Jag har under året tänkt på hur jag skulle skriva ett av mina sista inlägg härifrån*; "ett av" ty det kanske inte är det allra sista. Trots att jag egentligen visste att det skulle vara fullt upp hade jag någon ambition om att räkna upp alla jag ville tacka för ett underbart år, och jag var rädd att missa någon. Nu när jag sitter här på kontoret och sorterar filer, exporterar mail, ringer hyrbilsfirmor** och bokar flygresor*** i varven mellan avsked ger jag mig inte ens på att försöka.
Men det HAR varit ett underbart år, jag vågar tillstå det bästa någonsin. De människor jag lärt känna, de upplevelser jag varit med om, de möjligheter som öppnats. En positiv derivata, många gånger även andraderivata.
För två veckor sedan tyckte jag det var bra att vännerna droppade av en efter en så att det slapp bli alla på en gång. Nu är jag inte helt säker, en utdragen process är också slitsam. Men framförallt känner jag mig otroligt lyckligt lottad; "je suis heureuse d'être triste de partir" innebär att jag har "passée un bon séjour ici". Idag blev det dock ändå mer definitivt, avskedsdrink med sektionen (något mer städad än fredagkvällens dito med vännerna) med ett riktigt fint kort, present, och flera kollegor som inte kunde komma in tittade in efteråt.
Uppbrott helt enkelt. Men trots sentimentaliteten över att lämna är det med stor tillförsikt jag styr kosan mot Paris. Nya äventyr, nya utmaningar, nya bekantskaper. Det kan bli precis hur som helst men den som har störst inflytande över det är jag själv och något ska jag väl ha lärt mig under året.
Istället för att räkna upp namn: Tack, Merci, Thank you, Danke, Takk, Dêkuji, Tak, Dank je, Kiitos, Dankschen, Köszönöm, Grazie, Grazzi, Tapadh leat, Gracias, Dziekuje... och så vidare.
* fortsättning kommer att följa, flyttad till en adress för vilken min far kan utkräva royalties
** jo, det har blivit ändrade planer och bohaget ska in i en bil på fredag morgon. Tåg kändes lite äventyrligare men all sans talade för bil så det får bli det.
*** presentkort hos Easyjet, Norwegian och SNCF står högt i kurs här:-)
Showing posts with label resor. Show all posts
Showing posts with label resor. Show all posts
Wednesday, June 27, 2007
Tuesday, May 29, 2007
Hallå omvärld eller un goût de luxe
I torsdags bestämde vi oss slutligen för att åka nedåt Monaco över helgen, Steve och jag. Med rätt musik laddad och bagageutrymmet till brädden fyllt med löparkläder, högklackat, badkit och klätterrep for vi söderöver sedan vi slutet jobbet på fredagen. Efter en natt längs vägen närmade vi oss Cannes via slingriga vägar genom les Alpes Maritimes och jag fick med någon halvtimme kvar klart för mig att det visst var filmfestival på gång i staden. Kändes ju lite pinsamt att inte ha koll på det, något som ytterligare späddes på när jag bläddrandes i Rivierans veckomagasin insåg att
"Steve, det är ju Grand Prix imorgon..."
Nu var tydligen mitt resesällskap mer välunderrättad än jag men syftet med resan hade ändå aldrig varit dessa två evenemang och därför hade vi inte riktigt tänkt igenom att logi kunde bli ett problem. Glatt obekymrade tog vi oss till Nice och insåg att hotellen mer än dubblat sina priser denna helg. Vi hittade en dörr med skylten hotell och ett telefonnummer att ringa, chansade på det och stod senare med ett rum i centrala Nice för 60€ natten. Jag tror bestämt det kallas flyt och mina kollegor här hemma bara skakade på huvudet; "c'est plus que de la chance ça", samtidigt som de konstaterade att det var i det närmaste syndigt att omedvetet åka på en dylik semester. Jag vågar tro att de kan få medhåll...
Med denna tur stannade vi två nätter i Nice och lät Monaco GP bli en dagsutflykt. Inträdet kändes väl saftigt men det var nog lika givande att uppleva loppet på tv-skärmen, på en uteservering samtalandes med två amerikaner och dånet från bilarna i bakgrunden.
Ett par joggingturer längs stranden hann vi med, klättringen reducerades dock till att ske billedes men repet var ju med upp i alla fall. Vi for hem genom Italien via Mont Blanc-tunneln och hann således med fyra länder på tre dagar.
En helt fantastisk helg helt enkelt. Och denna vecka blir mycket kort, endast en förmiddag på kontoret; Anders S kommer ikväll och jag är ledig från nu till och med torsdag lunch då flyget går till Sverige för CERN Accelerator School. Tio dagar i Sverige och det kan faktiskt vara den längsta Sverigevistelsen under de tre kommande åren. Spännande ska det i alla fall bli att besöka sitt hemland tillsammans med många som aldrig varit där förut, jag tror att jag kommer se mycket nytt. Eller mycket gammalt men på nytt sätt.
"Steve, det är ju Grand Prix imorgon..."
Nu var tydligen mitt resesällskap mer välunderrättad än jag men syftet med resan hade ändå aldrig varit dessa två evenemang och därför hade vi inte riktigt tänkt igenom att logi kunde bli ett problem. Glatt obekymrade tog vi oss till Nice och insåg att hotellen mer än dubblat sina priser denna helg. Vi hittade en dörr med skylten hotell och ett telefonnummer att ringa, chansade på det och stod senare med ett rum i centrala Nice för 60€ natten. Jag tror bestämt det kallas flyt och mina kollegor här hemma bara skakade på huvudet; "c'est plus que de la chance ça", samtidigt som de konstaterade att det var i det närmaste syndigt att omedvetet åka på en dylik semester. Jag vågar tro att de kan få medhåll...
Med denna tur stannade vi två nätter i Nice och lät Monaco GP bli en dagsutflykt. Inträdet kändes väl saftigt men det var nog lika givande att uppleva loppet på tv-skärmen, på en uteservering samtalandes med två amerikaner och dånet från bilarna i bakgrunden.
Ett par joggingturer längs stranden hann vi med, klättringen reducerades dock till att ske billedes men repet var ju med upp i alla fall. Vi for hem genom Italien via Mont Blanc-tunneln och hann således med fyra länder på tre dagar.
En helt fantastisk helg helt enkelt. Och denna vecka blir mycket kort, endast en förmiddag på kontoret; Anders S kommer ikväll och jag är ledig från nu till och med torsdag lunch då flyget går till Sverige för CERN Accelerator School. Tio dagar i Sverige och det kan faktiskt vara den längsta Sverigevistelsen under de tre kommande åren. Spännande ska det i alla fall bli att besöka sitt hemland tillsammans med många som aldrig varit där förut, jag tror att jag kommer se mycket nytt. Eller mycket gammalt men på nytt sätt.
Wednesday, May 16, 2007
Voiture 08: Place No 31. Assis non fumeur. Fenetre
Nu har jag den! Min enkla biljett till Paris låg i brevlådan idag och är nu i säkert förvar i bokhyllan. Det är på riktigt.
Jag måste erkänna att jag nog lägger mer tankekraft på Paris än Genève just nu (eller i alla fall i närheten, har börjat bli ganska bra på att leva i nuet också). Till exempel har jag nästan hittat vilket internet- och mobilabonnemang jag ska ha och som ursäkt för att lägga tid på det använder jag att jag lär mig franska. Conditions générales hit och notions légales dit.
