Monday, July 17, 2006

Om hjälpsamma norrmän, neongröna tyskar och en och annan finne

Hepp, nu har det hänt lite sen sist. Helgen tillbringades i Zürich firandes Malins 25-årsdag. En kanonhelg som inleddes på en balkong i en underbar lägenhet tillhörandes en lika underbar dam som vid tolvslaget till Malins dag löste avsaknaden av champagne genom att rusa ner till restaurangen på hörnet. Fortsatte med festförbedelser tillsammans med svenskor, schweizare, norskor och en engelsman. Grillning och fest långt inpå tidiga morgonen. Snacka skit och plocka skit och sedan tåget hem igen strax efter sju - this magic hour. Upp på cykeln, över gränsen och genom det mörka landskapet till det nya hemmet.

Med en dagturssäck fylld med det allra nödvändigaste såsom tre kjolar, plattång och knäckebröd samt med cykelhjälmen i handen: "hej, jag ska flytta in här". Jajamen, jag har ett hem nu! Stort rum med stor säng och egen balkong, visst ser jag Alperna långt bort. Från köksfönstret är det istället Jurabergen som gäller.

Naturligtvis en snabbresumé över mina nya sambos, om det skulle bli en dokusåpa av det här vore garanterat Warner huvudpersonen. Fyrtiotvåårig tysk som sedan jag kom igår druckit två flaskor vin i det närmaste själv (nåja, han bjuder faktiskt om man vill) och grillar varje dag. Idag var köttbiten lika stor som grillen och som tillbehör inget. Är visst det som kallas Atkinsdieten. Btw, nämnde jag hans neongröna manchesterjeans och pikétröja? Som nästa karaktär blir nog Daniel, ännu längre-hårigare tysk men inte lika angelägen att få mig att anamma språket. Vi har också Öyvind, norrman med bil som välvilligt körde min väska från kontoret och hem - thanks to him! Och så Juha, finnen som röstas ut om några veckor. Vilken roll jag kommer få i det hela återstår att se.

De hjälpsamma norrmännen var i plural och med det syftar jag på kontorskompisen Theo som imorgon hjälper mig att hämta saker från Thorsten och Serena, det som från början bara skulle vara att bli mött vid busshållplatsen blir till att få skjuts ända till Mies. Kjempegreit det.

No comments: