter måndagens intervju vågar jag varken säga bu eller bä (så jag säger både och) om det blir ytterligare en Sverigeresa inom kort eller ej. Det kändes i alla fall inte bra nog att jag vågar hoppas.
Sitter på kontoret nu och det är egentligen dags att gå hem för länge sedan, men jag har roat mig med lite ansökningsbrev samt att rätta till mina flödesmätare som bråkade. Alternativet för eftermiddagen var bilmässan, trots mitt ringa bilintresse vill jag gärna dit. Något säger mig att jag kommer studera sociala mönster (aka se hur många män i kostym som dreglar över kvinnor utan kostym) snarare än däck-dito.
Vädret här helt fantastiskt, solen skiner och Jonas, Marcus och jag undrade idag på lunchen varför de inte ställt ut stolarna på uteserveringen (vi kom på att det var med vårt nordiska perspektiv det kändes befogat). Tyvärr innebär det att skidsäsongen går mot sitt slut innan den knappt börjat, men lördagens eventuella orientering kan nog bli trevlig.
Vänta nu, jag skriver om väder. Det är dags att åka hem...
Sitter på kontoret nu och det är egentligen dags att gå hem för länge sedan, men jag har roat mig med lite ansökningsbrev samt att rätta till mina flödesmätare som bråkade. Alternativet för eftermiddagen var bilmässan, trots mitt ringa bilintresse vill jag gärna dit. Något säger mig att jag kommer studera sociala mönster (aka se hur många män i kostym som dreglar över kvinnor utan kostym) snarare än däck-dito.
Vädret här helt fantastiskt, solen skiner och Jonas, Marcus och jag undrade idag på lunchen varför de inte ställt ut stolarna på uteserveringen (vi kom på att det var med vårt nordiska perspektiv det kändes befogat). Tyvärr innebär det att skidsäsongen går mot sitt slut innan den knappt börjat, men lördagens eventuella orientering kan nog bli trevlig.
Vänta nu, jag skriver om väder. Det är dags att åka hem...
Thursday, March 8, 2007
Jobb, jobb, jobb
Igår i simhallen var jag med om en ovan känsla; jag tänkte kod och blev mycket glad över detta faktum - det innebar ju att jag faktiskt hade arbete (sedan att felet jag skulle rätta till var mycket trivialt samt att koden egentligen inte kom till användning är sekundärt) att tänka på.
Men även om arbetsuppgifterna just nu inte står som spön i backen tänker jag mycket jobb ändå. Allra närmast är det intervjudagen på måndag, tio timmar i Kista med frågor och tester och hej och hå. Fyllde i ett förberedande formulär på nätet igår med upp mot 200 sant- eller falsktfrågor. Jag reagerade ganska starkt på "People think I am a nonconformist" eftersom ordet enligt mitt lexikon betyder frikyrklig, från en Cambridgeutbildade källa (och OED) fick jag dock i efterhand klart för mig att de förmodligen inte frågade efter mina eventuella religiösa böjelser.
Också jobbrelaterat är att jag kanske eventuellt nog ska få åka på en drygt veckolång kurs i Sverige i början av juni. Det vore precis hur roligt som helst, handlar om digital signalbehandling och verkar riktigt intressant. Anmälan är inskickad men några lösa trådar kvarstår att knyta så jag vågar inte tänka (länka) för mycket på det än.
Slutligt om jobb så postas ansökningar lite varstans. Snart går ansökningstiden för Fellowships ut här på CERN, det synes også morsomt att arbeide i grannlandet i väst så dit har noe forskellige søknaden sendets (måste öva på språket i så fall känner jag).
Denna dags kväll innebär något som ryktas vara Genèves bästa fondue, återstår att se om det är sant men det ska bli hemskt trevligt och kommer dessutom bli en afton med äkta francophones.
Då kvällen är upptagen är väskan redan halvpackad (men ändå full) och vin, choklad, ost mm väntar på att via Frankfurt angöra Stockholm sent fredag kväll. På orderlistan inför hemresan på tisdag morgon står Tyrkisk Peber, Lakrisal, snus och så 10 liter filmjölk. Får se hur det blir med det senare.
