Halleluja

Ety denna dag har redan burit med sig en näst intill religiös upplevelse. Mellan spirande vinrankor och små pittoreska stensatta gårdar öppnar sig plötsligt fälten och där är jag på mina inlines på åsen som förmodligen utgör den högsta punkten mellan Jura och Alperna; med utsikt över desamma, Genève, Lac Léman och Pays de Gex i soluppgången med den stora blodröda skivan rakt föröver.

För att beskriva det snart tropiska klimat som råder här genomfördes denna tur i linne och shorts vilket var precis lagom mellan klockan sex och sju på morgonen. Så bra att bagerierna öppnar tidigt så att man får med nybakt bröd hem till frukost.

Vill jag åka från den här regionen??

För övrigt anser jag att asfaltsvägar som övergår till grus bör markeras som återvändsgator. Om Kartago har jag dock ingen åsikt.

Kompensation

Det förra inlägget innehöll så väldigt mycket rationell och nyttig (hm) information att jag nu kompenserar genom att meddela att deklarationen* är ifylld samt att jag lagt mig till med egenheten att konstant glömma tvättmedel i maskinen, vilket jag senast upptäckte först efter att programmet var klart. Suck.

*jovars, med studieskuldsavbetalningar, bor ju officiellt i Sverige ett par veckor till ;)

En helg till ända

Det blev en helg av det här med. Värmeböljan har slagit till och det är klart att det är trevligt när det är varmt och skönt, men jag vågar inte tänka på hur det ska bli i juni när aprilvärmen håller just juninivåer. Pust.

I fredags blev det halvt spontant middag med nio personer hemma hos mig och i lördags var det säsongspremiär för CERNs O-cup där jag inte inledde storstilat. Resultaten har inte kommit än men jag blev i alla fall inte bättre än trea och högst sannsyveligt sämre än så. Det var roligt i alla fall men jag är glad att det inte var några veckor senare för då hade det förmodligen varit stört omöjligt att såväl se som ta sig fram i skogen.

På kvällen var det teater igen; för några veckor sedan regisserade min chef en pjäs och den här gången hade han huvudrollen i en pjäs om en dag ur den franske filosofen Diderots liv. Jag har inte sett en enorm mängd teateruppsättning så mitt omdöme är kanske inte det mest tillförlitliga men jag tycker den var riktigt bra och kommer definitivt minnas teaterupplevelsen länge. Det underlättade förmodligen att jag var van vid just den franskan också.

Idag var det prébalisage inför nästa veckas organiserande av CERN O-cup, dvs uthängning av snitslar. Kartan stämde riktigt bra så det var inga problem och kan nog bli roligt nästa vecka. I morse kändes det faktiskt lite motigt att ge sig ut i skogen istället för att följa med några vänner på vandring i Alperna, men väl ute var det riktigt kul. Vädret var sedan så bra att jag tog en spontantur på inlines ut till Mies och hade lyckan att ramla in hos Thorsten och Serena just innan de hunnit ge sig ut på utflykt. Marcus var märkbart större än sist jag såg honom men fattas vore väl annat när ungefär halva hans liv har fortflutit sedan dess.

Så ännu en vecka slut alltså, ska stöka iordning lite här i lägenheten så att insidan matchar utsidan; de tvättar fasader och kanske ska fönstren som står uppallade på gården sättas in istället. Det är ett under att de ihärdigt lekande barnen inte haft sönder något av dem än.

Dagens ungdom

Någonstans blev det fel när mikron skulle startas för att värma mjölken till cappuccinon ty plötsligt var lägenheten becksvart. Nu var det då ingen fara på taket för spisen varpå vilken kaffet puttrade gick visst på en annan propp, mjölkskummaren är batteridriven, datorn hade nyladdat batteri och nätverket; ja, låt säga att den signalstyrkan är högst oberoende av strömförsörjningen i vår lägenhet.

Men problemet var ju tvunget att lösas ändå (kall mjölk var inte så gott till kaffet). Här i veckan fick jag ett brev intygandes att jag erhållit graden civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik - internationell och nu stod jag här, på internationell mark, med en sprungen säkring. Vid närmare eftertanke har jag aldrig bytt en propp, bara switchat någon automatsäkring någon gång, men jag tror nog jag skulle kunnat lösa det om den inte sett ut på ett helt annat sätt än de jag sett förut. Ensam hemma. Vad göra? Upp till bevis!

