Milstolpe

Första resan där jag inte behövde ha det minsta lilla dåliga samvete för att jag inte läste något skolrelaterat istället för att sova - det fanns helt enkelt inget! Vilket gjorde att jag ägnade mig åt just sovandet. Passkontrollanten på Schiphol undrade (på svenska) om jag var trött… Men det fattas väl annat efter en mycket intensiv men grymt bra vecka.

Vännerna påhälsade, väskorna uppackade och pyjamasen ikrupen. Dags att inta vågrätt läge.

Geneva - Paris - Stockholm

På resande fot igen alltså, morgonjoggad och klar i Versailles och snart i färd med att anträda etapp två, den som ska leda till det Stockholm som ligger strax utanför Nyköping och därifrån vidare till den egentliga staden. Tog tåget hit till Paris igår (försenat, även här är snön ett problem ibland) och ut på puben för att träffa några av Blizzardmänniskorna - "det är tredje gången du är här nu va?" - och senare även Nils som jag till föräldrarna kan hälsa mår prima.

Ikväll blir det middag med Chris och imorgon jobbintervju i hufvudstada (jorå...) innan jag åker till Linköping där kvällen ägnas åt exöl/träffa Malin/träffa Ida, helst alltihop på en gång.

Rapporten har fått grönt att gå iväg på tryck så ikväll eller imorgon skickas den. Lätt ångestfyllt, en sådan blir ju aldrig klar utan kan alltid förbättras. Jag har också fått Idas rapport nu och kan börja förbereda opponeringen om två veckor. Och sen...ja, sen undrar jag om jag inte är klar.

Uppgift om slutförd kurs: TSRT78*

Ja, just så. Hur det hela gick till är döljt i hunkel och att jag kunde få så många poäng förefaller nästan lika mystiskt som jag tyckte att själva tentan var. Men jag klagar inte - det här var alltså min sista tenta. Fast sådant ska man aldrig säga, så jag lägger till att det var den sista på grundutbildningsnivå**. Surreal, but nice...

Den första veckan, eller kortveckan, här har varit bra. Lägenheten är fortfarande kaos men det går sakta framåt. Igår var jag med Olivier på IKEA och nu råder IKEA-syndromet i mitt rum: ha alldeles för mycket saker, köp något att förvara det i, ha inte tid att organisera och ha därmed ännu mer saker som flyter runt. Men jag har bytt sovsäcken mot täcke nu så det börjar arta sig.

Jobbet känns också bra, idag ska den första sektorns VFT:er integreras i ett större projekt och kompileringen funkade till slut igår efter felutvecklingen 340-180-630-debug file too long-180-0. Ungefär.

Det har också blivit en del tid till LARM-förberedelser, samt lite filande på rapporten. Det sista tyvärr inte så mycket som önskvärt vore så det blir nog helggöra, men med tanke på att det enda som faller från molnen är regn behöver jag inte prioritera bort snö och skidor. Jag tittade längtansfullt på mina skidor och undrade när jag skulle få användning för dem varpå chefen svarade "nästa vinter"...

*Digital Signalbehandling

**Får till och med gardera med att det gäller det här 180 poängs-programmet. Om jag inte räknade fel i min snabbkoll skulle det redan nu kunna bli en 200 p master av det också. Bilder och grafik efter juli, Anders?

Änteligen

Ja, det är faktiskt klart nu. Framlagt och färdigt. Eller i alla fall framlagt, lite finputsning och justeringar i rapporten kvarstår men det stora är över. Så. Skönt.

Efter framläggningen tackade examinator för presentationen, vilket förmodligen är som sig bör. Jag kom mig inte för då, men när han sade det kände jag att det är precis tvärtom det borde vara och jag ville tacka alla er som var där (inte enbart för att ni kom, men det i sig var jätteroligt så ett extra tack för det!). Det får låta precis hur klyschigt som helst men utan er hade det förmodligen aldrig blivit en presentation eller ens ett exjobb, i alla fall inte så snart. Per aspera ad astra.

