Kortfattat

Hemskt dålig har jag varit på att skriva. För att stilla mitt samvete kommer en kort resumé och prevision. Landade igår efter tio dagar i soliga Sverige på kurs. Lärorika föreläsningar, givande möten och spännande erfarenheter såsom samtidig turist och guide i hemlandet. Träffade vänner och har nästan tagit beslutet att springa Stockholm Marathon nästa år.

Nu åter i det vanliga livet, men det känns mer som att det är nu det nya börjar. Sista flygningen hem till Genève (för denna gången, who knows what comes) och om arton dagar går tåget till Paris. Redan denna vecka är det dags för de första riktiga avskeden... Dessutom dags för andra mötet med Fuglesang som kommer hit och håller föredrag på torsdag.

Hallå omvärld eller un goût de luxe

I torsdags bestämde vi oss slutligen för att åka nedåt Monaco över helgen, Steve och jag. Med rätt musik laddad och bagageutrymmet till brädden fyllt med löparkläder, högklackat, badkit och klätterrep for vi söderöver sedan vi slutet jobbet på fredagen. Efter en natt längs vägen närmade vi oss Cannes via slingriga vägar genom les Alpes Maritimes och jag fick med någon halvtimme kvar klart för mig att det visst var filmfestival på gång i staden. Kändes ju lite pinsamt att inte ha koll på det, något som ytterligare späddes på när jag bläddrandes i Rivierans veckomagasin insåg att

"Steve, det är ju Grand Prix imorgon..."

Nu var tydligen mitt resesällskap mer välunderrättad än jag men syftet med resan hade ändå aldrig varit dessa två evenemang och därför hade vi inte riktigt tänkt igenom att logi kunde bli ett problem. Glatt obekymrade tog vi oss till Nice och insåg att hotellen mer än dubblat sina priser denna helg. Vi hittade en dörr med skylten hotell och ett telefonnummer att ringa, chansade på det och stod senare med ett rum i centrala Nice för 60€ natten. Jag tror bestämt det kallas flyt och mina kollegor här hemma bara skakade på huvudet; "c'est plus que de la chance ça", samtidigt som de konstaterade att det var i det närmaste syndigt att omedvetet åka på en dylik semester. Jag vågar tro att de kan få medhåll...

Med denna tur stannade vi två nätter i Nice och lät Monaco GP bli en dagsutflykt. Inträdet kändes väl saftigt men det var nog lika givande att uppleva loppet på tv-skärmen, på en uteservering samtalandes med två amerikaner och dånet från bilarna i bakgrunden.

Ett par joggingturer längs stranden hann vi med, klättringen reducerades dock till att ske billedes men repet var ju med upp i alla fall. Vi for hem genom Italien via Mont Blanc-tunneln och hann således med fyra länder på tre dagar.

En helt fantastisk helg helt enkelt. Och denna vecka blir mycket kort, endast en förmiddag på kontoret; Anders S kommer ikväll och jag är ledig från nu till och med torsdag lunch då flyget går till Sverige för CERN Accelerator School. Tio dagar i Sverige och det kan faktiskt vara den längsta Sverigevistelsen under de tre kommande åren. Spännande ska det i alla fall bli att besöka sitt hemland tillsammans med många som aldrig varit där förut, jag tror att jag kommer se mycket nytt. Eller mycket gammalt men på nytt sätt.

Jag hoppas att jag inte ropar hej

Men jag tror jag har fått jobb. Timmar, dagar, veckor av jobbsökande, tvivel, frågor, diskussioner, uppförstoringar (av besluts konsekvenser), ältande, resande, telefonerande, intervjuande...allt komprimerades ner till två dagars faktisk betänketid och när det slutliga samtalet kom var jag i en så upprymd sinnesstämning att jag inte kunde säga annat än ja på ett sätt som fick det att kännas som ett slumpens verk. Det var förstås inte riktigt sant, jag tror att jag på sätt och vis tagit beslutet redan för någon vecka sedan när det stora svenska telekombolaget sade att jag inte gått vidare från andra steget; utan att associera till surt sa räven tänkte jag att det var bra, för jag hade inte kunnat motstå ett erbjudande därifrån.