På ingenjörsmässigt vis for pannlampan på huvudet och med den nya mobiltelefonen tog jag ett kort, bluetooth:ade (här kommer den internationella biten in, skapar nya ord) över till datorn och skickade över till store bror som guidade via icq. Till min tröst hade inte heller han sett en dylik anordning förr. Och ser man på, nu lyser det mest överallt.

En typisk "det-här-får-ingen-veta-det-här-måste-jag-berätta-om" -episod.

Säsongsavslutning

Idag var jag ledig och var förmodligen med om min vårligaste skiddag någonsin. Cyklade i t-shirt till Prevessin på morgonen där jag blev upphämtad för att åka till Les Contamines och åka telemark en heldag som avslutning på kursen. Jag hade inte väntat mig så bra snö som det faktiskt var och framförallt förmiddagen var riktigt bra. Det var en skidkurs i två steg kan man säg, dagens instruktörer gick en skidlärarkurs för våra "vanliga" instruktörer, i franska skidförbundets regi. Övningarna ledde till de märkliga slutsatserna att jag åkte bättre såväl med uppknäppta pjäxor som utan stavar så det kanske är så det får bli.

Roligt har det i alla fall varit att gå en skidkurs på franska, även om det blir lite märkligt ibland; jag förstår vad de beskriver men jag missar ofta den vitala detaljen huruvida det de beskriver är hur man ska göra eller hur jag gjorde och som därmed var fel. I år blev det tyvärr bara totalt fyra kurstillfällen, men jag har lovat att - och blivit lovad att få - komma tillbaka i januari nästa år för en veckolång kurs. Bara att hoppas på att det går att lösa med ledighet.

Apropå ledighet postade jag igår mitt jatack till erbjudandet om posten med den märkliga titeln "Doctor of Philosophy in Physics". Hm, hur kan något som alltid verkat så otroligt främmande kännas så väldigt rätt? Samma brev innehöll intyget på examen från LiU så nu är det nog verkligen klart... En rolig detalj i detta postande var att jag samtidigt skickade ett brev åt en kamrat i samma syfte; påskrivet jobbkontrakt. Jag hoppas verkligen att denna detalj är något vi lite sentimentalt kommer le åt tillsammans någon gång i framtiden. Inte ska det vara så omöjligt hålla kontakt med vänner med hjälp av det dära världsomspännande nätet vi alla är snärjda i?

Prevessin road race

CERN running club har ju sitt årliga road race, det som jag var med på i höstas. Om man tycker det blir lite endimensionellt med enbart löpning går det fint att arrangera ett eget road race i någon sorts triathlon-form runt CERN Prevessin. Förvisso inte i tävlingsform, men sagda djävul flyger ändå lätt i en när tillfälle ges; såsom idag när Jonas testkörde sin nya racercykel, Steve sprang och jag körde inlines med stavar runt runt inne på området. För den som betraktade det hela måste det sett lite förbryllande ut när vi varvade med olika frekvens. Nästa gång ska vi sätta mig som höll mellanhastigheten att köra motsatt håll så får vi fler möten.

På hemfärd från CERN på inlines blir skillnaden mellan Frankrike och Schweiz mycket kännbar; asfalten håller betydligt högre kvalitet i det sistnämnda landet…

Och så borde jag packa, egentligen behövs bara en omgång snygga kläder och en omgång OL-kläder till Aleträffen, men jag funderar lite sporadiskt på om något kan tas hem till Sverige för gott (är näst sista gången jag åker dit innan flytten går till Frankerriket) samtidigt som jag dricker kaffe och tycker det är skönt att inte ha gått ut ikväll. Ursäkten att planet går klockan sju imorgon får vara giltig.

Slutligen: dagens svar på vad-ska-man-ge-till-den-som-har-allt?

"Diamonds are a girl's best friend"

- It's all golden and shiny.

- And it's got your name engraved on it...

1.9 Kelvin

"Stackars barn, de fryser ihjäl, det är så kallt..."

Tema: shoppingblogg

Inlines i morgonsolen - finns det bättre sätt att starta dagen? Med gott humör redan innan, härligt väder och Alphaville (Jet Set Society...) och Winnerbäck i iPod:en kan det bara bli bra.