Ikväll ska det för övrigt firas.

Mis-à-jour

Jag har varit lite dålig på att skriva på sistone men så heter det ju faktiskt att bloggen handlar om tiden på CERN och då känns det inte lika motiverat att skriva om hur jag sitter i Freja på ISY och pluggar. Fast det är ju i och för sig starkt anknutet till exjobbet måste jag säga, även om den mesta tiden hittills ägnats åt DigSig har jag idag börjat titta på ppt-presentationen till framläggningen. Känns smått overkligt att det är så snart* och att 4,5 (eh..hrm..**) års studier snart är till ända.

Detta, att snart bli färdig, är ett ofta avhandlat ämne med vännerna jag träffar här i stan. Det är verkligen hur kul som helst att träffas igen och faktiskt riktigt skönt att kunna prata svenska och säga precis det jag vill. Samtidigt börjar CERN vakna till liv igen, arbetsåret börjar egentligen imorgon och jag har tagit ledigt första veckan. Folk dyker upp på MSN (och jag stänger av) och den schweiziska mobilen blir uppringd igen. Dock har jag hört ryktas att det inte finns så mycket snö till att tala om där nere men jag hoppas det ordnar till sig tills jag kommer tillbaka.

Just ja, jag måste ju också tacka min käre bror för att jag får kampera hos honom. Syskonkärlek på 25 kvadrat har hittills fungerat faktiskt. Jag tackar genom att ockupera cykeln (som förvisso är min), låna hans LiU-kort (med tillgång till fikarum) samt när jag är på bra humör baka bröd på morgonen. All gästfrihet till trots, det ska bli skönt att sova i en egen säng och inte leva i ryggsäck.

*13.15 nu på fredag, i Algoritmen
**Jaja, det var väl sisådär 6,5 år sedan jag började...

Djupt imponerad…

…av mig själv, ty klockan är bara elva kvällen innan flytt och jag har redan krupit ner i sovsäcken i ett nästan ekande tomt rum. Vardagsrummet däremot är halvfullt och trots att jag väl kände till min smått hamsterartade läggning är jag förvånad hur mycket prylar jag lyckats samla på mig på ett halvår. Blir hämtad imorgon bitti och det är frågan om det ens är idé att flytta prylarna från V70:n till Elenas Fiat Uno.

Rumsbesiktning däremot blir imorgon kväll, det går naturligtvis inte för sig att mina saker står i vardagsrummet medan vi kollar mitt rum, och att någon annan låser efter mig när jag går - vem vet vad jag skulle kunna förstöra under tiden? Hyresvärden har blivit (ännu) lite kinkigare sedan han upptäckt att någon gnagt (gnagt?!) på Håkons skrivbord efter att han åkt. Katys förslag att det kanske var en ekorre som hoppat in gick tydligen inte alls hem.

Så det är sista natten i Frankrike nu, imorgon Schweiz och sedan Sverige i tre hela veckor. Ska bli skönt med lite lov innan tentaplugg tar vid, det är nog så dags för att få ner geek-nivån (jag menar, beskriva färger i rgb-notation…). Tempot sänktes något idag ändå, efter att felen vi upptäckte i min generator igår rättats till och telekonferensen med Linköping avlöpt väl.

Lite knappt tjugotre dagar

Kvar till framläggning. Lägg till fjorton och opponering sker, samt rapporten ska vara inskickad till tryck.

Japp, ty igår skickades 99 sidor in, tyvärr utan fullständig genomläsning från handledaren här. Full förståelse från mitt håll, problemet med strömförsöjning till magneterna i LHC som försenar nedkylningen ytterligare är något mer brådskande. I alla fall, (0,255,0)-ljus gavs idag.