Det kanske är vågat* såhär innan kontraktet är påskrivet men jobbet är alltså att doktorera på ett företag utanför Paris där jag ska vara i två år för själva forskningen och experimenten, innan det avslutande året i Kent (UK) för kurser. Sådan är den preliminära planen i alla fall. Posten är en EU-finansierad så kallad Marie Curie Early Stage Training Fellowship. Så nu kan jag smita från studielån i tre år i alla fall;-).

Varför denna eufori igår, redan innan jobbet spikades? Stark korrelation till SKF:s inbjudan till mig som en av två LiU-studenter för att åka till Vetenskapsfestivalen i Göteborg nästa måndag och bland annat träffa Fuglesang och resten av Discoverys besättning. Det är sånt som inte händer. Inte mig.

Idag firades det lite genom att boka biljetter till Sophie Zelmanis konsert i Genève nästa torsdag.

Ett av mina stora bryderier innan ja-tacket var såklart den sociala biten och ni får alla hemskt gärna komma och hälsa på i det som annars kan bli "en kall liten etta i en förort nånstans i... Paris. Det blir säkert jävligt bra!".

*Alla som läser här vet säkert redan allt ändå men när kontraktet är klart kanske det kommer länkar och sånt..

Uppdatering: Jag tänker inte länka till DN för de kanske letar rätt på mig igen och då tror ni det är därför jag länkat, men jag måste ända uttrycka något om den tråkiga nyhet jag just läste där; att Maria Gripe gått bort. Det är nästan så jag får lust att läsa om Agnes Cecilia, liksom för att hedra… Maria Gripe, det är bilresor med högläsning , det är ett av de första mötena med litteraturen. Det var hon som senare blev Selma Lagerlöf, men vem kom därnäst? Kanske läge att börja läsa mer igen.

La neige fraiche ou bien un week-end polyskiant

Efter onsdagens snabba beslut att fara till Verbier kom torsdag och tanke försattes i handling. Bara knappt två veckor efter middagen i Stockholm återsåg jag Malin i en veckohyrd lägenhet i Verbier. Mycket glädjande att se hur hennes gäng från Zürich-tiden lyckats boka in en skidvecka och stråla samman från London, Stockholm, USA, Schweiz mm - 25 personer med lite bihang och annat löst folk. Det är så man ska göra för att hålla kontakten. De flesta av dem hade jag faktiskt träffat innan på Malins 25-årsfest i Zürich i juli så även för mig blev det en känsla av återseende.

Fredagen innebar alltså utförsåkning med "skis de piste", snöförhållandena var kanon men tyvärr var sikten dålig. Malin och jag uppfyllde fördomar om tjejer som sitter och snackar istället för att åka skidor, men jag kan ta det när det var tack vare långlunchen som jag kunde ta telefonsamtalet med kallelsen till intervju i Södertälje nästa fredag. Jo, dags att flyga igen alltså. Tur att samtalet inte kom någon halvtimme senare när vi tolkade snöskoter på grund av att en lift var avstängd. Skrev jag på grund av? Jag menade såklart tack vare.

Min ursprungliga plan var att följa med in i kaklet på fredagskvällen, såsom det uttrycktes. Jag insåg dock att den hastigt inplanerade Sverigeresan kan komma att utesluta skidor nästa helg, vilket vore väldigt synd med tanke på att det änteligen kommit rejält med snö i Jura. Med en halvtimmes marginal till sista tåget bestämde jag mig alltså att fara åter till Genève för att kunna ägna lördagen åt längdskidor. Låter ytterst seriöst men det var det värt; det blev en långtur med "gubbarna" i skogarna runt Le Massacre. De är nog dubbelt så gamla som jag men i det gänget finns det ingen implikation från ungdom till styrka. Spåren var ganska tungkörda med nyfallen snö men med som vanligt ypperliga skidor (tack Lennart - jag har aldrig haft så bra skidor en hel säsong!) var det en underbar tur. Det blev väl en 30 km inkluderat lite off pist för att komma till chalet-en där vi stannade till för en kopp te. Kanske blir det en ny tur på tisdag kväll, traditionen bjuder att det någon gång per år görs en utflykt med fondue. Kan bli spännande, jag som notoriskt undviker att äta under träning med risk att må illa ska smälla i mig en fondue mitt under passet. Å andra sidan lär väl alla vilja ta det rätt lugnt på tillbakavägen…

Något försenat efter den förlängda skidträningen träffade jag Malin igen, som nu kommit till Genève för att därifrån flyga till Paris och vidare till Singapore. En fika hemma i lägenheten innan hon tog bussen till flygplatsen och jag klämde in trötta skidben i tighta jeans och stolpade iväg till inflyttningsfest i svenskarnas µ-lägenhet* i centrala Genève.

En fest som blev någorlunda lugn för att orka med helgens tredje skidtyp; telemark. Nog olugn för att uppleva den första sommarnatten, vilket förmodligen kommer kännas ikväll i och med att jag blev hämtad utanför dörren halv nio för att åka till kursen i Crozet. Växlande sol och vind men mest av det förra och riktigt härliga förhållanden. Men åh vad lätt det ser ut när instruktörerna svänger ner i lössnön och åh vad frustrerande det är att på sin höjd klara en telissväng och resten av biten mest kämpa för att hålla sig på benen. Det ryktas om heldag i franska alperna om några veckor och jag har halvt om halvt lovat att vara med på den veckolånga kursen nästa vinter, även om jag inte bor i här. Kan ju nästan gå söndagskursen också för så som jag pendlar till Stockholm i år kan jag väl pendla till Genève nästa år...

Så långt det blev, tack för tiden. Nu ska jag pusta ut lite efter en intensiv men härlig helg, och så roa mig med lite ansökningsbrev…

*Den här är så nördig att jag nästan vägrar förklara. Var smart, begrip. Ledning: Tänk. (Det underlättar om man gått på LiTH)

Det händer grejer

Hastigt och lustigt blev det Verbier inbokat på fredag, sätter mig på tåget imorgon kväll och landat drygt två och en halv timme senare i Malins sällskap. Väska och skidfodral är packade, tågkort säkert instoppat i plånboken och ledigt taget.

Med andra ord dags att störta i säng, har ett telefonintervjue på norsk att ta hand om imorgon och ska samla ihop krafterna till det. Eventuellt une discussion en français aussi men det är ännu oklart. Tog saker och ting i lite fel ordning och bokade in Verbier-resan efter detta samtal varpå det senare fick ombokas, vilket knappast kan rankas särskilt högt på den taktiska skalan.

Och så lite mer good news, registreringsbekräftelsen har landat i inboxen och den här gången är inte länken till CERN Accelerator School i Sigtuna i juni medvetet felaktig.

Jobb, jobb, jobb

Igår i simhallen var jag med om en ovan känsla; jag tänkte kod och blev mycket glad över detta faktum - det innebar ju att jag faktiskt hade arbete (sedan att felet jag skulle rätta till var mycket trivialt samt att koden egentligen inte kom till användning är sekundärt) att tänka på.

Men även om arbetsuppgifterna just nu inte står som spön i backen tänker jag mycket jobb ändå. Allra närmast är det intervjudagen på måndag, tio timmar i Kista med frågor och tester och hej och hå. Fyllde i ett förberedande formulär på nätet igår med upp mot 200 sant- eller falsktfrågor. Jag reagerade ganska starkt på "People think I am a nonconformist" eftersom ordet enligt mitt lexikon betyder frikyrklig, från en Cambridgeutbildade källa (och OED) fick jag dock i efterhand klart för mig att de förmodligen inte frågade efter mina eventuella religiösa böjelser.

Också jobbrelaterat är att jag kanske eventuellt nog ska få åka på en drygt veckolång kurs i Sverige i början av juni. Det vore precis hur roligt som helst, handlar om digital signalbehandling och verkar riktigt intressant. Anmälan är inskickad men några lösa trådar kvarstår att knyta så jag vågar inte tänka (länka) för mycket på det än.

Slutligt om jobb så postas ansökningar lite varstans. Snart går ansökningstiden för Fellowships ut här på CERN, det synes også morsomt att arbeide i grannlandet i väst så dit har noe forskellige søknaden sendets (måste öva på språket i så fall känner jag).

Denna dags kväll innebär något som ryktas vara Genèves bästa fondue, återstår att se om det är sant men det ska bli hemskt trevligt och kommer dessutom bli en afton med äkta francophones.

Då kvällen är upptagen är väskan redan halvpackad (men ändå full) och vin, choklad, ost mm väntar på att via Frankfurt angöra Stockholm sent fredag kväll. På orderlistan inför hemresan på tisdag morgon står Tyrkisk Peber, Lakrisal, snus och så 10 liter filmjölk. Får se hur det blir med det senare.

