CERN-kortet är återlämnat. Jag flyttar nu. Allt är bara bra men det är en del att göra i det närmaste. I kombination med möjlig radioskugga. Så vad sägs om No news are good news? Deal? Kram.
Thursday, June 28, 2007
Wednesday, June 27, 2007
Snyft
Jag har under året tänkt på hur jag skulle skriva ett av mina sista inlägg härifrån*; "ett av" ty det kanske inte är det allra sista. Trots att jag egentligen visste att det skulle vara fullt upp hade jag någon ambition om att räkna upp alla jag ville tacka för ett underbart år, och jag var rädd att missa någon. Nu när jag sitter här på kontoret och sorterar filer, exporterar mail, ringer hyrbilsfirmor** och bokar flygresor*** i varven mellan avsked ger jag mig inte ens på att försöka.
Men det HAR varit ett underbart år, jag vågar tillstå det bästa någonsin. De människor jag lärt känna, de upplevelser jag varit med om, de möjligheter som öppnats. En positiv derivata, många gånger även andraderivata.
För två veckor sedan tyckte jag det var bra att vännerna droppade av en efter en så att det slapp bli alla på en gång. Nu är jag inte helt säker, en utdragen process är också slitsam. Men framförallt känner jag mig otroligt lyckligt lottad; "je suis heureuse d'être triste de partir" innebär att jag har "passée un bon séjour ici". Idag blev det dock ändå mer definitivt, avskedsdrink med sektionen (något mer städad än fredagkvällens dito med vännerna) med ett riktigt fint kort, present, och flera kollegor som inte kunde komma in tittade in efteråt.
Uppbrott helt enkelt. Men trots sentimentaliteten över att lämna är det med stor tillförsikt jag styr kosan mot Paris. Nya äventyr, nya utmaningar, nya bekantskaper. Det kan bli precis hur som helst men den som har störst inflytande över det är jag själv och något ska jag väl ha lärt mig under året.
Istället för att räkna upp namn: Tack, Merci, Thank you, Danke, Takk, Dêkuji, Tak, Dank je, Kiitos, Dankschen, Köszönöm, Grazie, Grazzi, Tapadh leat, Gracias, Dziekuje... och så vidare.
* fortsättning kommer att följa, flyttad till en adress för vilken min far kan utkräva royalties
** jo, det har blivit ändrade planer och bohaget ska in i en bil på fredag morgon. Tåg kändes lite äventyrligare men all sans talade för bil så det får bli det.
*** presentkort hos Easyjet, Norwegian och SNCF står högt i kurs här:-)
Men det HAR varit ett underbart år, jag vågar tillstå det bästa någonsin. De människor jag lärt känna, de upplevelser jag varit med om, de möjligheter som öppnats. En positiv derivata, många gånger även andraderivata.
För två veckor sedan tyckte jag det var bra att vännerna droppade av en efter en så att det slapp bli alla på en gång. Nu är jag inte helt säker, en utdragen process är också slitsam. Men framförallt känner jag mig otroligt lyckligt lottad; "je suis heureuse d'être triste de partir" innebär att jag har "passée un bon séjour ici". Idag blev det dock ändå mer definitivt, avskedsdrink med sektionen (något mer städad än fredagkvällens dito med vännerna) med ett riktigt fint kort, present, och flera kollegor som inte kunde komma in tittade in efteråt.
Uppbrott helt enkelt. Men trots sentimentaliteten över att lämna är det med stor tillförsikt jag styr kosan mot Paris. Nya äventyr, nya utmaningar, nya bekantskaper. Det kan bli precis hur som helst men den som har störst inflytande över det är jag själv och något ska jag väl ha lärt mig under året.
Istället för att räkna upp namn: Tack, Merci, Thank you, Danke, Takk, Dêkuji, Tak, Dank je, Kiitos, Dankschen, Köszönöm, Grazie, Grazzi, Tapadh leat, Gracias, Dziekuje... och så vidare.
* fortsättning kommer att följa, flyttad till en adress för vilken min far kan utkräva royalties
** jo, det har blivit ändrade planer och bohaget ska in i en bil på fredag morgon. Tåg kändes lite äventyrligare men all sans talade för bil så det får bli det.
*** presentkort hos Easyjet, Norwegian och SNCF står högt i kurs här:-)
Tuesday, June 19, 2007
Kjempegøy
Idag var tanken att Jonas och jag skulle ut och cykla efter jobbet. När jag installerat mig vid datorn i morse kom dock mailet:
"Du er klar over at dette været ikke kommer til å holde seg til i ettermiddag? Jeg er klar for å stikke NÅ ;-) "
"Öh? jag kan nog inte nu..eller var det en spøk? cykla i regn (ska det regna?) är bra vettu:-)"
"Var ingen spøk.. se på solen da! Er helt krystallklar himmel på Jura. Hva er det du er så opptatt med?"