Någon sade en gång att om exjobbet är 100 sidor är det nog tjockt för att titeln trycks på ryggen. Förvisso kommer det justeras en del till i texten men annars måste den självklara lösningen vara att låta acknowledgment utökas till två sidor. Det finns det garanterat fog för.

Verkar för övrigt som att Steve hann fara iväg över kontinenten i sin sportbil innan han hann svara på nedanstående. Och nej, det var ingen BMW eller Porsche men någon som kan något om bilar kanske vet vilken Mazda det troligen var som var tvåsitsig.

För övrigt har jag ju DN som startsida (samt skärmsläckare) och Christer Fuglesang-hysterin verkar enorm i Sverige - kan bara ana vad det är på TV. Men inte heller här går det obemärkt förbi, tack vare CERN bulletin.

Just nu…

• …nyss hemkommen från julbord på IKEA (utan julskinka och sill, samt med lax i "Jansson"), fem nationaliteter i ett sjätte land
  
• …jullunch med sektionen imorgon
• …3-1 i matchen Datorerna - Benjamin&Erika
• …kontrakt för lägenheten på fredag
• …kombinerad födelsedagsfest för Laura och avskedsfest för Ola och Ludo på fredag
• …punka på cykeln (nya)
• …88 sidor rapport (inkl försättsblad)
• …hjärnstillestånd - ibland imponerar inte mina hjärnceller positivt på mig själv
  
• …annars mest jobba hela tiden
  
• …
• …
• …och sen några dars julhelg inför slutspurten
• …då blir man färreordig (men uppfinner nya ord)
  

Paus

Ja, igår tog jag en paus även om jag har ganska mycket att stå i nu; slutgiltiga rapporten (med reservation för språkliga ändringar och så lite till…) ska vara inne den 20:e och dessutom har jag fått en flytt på halsen. Det i sig är förvisso väldigt trevligt men lite att fixa med - vi har lägenheten redan från 15/12 och antingen ska jag hitta någon att ta över mitt rum i Prégnin eller också får vi försöka hyra ut mitt nya rum i Meyrin. Jag hoppas i alla fall på min nuvarande hyresvärds goda vilja om att de två månadernas uppsägningstid kan tolkas som att det är ok att lämna sista januari.

Just ja, paus var det. Tillsammans med T och Ludo for jag till Lyon där det var Fête de la Lumière, dvs allehanda ljusinstallationer runt om i staden. Mycket trevlig stad och vackert så det förslog. Tyvärr var vädret inte på vår sida, vilket i kombination med en icke fungerade kollektivtrafik pga strejk (Frankrike…) gjorde att det var ganska kallt och blött efter ett tag. Men som sagt trevligt ändå, och det gjorde ju bara lussekatterna och glöggen ännu godare väl hemma igen.

Men idag ska jag placera mig på mitt kontor istället. Tar emot lite för det är strålande sol och alldeles vitt uppe på Jurabergen, när jag vaknade var det några minusgrader även här nere i dalen. Men men, man får offra sig för konsten. Får drömma mig iväg lite och apropå aktuella händelser tänka att man kan komma långt efter CERN, en del får Nobelpris och andra hamnar i rymden. Det gäller ju att sätta ribban på rätt nivå.

"Welcome to the world of research"

Så sade en kompis när jag beklagade mig över att jag lagt två dagar på omständiga beräkningar som förmodligen inte leder någon vart och därför ändå inte hör hemma i rapporten. Detta när jag egentligen behöver all tid jag kan få för att komma framåt. Jaja, snart ska det tryckas på send-knappen för ett mail till Sverige med en betaversion bifogad. Just nu känns det som att det innehållsmässigt räcker till inledning och inte mer. Eller också är det bara torsdag och snön som äntligen låg på Jurabergen i morse har töat bort under dagen:).

Min kontorsgranne drömde för övrigt i natt att jag fick ett utbrott över att han satt och svor över att inget funkade. Det är ganska svårt att få mig över utbrottsgränsen och i just det fallet är det enda jag skulle förmedla ett stort fång medkänsla samt möjligen - i ren själviskhet - gotta mig lite över faktumet att inte vara den enda som tvingas till en svordom eller två ibland...