Just ja, jag har åkt telemark igen! Åh, vad roligt det är...men svårt:)

Pendlandet fortsätter

Japp, till Sverige igen. På intervju!! Efter ett misslyckat försök till videokonferens och ett som uppenbarligen var mer lyckat fick jag besked idag på morgonen och nästa måndag är det intervjudag i Stockholm.

Hoppar och studsar på stolen och kan omöjligtvis koncentrera mig på jobbet. Å andra sidan har jag tyvärr inte så hemskt mycket att göra just nu vilket är lite småtrist.. (så jag söker alltså jobb utanför CERN också).

Längesedan jag skrev men det som hänt som sist är att det regnat vilket gjort att det inte blivit så mycket skidåkning men desto mer middagar (jag och Elena kan snart öppna restaurang) och andra nöjen.

Milstolpe

Första resan där jag inte behövde ha det minsta lilla dåliga samvete för att jag inte läste något skolrelaterat istället för att sova - det fanns helt enkelt inget! Vilket gjorde att jag ägnade mig åt just sovandet. Passkontrollanten på Schiphol undrade (på svenska) om jag var trött… Men det fattas väl annat efter en mycket intensiv men grymt bra vecka.

Vännerna påhälsade, väskorna uppackade och pyjamasen ikrupen. Dags att inta vågrätt läge.

PR

Idag var vi kulturella i Genève och tittade på teater, Fahrenheit 451 på engelska. Jag funderade lite på vad jag skulle kunna säga på CERNs presentation under LARM på tisdag och kom fram till att ett bra exempel kunde vara att beskriva helgen såsom den verkar arta sig*. En fredag där dagen spenderas på arbetsplatsen där kollegorna doktorander och professorer, och kvällen alltså innebär teater tillsammans med vänner från England, Frankrike, Italien, Malta, Sverige och Österrike. En lördag med närmare heldag i längdspåren i Jura följt av middag med norrmän och en amerikanska på kvällen. Slutligen en söndag då det också vankas längdåkning inför att sätta sig på planet och dimpa ner i Stockholm framåt midnatt. Veckan som följer blir sedan en måndag i huvudstaden, tisdag-onsdag LARM i Linköping, torsdag kanske lite VSR, fredag opponering på Idas framläggning och på lördag åter söderut igen så att jag hinner åka skidor på söndag. Ja alltså, det ska nog gå att få det att låta bra**.

Saker jag inte skulle nämna däremot för att locka vore sådant som bankstrul. Man har ju hört att Schweiz ska kunna sådana saker men icke… Jag var ganska nöjd när jag gick till Stora Banken och talade om att jag ville stänga kontot hos dem eftersom jag fått ett mycket bättre erbjudande på ett annat ställe. De lovade att föra öve hela saldot på 48 timmar men se det gick visst inte och nu svävar mina besparingar någonstans i cyberspace mellan CERN och Meyrin och är alltså oåtkomliga under helgen. Yes. Men det kunde vara värre; en kompis berättade om hur hans franska bank helt fräckt trunkerade bort 11 000€ (ja, ni läste rätt såväl i trunkera som antal nollor) eftersom deponeringsautomaten "bara" tog emot 4 000€ per insättning vilket den inte meddelade vid insättningstillfället. Som tur var hittade han kvittot i papperskorgen…

*Det kommer nog inte bli så mycket utrymme för sådana utsvävningar dock

** Det lär bli en intensiv vecka det här, ska förbereda en opponering också… det är kul när det händer saker!:)

Höjden av lycka…

…kan vara att komma ner till tvättstugan och se att den enda maskinen faktiskt är ledig. Kunna tömma tvättkorgen som - förfasas icke - åkt med från Prégnin. Men jag har ju knappt varit hemma, och få tag i concierge för att köpa tvättkort är inte alltid en självklarhet.

Något som också skulle medföra viss glädje vore förstås om de kunde slänga ur sig ett besked om Marie Curie-posten. Ju mer tiden går från då jag tror att beslutsmötet hölls (fredag), desto mer sjunker modet.

I övrigt har förkylningen slagit till (det är något med Sverige), jag tar hand om den på sämsta möjliga sätt och har det alltså rent allmänt bra.