Faktiskt har t o m packandet börjat så smått. Bröderna kommer i helgen och den ene har med sig saker hit från Sverige emedan den andre får ta med sig till Paris. Ett planerande blir det; vilka saker vill jag ha i Paris från början men kan avvara nu (köksprylar, filtar mm), vilka behöver jag inte förrän senare och kan skicka med besökande vänner (vinterkläder, trekkingskor - jag ska lämna friluftsprylar till förmån för partykitet, vad händer?) och vad ska jag ta med från början. Lyckligen har jag flytthjälp av Anders S som gör sin andra flyttinsats för året. Tillfälligheternas vägar äro outgrundliga som vi ju alla vet att det heter.
Veckan som gick var lugn och trevligt, begreppet ladda om kan appliceras på många sätt. I lördags caves ouvertes i grannbyarna, med en reklamplansch som skulle kunna passat på Systemet: en glödande korkskruv med texten "20 ans" (20 år).
Som sagt, brödrabesök med Italienvisit i helgen - det rullar på och snart bär det till Sverige igen för en dryg veckas kurs. Installerade Matlab och ett simuleringsprogram på ett gäng PC:s idag och ser riktigt fram emot kursen!
Jag måste erkänna att jag nog lägger mer tankekraft på Paris än Genève just nu (eller i alla fall i närheten, har börjat bli ganska bra på att leva i nuet också). Till exempel har jag nästan hittat vilket internet- och mobilabonnemang jag ska ha och som ursäkt för att lägga tid på det använder jag att jag lär mig franska. Conditions générales hit och notions légales dit.
Faktiskt har t o m packandet börjat så smått. Bröderna kommer i helgen och den ene har med sig saker hit från Sverige emedan den andre får ta med sig till Paris. Ett planerande blir det; vilka saker vill jag ha i Paris från början men kan avvara nu (köksprylar, filtar mm), vilka behöver jag inte förrän senare och kan skicka med besökande vänner (vinterkläder, trekkingskor - jag ska lämna friluftsprylar till förmån för partykitet, vad händer?) och vad ska jag ta med från början. Lyckligen har jag flytthjälp av Anders S som gör sin andra flyttinsats för året. Tillfälligheternas vägar äro outgrundliga som vi ju alla vet att det heter.
Veckan som gick var lugn och trevligt, begreppet ladda om kan appliceras på många sätt. I lördags caves ouvertes i grannbyarna, med en reklamplansch som skulle kunna passat på Systemet: en glödande korkskruv med texten "20 ans" (20 år).
Som sagt, brödrabesök med Italienvisit i helgen - det rullar på och snart bär det till Sverige igen för en dryg veckas kurs. Installerade Matlab och ett simuleringsprogram på ett gäng PC:s idag och ser riktigt fram emot kursen!
Thursday, May 3, 2007
In Love With Paris
Denna intima känsloyttring från min sida kan förmodligen få en och annan av er att höja på ögonbrynen och undra om ni verkligen kommit till rätt blogg. Men det finns omöjligt något annat sätt att beskriva de scener som utspelade sig idag och fick sin final på en parkbänk i Montmartre. Mot kontant betalning. Dyrt var det också men värt varenda öre och vi gick båda därifrån nöjda och tillfreds. Jag har blivit med…lägenhet!
En rejäl chansning, med ett enda kort på handen for jag till Paris över dagen för att försöka lösa boendefrågan. Dagen inleddes med ett besök på Imagine Eyes där vous till min lycka blivit tu (jag måste komma underfund med om det gäller även gentemot chefen) varefter jag i god tid for till 5, rue Campagne Première - gatan med egen hemsida - i fjortonde arrondissementet. Redan innan jag sett lägenheten kände jag att den måste vara ett riktigt råtthål för att jag inte skulle ta den. Kanske är jag naiv och romantisk, eller bara orealistisk (vad är skillnaden? jag nämner dessa ord nära varandra så att ni åter ska känna igen mig) som tror att jag ska få plats på sexton kvadratmeter men om jag inte var såld på studion med dess fläktkåpa innan blev jag det nu.
Över en kopp kaffe, i samma anda som en månad tidigare när doktorandprojektet diskuterades, fick mäklaren klart för sig att jag skulle fara tillbaka redan samma kväll och allt reglerades väldigt snabbt. Han fixade ett kontrakt och vi stämde möte vid en metrostation i Montmarte där nämnda parkbänksepisod utspelade sig.
Så nu känns det på riktigt. Riktigt på riktigt, nästa gång jag sätter mig på TGV till Paris, om två månader, är det med en enkel biljett. Det är ett mycket litet krypin som väntar mig och kostar gör det som sagt, men även om hyran är hög är det förmodligen inte den utan kvarteret med dess otaliga barer, bokhandlar, antikvariat, caféer och skoaffärer som i första hand kommer att ruinera mig. Jag studsade runt där i solen idag och summa summarum känns allt ofantligt bra. Ett icke oansenligt antal lägenhetskontrakt har fått min signatur de senaste åren men det här är annorlunda. Je serai parisienne!:-)
En dag som denna gjorde det absolut ingenting att hemfärden på cykel från stationen blev en prövning i hur lite luft som egentligen behövs i ett däck - "tyngden på framhjulet, älskling" - men jag är säker på att jag hade kunnat cykla på fälgen utan att märka något om det vore så…
Update: Y-programmet är Årets Teknikutbildning 2007! Det var väl det jag visste som inte tog ut examen förrän i år...
En rejäl chansning, med ett enda kort på handen for jag till Paris över dagen för att försöka lösa boendefrågan. Dagen inleddes med ett besök på Imagine Eyes där vous till min lycka blivit tu (jag måste komma underfund med om det gäller även gentemot chefen) varefter jag i god tid for till 5, rue Campagne Première - gatan med egen hemsida - i fjortonde arrondissementet. Redan innan jag sett lägenheten kände jag att den måste vara ett riktigt råtthål för att jag inte skulle ta den. Kanske är jag naiv och romantisk, eller bara orealistisk (vad är skillnaden? jag nämner dessa ord nära varandra så att ni åter ska känna igen mig) som tror att jag ska få plats på sexton kvadratmeter men om jag inte var såld på studion med dess fläktkåpa innan blev jag det nu.
Över en kopp kaffe, i samma anda som en månad tidigare när doktorandprojektet diskuterades, fick mäklaren klart för sig att jag skulle fara tillbaka redan samma kväll och allt reglerades väldigt snabbt. Han fixade ett kontrakt och vi stämde möte vid en metrostation i Montmarte där nämnda parkbänksepisod utspelade sig.
Så nu känns det på riktigt. Riktigt på riktigt, nästa gång jag sätter mig på TGV till Paris, om två månader, är det med en enkel biljett. Det är ett mycket litet krypin som väntar mig och kostar gör det som sagt, men även om hyran är hög är det förmodligen inte den utan kvarteret med dess otaliga barer, bokhandlar, antikvariat, caféer och skoaffärer som i första hand kommer att ruinera mig. Jag studsade runt där i solen idag och summa summarum känns allt ofantligt bra. Ett icke oansenligt antal lägenhetskontrakt har fått min signatur de senaste åren men det här är annorlunda. Je serai parisienne!:-)
En dag som denna gjorde det absolut ingenting att hemfärden på cykel från stationen blev en prövning i hur lite luft som egentligen behövs i ett däck - "tyngden på framhjulet, älskling" - men jag är säker på att jag hade kunnat cykla på fälgen utan att märka något om det vore så…
Update: Y-programmet är Årets Teknikutbildning 2007! Det var väl det jag visste som inte tog ut examen förrän i år...
