Dementi

Jag ljög ju. Jag har visst bott med tjejer förut, i Eksjö. Till och med delat rum*. Ber å det hövligaste om ursäkt. Flyttplanerna här har börjat vackla lite, igår kom Daniel hem och ikväll ska Katy bjuda hem amerikanska vänner för att fira Halloween. Sånt händer inte när man bor själv. Inför längdskidsäsongen bor jag också rätt bra, nära till välvilliga skjutsar. Men de stora nackdelarna i grinig hyresvärd och i att aldrig ha något Eget kvarstår. Så vansinnigt typiskt mig att bli rastlös, ingen kunde väl tro att jag skulle bo på samma ställe mer än ett halvår? Jaja, jag har till imorgon på mig att bestämma mig:).

*Korridorsboendet bortsåg jag dock medvetet från, det räknas inte riktigt.

Vitamininjektion

Något bättre ord kan jag inte komma på för helgen som varit. Inte sällan brukar det användas för energigivande avbrott i vardagen, och detta var ett avbrott som gav energi på ett sätt jag knappt visste fanns. Det var så härligt att på sätt och vis ta del av allt där hemma, vilket väckte lagom (vad är väl svenskare än just det?) mycket hemlängtan för känna en sorts trygghet över något som alltid finns där i ryggen, men samtidigt med glädje kunna visa upp den nya vardagen.

Kanske nog med flummiga språkliga utsvävningar...jag är i alla fall väldigt glad över den här helgen med Chris och Martin på besök och hoppas på återseende snart!

Inledningen på helgen var inte heller dum, min sexmånaders förlängning är påskriven så nu blir jag här till minst juni... Minst skriver jag eftersom jag bestämt mig för att söka den tidigare nämnda posten också, efter ett hoppingivande samtal med chefen. Hoppingivande på så sätt att det kanske kan gå att ordna andra lösningar för att vara kvar ett tag även om jag inte får just det jobbet. Förlängningen har också gjort att jag funderat över boende lite mer och det lutar väldigt starkt åt att jag i veckan meddelar min hyresvärd att jag lämnar huset efter nyår. Nog för att den nya amerikanskan (jag ska bo med en tjej för första gången i livet - hur ska det gå?:) ) verkar väldigt trevlig men jag tror jag ska försöka hitta något eget.

"Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv..."

Kanske inte men om man skulle jobba på CERN hela sitt liv skulle man definitivt se människor komma och gå. Redan efter fyra månader har flera vänner åkt härifrån och nu är det dessutom dags för Øyvind att åka hem till Norge. Det kommer att bli tomt, jag kommer sakna honom mycket här hemma men hoppas trivas bra ändå. Det kändes nästan lite symboliskt att Jolene var låten som randomfunktionen valde spela på ipoden i morse när jag cyklade hemifrån. Även Benoit, min kontorsgranne, försvinner idag så förändringens vindar blåser.

Men när någon åker kommer andra och ett mycket efterlängtat besök står för dörren, om några timmar möter jag Christina och Martin på flygplatsen!

PS. Till Øyvind, som nu fått länken hit, om du tittar: Jag skrev inte det ovan för att jag vet det finns en chans att du läser, det hade jag skrivit ändå.

Torra fakta

Redan i gårdagens kommentar beskrev jag halvmaraton-upplevelsen lite kort men tänkte ändå tillägna ämnet ett helt eget inlägg. Resultaten har nu kommit och faktiskt står nettotiden, 1.39.10 med där. Det hela känns ytterligt viktigt eftersom 1.40 efter drygt halva loppet blev den gräns jag sprang på och som på slutet fick mig att hålla ett km-tempo på strax under 4.30 istället för de tidigare ca 4.45-55.

Jag satte mitt målsnöre vid 20 km och bestämde mig för att den sista kilometern skulle gå på vilja. Lite grymt tycker jag dock det var med flera reklambågar över upploppet; jag spurtade till den första bara för att upptäcka att det var fem kvar innan mållinjen. Men skam den som ger sig, inte läge att sakta ner inför publiken:).

Placeringsmässigt slutade jag på en 18:e plats av 131 seniordamer, eller 53:a av totalt 893. Om man dessutom skulle räkna på nettotiden (vilket jag envisas med) blir motsvarande siffror 17 respektive 47.

Upplevelsemässigt var det också riktigt trevligt, vädret var kanon - nästan på gränsen till för varmt - och omgivningarna gick inte att klaga på med vinodlingar på ena sidan och Lac Léman kantat av alper på den andra.

Uppdatering: Lagresultaten har kommit och CERN slutade tvåa, de sex bästa tiderna räknas och faktiskt blev jag en av de sex i laget (den sista förvisso men ändå). Kanske det jag är mest stolt över:). Jag minns när jag för tre år sedan var och tittade på målgången i Lausanne marathon, då trodde jag nog inte att jag själv skulle springa och dessutom i CERN:s lag.

