Jag hoppas att jag inte ropar hej

Men jag tror jag har fått jobb. Timmar, dagar, veckor av jobbsökande, tvivel, frågor, diskussioner, uppförstoringar (av besluts konsekvenser), ältande, resande, telefonerande, intervjuande...allt komprimerades ner till två dagars faktisk betänketid och när det slutliga samtalet kom var jag i en så upprymd sinnesstämning att jag inte kunde säga annat än ja på ett sätt som fick det att kännas som ett slumpens verk. Det var förstås inte riktigt sant, jag tror att jag på sätt och vis tagit beslutet redan för någon vecka sedan när det stora svenska telekombolaget sade att jag inte gått vidare från andra steget; utan att associera till surt sa räven tänkte jag att det var bra, för jag hade inte kunnat motstå ett erbjudande därifrån.

Det kanske är vågat* såhär innan kontraktet är påskrivet men jobbet är alltså att doktorera på ett företag utanför Paris där jag ska vara i två år för själva forskningen och experimenten, innan det avslutande året i Kent (UK) för kurser. Sådan är den preliminära planen i alla fall. Posten är en EU-finansierad så kallad Marie Curie Early Stage Training Fellowship. Så nu kan jag smita från studielån i tre år i alla fall;-).

Varför denna eufori igår, redan innan jobbet spikades? Stark korrelation till SKF:s inbjudan till mig som en av två LiU-studenter för att åka till Vetenskapsfestivalen i Göteborg nästa måndag och bland annat träffa Fuglesang och resten av Discoverys besättning. Det är sånt som inte händer. Inte mig.

Idag firades det lite genom att boka biljetter till Sophie Zelmanis konsert i Genève nästa torsdag.

Ett av mina stora bryderier innan ja-tacket var såklart den sociala biten och ni får alla hemskt gärna komma och hälsa på i det som annars kan bli "en kall liten etta i en förort nånstans i... Paris. Det blir säkert jävligt bra!".

*Alla som läser här vet säkert redan allt ändå men när kontraktet är klart kanske det kommer länkar och sånt..

Uppdatering: Jag tänker inte länka till DN för de kanske letar rätt på mig igen och då tror ni det är därför jag länkat, men jag måste ända uttrycka något om den tråkiga nyhet jag just läste där; att Maria Gripe gått bort. Det är nästan så jag får lust att läsa om Agnes Cecilia, liksom för att hedra… Maria Gripe, det är bilresor med högläsning , det är ett av de första mötena med litteraturen. Det var hon som senare blev Selma Lagerlöf, men vem kom därnäst? Kanske läge att börja läsa mer igen.