Just ja, jag har åkt telemark igen! Åh, vad roligt det är...men svårt:)
Men även om arbetsuppgifterna just nu inte står som spön i backen tänker jag mycket jobb ändå. Allra närmast är det intervjudagen på måndag, tio timmar i Kista med frågor och tester och hej och hå. Fyllde i ett förberedande formulär på nätet igår med upp mot 200 sant- eller falsktfrågor. Jag reagerade ganska starkt på "People think I am a nonconformist" eftersom ordet enligt mitt lexikon betyder frikyrklig, från en Cambridgeutbildade källa (och OED) fick jag dock i efterhand klart för mig att de förmodligen inte frågade efter mina eventuella religiösa böjelser.
Också jobbrelaterat är att jag kanske eventuellt nog ska få åka på en drygt veckolång kurs i Sverige i början av juni. Det vore precis hur roligt som helst, handlar om digital signalbehandling och verkar riktigt intressant. Anmälan är inskickad men några lösa trådar kvarstår att knyta så jag vågar inte tänka (länka) för mycket på det än.
Slutligt om jobb så postas ansökningar lite varstans. Snart går ansökningstiden för Fellowships ut här på CERN, det synes også morsomt att arbeide i grannlandet i väst så dit har noe forskellige søknaden sendets (måste öva på språket i så fall känner jag).
Denna dags kväll innebär något som ryktas vara Genèves bästa fondue, återstår att se om det är sant men det ska bli hemskt trevligt och kommer dessutom bli en afton med äkta francophones.
Då kvällen är upptagen är väskan redan halvpackad (men ändå full) och vin, choklad, ost mm väntar på att via Frankfurt angöra Stockholm sent fredag kväll. På orderlistan inför hemresan på tisdag morgon står Tyrkisk Peber, Lakrisal, snus och så 10 liter filmjölk. Får se hur det blir med det senare.
Just ja, jag har åkt telemark igen! Åh, vad roligt det är...men svårt:)
Friday, March 2, 2007
Pendlandet fortsätter
Japp, till Sverige igen. På intervju!! Efter ett misslyckat försök till videokonferens och ett som uppenbarligen var mer lyckat fick jag besked idag på morgonen och nästa måndag är det intervjudag i Stockholm.
Hoppar och studsar på stolen och kan omöjligtvis koncentrera mig på jobbet. Å andra sidan har jag tyvärr inte så hemskt mycket att göra just nu vilket är lite småtrist.. (så jag söker alltså jobb utanför CERN också).
Längesedan jag skrev men det som hänt som sist är att det regnat vilket gjort att det inte blivit så mycket skidåkning men desto mer middagar (jag och Elena kan snart öppna restaurang) och andra nöjen.
Hoppar och studsar på stolen och kan omöjligtvis koncentrera mig på jobbet. Å andra sidan har jag tyvärr inte så hemskt mycket att göra just nu vilket är lite småtrist.. (så jag söker alltså jobb utanför CERN också).
Längesedan jag skrev men det som hänt som sist är att det regnat vilket gjort att det inte blivit så mycket skidåkning men desto mer middagar (jag och Elena kan snart öppna restaurang) och andra nöjen.
Friday, February 2, 2007
PR
Idag var vi kulturella i Genève och tittade på teater, Fahrenheit 451 på engelska. Jag funderade lite på vad jag skulle kunna säga på CERNs presentation under LARM på tisdag och kom fram till att ett bra exempel kunde vara att beskriva helgen såsom den verkar arta sig*. En fredag där dagen spenderas på arbetsplatsen där kollegorna doktorander och professorer, och kvällen alltså innebär teater tillsammans med vänner från England, Frankrike, Italien, Malta, Sverige och Österrike. En lördag med närmare heldag i längdspåren i Jura följt av middag med norrmän och en amerikanska på kvällen. Slutligen en söndag då det också vankas längdåkning inför att sätta sig på planet och dimpa ner i Stockholm framåt midnatt. Veckan som följer blir sedan en måndag i huvudstaden, tisdag-onsdag LARM i Linköping, torsdag kanske lite VSR, fredag opponering på Idas framläggning och på lördag åter söderut igen så att jag hinner åka skidor på söndag. Ja alltså, det ska nog gå att få det att låta bra**.