Whispering words of wisdom, let it be

Ja, för jag uppvisade en oanad visdom, eller klokhet, idag. Sista etappen i o-klubbens höstcup visade sig vara en poängorientering där man skulle plocka så många poäng som möjligt under 75 minuter (kontrollernas värde varierade från 10 till 90 poäng). Ganska tidigt i loppet insåg jag att det knappast skulle vara en omöjlighet att ta alla kontroller men jag sade till mig själv att jag låter faktiskt bli, 45 minuter räcker alldeles utmärkt dagen innan en halvmara. Förbluffad över min egen klokhet undvek jag t o m ganska korta avstickare, det blev visserligen lite längre än tänkt men jag kände mig nästan lite stolt där vid målet över att jag inte fallit för frestelsen. Däremot förekom en del andra fall, eller om man ska säga, mindre kloka tilltag. Redan på väg till tvåan valde jag det dumma alternativet att traversera (på svenska; korsa?) en bäck som visade sig ha sina djupa ställen. Ingen fara, fanns stenar att gå på som inte ens var hala. Men av någon anledning började jag tveka och kroppen vagga lite fram och tillbaka innan den till slut bestämde sig för att vara baktung och plums så var ungefär hela jag blöt. Tur det var en ovanligt varm dag så att jag snabbt torkade, för inte ens på dessa sydliga breddgrader är det normalt badsäsong i slutet av oktober.

Hur det gick? Jo alltså, jag hade turen på min sida och tog med 30 poängs marginal en tionde plats idag, vilket räckte precis till en delad totalseger i cupen… Man får ju inte bli tjock när poängsumman räknas samman.

Sedan spenderades det pengar, min sedan ett tag inspanade jacka inhandlades i Annemasse på andra sidan Genève. Det som från början skulle vara en riktig friluftsig GoreTex-jacka blev en något mer modeinspirerad dito i North Face:s eget material och med löstagbar fleece, i en diskret grön ton (eh). Jag tar mig friheten att vara sportnörd och beskriva mitt jackinköp, häromdagen var jag nämligen nära att klistra in lite PLC-kod här för att jag var så förbannad på att X=Pin-Pout kunde bli mindre än noll trots att denna kodrad stod i satsen IF (Pin>Pout). Shit, jag gjorde det…

På vägen hem från Annemasse stannade jag till på Les Brasseurs inne i Genève och träffade Øyvind med flera, en avskedsfest för honom som åker nästa fredag. Måste tillstå att jag kommer att sakna honom. Själv stannade jag inte länge utan intog i gott sällskap kvällens första pastaportion, för att åka hem och inmundiga den andra (pastaladda? jag!? måste vara första gången i världshistorien…) och därefter skriva på bloggen och sen…där var vi ikapp nuet och jag ska strax inta vågrät läge i snarkofagen.

Just ja, konstaterade just att nettohöjdskillnaden i loppet imorgon är två meter nedför, högsta punkten är femton meter över starten. Kuperingen ska jag nog klara av med andra ord.

Ärtor & punsch

Var det alltså dags för igår och det var riktigt trevligt, vi var cirkus 15 pers hemma hos oss och Jonas stekte säkert 100 pannkakor. Många var det i alla fall. Lite pinsamt att ingen av oss mindes melodin på Gul lyser solen men det funkade faktiskt utmärkt med Imse Vimse Spindel-melodin.

Annars har livet sin gilla gång, idag när jag kom till jobbet på morgonen hade simuleringen stått och rullat hela natten utan konstiga värden så jag är mer än nöjd. Det ska nog kunna strömma in helium i kryosystemet i LHC ändå till slut. Det är ju på mig det hänger alltihop, som chefen, handledaren och jag skojade om häromdagen. Apropå chefen tror jag det börjar dra ihop sig att skriva kontrakt nu. Men då har jag naturligtvis börjat tveka lite, tror jag står inför mitt livs första riktiga karriärval (det vet väl alla att Y är ett ickeval där man garderar sig mot, förlåt för, allt?). Vadän detta? Har hittat en post som intresserar mig mycket och som skulle hålla mig kvar i ytterligare ett till tre år, problemet är att den börjar redan i mars och det går ju emot det här med sex månaders förlängning av mitt nuvarande kontrakt. Ska ta och prata med chefen om det hela, fast egentligen tror jag inte jag behöver grubbla så mycket för de där posterna är väldans attraktiva. De uppmuntrar förvisso kvinnliga sökande och där har jag ju en fördel ifall jag skulle söka. Om än en fördel som jag inte vill utnyttja men det är å andra sidan inget jag kan påverka och ett faktum jag förmodligen alltid kommer att möta i yrkeslivet. Gäller att hålla huvudet högt och tro att det bara var pricken över i:et om jag skulle ställas inför det;).

I helgen är det så dags för Lausanne halvmarathon, tjugo över åtta blir jag upphämtad i Prégnin men inte förrän halv två går starten så det kommer bli en låång dag. Upptäckte häromdagen att loppet är verkligen halva marathon-banan, vilket innebär att vi startar vid den banans vändpunkt och därmed bara behöver springa i en riktning från A till B. Mentalt roligare än att starta på B och vända vid A för att ta samma väg tillbaka.