Jet Set Society, jo, jag ska utfärda handelsembargo med mig själv. Igår när jag skulle handla mat på Coop kom jag ut med en slips (Coop i Schweiz är mer som Åhléns i Sverige) och tre flaskor vad jag hoppas är hyfsat vin (till mitt försvar kan sägas att jag även fick med det jag faktiskt skulle ha). Fortsatte i samma anda idag när jag följde med T till Intersports rea. "They are very much you..." gjorde att jag blev såld och fick mig att helt bortse från kommentaren "...but how many pairs of running shoes do you have?" angående de knallgröna trailskorna som därmed lade sig i varukorgen. Just terrängskor har jag ju inte förr och…tja. Första icke-Saucony-löparskorna på säkert tio år. Med gemensamma ansträngningar lyckades vi i alla fall komma över tax free-gränsen och lärde oss den proceduren: bil tillbaka till franska gränskontrollen för stämpel, U-turn In No Mans Land (vilken filmtitel!) mellan de båda kontrollerna och tillbaka till affären. Hämta ut pengar och så åter igen till den schweiziska kontrollen för att betala in oss. En luttrad tulltjänsteman menade på att vi prickat summan just mellan att få tillbaka fransk men inte betala schweizisk moms, så att han slapp jobba mer och vi var nöjda och glada.

Solen skiner än och jag utnyttjar dagen till att städa, fixa och dona. Samt skatta mig lycklig att folk här inte talar svenska; fönstren är vidöppna och när Björn Rosenström strömmar ur högtalarna är det nog lika bra de inte förstår...oops, nu blev det Dolly!

Nu ska vi strax ut på restaurang, jag ska agera chaufför och det passar utmärkt inför morgondagens tidiga längdåkning.

Jag hoppas att jag inte ropar hej

Men jag tror jag har fått jobb. Timmar, dagar, veckor av jobbsökande, tvivel, frågor, diskussioner, uppförstoringar (av besluts konsekvenser), ältande, resande, telefonerande, intervjuande...allt komprimerades ner till två dagars faktisk betänketid och när det slutliga samtalet kom var jag i en så upprymd sinnesstämning att jag inte kunde säga annat än ja på ett sätt som fick det att kännas som ett slumpens verk. Det var förstås inte riktigt sant, jag tror att jag på sätt och vis tagit beslutet redan för någon vecka sedan när det stora svenska telekombolaget sade att jag inte gått vidare från andra steget; utan att associera till surt sa räven tänkte jag att det var bra, för jag hade inte kunnat motstå ett erbjudande därifrån.

Det kanske är vågat* såhär innan kontraktet är påskrivet men jobbet är alltså att doktorera på ett företag utanför Paris där jag ska vara i två år för själva forskningen och experimenten, innan det avslutande året i Kent (UK) för kurser. Sådan är den preliminära planen i alla fall. Posten är en EU-finansierad så kallad Marie Curie Early Stage Training Fellowship. Så nu kan jag smita från studielån i tre år i alla fall;-).

Varför denna eufori igår, redan innan jobbet spikades? Stark korrelation till SKF:s inbjudan till mig som en av två LiU-studenter för att åka till Vetenskapsfestivalen i Göteborg nästa måndag och bland annat träffa Fuglesang och resten av Discoverys besättning. Det är sånt som inte händer. Inte mig.

Idag firades det lite genom att boka biljetter till Sophie Zelmanis konsert i Genève nästa torsdag.

Ett av mina stora bryderier innan ja-tacket var såklart den sociala biten och ni får alla hemskt gärna komma och hälsa på i det som annars kan bli "en kall liten etta i en förort nånstans i... Paris. Det blir säkert jävligt bra!".

*Alla som läser här vet säkert redan allt ändå men när kontraktet är klart kanske det kommer länkar och sånt..

Uppdatering: Jag tänker inte länka till DN för de kanske letar rätt på mig igen och då tror ni det är därför jag länkat, men jag måste ända uttrycka något om den tråkiga nyhet jag just läste där; att Maria Gripe gått bort. Det är nästan så jag får lust att läsa om Agnes Cecilia, liksom för att hedra… Maria Gripe, det är bilresor med högläsning , det är ett av de första mötena med litteraturen. Det var hon som senare blev Selma Lagerlöf, men vem kom därnäst? Kanske läge att börja läsa mer igen.