Proud to be a CERN geek

Något liknande heter en maillista här. Och lite CERN geek har jag varit fast jag glömde skriva det. I fredags blev nämligen visiten ner i underjorden av, då jag besökte stationen Atlas där protonerna ska kollideras. Häftigt att se de enorma instrument som ska möjliggöra studier av de allra minsta partiklar.

Dagens geek-dos var när Daniel (som även guidade i Atlas) visade film på en nyligen anländ mätutrustning som tagit fem år att bygga och kostade sisådär sex miljoner euro i enbart materialkostnad.

För att associera till dagens båda blogginlägg: kosmopolitisk kunskapsregion med internationell lyskraft. LiU, någon?

Jag vågar bara skriva mycket litet hur jag för några doktorander var tvungen att hävda att jag som tjej (ja, varför inte???) med rätta kunde platsa på CERN-geek-listan…inte förrän jag förklarade hur jag kallat omvägen till restaurang 2 för en R2D2 fann de sig överbevisade.

Internationella inslag

Dagen efter den italienska festen, där jag mycket riktigt träffade Adriano (IT) blev en internationell sådan. Vi, dvs Öyvind (N), Ludo (F) och jag (S) tog bilen från Frankrike till Schweiz där vi mötte Tyge (DK/UK) och Olivier (F). Tillsammans for vi via det svenska möbelvaruhuset till Villeneuve och Red Bull-Vertigo, världsmästerskapen i glidflygning och akrobatisk fallskärmshoppning (eller nåt i den stilen, ni får läsa själva). När vädret tyvärr omöjliggjorde fler hopp förflyttade vi oss till Lausanne där varm choklad intogs medelst sked (konsistensen kräver detta) på Le Barbare. Detta var stamstället från förra gången i Lausanne och jag skickade sms till Erasmuskompisen Julia (D) för att dela med mig av ögonblicket. Vidare promenad i stan innan vi slutade på en eritreansk restaurang - mycket gott. Via en lokal pub med Indian Pale Ale samt ingefärsöl som skulle kunna få t o m mig att tycka om öl tog vi sedan bilen tillbaka från Schweiz till Frankrike.

Igår fortsatte temat och vi (Ludo, Olivier, Øyvind och jag) bokade flygbiljetter till Rom där det blir en långhelg i månadsskiftet september/oktober. Typiskt nog råkade jag ut för lågprisflygbolagens boka-nu-filosofi och priset höjdes med 15€ under bokningsproceduren. Tant pis.

Men lite kaxig får man väl vara

När allting bara är de merde och man har installerat om MikTex för femtioelfte gången utan att det fungerar så är alla små uppmuntrande tilldragelser av största vikt. Som när en av de där smarta kollegorna knackar på dörren och försynt undrar "Talar du tyska? Jag har fått ett mail jag inte förstår, två rader bara". Nu pratar jag visserligen tyska hellre än bra, men läsa några få rader skulle väl kunna gå an och meddelandet att det aktuella hotellet byter mailadress från september skulle jag nog nästan kunnat lista ut på holländska eller kanske spanska också. Men det är petitesser man inte behöver ta med i beräkningen när den andre kollegan sade att "Det var ju det jag sade, hon talar alla språk". De kan väl få tro det i alla fall.

Dagens stora happening var annars när det till sommarstudent- maillistan (som annars överöses av spam) damp in ett mail med en avsändare jag tyckte mig känna igen. Lite trevande undrade jag "are you the Adriano studying at EPFL and living in appartment 8 at Planète Bleue 2002-2003?". Visst var det så och jag fick ett svar på svenska tillbaka eftersom han läst på KTH ett år. Vi har inte träffats eller ens hörts av på mer än tre år men imorgon ska vi ses på den italienska festen på CERN. Världen är faktiskt ganska liten ibland.

Lite bilder dårå

Tänkte det kunde vara roligt att lägga ut lite fler bilder. Om jag vore lite proffsig eller i alla fall om mig och kring mig skulle jag säkert kunna ordna det på nåt bättre sätt än i bloggen men det är bättre än inget i alla fall.

Häromdagen var jag för övrigt nära att orsaka en hunds död samt tre bilars krock, helt oskyldigt. Jag åkte inlines i sakta mak, hunden fick syn på mig och rusade glatt över bygatan. Som tur var hann den första bilen bromsa in och därmed även de två andra. Den hunden ska vara tacksam att hastighetsbegränsningen var 30.

Morgonljus i Jura, 23 juli


Köket i villan i Pregnin

Jag tänkte egentligen lägga ut fler bilder, på vänner och bekanta och allsköns annat men nu är klockan mycket och några bilder är bättre än inga. Ber att få återkomma i frågan!

Veckan som var

Ännu en vecka till ända och mot slutet har vädret börjat ordna till sig igen. Utsikten från mitt fönster igår morse var grym, luften var helt klar och snön på Mont Blanc blänkte i solskenet.

Exjobbet rullar på, den sista tiden har varit lite frustrerande då det inte känns som att jag får något riktigt uträttat och tycker att jag borde kommit längre. Men en telefonkonferens med examinator (Svante) och handledare (Henrik) hade faktiskt en lite lugnande effekt.

I torsdags ramlade det in ett brev i min brevlåda, ett riktigt brev med frimärken. Inuti låg ett ytterligare ett brev, i det närmaste hermetiskt slutet och med ett skolfoto från åttan istället för frimärke. Med min handstil utanpå. Det börjar närma sig tidpunkten då jag ska läsa det jag skrev när jag var femton. Akkurat på dan? Jajamen, har jag väntat tio år kan jag nog vänta to uker till. Efter denna dialog åkte Öyvind till IKEA för att hjälpa några tjejer med transport (tre tjejer på CERN som flyttar ihop, visste knappt att det fanns så många här…) men blev stående längs motorvägen. Så istället för att tillbringa kvällen i en park i Genève for jag och en kompis till assistans. Det sägs att i Frankrike är genomsnittstiden 18 minuter innan man blir påkörd ifall man får stopp på motorvägen. Vilken tur att vi tillbringade vår halvtimme i Schweiz.

Och just ja, apropå brev så har jag ju en adress också (38, rue des Cheminets / FR-01630 Prégnin / France). Och ytterligt kala väggar i rummet så stora som små vykort är varmt välkomna. Hint hint;).

Regn

Aldrig blir människan (eller i alla fall jag) riktigt nöjd. För några veckor sedan var det olidligt varmt här, folk satt på kontoren och svettades och ingen kunde ens stava till ordet konsenntrasjon. Nu regnar det och är allmänt småtrist, sådär kallt och ruskigt att jag nästan förväntar mig se Poseidon eller Fars hatt när jag tittar ut. Jag hoppas faktiskt sommaren kommer tillbaka snart, folk här säger i alla fall att den inte är över än.

Regnade gjorde det även i helgen, men det gjorde inte mycket för det var hemskt trevligt ändå. En annorlunda men lyckad helg, jag var på Zürich Street Parade med kortege och efterföljande fest. Allt i techno- och housemusikanda. Be mig inte precisera närmare för det är egentligen inte alls "min" musik men stämningen gjorde det till en kanonbra upplevelse. Återigen bodde jag hos Anette, Malins f d hyresvärd som mer än varmt välkomnade.

Denna vecka planeras det löst för en fransk soirée med raclette och därtill hörande vin hemma hos grannen med poolen, det gäller att passa på innan han åker om ett par veckor. För det är så det är här på CERN, människor kommer och går och man får vara beredd på att ens vänner försvinner. Som Genève benämns; a transit city.

Bra och dåligt

Bra: Cykla mountainbike i Jurabergen med utsikt över Mont Blanc och Genèvesjön i skymningsljus. Jag försöker naturligtvis inte göra någon avundsjuk.

