At the end of the week

En vecka till ända igen och jag kommer gå till helgs med gott mod. Har skrivit mina första rader vettig kod och just nu funkade det att kompilera så det känns som alldeles rätt tillfälle att bryta även om klockan inte riktigt är slagen än. Kan väl inte säga att jag riktigt kan se hur dessa rader ska in i det slutliga exjobbet men det känns bra att ändå prestera något. Chansen/risken är nog stor att de över huvud taget inte kommer att ha där att göra men jag har lärt mig lite i alla fall.

Tror att smekmånadsfasen börjar infinna sig här med allt det innebär av allmän trivsel. Inte bara kollegerna utan även damen i cafét vet att jag vill ha te och det har börjat slängas käft även på franska. Jag förstår inte alla gånger men det är något de andra vågar utnyttja sådär lagom mycket. Dessutom har de förstått att jag faktiskt vill bli rättad så jag lär mig nog en del. Igår pratade jag och kontorsgrannen passé conditionel och subjonctif så det stod härliga till men just det har jag nog inte så stor nytta av till vardags.

Strax bär det iväg ner till stationen och tåget till Zürich där Malin väntar. Ska bli otroligt kul att träffa henne igen, var ju ett år sedan sist. Det lär bli en stor fest imorgon också, fyrtiofem personer med influgna gäster från utriket.

I morse flyttade jag från Segny och bor alltså ingenstans just nu; är själv på besök i Zürich och väskorna på kontoret och hos familjen Christiansson i Mies. Men på söndag är det slut på att leva i kappsäck! All ära åt mitt reselakan men det ska bli skönt att breda ut sig lite:).

Montreux Jazz Festival - Hakuna matata

18.00 "Vad ska jag göra ikväll? Kolla det där köpcentret kanske, sen ut och jogga..."

18.03 "Eller..varfär inte fira mina första rader SCL-kod med att åka till Montreux? Klockan är snart sju och tågen gratis.. Har bara jobbkläderna men det må väl vara hänt"

19.36 Tåget lämnar Genève station. Ett under vad ett tröjbyte och lite läppglans och ögonskugga kan göra för fräschören efter en snabb cykeltur.

21.15 Äter dhal och naanbröd, dricker en obskyr blandning av öl och citronläsk på en gräsmatta framför gratisscenen.

22.45 Höra men inte se; Morrissey i Miles Davis Hall.

23.19 Cisalpino-tåg hem igen. Står Venezia - Milano - Geneve på dörren, on est en Europe.

00.20 Anträder den tvåmila cykelfärden hem. Infallet tycks något mindre briljant.

02.00 I vågrätt läge. Infallet var briljant, cykeltur inkluderad: "Ska inte den där bilen köra om snart? Ah, det är fullmånen som lyser..."

Och slutligen är det kanske på sin plats med några lugnande ord till fadren: Du behöver inte vara orolig över att dotra di åker ensam på festival. Det är ändå cykelturen som är farlig.

"...han kan allas namn och säger hej varenda morgon..."

Naturligtvis pratar jag om min nya, bra chef. Som låter mig låna sin mtb hela hösten att träna på när jag känner för det. Återstod alltså bara att hitta en egen vardagscykel med lite mindre stöldrisk. Det löste sig fort; inte för att någon egentligen vill veta var jag köpt min cykel men det blev av en italienare. En riktig racer med bockstyre och smala däck väldans billigt. Som varande ny medlem i Credit Agricole är det väl Touren nästa för mig nu?

Bara tre nätter kvar i Segny innan jag flyttar till ett hus som är öppet, fräscht och ljust. Ska bli riktigt skönt att bli bofast samt att få ett kök som är utrustat med mer än micro!

Förresten, i helgen var det besök i Lausanne; middag med Joanna från Lund och en sväng på festivalen med Håkan och Herman från Yi. Nästan overkligt att vara tillbaka, men väldigt kul och det mesta var sig likt.

Wherever I lay my hat...

...och just nu ligger den på en hylla i ett rum i en källare till en villa i Segny. Alltså mitt hem för den närmaste veckan. Funkar alldeles utmärkt, jag hyr rummet i andra hand av Roderiks flickvän. Igår var jag i villan där jag ska flytta in, det verkar riktigt bra. Väldigt nytt hus - mindre än ett år - och alltså rent och fräscht. Hyresvärden bor granne med huset och tanken är att hans bror ska flytta in där så småningom. Det är nästan synd att se den potential som finns i huset "gå till spillo" i form av att vara ett mycket spartanskt inrett kollektiv. Inga tavlor på väggarna, en stor men ensam soffgrupp i vardagsrummet osv. Gillar skarpt den rostfria fläktkåpan i köket! Mitt rum har balkong och snedtak, och så 140 cm säng:). Vilket osökt får mig att tänka på min stackars hyresvärds dåliga samvete, som han har för att han hyr ut till mig som enda tjej bland fyra män (vilket jag visste innan jag tackade ja). Han rådde mig att vidta försiktighetsåtgärder som att låsa rummet för även om det är vettiga människor så vet man aldrig vad som händer efter två-tre öl. Fast sedan lade han till att de är ju från min kultur (Tyskland, Norge, Sverige) så det kanske skulle gå bra. Annars fick jag lova att kontakta honom, om de var besvärliga. Jag vet inte om jag är naiv men jag känner inte den minsta oro och har inga planer på att låsa in mig i en bur i mitt eget hem. Oavsett hans oro - jag ser fram emot att flytta dit och tycker det verkar mycket bra.

Nu ska jag cykla hem till Segny, 20 min tog det hit men kan nog gå lite fortare tillbaka; har fått låna chefens cykel med LX-växlar. Samma som min hemma alltså, om jag gillar den ska jag nog komma med en försynt fråga om den är till salu...

