Shaken not stirred

Det skakar lätt i mina underarmar så att jag måste koncentrera mig lite för att skriva. Har varit och klättrat för första gången i mitt liv, tillsammans med Steve som erkände att han inte var så snäll när han tipsade om olika vägar, så det var inte bara jag som var dålig. I alla fall, mycket roligt! Precis som med mtb väldigt mentalt; om man inte tror sig om att klara nästa grepp så går det naturligtvis inte heller, och vice versa. Å andra sidan, om det inte går så händer inget värre än att man ramlar ner i de hypertjocka mattorna så det var rätt ok det med.

Kanske är det samma skak som kommer att kännas på söndageftermiddagarna i vinter, fast då i låren efter förmiddagens telemarkskurs. Har anmält mig till kurs med ASPTT som betyder något i stil med Association Ski Poste Telecom T...t... ja, nåt sånt. Tips från min chef som är aktiv även där och välvilligt skrev in mig (och som för övrigt har adressen hit och ibland försöker Bablefish-översätta, vad jag förstått). Och som om det inte vore nog med nymodigheter vidarebefordrade en annan kollega informationsmailet om att CERN:s kajak- och kanotklubb just bildats; han har lovat att plocka med mig på turer till våren.

I övrigt Taylorutvecklas och PVSS:as det på kontoret, och lägenhet letas med vänsterhanden samtidigt som planer smids om pepparkaksbak med frågeställningen hur man lättast får tag i sirap. Billigt vin till glöggen ska i alla fall inte vara något problem:).