Nej, det hade han ju faktiskt rätt i. Duschsaker? Tja, jag hade ju alla träningskläder och utan att avslöja alltför mycket detaljer kan man väl cykla som en kille ibland. Funktions-t-shirts är ju uppenbarligen det bästa man kan tänka som handduk så det fanns inga egentliga hinder för att sticka in huvudet till handledaren och fråga om jag kunde utnyttja en halv av de lediga dagarna Nu. Inga problem och två och en halv timme senare på 1668 möh:
Jag frågade Jonas om det var ok att publicera bilder och konversation och fick som svar:
"Noe som kan legges til på bloggen:
J: -Erika! Her er den dammen med kumøkk jeg snakket om. Jeg sneiet borti den forrige gang jeg syklet her og da stinket jeg død og helvete etterpå.
1 time senere på samme sted på vei ned igjen:
J: -Det hadde vært tøft med et bilde av deg syklende midt gjennom den dammen så møkka spruter. Er du med?
E: -Men var inte det koshit?
J: -Nei altså.. det er ikke kumøkk..
E: -okei"
Hur smart detta var inför morgondagens löpartävling? Bah, utsikten gjorde det värt allt och imorgon är en annan dag:-)
Uppdatering, mail från Jonas: "Nå ser det ut til at været holder seg da, men jeg turte ikke ta sjansen. Dessuten blir man mye brunere rundt lunsj ;-)"
Uppdatering 2, meddelande från stolsryggen: "Om du är så dum att du utövar svettig, fysisk aktivitet på 1600m höjd vid lunchtid utan solkräm får du skylla dig själv". F-n.
"Du er klar over at dette været ikke kommer til å holde seg til i ettermiddag? Jeg er klar for å stikke NÅ ;-) "
"Öh? jag kan nog inte nu..eller var det en spøk? cykla i regn (ska det regna?) är bra vettu:-)"
"Var ingen spøk.. se på solen da! Er helt krystallklar himmel på Jura. Hva er det du er så opptatt med?"
Nej, det hade han ju faktiskt rätt i. Duschsaker? Tja, jag hade ju alla träningskläder och utan att avslöja alltför mycket detaljer kan man väl cykla som en kille ibland. Funktions-t-shirts är ju uppenbarligen det bästa man kan tänka som handduk så det fanns inga egentliga hinder för att sticka in huvudet till handledaren och fråga om jag kunde utnyttja en halv av de lediga dagarna Nu. Inga problem och två och en halv timme senare på 1668 möh:
Jag frågade Jonas om det var ok att publicera bilder och konversation och fick som svar: "Noe som kan legges til på bloggen:
J: -Erika! Her er den dammen med kumøkk jeg snakket om. Jeg sneiet borti den forrige gang jeg syklet her og da stinket jeg død og helvete etterpå.
1 time senere på samme sted på vei ned igjen:
J: -Det hadde vært tøft med et bilde av deg syklende midt gjennom den dammen så møkka spruter. Er du med?
E: -Men var inte det koshit?
J: -Nei altså.. det er ikke kumøkk..
E: -okei"
(Själv hade jag snarast tänkt mig en bildtext med en uppmaning om att lägga märke till hur gårdagens nyinköpta nagellack blänkte i solen (men det syns ändå inte så tydligt (det gör däremot macho-såret på knät)))
Hur smart detta var inför morgondagens löpartävling? Bah, utsikten gjorde det värt allt och imorgon är en annan dag:-)
Uppdatering, mail från Jonas: "Nå ser det ut til at været holder seg da, men jeg turte ikke ta sjansen. Dessuten blir man mye brunere rundt lunsj ;-)"
Uppdatering 2, meddelande från stolsryggen: "Om du är så dum att du utövar svettig, fysisk aktivitet på 1600m höjd vid lunchtid utan solkräm får du skylla dig själv". F-n.
Monday, June 18, 2007
The penultimate week
Is now. Paris har hela tiden legat långt fram i tiden men nu är det elva dagar kvar tills tåget går; "Lusse lelle, lusse lelle..." Det känns smått otroligt och det börjar bli bråttom att beta av alla "det där måste vi göra innan jag åker". Vemodigt och roligt på samma gång.
Helgen har varit mycket bra; marknad, orientering och pianokonsert i lördags, igår vandring till Reculet med T och Anders. Jag konstaterade när vi satt och tittade ut över dalen och Alperna på andra sidan att det varit "another good day", samt att "there's been a lot of good days down here". Då hade vi ännu inte haft den lyckade middagen med kompisgänget.