Just ja, jag fick en länk till ett filmklipp med skijumping från Eiger. Det var från min chef som såg till att jag anmälde mig till telemarkskursen. Hoppas att detta inte ingår i något av de två första kurstillfällena, när jag är i Sverige...

Paris

Fantasifull titel men spiritualiteten är inte alltid på topp. Men så är jag då i Paris, sitter och surfar vid min brors dator och laddar inför att ta RER in till stan med rapporten under armen och sätta mig på ett kafé med den framför mig. Det låter så mycket mer glamoröst än att sitta hemma vid skrivbordet. Risken är överhängande att jag stannar i en eller kanske två, eller kanske till och med tre, affärer på vägen till det där kaféet och att arbetstiden inte blir alls så lång som tänkt men då kan jag väl skylla på att det är lördag? Samt glömma det faktum att jag var ledig torsdag och fredag.

Men vad jag gjort var det värt att vara ledig för! Blizzards julfest var en höjdare och inte alls så insnöat som jag hade befarat. En salig blandning människor men jag vågar nästan påstå att jag var den enda som aldrig spelat WoW. Det har aldrig varit en princip utan bara blivit så, dock avböjde jag när Nils ville visa i onsdags för jag tyckte nog att har jag aldrig spelat fram till dagen innan festen så kan det få vänta:). Det visades en demo av den nya expansionen, Second Crusade tror jag bestämt den heter och jag kände mig lite som en ateist i kyrkan som inte såg stundens allvar. För övrigt dansades klacken på skorna sönder igen så jag får knalla tillbaka till affären den här gången.

På fjärde dagen återuppstånden

Sådär, nu är bloggen åter vid liv igen. Under nytt namn denna gång, men samma innehåll. Tror att jag ska hittat alla gamla blogginlägg och klippt och klistrat in dem igen. Utan kommentarer förvisso men så är det. Och kom nu inte och säg att jag skulle tjänat tid på att göra något script som genererade alla inläggen till den nya bloggen... Jaja, back in business i alla fall.

Sedan sist har det jobbats en del, inte så mycket som det gjorde då det nu börjar brinna i knutarna. Jag försökte få en del gjort i lördags på kontoret, men det blev väl si och så med det. Har i alla fall bytt skrivbord och sitter nu på Theos gamla plats så att jag inte längre har ryggen mot dörren men istället kan se ut - skönt! Synd att Theo är borta dock, när man behöver nån att snacka skit eller älta kulturkrocksbryderier med.

"Die Schwede macht ein Hexehaus" hördes i telefonen i söndags och det märkliga i det var dels att Warner pratade i telefon här en söndag - han missade flyget hem till Berlin i lördags - och dels att jag gjorde pepparkakshus. Det senare var mycket trevligt även om Smartiesarna bara räckte till ena taket så det får bli en episod två där. Kvällen innan var för övrigt Warners närvaro tacksam, då han på ingenjörers vis klippte och skar i kabeln till min raclettegrill som visade sig ha schweiziskt uttag med tre pinnar, inte det minsta kompatibelt med två franska hål och en pinne.

Å så har jag shoppat i helgen. Ett stycke cykel för 15€ och ett stycke skidutrustning (utförsskidor, pjäxor och stavar) för 129€. Deuxième main så det förslår men bara bra. Mistern jag köpte cykeln av hade nog utan problem kunnat avvara den gratis dock, att döma av hans två välövertäckta sportbilar i garaget, innanför de tre vardagsbilarna på garageuppfarten bakom den fjärrstyrda grinden...

Imorgon far jag till Paris, ska bli riktigt kul! Och nu är det verkligen, verkligen dags att jobba...