Vågrätt läge i snarkofagen och snyltat wlan

Onsdag: skiftsovande hos Nils i Versailles

Torsdag: extrasäng hos Anna i Solna

Fredag: soffa hos Ida och Gustaf på Östgötagatan

Lördag: bäddsoffa hos Anders i Ryd

Jag tackar å det varmaste för all gästfrihet men det ska bli ganska skönt att krypa ner i min egen säng nu.

Kom alltså nyss innanför dörren efter att ha rest hela dagen - rutten med flyg Skavsta-Paris och tåg Paris-Genève var ekonomiskt fördelaktig och flöt förvisso på bra men det blir bra att flyga hela vägen nästa söndag. Min väl tilltagna flyg-/tågmarginal ledde i och för sig till en intressant eftermiddag i Paris…

Geneva - Paris - Stockholm

På resande fot igen alltså, morgonjoggad och klar i Versailles och snart i färd med att anträda etapp två, den som ska leda till det Stockholm som ligger strax utanför Nyköping och därifrån vidare till den egentliga staden. Tog tåget hit till Paris igår (försenat, även här är snön ett problem ibland) och ut på puben för att träffa några av Blizzardmänniskorna - "det är tredje gången du är här nu va?" - och senare även Nils som jag till föräldrarna kan hälsa mår prima.

Ikväll blir det middag med Chris och imorgon jobbintervju i hufvudstada (jorå...) innan jag åker till Linköping där kvällen ägnas åt exöl/träffa Malin/träffa Ida, helst alltihop på en gång.

Rapporten har fått grönt att gå iväg på tryck så ikväll eller imorgon skickas den. Lätt ångestfyllt, en sådan blir ju aldrig klar utan kan alltid förbättras. Jag har också fått Idas rapport nu och kan börja förbereda opponeringen om två veckor. Och sen...ja, sen undrar jag om jag inte är klar.

Nystart

Idag gick det att såväl ta sig till flygplatsen som flyga och utan minsta problem kom jag till Genève där nya intryck hopade sig. Bara det att alla plötsligt talade franska; borde i sig inte varit så förvånande men för den skull ovant. Riktigt skönt kändes det att vrida om nyckeln till nya lägenheten enbart en halvtimme efter att planet landat - lyxigt!

Nya lägenheten, ja. Nu har jag alltså en egen säng igen - och det är ungefär det jag har. Mitt rum är det minsta och med en bred säng är det ungefär som att ha ett madrasserat rum, associationen till speglar i taket och röda sammetsgardiner känns inte helt långsökt. Men lite plats finns allt, där min ryggsäck tar upp ungefär en tredjedel av den tomma golvytan jämte säng och garderob. Annars har vi ett projekt att ta tag i, jag och Elena, med att packa upp allting och komma fram till vad som ska vara var - kuggfrågan är vilket som ska vara vardagsrum och hennes sovrum; vi skjuter upp beslutet och börjar med köket. Det liksom badrummet har i alla fall sina bestämda platser.

Men inte bara ny lägenhet, även nytt land med allt vad det innebär av att börja om; återigen dags att lära sig hur saker och ting ser ut i affären, inte bara att gå och hämta det gamla vanliga yoghurtpaketet i mejeridisken. Och en annan valuta dessutom, allt kändes till en början hemskt dyrt när jag först konverterade till euro. Ja, inte för att det blev så vansinnigt billigt i francs heller förstås…

Det känns i alla fall riktigt bra att vara tillbaka! Jullovet i Sverige var kanon och självklarheten i att försöka vara på kvar på CERN har definitivt börjat ifrågasättas. Då är det rätt trevligt att komma hit och känna att jag trivs bra här också. Som att redan första kvällen ge sig ut på restaurang med ett gäng nästan helt nya människor - snittet mellan min och Elenas bekantskapskrets är ganska litet. Förhoppningsvis kan jag även träffa några av "de mina" imorgon, har i alla fall redan blivit medbjuden till IKEA av en kompis som trodde jag skulle vilja det och det har han nog alldeles rätt i:)

Vi har hyfsat bra grannar förresten. Åtminstone en av dem, som har låtit bli att skydda sitt nätverk med lösenord, tyvärr fungerar det bara ytterst sporadiskt. Det räcker till exempel inte in i mitt rum och jag står nu ute i vardagsrummet och ser hur den stackars andra pinnen av fyra ibland flämtar till i airport-ikonen.

Slutligen, ingen snö här. Alls.

