In Love With Paris

Denna intima känsloyttring från min sida kan förmodligen få en och annan av er att höja på ögonbrynen och undra om ni verkligen kommit till rätt blogg. Men det finns omöjligt något annat sätt att beskriva de scener som utspelade sig idag och fick sin final på en parkbänk i Montmartre. Mot kontant betalning. Dyrt var det också men värt varenda öre och vi gick båda därifrån nöjda och tillfreds. Jag har blivit med…lägenhet!

En rejäl chansning, med ett enda kort på handen for jag till Paris över dagen för att försöka lösa boendefrågan. Dagen inleddes med ett besök på Imagine Eyes där vous till min lycka blivit tu (jag måste komma underfund med om det gäller även gentemot chefen) varefter jag i god tid for till 5, rue Campagne Première - gatan med egen hemsida - i fjortonde arrondissementet. Redan innan jag sett lägenheten kände jag att den måste vara ett riktigt råtthål för att jag inte skulle ta den. Kanske är jag naiv och romantisk, eller bara orealistisk (vad är skillnaden? jag nämner dessa ord nära varandra så att ni åter ska känna igen mig) som tror att jag ska få plats på sexton kvadratmeter men om jag inte var såld på studion med dess fläktkåpa innan blev jag det nu.

Över en kopp kaffe, i samma anda som en månad tidigare när doktorandprojektet diskuterades, fick mäklaren klart för sig att jag skulle fara tillbaka redan samma kväll och allt reglerades väldigt snabbt. Han fixade ett kontrakt och vi stämde möte vid en metrostation i Montmarte där nämnda parkbänksepisod utspelade sig.

Så nu känns det på riktigt. Riktigt på riktigt, nästa gång jag sätter mig på TGV till Paris, om två månader, är det med en enkel biljett. Det är ett mycket litet krypin som väntar mig och kostar gör det som sagt, men även om hyran är hög är det förmodligen inte den utan kvarteret med dess otaliga barer, bokhandlar, antikvariat, caféer och skoaffärer som i första hand kommer att ruinera mig. Jag studsade runt där i solen idag och summa summarum känns allt ofantligt bra. Ett icke oansenligt antal lägenhetskontrakt har fått min signatur de senaste åren men det här är annorlunda. Je serai parisienne!:-)

En dag som denna gjorde det absolut ingenting att hemfärden på cykel från stationen blev en prövning i hur lite luft som egentligen behövs i ett däck - "tyngden på framhjulet, älskling" - men jag är säker på att jag hade kunnat cykla på fälgen utan att märka något om det vore så…

Update: Y-programmet är Årets Teknikutbildning 2007! Det var väl det jag visste som inte tog ut examen förrän i år...