Enbart genier kan leva i kaos

Det är ett mycket välkänt faktum och därför kan ni tro att jag trivs alldeles ypperligt just nu där jag ligger på sängen i mitt nystädade rum som doftar gott av rengöringsmedel och utan ett enda plagg på golvet (mycket märkligt, att trots att jag har relativt få prylar här går det att få så vansinnigt stökigt).

En sån där härlig höstdag, började mulet men nu tror jag molnen har lättat nog så att man se Jurabergens kam. Bergen på andra sidan Genèvesjön, som mitt fönster vetter mot, skönjer man dock bara konturen av. Tempot i huset är alldeles lugnt och snart ska jag stänga av datorn för att istället öppna min nya pocketdeckare, koppla av med svensk läsning:)

Lösa planer smids om Ä&P (där P kan få stå för både punsch och pannkakor) på torsdag, ännu lösare men mer högtflygande om Nobelmiddag om ett par månader. Inte mig emot, traditionen av att klä upp sig är inte lika vedertagen här och vi är några som börjar känna abstinens. Diskussionen står mellan black or white tie, och huruvida fem rätter verkligen räcker...

Skulle hetat "kortis" men...

Skulle hetat "kortis" men...

Eftersom det var så länge sen jag skrev skulle jag egentligen skriva ett långt inlägg och nog har jag saker att berätta om för att fylla detta långa inlägg, men jag.. alltså jo... äh, jag skyller på att ingen skulle orka läsa och tar det lite piano:).

Nu har alltså mamma varit här, första besöket från Sverige och det var mycket roligt att visa upp mina nya hemtrakter. Tillika roligt att få fragment från mina gamla; såsom att bläddra i Skogssport och baka potatis med kummin på.

Medan mor min såg sig om i Genève, dock hindrad från FN-besök på grund av terrorhot, jobbade jag veckan som vanligt. Helgen ägnade vi åt ganska sportiga aktiviteter; orientering i Jurabergen (La Dôle) på lördagen och vandring från La Givrine till St Cergue på söndagen. Lördagen i Frankrike (i alla fall start och mål) och söndagen i Schweiz. Vi tog oss dit via ett litet tuff-tuff-tåg och födelsedags-sms:et till fadern väckte viss avund. I övrigt hann vi med ett besök på Café du Soleil som lär vara en instituion här i stada, en tur ner i Atlas och icke att förglömma att tvätta min cykel. Tack för det och en bra helg!

Apropå Atlas och underjord for jag och chefen i tisdags iväg för att ta oss in i tunneln "på riktigt" (Atlas är en experimentstation) men den enda tunnel jag hade fått access (jag vet, svengelska...) till var den för att åka in i CERN-området utan att passera Gå, förlåt landsgränsen, så det blir nästa-vecka-göra. Nästa vecka som också ska ägnas åt mitt senaste påhitt, nämligen att springa Lausanne halvmarathon. När de frågar så snällt från löparklubben kan jag ju inte annat än att bli smickrad. Vi har ett lag på åtta personer från CERN men det är bara de sex bästa tiderna som räknas så jag behöver inte känna någon stress:).

Till sist \har hyresvärden klagat på att vi gör av med 60% mer el än i hans hus. Mycket märkligt att fem vuxna som lagar mat, tvättar mm helt oberoende av varandra förbrukar avsevärt mer än en familj med två vuxna och två barn. Men vi kan ju säga att det vi kan spara mest på är att lyssna mindre på klassisk musik i vardagsrummet. Mozart i all ära men varje dag..natt..nåja...

Tji fick pianot, mera forte! idag...

PS. Äntligen har Orhan Pamuk fått Nobelpriset i litteratur

Familjär överdos?

Nja, så vill jag inte se det men det är nästan så man skulle kunna undra. Har just bokat resa till Paris för att hälsa på Nils som bjudit med mig på Blizzards julfest sista torsdagen i november. Spännande må jag säga, ska bli riktigt kul! Eller är det kanske WoW som är det rätta uttrycket...? Lite julhandling ska jag se till att hinna med också. Riktigt skojsigt det här! Att SNCF (franska SJ) erbjuder tågbiljetter för 25 € gör inte saken sämre.

Pilgrimsfärd

Det tycks mig nästan som att Prégnin blivit ett nytt Mecka då gäster står att vänta på löpande band. Men jag klagar icke utan precis tvärtom och gläder mig å det varmaste över besöken.

Får se vad jag ska fylla på listan med önskemål med tills de andra kommer, modern har bl a fått följande uppdrag (för att visa på vad som saknas här):

malen kardemumma
kummin
messmör
Salt & Blandat
soltorkade tomater
chai-te (tautologi, jag vet)
…

En lista åt andra hållet med önskemål härifrån skulle förmodligen innehålla vin, chèvre, kastanjer och…tja, det var väl det. Heja Sverige:)

Kort rapport från Rom: varmt, skönt, trevligt, god glass, lyckad semester!