Friday, April 13, 2007
Prevessin road race
CERN running club har ju sitt årliga road race, det som jag var med på i höstas. Om man tycker det blir lite endimensionellt med enbart löpning går det fint att arrangera ett eget road race i någon sorts triathlon-form runt CERN Prevessin. Förvisso inte i tävlingsform, men sagda djävul flyger ändå lätt i en när tillfälle ges; såsom idag när Jonas testkörde sin nya racercykel, Steve sprang och jag körde inlines med stavar runt runt inne på området. För den som betraktade det hela måste det sett lite förbryllande ut när vi varvade med olika frekvens. Nästa gång ska vi sätta mig som höll mellanhastigheten att köra motsatt håll så får vi fler möten.
På hemfärd från CERN på inlines blir skillnaden mellan Frankrike och Schweiz mycket kännbar; asfalten håller betydligt högre kvalitet i det sistnämnda landet…
Och så borde jag packa, egentligen behövs bara en omgång snygga kläder och en omgång OL-kläder till Aleträffen, men jag funderar lite sporadiskt på om något kan tas hem till Sverige för gott (är näst sista gången jag åker dit innan flytten går till Frankerriket) samtidigt som jag dricker kaffe och tycker det är skönt att inte ha gått ut ikväll. Ursäkten att planet går klockan sju imorgon får vara giltig.
Slutligen: dagens svar på vad-ska-man-ge-till-den-som-har-allt?
På hemfärd från CERN på inlines blir skillnaden mellan Frankrike och Schweiz mycket kännbar; asfalten håller betydligt högre kvalitet i det sistnämnda landet…
Och så borde jag packa, egentligen behövs bara en omgång snygga kläder och en omgång OL-kläder till Aleträffen, men jag funderar lite sporadiskt på om något kan tas hem till Sverige för gott (är näst sista gången jag åker dit innan flytten går till Frankerriket) samtidigt som jag dricker kaffe och tycker det är skönt att inte ha gått ut ikväll. Ursäkten att planet går klockan sju imorgon får vara giltig.
Slutligen: dagens svar på vad-ska-man-ge-till-den-som-har-allt?
Thursday, April 5, 2007
Jag hoppas att jag inte ropar hej
Men jag tror jag har fått jobb. Timmar, dagar, veckor av jobbsökande, tvivel, frågor, diskussioner, uppförstoringar (av besluts konsekvenser), ältande, resande, telefonerande, intervjuande...allt komprimerades ner till två dagars faktisk betänketid och när det slutliga samtalet kom var jag i en så upprymd sinnesstämning att jag inte kunde säga annat än ja på ett sätt som fick det att kännas som ett slumpens verk. Det var förstås inte riktigt sant, jag tror att jag på sätt och vis tagit beslutet redan för någon vecka sedan när det stora svenska telekombolaget sade att jag inte gått vidare från andra steget; utan att associera till surt sa räven tänkte jag att det var bra, för jag hade inte kunnat motstå ett erbjudande därifrån.
Det kanske är vågat* såhär innan kontraktet är påskrivet men jobbet är alltså att doktorera på ett företag utanför Paris där jag ska vara i två år för själva forskningen och experimenten, innan det avslutande året i Kent (UK) för kurser. Sådan är den preliminära planen i alla fall. Posten är en EU-finansierad så kallad Marie Curie Early Stage Training Fellowship. Så nu kan jag smita från studielån i tre år i alla fall;-).
Varför denna eufori igår, redan innan jobbet spikades? Stark korrelation till SKF:s inbjudan till mig som en av två LiU-studenter för att åka till Vetenskapsfestivalen i Göteborg nästa måndag och bland annat träffa Fuglesang och resten av Discoverys besättning. Det är sånt som inte händer. Inte mig.
Idag firades det lite genom att boka biljetter till Sophie Zelmanis konsert i Genève nästa torsdag.
Ett av mina stora bryderier innan ja-tacket var såklart den sociala biten och ni får alla hemskt gärna komma och hälsa på i det som annars kan bli "en kall liten etta i en förort nånstans i... Paris. Det blir säkert jävligt bra!".
*Alla som läser här vet säkert redan allt ändå men när kontraktet är klart kanske det kommer länkar och sånt..
Uppdatering: Jag tänker inte länka till DN för de kanske letar rätt på mig igen och då tror ni det är därför jag länkat, men jag måste ända uttrycka något om den tråkiga nyhet jag just läste där; att Maria Gripe gått bort. Det är nästan så jag får lust att läsa om Agnes Cecilia, liksom för att hedra… Maria Gripe, det är bilresor med högläsning , det är ett av de första mötena med litteraturen. Det var hon som senare blev Selma Lagerlöf, men vem kom därnäst? Kanske läge att börja läsa mer igen.
Det kanske är vågat* såhär innan kontraktet är påskrivet men jobbet är alltså att doktorera på ett företag utanför Paris där jag ska vara i två år för själva forskningen och experimenten, innan det avslutande året i Kent (UK) för kurser. Sådan är den preliminära planen i alla fall. Posten är en EU-finansierad så kallad Marie Curie Early Stage Training Fellowship. Så nu kan jag smita från studielån i tre år i alla fall;-).
Varför denna eufori igår, redan innan jobbet spikades? Stark korrelation till SKF:s inbjudan till mig som en av två LiU-studenter för att åka till Vetenskapsfestivalen i Göteborg nästa måndag och bland annat träffa Fuglesang och resten av Discoverys besättning. Det är sånt som inte händer. Inte mig.
Idag firades det lite genom att boka biljetter till Sophie Zelmanis konsert i Genève nästa torsdag.
Ett av mina stora bryderier innan ja-tacket var såklart den sociala biten och ni får alla hemskt gärna komma och hälsa på i det som annars kan bli "en kall liten etta i en förort nånstans i... Paris. Det blir säkert jävligt bra!".
*Alla som läser här vet säkert redan allt ändå men när kontraktet är klart kanske det kommer länkar och sånt..
Uppdatering: Jag tänker inte länka till DN för de kanske letar rätt på mig igen och då tror ni det är därför jag länkat, men jag måste ända uttrycka något om den tråkiga nyhet jag just läste där; att Maria Gripe gått bort. Det är nästan så jag får lust att läsa om Agnes Cecilia, liksom för att hedra… Maria Gripe, det är bilresor med högläsning , det är ett av de första mötena med litteraturen. Det var hon som senare blev Selma Lagerlöf, men vem kom därnäst? Kanske läge att börja läsa mer igen.
Sunday, March 25, 2007
La neige fraiche ou bien un week-end polyskiant
Efter onsdagens snabba beslut att fara till Verbier kom torsdag och tanke försattes i handling. Bara knappt två veckor efter middagen i Stockholm återsåg jag Malin i en veckohyrd lägenhet i Verbier. Mycket glädjande att se hur hennes gäng från Zürich-tiden lyckats boka in en skidvecka och stråla samman från London, Stockholm, USA, Schweiz mm - 25 personer med lite bihang och annat löst folk. Det är så man ska göra för att hålla kontakten. De flesta av dem hade jag faktiskt träffat innan på Malins 25-årsfest i Zürich i juli så även för mig blev det en känsla av återseende.
Fredagen innebar alltså utförsåkning med "skis de piste", snöförhållandena var kanon men tyvärr var sikten dålig. Malin och jag uppfyllde fördomar om tjejer som sitter och snackar istället för att åka skidor, men jag kan ta det när det var tack vare långlunchen som jag kunde ta telefonsamtalet med kallelsen till intervju i Södertälje nästa fredag. Jo, dags att flyga igen alltså. Tur att samtalet inte kom någon halvtimme senare när vi tolkade snöskoter på grund av att en lift var avstängd. Skrev jag på grund av? Jag menade såklart tack vare.