Saker jag inte skulle nämna däremot för att locka vore sådant som bankstrul. Man har ju hört att Schweiz ska kunna sådana saker men icke… Jag var ganska nöjd när jag gick till Stora Banken och talade om att jag ville stänga kontot hos dem eftersom jag fått ett mycket bättre erbjudande på ett annat ställe. De lovade att föra öve hela saldot på 48 timmar men se det gick visst inte och nu svävar mina besparingar någonstans i cyberspace mellan CERN och Meyrin och är alltså oåtkomliga under helgen. Yes. Men det kunde vara värre; en kompis berättade om hur hans franska bank helt fräckt trunkerade bort 11 000€ (ja, ni läste rätt såväl i trunkera som antal nollor) eftersom deponeringsautomaten "bara" tog emot 4 000€ per insättning vilket den inte meddelade vid insättningstillfället. Som tur var hittade han kvittot i papperskorgen…
*Det kommer nog inte bli så mycket utrymme för sådana utsvävningar dock
** Det lär bli en intensiv vecka det här, ska förbereda en opponering också… det är kul när det händer saker!:)
Saker jag inte skulle nämna däremot för att locka vore sådant som bankstrul. Man har ju hört att Schweiz ska kunna sådana saker men icke… Jag var ganska nöjd när jag gick till Stora Banken och talade om att jag ville stänga kontot hos dem eftersom jag fått ett mycket bättre erbjudande på ett annat ställe. De lovade att föra öve hela saldot på 48 timmar men se det gick visst inte och nu svävar mina besparingar någonstans i cyberspace mellan CERN och Meyrin och är alltså oåtkomliga under helgen. Yes. Men det kunde vara värre; en kompis berättade om hur hans franska bank helt fräckt trunkerade bort 11 000€ (ja, ni läste rätt såväl i trunkera som antal nollor) eftersom deponeringsautomaten "bara" tog emot 4 000€ per insättning vilket den inte meddelade vid insättningstillfället. Som tur var hittade han kvittot i papperskorgen…
*Det kommer nog inte bli så mycket utrymme för sådana utsvävningar dock
** Det lär bli en intensiv vecka det här, ska förbereda en opponering också… det är kul när det händer saker!:)
Friday, January 19, 2007
Uppgift om slutförd kurs: TSRT78*
Ja, just så. Hur det hela gick till är döljt i hunkel och att jag kunde få så många poäng förefaller nästan lika mystiskt som jag tyckte att själva tentan var. Men jag klagar inte - det här var alltså min sista tenta. Fast sådant ska man aldrig säga, så jag lägger till att det var den sista på grundutbildningsnivå**. Surreal, but nice...
Den första veckan, eller kortveckan, här har varit bra. Lägenheten är fortfarande kaos men det går sakta framåt. Igår var jag med Olivier på IKEA och nu råder IKEA-syndromet i mitt rum: ha alldeles för mycket saker, köp något att förvara det i, ha inte tid att organisera och ha därmed ännu mer saker som flyter runt. Men jag har bytt sovsäcken mot täcke nu så det börjar arta sig.
Jobbet känns också bra, idag ska den första sektorns VFT:er integreras i ett större projekt och kompileringen funkade till slut igår efter felutvecklingen 340-180-630-debug file too long-180-0. Ungefär.
Det har också blivit en del tid till LARM-förberedelser, samt lite filande på rapporten. Det sista tyvärr inte så mycket som önskvärt vore så det blir nog helggöra, men med tanke på att det enda som faller från molnen är regn behöver jag inte prioritera bort snö och skidor. Jag tittade längtansfullt på mina skidor och undrade när jag skulle få användning för dem varpå chefen svarade "nästa vinter"...
*Digital Signalbehandling
**Får till och med gardera med att det gäller det här 180 poängs-programmet. Om jag inte räknade fel i min snabbkoll skulle det redan nu kunna bli en 200 p master av det också. Bilder och grafik efter juli, Anders?
Den första veckan, eller kortveckan, här har varit bra. Lägenheten är fortfarande kaos men det går sakta framåt. Igår var jag med Olivier på IKEA och nu råder IKEA-syndromet i mitt rum: ha alldeles för mycket saker, köp något att förvara det i, ha inte tid att organisera och ha därmed ännu mer saker som flyter runt. Men jag har bytt sovsäcken mot täcke nu så det börjar arta sig.
Jobbet känns också bra, idag ska den första sektorns VFT:er integreras i ett större projekt och kompileringen funkade till slut igår efter felutvecklingen 340-180-630-debug file too long-180-0. Ungefär.
Det har också blivit en del tid till LARM-förberedelser, samt lite filande på rapporten. Det sista tyvärr inte så mycket som önskvärt vore så det blir nog helggöra, men med tanke på att det enda som faller från molnen är regn behöver jag inte prioritera bort snö och skidor. Jag tittade längtansfullt på mina skidor och undrade när jag skulle få användning för dem varpå chefen svarade "nästa vinter"...
*Digital Signalbehandling
**Får till och med gardera med att det gäller det här 180 poängs-programmet. Om jag inte räknade fel i min snabbkoll skulle det redan nu kunna bli en 200 p master av det också. Bilder och grafik efter juli, Anders?
Wednesday, December 13, 2006
Just nu…
- …nyss hemkommen från julbord på IKEA (utan julskinka och sill, samt med lax i "Jansson"), fem nationaliteter i ett sjätte land
- …jullunch med sektionen imorgon
- …3-1 i matchen Datorerna - Benjamin&Erika
- …kontrakt för lägenheten på fredag
- …kombinerad födelsedagsfest för Laura och avskedsfest för Ola och Ludo på fredag
- …punka på cykeln (nya)
- …88 sidor rapport (inkl försättsblad)
- …hjärnstillestånd - ibland imponerar inte mina hjärnceller positivt på mig själv
- …annars mest jobba hela tiden
- …
- …
- …och sen några dars julhelg inför slutspurten
- …då blir man färreordig (men uppfinner nya ord)
Sunday, December 10, 2006
Paus
Ja, igår tog jag en paus även om jag har ganska mycket att stå i nu; slutgiltiga rapporten (med reservation för språkliga ändringar och så lite till…) ska vara inne den 20:e och dessutom har jag fått en flytt på halsen. Det i sig är förvisso väldigt trevligt men lite att fixa med - vi har lägenheten redan från 15/12 och antingen ska jag hitta någon att ta över mitt rum i Prégnin eller också får vi försöka hyra ut mitt nya rum i Meyrin. Jag hoppas i alla fall på min nuvarande hyresvärds goda vilja om att de två månadernas uppsägningstid kan tolkas som att det är ok att lämna sista januari.
Just ja, paus var det. Tillsammans med T och Ludo for jag till Lyon där det var Fête de la Lumière, dvs allehanda ljusinstallationer runt om i staden. Mycket trevlig stad och vackert så det förslog. Tyvärr var vädret inte på vår sida, vilket i kombination med en icke fungerade kollektivtrafik pga strejk (Frankrike…) gjorde att det var ganska kallt och blött efter ett tag. Men som sagt trevligt ändå, och det gjorde ju bara lussekatterna och glöggen ännu godare väl hemma igen.
Men idag ska jag placera mig på mitt kontor istället. Tar emot lite för det är strålande sol och alldeles vitt uppe på Jurabergen, när jag vaknade var det några minusgrader även här nere i dalen. Men men, man får offra sig för konsten. Får drömma mig iväg lite och apropå aktuella händelser tänka att man kan komma långt efter CERN, en del får Nobelpris och andra hamnar i rymden. Det gäller ju att sätta ribban på rätt nivå.
Just ja, paus var det. Tillsammans med T och Ludo for jag till Lyon där det var Fête de la Lumière, dvs allehanda ljusinstallationer runt om i staden. Mycket trevlig stad och vackert så det förslog. Tyvärr var vädret inte på vår sida, vilket i kombination med en icke fungerade kollektivtrafik pga strejk (Frankrike…) gjorde att det var ganska kallt och blött efter ett tag. Men som sagt trevligt ändå, och det gjorde ju bara lussekatterna och glöggen ännu godare väl hemma igen.
Men idag ska jag placera mig på mitt kontor istället. Tar emot lite för det är strålande sol och alldeles vitt uppe på Jurabergen, när jag vaknade var det några minusgrader även här nere i dalen. Men men, man får offra sig för konsten. Får drömma mig iväg lite och apropå aktuella händelser tänka att man kan komma långt efter CERN, en del får Nobelpris och andra hamnar i rymden. Det gäller ju att sätta ribban på rätt nivå.