Shaken not stirred

Det skakar lätt i mina underarmar så att jag måste koncentrera mig lite för att skriva. Har varit och klättrat för första gången i mitt liv, tillsammans med Steve som erkände att han inte var så snäll när han tipsade om olika vägar, så det var inte bara jag som var dålig. I alla fall, mycket roligt! Precis som med mtb väldigt mentalt; om man inte tror sig om att klara nästa grepp så går det naturligtvis inte heller, och vice versa. Å andra sidan, om det inte går så händer inget värre än att man ramlar ner i de hypertjocka mattorna så det var rätt ok det med.

Kanske är det samma skak som kommer att kännas på söndageftermiddagarna i vinter, fast då i låren efter förmiddagens telemarkskurs. Har anmält mig till kurs med ASPTT som betyder något i stil med Association Ski Poste Telecom T...t... ja, nåt sånt. Tips från min chef som är aktiv även där och välvilligt skrev in mig (och som för övrigt har adressen hit och ibland försöker Bablefish-översätta, vad jag förstått). Och som om det inte vore nog med nymodigheter vidarebefordrade en annan kollega informationsmailet om att CERN:s kajak- och kanotklubb just bildats; han har lovat att plocka med mig på turer till våren.

I övrigt Taylorutvecklas och PVSS:as det på kontoret, och lägenhet letas med vänsterhanden samtidigt som planer smids om pepparkaksbak med frågeställningen hur man lättast får tag i sirap. Billigt vin till glöggen ska i alla fall inte vara något problem:).

Morgon mellan fjällen

Idag låg snön vit på Jurabergens kam och solens strålar reflekterades vackrare än vanligt. Rimfrost även här nere i dalen och pepparkakshusbak i helgen gör gällande att december månad är i antågande. En dryg månad kvar på exjobbet, viss stress börjar krypa sig inpå.

Resfeber

Brukar man ju kunna ha inför att man ska ut och resa. Nu ska jag inte ut och resa i det allra närmaste och jag brukar heller inte vara speciellt nervös när jag gör det. Snarare är det tal om någon sorts epidemi (eller kanske pandomi…) för det är mycket resor som snurrar i i huvudet nu. Har bokat - om än inte betalat - resa till Sverige över jul och nyår och det lutar åt att bli våldsamt länge i fosterlandet. Ramlar in den 23:e i Göteborg för att senare röra mig österut mot Hufvudstadsregionen och då kanske stanna ända till den 14:e. Det svider en aning i själen att ta ledigt första veckan från jobbet och lägga lediga dagar på det istället för att spara dem till eventuella skidveckor, men det är ju för la bonne cause som det heter. Ambitionen är hög och målet (visionen) är att skriva sista tentan den 10:e och lägga fram exjobbet den 12:e. Jullov? Njae, men det vore väldans trevligt att faktiskt bli klar med rapporten. Även om det just nu känns väldigt avlägset och jag ser många långa decemberkvällar på Prevessin framför mig. Men med hyfsad framförhållning ska det kanske kunna undvikas. Och sen ska det bli senilingenjör av mig - just ja, kontraktet fram till sista juni är även påskrivet av mig nu så c'est fait!

Resfeber ja, så var det. Linsen i slutet av januari (grrr för datumet;) ) lockar ju liksom VSR i början av februari, men klippkort Genève-Linköping verkar ännu inte finnas i varken easyjet:s eller Ryanair:s utbud. Framförallt var det ju det där med att tid är pengar…

En småkylig dag står i antågande och på schemat står marknad och ffg sedan juli; shoppingtur till Genève! Får se om jag lyckas komma hem med något mer spännande än ett USB-minne den här gången.

Allra slutligast, grattis på 25-årsdagen till Mattias! Här i landet är det helgdag idag (om än inte för Mattias' ära), en påminnelse om en av de stora historiska skillnaderna mellan våra länder; här är inte krigen något som enbart "de andra" var inblandade i.