Min ursprungliga plan var att följa med in i kaklet på fredagskvällen, såsom det uttrycktes. Jag insåg dock att den hastigt inplanerade Sverigeresan kan komma att utesluta skidor nästa helg, vilket vore väldigt synd med tanke på att det änteligen kommit rejält med snö i Jura. Med en halvtimmes marginal till sista tåget bestämde jag mig alltså att fara åter till Genève för att kunna ägna lördagen åt längdskidor. Låter ytterst seriöst men det var det värt; det blev en långtur med "gubbarna" i skogarna runt Le Massacre. De är nog dubbelt så gamla som jag men i det gänget finns det ingen implikation från ungdom till styrka. Spåren var ganska tungkörda med nyfallen snö men med som vanligt ypperliga skidor (tack Lennart - jag har aldrig haft så bra skidor en hel säsong!) var det en underbar tur. Det blev väl en 30 km inkluderat lite off pist för att komma till chalet-en där vi stannade till för en kopp te. Kanske blir det en ny tur på tisdag kväll, traditionen bjuder att det någon gång per år görs en utflykt med fondue. Kan bli spännande, jag som notoriskt undviker att äta under träning med risk att må illa ska smälla i mig en fondue mitt under passet. Å andra sidan lär väl alla vilja ta det rätt lugnt på tillbakavägen…
Något försenat efter den förlängda skidträningen träffade jag Malin igen, som nu kommit till Genève för att därifrån flyga till Paris och vidare till Singapore. En fika hemma i lägenheten innan hon tog bussen till flygplatsen och jag klämde in trötta skidben i tighta jeans och stolpade iväg till inflyttningsfest i svenskarnas µ-lägenhet* i centrala Genève.
En fest som blev någorlunda lugn för att orka med helgens tredje skidtyp; telemark. Nog olugn för att uppleva den första sommarnatten, vilket förmodligen kommer kännas ikväll i och med att jag blev hämtad utanför dörren halv nio för att åka till kursen i Crozet. Växlande sol och vind men mest av det förra och riktigt härliga förhållanden. Men åh vad lätt det ser ut när instruktörerna svänger ner i lössnön och åh vad frustrerande det är att på sin höjd klara en telissväng och resten av biten mest kämpa för att hålla sig på benen. Det ryktas om heldag i franska alperna om några veckor och jag har halvt om halvt lovat att vara med på den veckolånga kursen nästa vinter, även om jag inte bor i här. Kan ju nästan gå söndagskursen också för så som jag pendlar till Stockholm i år kan jag väl pendla till Genève nästa år...
Så långt det blev, tack för tiden. Nu ska jag pusta ut lite efter en intensiv men härlig helg, och så roa mig med lite ansökningsbrev…
*Den här är så nördig att jag nästan vägrar förklara. Var smart, begrip. Ledning: Tänk. (Det underlättar om man gått på LiTH)
Fredagen innebar alltså utförsåkning med "skis de piste", snöförhållandena var kanon men tyvärr var sikten dålig. Malin och jag uppfyllde fördomar om tjejer som sitter och snackar istället för att åka skidor, men jag kan ta det när det var tack vare långlunchen som jag kunde ta telefonsamtalet med kallelsen till intervju i Södertälje nästa fredag. Jo, dags att flyga igen alltså. Tur att samtalet inte kom någon halvtimme senare när vi tolkade snöskoter på grund av att en lift var avstängd. Skrev jag på grund av? Jag menade såklart tack vare.
Min ursprungliga plan var att följa med in i kaklet på fredagskvällen, såsom det uttrycktes. Jag insåg dock att den hastigt inplanerade Sverigeresan kan komma att utesluta skidor nästa helg, vilket vore väldigt synd med tanke på att det änteligen kommit rejält med snö i Jura. Med en halvtimmes marginal till sista tåget bestämde jag mig alltså att fara åter till Genève för att kunna ägna lördagen åt längdskidor. Låter ytterst seriöst men det var det värt; det blev en långtur med "gubbarna" i skogarna runt Le Massacre. De är nog dubbelt så gamla som jag men i det gänget finns det ingen implikation från ungdom till styrka. Spåren var ganska tungkörda med nyfallen snö men med som vanligt ypperliga skidor (tack Lennart - jag har aldrig haft så bra skidor en hel säsong!) var det en underbar tur. Det blev väl en 30 km inkluderat lite off pist för att komma till chalet-en där vi stannade till för en kopp te. Kanske blir det en ny tur på tisdag kväll, traditionen bjuder att det någon gång per år görs en utflykt med fondue. Kan bli spännande, jag som notoriskt undviker att äta under träning med risk att må illa ska smälla i mig en fondue mitt under passet. Å andra sidan lär väl alla vilja ta det rätt lugnt på tillbakavägen…
Något försenat efter den förlängda skidträningen träffade jag Malin igen, som nu kommit till Genève för att därifrån flyga till Paris och vidare till Singapore. En fika hemma i lägenheten innan hon tog bussen till flygplatsen och jag klämde in trötta skidben i tighta jeans och stolpade iväg till inflyttningsfest i svenskarnas µ-lägenhet* i centrala Genève.
En fest som blev någorlunda lugn för att orka med helgens tredje skidtyp; telemark. Nog olugn för att uppleva den första sommarnatten, vilket förmodligen kommer kännas ikväll i och med att jag blev hämtad utanför dörren halv nio för att åka till kursen i Crozet. Växlande sol och vind men mest av det förra och riktigt härliga förhållanden. Men åh vad lätt det ser ut när instruktörerna svänger ner i lössnön och åh vad frustrerande det är att på sin höjd klara en telissväng och resten av biten mest kämpa för att hålla sig på benen. Det ryktas om heldag i franska alperna om några veckor och jag har halvt om halvt lovat att vara med på den veckolånga kursen nästa vinter, även om jag inte bor i här. Kan ju nästan gå söndagskursen också för så som jag pendlar till Stockholm i år kan jag väl pendla till Genève nästa år...
Så långt det blev, tack för tiden. Nu ska jag pusta ut lite efter en intensiv men härlig helg, och så roa mig med lite ansökningsbrev…
*Den här är så nördig att jag nästan vägrar förklara. Var smart, begrip. Ledning: Tänk. (Det underlättar om man gått på LiTH)
Wednesday, March 21, 2007
Det händer grejer
Hastigt och lustigt blev det Verbier inbokat på fredag, sätter mig på tåget imorgon kväll och landat drygt två och en halv timme senare i Malins sällskap. Väska och skidfodral är packade, tågkort säkert instoppat i plånboken och ledigt taget.
Med andra ord dags att störta i säng, har ett telefonintervjue på norsk att ta hand om imorgon och ska samla ihop krafterna till det. Eventuellt une discussion en français aussi men det är ännu oklart. Tog saker och ting i lite fel ordning och bokade in Verbier-resan efter detta samtal varpå det senare fick ombokas, vilket knappast kan rankas särskilt högt på den taktiska skalan.
Och så lite mer good news, registreringsbekräftelsen har landat i inboxen och den här gången är inte länken till CERN Accelerator School i Sigtuna i juni medvetet felaktig.
Med andra ord dags att störta i säng, har ett telefonintervjue på norsk att ta hand om imorgon och ska samla ihop krafterna till det. Eventuellt une discussion en français aussi men det är ännu oklart. Tog saker och ting i lite fel ordning och bokade in Verbier-resan efter detta samtal varpå det senare fick ombokas, vilket knappast kan rankas särskilt högt på den taktiska skalan.
Och så lite mer good news, registreringsbekräftelsen har landat i inboxen och den här gången är inte länken till CERN Accelerator School i Sigtuna i juni medvetet felaktig.
Thursday, March 8, 2007
Jobb, jobb, jobb
Igår i simhallen var jag med om en ovan känsla; jag tänkte kod och blev mycket glad över detta faktum - det innebar ju att jag faktiskt hade arbete (sedan att felet jag skulle rätta till var mycket trivialt samt att koden egentligen inte kom till användning är sekundärt) att tänka på.