Thursday, December 7, 2006
"Welcome to the world of research"
Så sade en kompis när jag beklagade mig över att jag lagt två dagar på omständiga beräkningar som förmodligen inte leder någon vart och därför ändå inte hör hemma i rapporten. Detta när jag egentligen behöver all tid jag kan få för att komma framåt. Jaja, snart ska det tryckas på send-knappen för ett mail till Sverige med en betaversion bifogad. Just nu känns det som att det innehållsmässigt räcker till inledning och inte mer. Eller också är det bara torsdag och snön som äntligen låg på Jurabergen i morse har töat bort under dagen:).
Min kontorsgranne drömde för övrigt i natt att jag fick ett utbrott över att han satt och svor över att inget funkade. Det är ganska svårt att få mig över utbrottsgränsen och i just det fallet är det enda jag skulle förmedla ett stort fång medkänsla samt möjligen - i ren själviskhet - gotta mig lite över faktumet att inte vara den enda som tvingas till en svordom eller två ibland...
Just ja, jag fick en länk till ett filmklipp med skijumping från Eiger. Det var från min chef som såg till att jag anmälde mig till telemarkskursen. Hoppas att detta inte ingår i något av de två första kurstillfällena, när jag är i Sverige...
Min kontorsgranne drömde för övrigt i natt att jag fick ett utbrott över att han satt och svor över att inget funkade. Det är ganska svårt att få mig över utbrottsgränsen och i just det fallet är det enda jag skulle förmedla ett stort fång medkänsla samt möjligen - i ren själviskhet - gotta mig lite över faktumet att inte vara den enda som tvingas till en svordom eller två ibland...
Just ja, jag fick en länk till ett filmklipp med skijumping från Eiger. Det var från min chef som såg till att jag anmälde mig till telemarkskursen. Hoppas att detta inte ingår i något av de två första kurstillfällena, när jag är i Sverige...
Wednesday, November 29, 2006
När man kan blogga med gott samvete på arbetstid
Jojo, CERN, where the web was born. Förvisso, internet fungerar uppenbarligen men det interna nätverket, icke. Så här sitter jag och behöver jobba men kommer inte åt mina filer. Hepp.
Kan istället berätta att jag igår tittade på en lägenhet, hoppas kunna flytta in hos en italiensk tjej, Elena, i Meyrin i början av nästa år. Men det är många om och men som ska uppfyllas så vi får se hur det går.
I övrigt en liten betraktelse över gröna skyltar. I det här landet betyder inte det ett ställe där man kan köpa alkohol utan nästan rakt tvärtom (dock inte så tvärtom som man kunde önska) registreringsskyltar på bilar. Om man är utlänning, bor i Frankrike och jobbar på CERN har man rätt att ha en grönskyltad bil som man därmed slipper skatta för. I Frankrike ska alla bilar som säljs ha en godkänd CT (Control Téchnique, besiktning) inom det senaste halvåret innan försäljning. Samma krav finns inte för grönskyltade bilar. Med andra ord, om den bil man vill ha inte klarar besiktningen kan man alltid ansöka om gröna skyltar och glatt köra vidare. Ska detta tolkas som att det inte är lika noga med utlänningar?;) Denna utsvävning apropå det att jag tackade nej till att överta Theos bil när han for, vilket dock mest var av ren lathet samt snålhet då inte ens gröna bilar klarar sig utan försäkring och bensin.
Kan istället berätta att jag igår tittade på en lägenhet, hoppas kunna flytta in hos en italiensk tjej, Elena, i Meyrin i början av nästa år. Men det är många om och men som ska uppfyllas så vi får se hur det går.
I övrigt en liten betraktelse över gröna skyltar. I det här landet betyder inte det ett ställe där man kan köpa alkohol utan nästan rakt tvärtom (dock inte så tvärtom som man kunde önska) registreringsskyltar på bilar. Om man är utlänning, bor i Frankrike och jobbar på CERN har man rätt att ha en grönskyltad bil som man därmed slipper skatta för. I Frankrike ska alla bilar som säljs ha en godkänd CT (Control Téchnique, besiktning) inom det senaste halvåret innan försäljning. Samma krav finns inte för grönskyltade bilar. Med andra ord, om den bil man vill ha inte klarar besiktningen kan man alltid ansöka om gröna skyltar och glatt köra vidare. Ska detta tolkas som att det inte är lika noga med utlänningar?;) Denna utsvävning apropå det att jag tackade nej till att överta Theos bil när han for, vilket dock mest var av ren lathet samt snålhet då inte ens gröna bilar klarar sig utan försäkring och bensin.