Jobb o så

Det senaste har det jobbats på ganska duktigt på exjobbet. Ett icke oansenligt antal timmar har tillbringats i telefon med Henrik, min handledare på ISY som hjälper mig mer än jag kunnat hoppas på med rapportskrivandet*. De andra Technical Students här nere är nästan lite avundsjuka och suckar om sina handledare och examinatorer därhemma som knappt vet vad de heter och än mindre vad de sysslar med.

Annars har jag förvånat mig själv en aning den senaste veckan när jag insåg att jag börjat skaffa mig träningskompisar på allvar, det var längesedan. Individualisten i själ och hjärta upptäcker att det är ganska trevligt att åka till simhallen tillsammans med andra och att utforska CERN Prevessin med inlines och stavar i sällskap istället för själv. Det senare större än man först tror, och det är lite svårt att föreställa sig att i de där slitna barackerna bedrivs något som lär vara tämligen avancerad forskning. Som vi konstaterade Petter och jag i onsdags kväll när vi var ute; det är inte på kontor som CERN lägger sina pengar (förlåt, våra skattepengar).

Kan ju inte låta bli att skicka en liten liten känga till Joel också, är du-vet-vad någon sorts hämnd för att ha blivit runtsläpad i Västerlandaskogen en gång för en herrans massa år sen?;)

*Vet inte om du läser detta av någon anledning, Henrik, men eftersom det inte är du som (förhoppningsvis) ska godkänna mig behöver du inte oroa dig att det är fjäsk.

[Obi-wan Kenobi]

No, OB1 can not be launched at the same time as OB35. Vilket var förklaringen till att av 300 anrop var ungefär 2300 ogiltiga och 7600 giltiga. Just ja, ni ser. Upptäckten av sådant kan få vem som helst att associera i konstiga banor. Hur som helst verkar programmet funka nu utan att jag måste kolla både Pin > Pout och Pin - Pout > 0. Känns ju tryggt, snart läge att stoppa in i en PLC på riktigt alltså.

I övrigt händer sådant som att far min är på besök, han får dock inte njuta av samma sommarvärme som förra helgen men däremot en våldsamt vacker soluppgång i morse med Mont Blanc rödfärgad och frost i grannens häck (ja alltså, jag har ingen aning om huruvida grannen suttit bar-rumpad på en kall sten men ni förstår). Har också fått en ny kontorsgranne, Benoit är utbytt mot Benjamin så det räcker att hålla Ben i huvudet för att inte göra bort sig.

Det senaste budet i bostadsfrågan är att jag bor kvar i alla fall januari ut, även om jag förvisso ska titta på ett rum i en villa i Meyrin (Schweiz) på måndag. Egen lägenhet lockar dock något mer än nytt kollektiv så jag fortsätter nog speja. Apropå hem vill jag tacka moderen för omtanken som gör att sängkanten numer pryds av min lilla rosa cykelkorg från min allra första cykel. Då användes den inte till att förvara mobiltelefon och persienn-fjärrkontroll men tekniken går framåt.

Slutligen, anmälan inskickad till IKEA:s julbord på Luciadagen, samt pepparkaksbak hemma hos familjen Christiansson inplanerat i kalendern. Jodå, det är ju ändå november och Halloween passerat (en helg till vilken Katy på samma sätt ville hedra sitt lands traditioner och därför "lånade" en av hyresvärdens pumpor från trädgården. Friska tag, sånt gillar vi!).

Ärtor & punsch

Var det alltså dags för igår och det var riktigt trevligt, vi var cirkus 15 pers hemma hos oss och Jonas stekte säkert 100 pannkakor. Många var det i alla fall. Lite pinsamt att ingen av oss mindes melodin på Gul lyser solen men det funkade faktiskt utmärkt med Imse Vimse Spindel-melodin.