Men även om arbetsuppgifterna just nu inte står som spön i backen tänker jag mycket jobb ändå. Allra närmast är det intervjudagen på måndag, tio timmar i Kista med frågor och tester och hej och hå. Fyllde i ett förberedande formulär på nätet igår med upp mot 200 sant- eller falsktfrågor. Jag reagerade ganska starkt på "People think I am a nonconformist" eftersom ordet enligt mitt lexikon betyder frikyrklig, från en Cambridgeutbildade källa (och OED) fick jag dock i efterhand klart för mig att de förmodligen inte frågade efter mina eventuella religiösa böjelser.
Också jobbrelaterat är att jag kanske eventuellt nog ska få åka på en drygt veckolång kurs i Sverige i början av juni. Det vore precis hur roligt som helst, handlar om digital signalbehandling och verkar riktigt intressant. Anmälan är inskickad men några lösa trådar kvarstår att knyta så jag vågar inte tänka (länka) för mycket på det än.
Slutligt om jobb så postas ansökningar lite varstans. Snart går ansökningstiden för Fellowships ut här på CERN, det synes også morsomt att arbeide i grannlandet i väst så dit har noe forskellige søknaden sendets (måste öva på språket i så fall känner jag).
Denna dags kväll innebär något som ryktas vara Genèves bästa fondue, återstår att se om det är sant men det ska bli hemskt trevligt och kommer dessutom bli en afton med äkta francophones.
Då kvällen är upptagen är väskan redan halvpackad (men ändå full) och vin, choklad, ost mm väntar på att via Frankfurt angöra Stockholm sent fredag kväll. På orderlistan inför hemresan på tisdag morgon står Tyrkisk Peber, Lakrisal, snus och så 10 liter filmjölk. Får se hur det blir med det senare.
Just ja, jag har åkt telemark igen! Åh, vad roligt det är...men svårt:)
Men även om arbetsuppgifterna just nu inte står som spön i backen tänker jag mycket jobb ändå. Allra närmast är det intervjudagen på måndag, tio timmar i Kista med frågor och tester och hej och hå. Fyllde i ett förberedande formulär på nätet igår med upp mot 200 sant- eller falsktfrågor. Jag reagerade ganska starkt på "People think I am a nonconformist" eftersom ordet enligt mitt lexikon betyder frikyrklig, från en Cambridgeutbildade källa (och OED) fick jag dock i efterhand klart för mig att de förmodligen inte frågade efter mina eventuella religiösa böjelser.
Också jobbrelaterat är att jag kanske eventuellt nog ska få åka på en drygt veckolång kurs i Sverige i början av juni. Det vore precis hur roligt som helst, handlar om digital signalbehandling och verkar riktigt intressant. Anmälan är inskickad men några lösa trådar kvarstår att knyta så jag vågar inte tänka (länka) för mycket på det än.
Slutligt om jobb så postas ansökningar lite varstans. Snart går ansökningstiden för Fellowships ut här på CERN, det synes også morsomt att arbeide i grannlandet i väst så dit har noe forskellige søknaden sendets (måste öva på språket i så fall känner jag).
Denna dags kväll innebär något som ryktas vara Genèves bästa fondue, återstår att se om det är sant men det ska bli hemskt trevligt och kommer dessutom bli en afton med äkta francophones.
Då kvällen är upptagen är väskan redan halvpackad (men ändå full) och vin, choklad, ost mm väntar på att via Frankfurt angöra Stockholm sent fredag kväll. På orderlistan inför hemresan på tisdag morgon står Tyrkisk Peber, Lakrisal, snus och så 10 liter filmjölk. Får se hur det blir med det senare.
Just ja, jag har åkt telemark igen! Åh, vad roligt det är...men svårt:)
Sunday, February 11, 2007
Milstolpe
Första resan där jag inte behövde ha det minsta lilla dåliga samvete för att jag inte läste något skolrelaterat istället för att sova - det fanns helt enkelt inget! Vilket gjorde att jag ägnade mig åt just sovandet. Passkontrollanten på Schiphol undrade (på svenska) om jag var trött… Men det fattas väl annat efter en mycket intensiv men grymt bra vecka.
Vännerna påhälsade, väskorna uppackade och pyjamasen ikrupen. Dags att inta vågrätt läge.
Vännerna påhälsade, väskorna uppackade och pyjamasen ikrupen. Dags att inta vågrätt läge.
Friday, February 2, 2007
PR
Idag var vi kulturella i Genève och tittade på teater, Fahrenheit 451 på engelska. Jag funderade lite på vad jag skulle kunna säga på CERNs presentation under LARM på tisdag och kom fram till att ett bra exempel kunde vara att beskriva helgen såsom den verkar arta sig*. En fredag där dagen spenderas på arbetsplatsen där kollegorna doktorander och professorer, och kvällen alltså innebär teater tillsammans med vänner från England, Frankrike, Italien, Malta, Sverige och Österrike. En lördag med närmare heldag i längdspåren i Jura följt av middag med norrmän och en amerikanska på kvällen. Slutligen en söndag då det också vankas längdåkning inför att sätta sig på planet och dimpa ner i Stockholm framåt midnatt. Veckan som följer blir sedan en måndag i huvudstaden, tisdag-onsdag LARM i Linköping, torsdag kanske lite VSR, fredag opponering på Idas framläggning och på lördag åter söderut igen så att jag hinner åka skidor på söndag. Ja alltså, det ska nog gå att få det att låta bra**.
Saker jag inte skulle nämna däremot för att locka vore sådant som bankstrul. Man har ju hört att Schweiz ska kunna sådana saker men icke… Jag var ganska nöjd när jag gick till Stora Banken och talade om att jag ville stänga kontot hos dem eftersom jag fått ett mycket bättre erbjudande på ett annat ställe. De lovade att föra öve hela saldot på 48 timmar men se det gick visst inte och nu svävar mina besparingar någonstans i cyberspace mellan CERN och Meyrin och är alltså oåtkomliga under helgen. Yes. Men det kunde vara värre; en kompis berättade om hur hans franska bank helt fräckt trunkerade bort 11 000€ (ja, ni läste rätt såväl i trunkera som antal nollor) eftersom deponeringsautomaten "bara" tog emot 4 000€ per insättning vilket den inte meddelade vid insättningstillfället. Som tur var hittade han kvittot i papperskorgen…
*Det kommer nog inte bli så mycket utrymme för sådana utsvävningar dock
** Det lär bli en intensiv vecka det här, ska förbereda en opponering också… det är kul när det händer saker!:)
Saker jag inte skulle nämna däremot för att locka vore sådant som bankstrul. Man har ju hört att Schweiz ska kunna sådana saker men icke… Jag var ganska nöjd när jag gick till Stora Banken och talade om att jag ville stänga kontot hos dem eftersom jag fått ett mycket bättre erbjudande på ett annat ställe. De lovade att föra öve hela saldot på 48 timmar men se det gick visst inte och nu svävar mina besparingar någonstans i cyberspace mellan CERN och Meyrin och är alltså oåtkomliga under helgen. Yes. Men det kunde vara värre; en kompis berättade om hur hans franska bank helt fräckt trunkerade bort 11 000€ (ja, ni läste rätt såväl i trunkera som antal nollor) eftersom deponeringsautomaten "bara" tog emot 4 000€ per insättning vilket den inte meddelade vid insättningstillfället. Som tur var hittade han kvittot i papperskorgen…
*Det kommer nog inte bli så mycket utrymme för sådana utsvävningar dock
** Det lär bli en intensiv vecka det här, ska förbereda en opponering också… det är kul när det händer saker!:)
Monday, January 29, 2007
Vågrätt läge i snarkofagen och snyltat wlan
Onsdag: skiftsovande hos Nils i Versailles
Torsdag: extrasäng hos Anna i Solna
Fredag: soffa hos Ida och Gustaf på Östgötagatan
Lördag: bäddsoffa hos Anders i Ryd
Jag tackar å det varmaste för all gästfrihet men det ska bli ganska skönt att krypa ner i min egen säng nu.
Kom alltså nyss innanför dörren efter att ha rest hela dagen - rutten med flyg Skavsta-Paris och tåg Paris-Genève var ekonomiskt fördelaktig och flöt förvisso på bra men det blir bra att flyga hela vägen nästa söndag. Min väl tilltagna flyg-/tågmarginal ledde i och för sig till en intressant eftermiddag i Paris…
Torsdag: extrasäng hos Anna i Solna
Fredag: soffa hos Ida och Gustaf på Östgötagatan
Lördag: bäddsoffa hos Anders i Ryd
Jag tackar å det varmaste för all gästfrihet men det ska bli ganska skönt att krypa ner i min egen säng nu.
Kom alltså nyss innanför dörren efter att ha rest hela dagen - rutten med flyg Skavsta-Paris och tåg Paris-Genève var ekonomiskt fördelaktig och flöt förvisso på bra men det blir bra att flyga hela vägen nästa söndag. Min väl tilltagna flyg-/tågmarginal ledde i och för sig till en intressant eftermiddag i Paris…
Thursday, January 25, 2007
Geneva - Paris - Stockholm
På resande fot igen alltså, morgonjoggad och klar i Versailles och snart i färd med att anträda etapp två, den som ska leda till det Stockholm som ligger strax utanför Nyköping och därifrån vidare till den egentliga staden. Tog tåget hit till Paris igår (försenat, även här är snön ett problem ibland) och ut på puben för att träffa några av Blizzardmänniskorna - "det är tredje gången du är här nu va?" - och senare även Nils som jag till föräldrarna kan hälsa mår prima.
Ikväll blir det middag med Chris och imorgon jobbintervju i hufvudstada (jorå...) innan jag åker till Linköping där kvällen ägnas åt exöl/träffa Malin/träffa Ida, helst alltihop på en gång.
Rapporten har fått grönt att gå iväg på tryck så ikväll eller imorgon skickas den. Lätt ångestfyllt, en sådan blir ju aldrig klar utan kan alltid förbättras. Jag har också fått Idas rapport nu och kan börja förbereda opponeringen om två veckor. Och sen...ja, sen undrar jag om jag inte är klar.
Ikväll blir det middag med Chris och imorgon jobbintervju i hufvudstada (jorå...) innan jag åker till Linköping där kvällen ägnas åt exöl/träffa Malin/träffa Ida, helst alltihop på en gång.
Rapporten har fått grönt att gå iväg på tryck så ikväll eller imorgon skickas den. Lätt ångestfyllt, en sådan blir ju aldrig klar utan kan alltid förbättras. Jag har också fått Idas rapport nu och kan börja förbereda opponeringen om två veckor. Och sen...ja, sen undrar jag om jag inte är klar.
Tuesday, January 16, 2007
Nystart
Idag gick det att såväl ta sig till flygplatsen som flyga och utan minsta problem kom jag till Genève där nya intryck hopade sig. Bara det att alla plötsligt talade franska; borde i sig inte varit så förvånande men för den skull ovant. Riktigt skönt kändes det att vrida om nyckeln till nya lägenheten enbart en halvtimme efter att planet landat - lyxigt!
Nya lägenheten, ja. Nu har jag alltså en egen säng igen - och det är ungefär det jag har. Mitt rum är det minsta och med en bred säng är det ungefär som att ha ett madrasserat rum, associationen till speglar i taket och röda sammetsgardiner känns inte helt långsökt. Men lite plats finns allt, där min ryggsäck tar upp ungefär en tredjedel av den tomma golvytan jämte säng och garderob. Annars har vi ett projekt att ta tag i, jag och Elena, med att packa upp allting och komma fram till vad som ska vara var - kuggfrågan är vilket som ska vara vardagsrum och hennes sovrum; vi skjuter upp beslutet och börjar med köket. Det liksom badrummet har i alla fall sina bestämda platser.
Men inte bara ny lägenhet, även nytt land med allt vad det innebär av att börja om; återigen dags att lära sig hur saker och ting ser ut i affären, inte bara att gå och hämta det gamla vanliga yoghurtpaketet i mejeridisken. Och en annan valuta dessutom, allt kändes till en början hemskt dyrt när jag först konverterade till euro. Ja, inte för att det blev så vansinnigt billigt i francs heller förstås…
Det känns i alla fall riktigt bra att vara tillbaka! Jullovet i Sverige var kanon och självklarheten i att försöka vara på kvar på CERN har definitivt börjat ifrågasättas. Då är det rätt trevligt att komma hit och känna att jag trivs bra här också. Som att redan första kvällen ge sig ut på restaurang med ett gäng nästan helt nya människor - snittet mellan min och Elenas bekantskapskrets är ganska litet. Förhoppningsvis kan jag även träffa några av "de mina" imorgon, har i alla fall redan blivit medbjuden till IKEA av en kompis som trodde jag skulle vilja det och det har han nog alldeles rätt i:)
Vi har hyfsat bra grannar förresten. Åtminstone en av dem, som har låtit bli att skydda sitt nätverk med lösenord, tyvärr fungerar det bara ytterst sporadiskt. Det räcker till exempel inte in i mitt rum och jag står nu ute i vardagsrummet och ser hur den stackars andra pinnen av fyra ibland flämtar till i airport-ikonen.
Slutligen, ingen snö här. Alls.
Uppdatering: jodå, det funkar visst på mitt rum också, om anslutningen är igång när jag går in här. Hm, det är ju tur att väsentligheterna är under kontroll i alla fall när rumsfördelningen inte är klart.
Nya lägenheten, ja. Nu har jag alltså en egen säng igen - och det är ungefär det jag har. Mitt rum är det minsta och med en bred säng är det ungefär som att ha ett madrasserat rum, associationen till speglar i taket och röda sammetsgardiner känns inte helt långsökt. Men lite plats finns allt, där min ryggsäck tar upp ungefär en tredjedel av den tomma golvytan jämte säng och garderob. Annars har vi ett projekt att ta tag i, jag och Elena, med att packa upp allting och komma fram till vad som ska vara var - kuggfrågan är vilket som ska vara vardagsrum och hennes sovrum; vi skjuter upp beslutet och börjar med köket. Det liksom badrummet har i alla fall sina bestämda platser.
Men inte bara ny lägenhet, även nytt land med allt vad det innebär av att börja om; återigen dags att lära sig hur saker och ting ser ut i affären, inte bara att gå och hämta det gamla vanliga yoghurtpaketet i mejeridisken. Och en annan valuta dessutom, allt kändes till en början hemskt dyrt när jag först konverterade till euro. Ja, inte för att det blev så vansinnigt billigt i francs heller förstås…
Det känns i alla fall riktigt bra att vara tillbaka! Jullovet i Sverige var kanon och självklarheten i att försöka vara på kvar på CERN har definitivt börjat ifrågasättas. Då är det rätt trevligt att komma hit och känna att jag trivs bra här också. Som att redan första kvällen ge sig ut på restaurang med ett gäng nästan helt nya människor - snittet mellan min och Elenas bekantskapskrets är ganska litet. Förhoppningsvis kan jag även träffa några av "de mina" imorgon, har i alla fall redan blivit medbjuden till IKEA av en kompis som trodde jag skulle vilja det och det har han nog alldeles rätt i:)
Vi har hyfsat bra grannar förresten. Åtminstone en av dem, som har låtit bli att skydda sitt nätverk med lösenord, tyvärr fungerar det bara ytterst sporadiskt. Det räcker till exempel inte in i mitt rum och jag står nu ute i vardagsrummet och ser hur den stackars andra pinnen av fyra ibland flämtar till i airport-ikonen.