Nej, det kommer bli svårt att lämna och avskeden har redan börjat. Steve har åkt på semester, Jonas gör dito denna veckan, på torsdag social aktivitet med sektionen, på fredag avskedsfest och sen är det en vecka kvar. På många vis känns det mer än det gjorde att lämna Sverige för ett år sedan. Då trodde jag förvisso bara det var för ett halvår, men även om jag vetat att jag skulle vara borta i minst fyra är det mer av att avsluta ett kapitel här. Skulle jag komma tillbaka blir det aldrig lika. Å andra sidan känns det som en otrolig förmån att samtidigt känna vemod för att lämna och entusiasm inför det som kommer.
Jag funderar också på vad som ska hända med bloggen. Adressen cern2007 är ju ganska fel och det kanske är dags att runda av i alla fall? Men jag tycker det är roligt att skriva då och då, ska jag kanske låta adressfelet bero och bara fortsätta? Övergå till att skriva på engelska (då kan jag lova kortare inlägg i alla fall)? Handuppräckning :-) Undrar om resultat kan anses statistiskt korrekt om jag på svenska frågar ifall jag ska byta språk till engelska...
Helgen har varit mycket bra; marknad, orientering och pianokonsert i lördags, igår vandring till Reculet med T och Anders. Jag konstaterade när vi satt och tittade ut över dalen och Alperna på andra sidan att det varit "another good day", samt att "there's been a lot of good days down here". Då hade vi ännu inte haft den lyckade middagen med kompisgänget.
Nej, det kommer bli svårt att lämna och avskeden har redan börjat. Steve har åkt på semester, Jonas gör dito denna veckan, på torsdag social aktivitet med sektionen, på fredag avskedsfest och sen är det en vecka kvar. På många vis känns det mer än det gjorde att lämna Sverige för ett år sedan. Då trodde jag förvisso bara det var för ett halvår, men även om jag vetat att jag skulle vara borta i minst fyra är det mer av att avsluta ett kapitel här. Skulle jag komma tillbaka blir det aldrig lika. Å andra sidan känns det som en otrolig förmån att samtidigt känna vemod för att lämna och entusiasm inför det som kommer.
Jag funderar också på vad som ska hända med bloggen. Adressen cern2007 är ju ganska fel och det kanske är dags att runda av i alla fall? Men jag tycker det är roligt att skriva då och då, ska jag kanske låta adressfelet bero och bara fortsätta? Övergå till att skriva på engelska (då kan jag lova kortare inlägg i alla fall)? Handuppräckning :-) Undrar om resultat kan anses statistiskt korrekt om jag på svenska frågar ifall jag ska byta språk till engelska...
Wednesday, June 13, 2007
Det drar ihop sig
Inte riktigt framme än dock, ikväll tredje etappen av Tour du Canton, löparserien där jag springer för CERN och kom femma första loppet men missade andra på grund av CAS. Ska bli intressant se hur det går, mina ben har dock måndagens löptur i allt för färskt minne:
Ett par orienteringsskor hade inte gjort något.
Om man vill få en syl i vädret i umgänge med mig är ett bra tips att ta med mig ut på en löptur och springa tillräckligt fort/långt framför för att jag ska bli så illa tvungen att knipa käft.
Ett par orienteringsskor hade inte gjort något.
Om man vill få en syl i vädret i umgänge med mig är ett bra tips att ta med mig ut på en löptur och springa tillräckligt fort/långt framför för att jag ska bli så illa tvungen att knipa käft.
Monday, June 11, 2007
Kortfattat
Hemskt dålig har jag varit på att skriva. För att stilla mitt samvete kommer en kort resumé och prevision. Landade igår efter tio dagar i soliga Sverige på kurs. Lärorika föreläsningar, givande möten och spännande erfarenheter såsom samtidig turist och guide i hemlandet. Träffade vänner och har nästan tagit beslutet att springa Stockholm Marathon nästa år.
Nu åter i det vanliga livet, men det känns mer som att det är nu det nya börjar. Sista flygningen hem till Genève (för denna gången, who knows what comes) och om arton dagar går tåget till Paris. Redan denna vecka är det dags för de första riktiga avskeden... Dessutom dags för andra mötet med Fuglesang som kommer hit och håller föredrag på torsdag.
Nu åter i det vanliga livet, men det känns mer som att det är nu det nya börjar. Sista flygningen hem till Genève (för denna gången, who knows what comes) och om arton dagar går tåget till Paris. Redan denna vecka är det dags för de första riktiga avskeden... Dessutom dags för andra mötet med Fuglesang som kommer hit och håller föredrag på torsdag.
Monday, June 4, 2007
Ögonblicksskildring
..av en tilldragelse så rolig den är värd bli fem minuter sen till lunchen för. Gruppfotografering av 96 partikelfysiker/ingenjörer/forskare som inte pratar ett ord svenska och en fotograf som rusar runt uppe på ett tak och hojtar "stå inte under taket, framåt, bakom stolarna, last picture now, ett leende, smile". En stor fårskock och på det utropade berömmet kommentaren: "who's bra?"
Subscribe to:
Posts (Atom)