Dåligt: Att ramla och tappa husnyckeln under denna cykeltur. Bulan på knät var en bonus som nästan försvunnit nu.

Kuriosa: Navelludd på norska heter navlelo.

Tillståndsbeskrivning

I mitt förra ganska korta inlägg skrev jag att det varit en intensiv helg, vilket är alldeles sant. Men om tingens tillstånd ska beskrivas korrekt var det förra egentligen mest ett uttryck för flödet. Jag vill istället införa en intensitetsvariabel (åh herre je…) för vissa särskilda tillfällen under helgen. Ett av de tillfällena var när vi stod där i Lyse kyrkoruin och vädret var bättre än jag tror någon ens vågat hoppas på. Jag stötte försiktigt Malin i sidan och undrade om hon förstod att det var "vår" Sofia som snart skulle gå upp för gången. Med risk för att bli sentimental men det kändes nästan overkligt; samma Sofia som jag lekt med dockor med, sprungit nattpatrull och tillbringat otaliga timmar på landets (länders…) vägar med, gått i samma klass som… jag kan fortsätta hur länge som helst. Just denna Sofia skulle idag gifta sig och vi var där precis som vi många gånger lovat varandra. Jag har inte lätt till tårar men när hon och Stefan dök upp genom portalen i den tjocka muren, då gick det inte att hålla tillbaka dem (jag syftar på tårarna men även brudparet var oslagbara - det här var deras dag!). Jag tar mig friheten att lägga till en bild från bröllopet.

Ett annat av tillfällena med hög intensitet var när jag stod och väntade på Jens på Östermalmstorg för att äta lunch. Jag kände mig nästan lite bortkommen, som inslängd i en barnfilm med texten "Alla talar svenska" på konvolutet. Mitt i förvirringen såg jag ett välbekant ansikte och vem kom ut ur Saluhallen om inte Christina? Det kändes som om hela Sverige välkomnade mig tillbaka.

Och ändå, trots - eller tack vare - denna helg, kunde jag idag när jag landade i Genève känna att "je suis rentrée" (jag har kommit hem).

Schiphol Airport

Sitter på Schiphol Airport i Amsterdam och slår ihjäl tid framför en dator. Bara knappt två timmar kvar tills planet mot Genève lyfter och två timmar redan avklarade. Men den här helgen var lätt värd varje sekunds väntan. Fredag lunch med Jens och så kvällen med Chris på ön, lördag morgon (sov-)tåg till Trollhättan och Anders och mamma. Lördag kväll träffa Malin och så Sofias bröllop - helt fantastiskt på ungefär alla sätt! Stort tack till Peter för lägenheten. Söndag packa och sedan till pappa i Stockholm med bussen.

Nu blinkar det vilt på skärmen, tiden är snart ute men uförligare rapport kommer:). Puss alla för en underbar helg!

posted by erika at

Nationaldag

Igår var det Schweiz nationaldag vilket innebär helgdag i Schweiz. Dock inte på CERN, det räknas som internationell mark och skulle man fira en nationaldag skulle man bli tvungen att fira tjugo, en för varje medlemsland. Vi var dock ett gäng som åkte in till Geneve på kvällen men det vore synd att säga att det var något extremt flaggviftande. Geneve är nog fel plats för det, det är en stad dit folk från hela världen kommer för att stanna i korta perioder.

Juha, min finske sambo, flyttade igår. Lite tråkigt, hann just lära känna honom men kommer sakna honom. Tror jag imponerade lite på honom just innan han åkte:
- There is a problem with our sink again.
Jag tittade i vasken och var glad att det smutsiga vattnet inte var diskvatten som jag först misstänkt. Jaha, men då är det väl bara att plocka fram en hink och skruva isär vattenlåset.
- Have you done that before?! Wow, female MacGyver…
Joråsåatteh…