Slutligen, ingen snö här. Alls.
Uppdatering: jodå, det funkar visst på mitt rum också, om anslutningen är igång när jag går in här. Hm, det är ju tur att väsentligheterna är under kontroll i alla fall när rumsfördelningen inte är klart.
Sunday, January 14, 2007
Borta med vinden
Det är ingen idé att citera originaltiteln, ty kvällens språk är återigen svenska. Planet som skulle ta mig till Amsterdam kunde inte landa på Landvetter så det blev omdirigerat till Oslo och mitt flyg ställdes in. Efter några samtal med kundtjänst i Nederländerna (att lösa det på plats i Göteborg vore för enkelt) där jag ett tag var inne på att åka från Arlanda (befängd idé, som om tågen skulle funkat...) bokades jag om till imorgon istället. En lustig detalj i sammanhanget är att förra gången jag skulle flyga från Landvetter var i januari 2005 (skidsemester i Val d'Isère), morgonen efter natten då Gudrun härjade som värst. För tillfället har jag ingen mer resa därifrån inbokad men jag lovar att säga till i god tid innan så att stormvarning kan utfärdas.
Genom att inte fara idag kunde jag hjälpa mor att lämna tillbaka envägskärran vi hyrt för att frakta saker från mitt förråd i Linköping till ett dito i Trollhättan (tack Anders*2, A-K och Gunnar för bärhjälp!). Det är helt otroligt hur mycket prylar det går att samla på sig... Vi har nyss börjat hyra ett gemensamt förråd i faderns hus och på dörren står det prydligt "SOPRUM" eftersom det var dess tidigare funktion. Jag undrar stilla om rummet inte fortfarande gör skäl för sitt namn. Kanske skulle det kompletteras med "Vi tillämpar käll(ar)sortering". Vad är brännbart? En låda ljusstakar - flamtåliga. Två lådor Höganäsporslin - redan bränt. Stort antal bokkassar - man bränner inte böcker! Och så vidare. Någon dag ska jag ta tag i att verkligen slänga saker. Mañana.
Genom att inte fara idag kunde jag hjälpa mor att lämna tillbaka envägskärran vi hyrt för att frakta saker från mitt förråd i Linköping till ett dito i Trollhättan (tack Anders*2, A-K och Gunnar för bärhjälp!). Det är helt otroligt hur mycket prylar det går att samla på sig... Vi har nyss börjat hyra ett gemensamt förråd i faderns hus och på dörren står det prydligt "SOPRUM" eftersom det var dess tidigare funktion. Jag undrar stilla om rummet inte fortfarande gör skäl för sitt namn. Kanske skulle det kompletteras med "Vi tillämpar käll(ar)sortering". Vad är brännbart? En låda ljusstakar - flamtåliga. Två lådor Höganäsporslin - redan bränt. Stort antal bokkassar - man bränner inte böcker! Och så vidare. Någon dag ska jag ta tag i att verkligen slänga saker. Mañana.
Tuesday, December 26, 2006
Julfirande
I Sverige igen då, annandag jul och energi samlas till att börja plugga DigSig, tänkte ha den där första igångstartningsdagen när inget vettigt blir gjort avklarad så att jag kan komma igång på riktigt sen.
Julen har varit bra, anlände Trollhättan två timmar efter planet landade på Landvetter. En odramatisk resa men med besvärliga säkerhetskontroller där genidraget att ha stövlar på fötterna istället för i väskan visade sig måttligt genialt och jag fick tassa igenom metalldetektorn både en och två gånger i strumplästen, med mascaran och linsetuiet väl inpackade i enliters plastpåse.
Julaftonen tillbringades i lugn och ro med mor och bror. En utlandsvistelse gör att man känner sig vilsen både här och där; under julaftonsförmiddagens joggingtur fick jag hejda mig varje gång jag ville säga bonjour till dem jag mötte, det var fel språk men goddag kändes lika fel och på svenskt manér höll jag tyst och sträckte mig till ett leende vilket även det bemöttes med undrande blickar om jag kanske var lite galen ändå.
Juldagen inleddes med TSOK:s långpass och fortsatte hos farmodern och farfadern i Nossebro. Vi var ovanligt många vilket var mycket trevligt, men annars var det mesta som sig bör med de banbrytande nyheterna att Karin tog kalkon och Jonas inte fick kaffe först (han fick t o m servera!), jag som då är lite mer noga med det här med traditioner avstod artigt från ris à la Malta.
Idag ska det som sagt pluggas och imorgon far vi till mormor och morfar, varifrån jag fortsätter i faderns bil till Stockholm för att träffa vänner, fira nyår och ja, just ja, plugga lite också…
Slutligt, frukostlektyren idag var Ny Teknik varifrån följande citat tas helt ur sitt sammanhand (jag vill ju egentligen inte jämföra mig med Fuglesang):
"Jag pratar om en människa som målmedvetet har pluggat och tränat hela sitt liv. Nött bänkar i föreläsningssalar, löst komplicerade ekvationer och satt snurr på riktigt små partiklar i Cern (sic).
En riktig nörd, alltså."
Pff. Tur att jag ser nörd som ett positivt epitet på många vis.
Julen har varit bra, anlände Trollhättan två timmar efter planet landade på Landvetter. En odramatisk resa men med besvärliga säkerhetskontroller där genidraget att ha stövlar på fötterna istället för i väskan visade sig måttligt genialt och jag fick tassa igenom metalldetektorn både en och två gånger i strumplästen, med mascaran och linsetuiet väl inpackade i enliters plastpåse.
Julaftonen tillbringades i lugn och ro med mor och bror. En utlandsvistelse gör att man känner sig vilsen både här och där; under julaftonsförmiddagens joggingtur fick jag hejda mig varje gång jag ville säga bonjour till dem jag mötte, det var fel språk men goddag kändes lika fel och på svenskt manér höll jag tyst och sträckte mig till ett leende vilket även det bemöttes med undrande blickar om jag kanske var lite galen ändå.
Juldagen inleddes med TSOK:s långpass och fortsatte hos farmodern och farfadern i Nossebro. Vi var ovanligt många vilket var mycket trevligt, men annars var det mesta som sig bör med de banbrytande nyheterna att Karin tog kalkon och Jonas inte fick kaffe först (han fick t o m servera!), jag som då är lite mer noga med det här med traditioner avstod artigt från ris à la Malta.
Idag ska det som sagt pluggas och imorgon far vi till mormor och morfar, varifrån jag fortsätter i faderns bil till Stockholm för att träffa vänner, fira nyår och ja, just ja, plugga lite också…
Slutligt, frukostlektyren idag var Ny Teknik varifrån följande citat tas helt ur sitt sammanhand (jag vill ju egentligen inte jämföra mig med Fuglesang):
"Jag pratar om en människa som målmedvetet har pluggat och tränat hela sitt liv. Nött bänkar i föreläsningssalar, löst komplicerade ekvationer och satt snurr på riktigt små partiklar i Cern (sic).
En riktig nörd, alltså."
Pff. Tur att jag ser nörd som ett positivt epitet på många vis.
Monday, December 18, 2006
Skytteltrafik
Får vara företagsrepresentant för CERN på LARM i februari i år, kul! Värd ifjol, representant i år - arbetsmarknadsmässor kan ge resultat.
Så det blir tre besök i Sverige på mindre än en månad. Kanske ska fundera på klippkort trots allt...