Uppdatering: jodå, det funkar visst på mitt rum också, om anslutningen är igång när jag går in här. Hm, det är ju tur att väsentligheterna är under kontroll i alla fall när rumsfördelningen inte är klart.

Borta med vinden

Det är ingen idé att citera originaltiteln, ty kvällens språk är återigen svenska. Planet som skulle ta mig till Amsterdam kunde inte landa på Landvetter så det blev omdirigerat till Oslo och mitt flyg ställdes in. Efter några samtal med kundtjänst i Nederländerna (att lösa det på plats i Göteborg vore för enkelt) där jag ett tag var inne på att åka från Arlanda (befängd idé, som om tågen skulle funkat...) bokades jag om till imorgon istället. En lustig detalj i sammanhanget är att förra gången jag skulle flyga från Landvetter var i januari 2005 (skidsemester i Val d'Isère), morgonen efter natten då Gudrun härjade som värst. För tillfället har jag ingen mer resa därifrån inbokad men jag lovar att säga till i god tid innan så att stormvarning kan utfärdas.

Genom att inte fara idag kunde jag hjälpa mor att lämna tillbaka envägskärran vi hyrt för att frakta saker från mitt förråd i Linköping till ett dito i Trollhättan (tack Anders*2, A-K och Gunnar för bärhjälp!). Det är helt otroligt hur mycket prylar det går att samla på sig... Vi har nyss börjat hyra ett gemensamt förråd i faderns hus och på dörren står det prydligt "SOPRUM" eftersom det var dess tidigare funktion. Jag undrar stilla om rummet inte fortfarande gör skäl för sitt namn. Kanske skulle det kompletteras med "Vi tillämpar käll(ar)sortering". Vad är brännbart? En låda ljusstakar - flamtåliga. Två lådor Höganäsporslin - redan bränt. Stort antal bokkassar - man bränner inte böcker! Och så vidare. Någon dag ska jag ta tag i att verkligen slänga saker. Mañana.

Änteligen

Ja, det är faktiskt klart nu. Framlagt och färdigt. Eller i alla fall framlagt, lite finputsning och justeringar i rapporten kvarstår men det stora är över. Så. Skönt.

Efter framläggningen tackade examinator för presentationen, vilket förmodligen är som sig bör. Jag kom mig inte för då, men när han sade det kände jag att det är precis tvärtom det borde vara och jag ville tacka alla er som var där (inte enbart för att ni kom, men det i sig var jätteroligt så ett extra tack för det!). Det får låta precis hur klyschigt som helst men utan er hade det förmodligen aldrig blivit en presentation eller ens ett exjobb, i alla fall inte så snart. Per aspera ad astra.

Ikväll ska det för övrigt firas.

Mis-à-jour

Jag har varit lite dålig på att skriva på sistone men så heter det ju faktiskt att bloggen handlar om tiden på CERN och då känns det inte lika motiverat att skriva om hur jag sitter i Freja på ISY och pluggar. Fast det är ju i och för sig starkt anknutet till exjobbet måste jag säga, även om den mesta tiden hittills ägnats åt DigSig har jag idag börjat titta på ppt-presentationen till framläggningen. Känns smått overkligt att det är så snart* och att 4,5 (eh..hrm..**) års studier snart är till ända.

Detta, att snart bli färdig, är ett ofta avhandlat ämne med vännerna jag träffar här i stan. Det är verkligen hur kul som helst att träffas igen och faktiskt riktigt skönt att kunna prata svenska och säga precis det jag vill. Samtidigt börjar CERN vakna till liv igen, arbetsåret börjar egentligen imorgon och jag har tagit ledigt första veckan. Folk dyker upp på MSN (och jag stänger av) och den schweiziska mobilen blir uppringd igen. Dock har jag hört ryktas att det inte finns så mycket snö till att tala om där nere men jag hoppas det ordnar till sig tills jag kommer tillbaka.

Just ja, jag måste ju också tacka min käre bror för att jag får kampera hos honom. Syskonkärlek på 25 kvadrat har hittills fungerat faktiskt. Jag tackar genom att ockupera cykeln (som förvisso är min), låna hans LiU-kort (med tillgång till fikarum) samt när jag är på bra humör baka bröd på morgonen. All gästfrihet till trots, det ska bli skönt att sova i en egen säng och inte leva i ryggsäck.