Exjobbet, ja. Har kommit igång så smått att läsa in mig och lära mig programvara men det vore väl en överdrift att säga att jag har bra koll på frågeformuleringen, än mindre hur den ska lösas. Jag känner i alla fall att det går framåt så det ska nog bli ordning på det här med.

Imorgon är det avdelningens årliga grillkväll, riktigt kul att jag hann komma ner till den! Ytterligare en bonus är att en av de drivande krafterna i CERN OL-club arrangerar, så då får jag träffa honom imorgon.

Kortis

Bilarna tutar utanför, måste vara italienarna som är i farten. Ser fram emot Portugal - Frankrike imorgon, kanske ska höra om jag kan kolla med någon av mina franska kolleger. Är nu i Meyrin som ligger nära CERN på schweiziska sidan, hemma hos Roderik. Här utanför finns en pol, mycket skönt i den näst intill tropiska hettan!

Idag har mobiltelefon införskaffats (om numret önskas är det bara att slänga iväg ett mail), en skillnad mot i Sverige är att de flesta modeller är utan kamera.

First impressions last

Tror jag lovade häromsistens att inte skriva så långt men det var mycket naivt att tro jag skulle hålla det. För den som inte orkar läsa mer: jag har det bra. Allt är väl. Jag pratar franska.

Dagen inledde jag och David S med att pricka av listan; carte Suisse, carte Francaise, passerkort (varför går det inte att se vettig och normal ut på sådana foton?) och schweiziskt bankkonto att gömma tillgångarna på. Insåg att jag har för kort kontrakt; kreditkort utfärdas inte för konton som varar kortare än ett år. Jag som stark förkämpe för det kontantlösa samhället får alltså springa till bankomaten ideligen. Skulle annars kunna tro att schweizarna kan det här med banker och sån,t men icke. Uppgifterna på Meyrin (Schweiz) avklarade och vidare mot Prevessin där jag ska jobba. Första gången av fyra denna dag som franska-schweiziska gränsen passerades. På minuskontot för dagen, Prevessin ligger i bushen.

Till sekreteraren för departementet – ännu en i raden av kvinnor på administrativa tjänster – för att få nyckel, papper och lite glada ord på vägen. So, the moment was there. AB/CO department! Nerför trapporna i ett hus som för övrigt får redan ett orenoverat B-hus på Campus Valla att framstå som ett arkitektoniskt mästerverk. In i korridor B och ”Hi, are you Erika!? Ah, tu parles francais, c’est super!” Och hädanefter blir franska vardagsspåket, je suis contente.

Snabbt in i bilar och för andra gången över gränsen, till Meyrins bättre lunchrestaurang. Mycket kan avhandlas på fem minuters bilfärd med bl a gruppchefen.
”Så du har sex månaders kontrakt? Du vill stanna längre? Jamen det är bättre för oss också, då ordnar vi det. Ett halvår till eller i alla fall ett par-tre månader, det är nog inga problem. Så missar du inte skidsäsongen heller. Återkom om nån månad” (om jag inte får förlängt nu har jag nog spelat korten väldigt dåligt).
”Du ska bo i Pregnin? Du kan få låna en cykel så länge. Jag tar med den imorgon. Fast det blir en herrcykel, en mountainbike. Du gillar det? Det är klart, du orienterar ju”
”Quoi?!” Han har förmodligen läst mina ansökan nyligen. Värre upp.
”Så fort det kommer en ny – tjej dessutom, ni är så få - måste man ju söka på nätet. Det var massor av träffar." Lunch med detta positiva gäng människor, med deras tempo har jag nog chans att bli hyfsad på franska, dessutom är de flesta infödda. Och för andra gången idag:
”Men du är ju inte blond?” Vad svarar man på det; ”Well, in some ways I surely am”…? Är för övrigt inte enda tjejen i gruppen, Isabel också men hon är nog en femton-tjugo år äldre. Vilket förmodligen höjer medelåldern en aning, så åldersmässigt känner jag mig hemma. Ja egentligen vad gäller könsfördelning också, är ju ändå teknolog.

Delar kontor med Benoit som är fransman och Theo som är norrman, också technical student. Det blandades vilt mellan de fyra språken; franska, engelska, svenska och så norsk. ”Du får heta Céline till en början, det hette hon som satt här förut.” En snabb genomgång av programvara och exjobbsprojekt dessutom. Undrar om något gick in i en slutkörd hjärna. Blev kvar lite för länge för att hinna köpa mobil idag, får bli senare projekt. Fjärde gången över gränsen liftade jag med en okänd man av lika okänd nationalitet (säg inget till pappa, han blir så orolig då). Sitter på tåget mot Mies nu, trött men otroligt nöjd, hade vaga föreställningar om denna första dag men känner att det inte kunde börjat mycket bättre. Köpte förresten tågkort idag, i avsaknad av fast adress angavs järnvägsstationen… Men boendefrågan verkar lösa sig och jag hoppas på svenskkollektivet hos David och Per för nästa vecka. Och imorgon flyttar jag till Roderik, stort tack till Thorsten och Serena för de här dagarna - och för att jag fick följa med på ett jättetrevligt "gardenparty" igår!

Sorry. Nästa gång ska bli kortare.

La Suisse, je reviens

Helt kort, nu är jag framme. Resan gick bara fint, med möjligt undantag för en inflygning till Warszawa som inte gav mersmak. Piloten till Genève skötte sig bättre och utsikten över sjön och alperna var en ren njutning.

Värmen här är inte att leka med, om någon trodde att Schweiz var ett kallt alpland så var det helt fel. Ska dock trotsa den och ge mig ut på en cykeltur i omnejden. Idag även lunchbjudning hos Thorstens och Serenas grannar, imorgon börjar allvaret på CERN.