Så det blir tre besök i Sverige på mindre än en månad. Kanske ska fundera på klippkort trots allt...
Sunday, December 10, 2006
Paus
Ja, igår tog jag en paus även om jag har ganska mycket att stå i nu; slutgiltiga rapporten (med reservation för språkliga ändringar och så lite till…) ska vara inne den 20:e och dessutom har jag fått en flytt på halsen. Det i sig är förvisso väldigt trevligt men lite att fixa med - vi har lägenheten redan från 15/12 och antingen ska jag hitta någon att ta över mitt rum i Prégnin eller också får vi försöka hyra ut mitt nya rum i Meyrin. Jag hoppas i alla fall på min nuvarande hyresvärds goda vilja om att de två månadernas uppsägningstid kan tolkas som att det är ok att lämna sista januari.
Just ja, paus var det. Tillsammans med T och Ludo for jag till Lyon där det var Fête de la Lumière, dvs allehanda ljusinstallationer runt om i staden. Mycket trevlig stad och vackert så det förslog. Tyvärr var vädret inte på vår sida, vilket i kombination med en icke fungerade kollektivtrafik pga strejk (Frankrike…) gjorde att det var ganska kallt och blött efter ett tag. Men som sagt trevligt ändå, och det gjorde ju bara lussekatterna och glöggen ännu godare väl hemma igen.
Men idag ska jag placera mig på mitt kontor istället. Tar emot lite för det är strålande sol och alldeles vitt uppe på Jurabergen, när jag vaknade var det några minusgrader även här nere i dalen. Men men, man får offra sig för konsten. Får drömma mig iväg lite och apropå aktuella händelser tänka att man kan komma långt efter CERN, en del får Nobelpris och andra hamnar i rymden. Det gäller ju att sätta ribban på rätt nivå.
Just ja, paus var det. Tillsammans med T och Ludo for jag till Lyon där det var Fête de la Lumière, dvs allehanda ljusinstallationer runt om i staden. Mycket trevlig stad och vackert så det förslog. Tyvärr var vädret inte på vår sida, vilket i kombination med en icke fungerade kollektivtrafik pga strejk (Frankrike…) gjorde att det var ganska kallt och blött efter ett tag. Men som sagt trevligt ändå, och det gjorde ju bara lussekatterna och glöggen ännu godare väl hemma igen.
Men idag ska jag placera mig på mitt kontor istället. Tar emot lite för det är strålande sol och alldeles vitt uppe på Jurabergen, när jag vaknade var det några minusgrader även här nere i dalen. Men men, man får offra sig för konsten. Får drömma mig iväg lite och apropå aktuella händelser tänka att man kan komma långt efter CERN, en del får Nobelpris och andra hamnar i rymden. Det gäller ju att sätta ribban på rätt nivå.
Saturday, December 2, 2006
Paris
Fantasifull titel men spiritualiteten är inte alltid på topp. Men så är jag då i Paris, sitter och surfar vid min brors dator och laddar inför att ta RER in till stan med rapporten under armen och sätta mig på ett kafé med den framför mig. Det låter så mycket mer glamoröst än att sitta hemma vid skrivbordet. Risken är överhängande att jag stannar i en eller kanske två, eller kanske till och med tre, affärer på vägen till det där kaféet och att arbetstiden inte blir alls så lång som tänkt men då kan jag väl skylla på att det är lördag? Samt glömma det faktum att jag var ledig torsdag och fredag.
Men vad jag gjort var det värt att vara ledig för! Blizzards julfest var en höjdare och inte alls så insnöat som jag hade befarat. En salig blandning människor men jag vågar nästan påstå att jag var den enda som aldrig spelat WoW. Det har aldrig varit en princip utan bara blivit så, dock avböjde jag när Nils ville visa i onsdags för jag tyckte nog att har jag aldrig spelat fram till dagen innan festen så kan det få vänta:). Det visades en demo av den nya expansionen, Second Crusade tror jag bestämt den heter och jag kände mig lite som en ateist i kyrkan som inte såg stundens allvar. För övrigt dansades klacken på skorna sönder igen så jag får knalla tillbaka till affären den här gången.
Men vad jag gjort var det värt att vara ledig för! Blizzards julfest var en höjdare och inte alls så insnöat som jag hade befarat. En salig blandning människor men jag vågar nästan påstå att jag var den enda som aldrig spelat WoW. Det har aldrig varit en princip utan bara blivit så, dock avböjde jag när Nils ville visa i onsdags för jag tyckte nog att har jag aldrig spelat fram till dagen innan festen så kan det få vänta:). Det visades en demo av den nya expansionen, Second Crusade tror jag bestämt den heter och jag kände mig lite som en ateist i kyrkan som inte såg stundens allvar. För övrigt dansades klacken på skorna sönder igen så jag får knalla tillbaka till affären den här gången.
Saturday, November 11, 2006
Resfeber
Brukar man ju kunna ha inför att man ska ut och resa. Nu ska jag inte ut och resa i det allra närmaste och jag brukar heller inte vara speciellt nervös när jag gör det. Snarare är det tal om någon sorts epidemi (eller kanske pandomi…) för det är mycket resor som snurrar i i huvudet nu. Har bokat - om än inte betalat - resa till Sverige över jul och nyår och det lutar åt att bli våldsamt länge i fosterlandet. Ramlar in den 23:e i Göteborg för att senare röra mig österut mot Hufvudstadsregionen och då kanske stanna ända till den 14:e. Det svider en aning i själen att ta ledigt första veckan från jobbet och lägga lediga dagar på det istället för att spara dem till eventuella skidveckor, men det är ju för la bonne cause som det heter. Ambitionen är hög och målet (visionen) är att skriva sista tentan den 10:e och lägga fram exjobbet den 12:e. Jullov? Njae, men det vore väldans trevligt att faktiskt bli klar med rapporten. Även om det just nu känns väldigt avlägset och jag ser många långa decemberkvällar på Prevessin framför mig. Men med hyfsad framförhållning ska det kanske kunna undvikas. Och sen ska det bli senilingenjör av mig - just ja, kontraktet fram till sista juni är även påskrivet av mig nu så c'est fait!
Resfeber ja, så var det. Linsen i slutet av januari (grrr för datumet;) ) lockar ju liksom VSR i början av februari, men klippkort Genève-Linköping verkar ännu inte finnas i varken easyjet:s eller Ryanair:s utbud. Framförallt var det ju det där med att tid är pengar…
En småkylig dag står i antågande och på schemat står marknad och ffg sedan juli; shoppingtur till Genève! Får se om jag lyckas komma hem med något mer spännande än ett USB-minne den här gången.
Allra slutligast, grattis på 25-årsdagen till Mattias! Här i landet är det helgdag idag (om än inte för Mattias' ära), en påminnelse om en av de stora historiska skillnaderna mellan våra länder; här är inte krigen något som enbart "de andra" var inblandade i.
Resfeber ja, så var det. Linsen i slutet av januari (grrr för datumet;) ) lockar ju liksom VSR i början av februari, men klippkort Genève-Linköping verkar ännu inte finnas i varken easyjet:s eller Ryanair:s utbud. Framförallt var det ju det där med att tid är pengar…
En småkylig dag står i antågande och på schemat står marknad och ffg sedan juli; shoppingtur till Genève! Får se om jag lyckas komma hem med något mer spännande än ett USB-minne den här gången.
Allra slutligast, grattis på 25-årsdagen till Mattias! Här i landet är det helgdag idag (om än inte för Mattias' ära), en påminnelse om en av de stora historiska skillnaderna mellan våra länder; här är inte krigen något som enbart "de andra" var inblandade i.
Subscribe to:
Posts (Atom)