*13.15 nu på fredag, i Algoritmen
**Jaja, det var väl sisådär 6,5 år sedan jag började...

Gott Nytt!

Nytt år med några skälvande timmar tillgodo (och bloggadressen är numera rätt). Sitter hemma i Annas lägenhet i Huvudsta dit jag tog mig igår från festen med Christina och co på Lidingö - hur kul som helst att ses igen! Att komma hem var i sig ett äventyr med en halvt havererad tunnelbana men till slut gick det rätt fint.

Många möten har det annars hunnit bli sen sist; vänner i Trollhättetrakten, mormor, morfar och morbror i Kristinehamn innan ett par dagar i Linköping med både inplanerade och oplanerade träffar. Riktigt roligt att se stan igen, det var trots allt ett tag sedan.

Men nu alltså i Stockholm där jag stannar några dagar för att försöka plugga, har blivit lite si och så med det hittills. Faderen kommer norrifrån imorgon och sedan ska jag dessutom hinna träffa såväl mors kusin som Malin, om allt går som planerat. Därefter åter Linköping, bör nog stta i ISY-datasalarna.

Julfirande

I Sverige igen då, annandag jul och energi samlas till att börja plugga DigSig, tänkte ha den där första igångstartningsdagen när inget vettigt blir gjort avklarad så att jag kan komma igång på riktigt sen.

Julen har varit bra, anlände Trollhättan två timmar efter planet landade på Landvetter. En odramatisk resa men med besvärliga säkerhetskontroller där genidraget att ha stövlar på fötterna istället för i väskan visade sig måttligt genialt och jag fick tassa igenom metalldetektorn både en och två gånger i strumplästen, med mascaran och linsetuiet väl inpackade i enliters plastpåse.

Julaftonen tillbringades i lugn och ro med mor och bror. En utlandsvistelse gör att man känner sig vilsen både här och där; under julaftonsförmiddagens joggingtur fick jag hejda mig varje gång jag ville säga bonjour till dem jag mötte, det var fel språk men goddag kändes lika fel och på svenskt manér höll jag tyst och sträckte mig till ett leende vilket även det bemöttes med undrande blickar om jag kanske var lite galen ändå.

Juldagen inleddes med TSOK:s långpass och fortsatte hos farmodern och farfadern i Nossebro. Vi var ovanligt många vilket var mycket trevligt, men annars var det mesta som sig bör med de banbrytande nyheterna att Karin tog kalkon och Jonas inte fick kaffe först (han fick t o m servera!), jag som då är lite mer noga med det här med traditioner avstod artigt från ris à la Malta.

Idag ska det som sagt pluggas och imorgon far vi till mormor och morfar, varifrån jag fortsätter i faderns bil till Stockholm för att träffa vänner, fira nyår och ja, just ja, plugga lite också…

Slutligt, frukostlektyren idag var Ny Teknik varifrån följande citat tas helt ur sitt sammanhand (jag vill ju egentligen inte jämföra mig med Fuglesang):

"Jag pratar om en människa som målmedvetet har pluggat och tränat hela sitt liv. Nött bänkar i föreläsningssalar, löst komplicerade ekvationer och satt snurr på riktigt små partiklar i Cern (sic).
En riktig nörd, alltså."

Pff. Tur att jag ser nörd som ett positivt epitet på många vis.

Skytteltrafik

Får vara företagsrepresentant för CERN på LARM i februari i år, kul! Värd ifjol, representant i år - arbetsmarknadsmässor kan ge resultat.

Så det blir tre besök i Sverige på mindre än en månad. Kanske ska fundera på klippkort trots allt...

Pilgrimsfärd

Det tycks mig nästan som att Prégnin blivit ett nytt Mecka då gäster står att vänta på löpande band. Men jag klagar icke utan precis tvärtom och gläder mig å det varmaste över besöken.

Får se vad jag ska fylla på listan med önskemål med tills de andra kommer, modern har bl a fått följande uppdrag (för att visa på vad som saknas här):

malen kardemumma
kummin
messmör
Salt & Blandat
soltorkade tomater
chai-te (tautologi, jag vet)
…

En lista åt andra hållet med önskemål härifrån skulle förmodligen innehålla vin, chèvre, kastanjer och…tja, det var väl det. Heja Sverige:)

Kort rapport från Rom: varmt, skönt, trevligt, god glass, lyckad semester!