Annars har livet sin gilla gång, idag när jag kom till jobbet på morgonen hade simuleringen stått och rullat hela natten utan konstiga värden så jag är mer än nöjd. Det ska nog kunna strömma in helium i kryosystemet i LHC ändå till slut. Det är ju på mig det hänger alltihop, som chefen, handledaren och jag skojade om häromdagen. Apropå chefen tror jag det börjar dra ihop sig att skriva kontrakt nu. Men då har jag naturligtvis börjat tveka lite, tror jag står inför mitt livs första riktiga karriärval (det vet väl alla att Y är ett ickeval där man garderar sig mot, förlåt för, allt?). Vadän detta? Har hittat en post som intresserar mig mycket och som skulle hålla mig kvar i ytterligare ett till tre år, problemet är att den börjar redan i mars och det går ju emot det här med sex månaders förlängning av mitt nuvarande kontrakt. Ska ta och prata med chefen om det hela, fast egentligen tror jag inte jag behöver grubbla så mycket för de där posterna är väldans attraktiva. De uppmuntrar förvisso kvinnliga sökande och där har jag ju en fördel ifall jag skulle söka. Om än en fördel som jag inte vill utnyttja men det är å andra sidan inget jag kan påverka och ett faktum jag förmodligen alltid kommer att möta i yrkeslivet. Gäller att hålla huvudet högt och tro att det bara var pricken över i:et om jag skulle ställas inför det;).

I helgen är det så dags för Lausanne halvmarathon, tjugo över åtta blir jag upphämtad i Prégnin men inte förrän halv två går starten så det kommer bli en låång dag. Upptäckte häromdagen att loppet är verkligen halva marathon-banan, vilket innebär att vi startar vid den banans vändpunkt och därmed bara behöver springa i en riktning från A till B. Mentalt roligare än att starta på B och vända vid A för att ta samma väg tillbaka.

Död åt Jante...

Eller: efter följande dialog fick jag en sån där självförtroendekick att jag bara måste förmedla (innan jag kör fast igen på något annat).

Handledaren kommer in på kontoret: Du måste införa en boolean för att lösa problemet och införa ett test i koden.

Jag: Men jag tror inte det, jag har just kommit på en annan lösning för att slippa ändra koden.

H ser skeptisk ut: Nej, men det är ju en differens och inget absolut värde.

H, efter förevisning: Aah, parfait. Tu peux faire comme ça. Bonne idée!

Det tog två och en halv månad men det var det värt:).

Veckan som var

Ännu en vecka till ända och mot slutet har vädret börjat ordna till sig igen. Utsikten från mitt fönster igår morse var grym, luften var helt klar och snön på Mont Blanc blänkte i solskenet.

Exjobbet rullar på, den sista tiden har varit lite frustrerande då det inte känns som att jag får något riktigt uträttat och tycker att jag borde kommit längre. Men en telefonkonferens med examinator (Svante) och handledare (Henrik) hade faktiskt en lite lugnande effekt.

I torsdags ramlade det in ett brev i min brevlåda, ett riktigt brev med frimärken. Inuti låg ett ytterligare ett brev, i det närmaste hermetiskt slutet och med ett skolfoto från åttan istället för frimärke. Med min handstil utanpå. Det börjar närma sig tidpunkten då jag ska läsa det jag skrev när jag var femton. Akkurat på dan? Jajamen, har jag väntat tio år kan jag nog vänta to uker till. Efter denna dialog åkte Öyvind till IKEA för att hjälpa några tjejer med transport (tre tjejer på CERN som flyttar ihop, visste knappt att det fanns så många här…) men blev stående längs motorvägen. Så istället för att tillbringa kvällen i en park i Genève for jag och en kompis till assistans. Det sägs att i Frankrike är genomsnittstiden 18 minuter innan man blir påkörd ifall man får stopp på motorvägen. Vilken tur att vi tillbringade vår halvtimme i Schweiz.

Och just ja, apropå brev så har jag ju en adress också (38, rue des Cheminets / FR-01630 Prégnin / France). Och ytterligt kala väggar i rummet så stora som små vykort är varmt välkomna. Hint hint;).