Tuesday, November 28, 2006
På fjärde dagen återuppstånden
Sådär, nu är bloggen åter vid liv igen. Under nytt namn denna gång, men samma innehåll. Tror att jag ska hittat alla gamla blogginlägg och klippt och klistrat in dem igen. Utan kommentarer förvisso men så är det. Och kom nu inte och säg att jag skulle tjänat tid på att göra något script som genererade alla inläggen till den nya bloggen... Jaja, back in business i alla fall.
Sedan sist har det jobbats en del, inte så mycket som det gjorde då det nu börjar brinna i knutarna. Jag försökte få en del gjort i lördags på kontoret, men det blev väl si och så med det. Har i alla fall bytt skrivbord och sitter nu på Theos gamla plats så att jag inte längre har ryggen mot dörren men istället kan se ut - skönt! Synd att Theo är borta dock, när man behöver nån att snacka skit eller älta kulturkrocksbryderier med.
"Die Schwede macht ein Hexehaus" hördes i telefonen i söndags och det märkliga i det var dels att Warner pratade i telefon här en söndag - han missade flyget hem till Berlin i lördags - och dels att jag gjorde pepparkakshus. Det senare var mycket trevligt även om Smartiesarna bara räckte till ena taket så det får bli en episod två där. Kvällen innan var för övrigt Warners närvaro tacksam, då han på ingenjörers vis klippte och skar i kabeln till min raclettegrill som visade sig ha schweiziskt uttag med tre pinnar, inte det minsta kompatibelt med två franska hål och en pinne.
Å så har jag shoppat i helgen. Ett stycke cykel för 15€ och ett stycke skidutrustning (utförsskidor, pjäxor och stavar) för 129€. Deuxième main så det förslår men bara bra. Mistern jag köpte cykeln av hade nog utan problem kunnat avvara den gratis dock, att döma av hans två välövertäckta sportbilar i garaget, innanför de tre vardagsbilarna på garageuppfarten bakom den fjärrstyrda grinden...
Imorgon far jag till Paris, ska bli riktigt kul! Och nu är det verkligen, verkligen dags att jobba...
Sedan sist har det jobbats en del, inte så mycket som det gjorde då det nu börjar brinna i knutarna. Jag försökte få en del gjort i lördags på kontoret, men det blev väl si och så med det. Har i alla fall bytt skrivbord och sitter nu på Theos gamla plats så att jag inte längre har ryggen mot dörren men istället kan se ut - skönt! Synd att Theo är borta dock, när man behöver nån att snacka skit eller älta kulturkrocksbryderier med.
"Die Schwede macht ein Hexehaus" hördes i telefonen i söndags och det märkliga i det var dels att Warner pratade i telefon här en söndag - han missade flyget hem till Berlin i lördags - och dels att jag gjorde pepparkakshus. Det senare var mycket trevligt även om Smartiesarna bara räckte till ena taket så det får bli en episod två där. Kvällen innan var för övrigt Warners närvaro tacksam, då han på ingenjörers vis klippte och skar i kabeln till min raclettegrill som visade sig ha schweiziskt uttag med tre pinnar, inte det minsta kompatibelt med två franska hål och en pinne.
Å så har jag shoppat i helgen. Ett stycke cykel för 15€ och ett stycke skidutrustning (utförsskidor, pjäxor och stavar) för 129€. Deuxième main så det förslår men bara bra. Mistern jag köpte cykeln av hade nog utan problem kunnat avvara den gratis dock, att döma av hans två välövertäckta sportbilar i garaget, innanför de tre vardagsbilarna på garageuppfarten bakom den fjärrstyrda grinden...
Imorgon far jag till Paris, ska bli riktigt kul! Och nu är det verkligen, verkligen dags att jobba...
Subscribe to:
Posts (Atom)