Argument

I valet och kvalet mellan Sverige- eller utlandskarriär gäller det att samla alla argument som står till buds, se DN idag;-).

La neige fraiche ou bien un week-end polyskiant

Efter onsdagens snabba beslut att fara till Verbier kom torsdag och tanke försattes i handling. Bara knappt två veckor efter middagen i Stockholm återsåg jag Malin i en veckohyrd lägenhet i Verbier. Mycket glädjande att se hur hennes gäng från Zürich-tiden lyckats boka in en skidvecka och stråla samman från London, Stockholm, USA, Schweiz mm - 25 personer med lite bihang och annat löst folk. Det är så man ska göra för att hålla kontakten. De flesta av dem hade jag faktiskt träffat innan på Malins 25-årsfest i Zürich i juli så även för mig blev det en känsla av återseende.

Fredagen innebar alltså utförsåkning med "skis de piste", snöförhållandena var kanon men tyvärr var sikten dålig. Malin och jag uppfyllde fördomar om tjejer som sitter och snackar istället för att åka skidor, men jag kan ta det när det var tack vare långlunchen som jag kunde ta telefonsamtalet med kallelsen till intervju i Södertälje nästa fredag. Jo, dags att flyga igen alltså. Tur att samtalet inte kom någon halvtimme senare när vi tolkade snöskoter på grund av att en lift var avstängd. Skrev jag på grund av? Jag menade såklart tack vare.

Min ursprungliga plan var att följa med in i kaklet på fredagskvällen, såsom det uttrycktes. Jag insåg dock att den hastigt inplanerade Sverigeresan kan komma att utesluta skidor nästa helg, vilket vore väldigt synd med tanke på att det änteligen kommit rejält med snö i Jura. Med en halvtimmes marginal till sista tåget bestämde jag mig alltså att fara åter till Genève för att kunna ägna lördagen åt längdskidor. Låter ytterst seriöst men det var det värt; det blev en långtur med "gubbarna" i skogarna runt Le Massacre. De är nog dubbelt så gamla som jag men i det gänget finns det ingen implikation från ungdom till styrka. Spåren var ganska tungkörda med nyfallen snö men med som vanligt ypperliga skidor (tack Lennart - jag har aldrig haft så bra skidor en hel säsong!) var det en underbar tur. Det blev väl en 30 km inkluderat lite off pist för att komma till chalet-en där vi stannade till för en kopp te. Kanske blir det en ny tur på tisdag kväll, traditionen bjuder att det någon gång per år görs en utflykt med fondue. Kan bli spännande, jag som notoriskt undviker att äta under träning med risk att må illa ska smälla i mig en fondue mitt under passet. Å andra sidan lär väl alla vilja ta det rätt lugnt på tillbakavägen…

Något försenat efter den förlängda skidträningen träffade jag Malin igen, som nu kommit till Genève för att därifrån flyga till Paris och vidare till Singapore. En fika hemma i lägenheten innan hon tog bussen till flygplatsen och jag klämde in trötta skidben i tighta jeans och stolpade iväg till inflyttningsfest i svenskarnas µ-lägenhet* i centrala Genève.

En fest som blev någorlunda lugn för att orka med helgens tredje skidtyp; telemark. Nog olugn för att uppleva den första sommarnatten, vilket förmodligen kommer kännas ikväll i och med att jag blev hämtad utanför dörren halv nio för att åka till kursen i Crozet. Växlande sol och vind men mest av det förra och riktigt härliga förhållanden. Men åh vad lätt det ser ut när instruktörerna svänger ner i lössnön och åh vad frustrerande det är att på sin höjd klara en telissväng och resten av biten mest kämpa för att hålla sig på benen. Det ryktas om heldag i franska alperna om några veckor och jag har halvt om halvt lovat att vara med på den veckolånga kursen nästa vinter, även om jag inte bor i här. Kan ju nästan gå söndagskursen också för så som jag pendlar till Stockholm i år kan jag väl pendla till Genève nästa år...

Så långt det blev, tack för tiden. Nu ska jag pusta ut lite efter en intensiv men härlig helg, och så roa mig med lite ansökningsbrev…

*Den här är så nördig att jag nästan vägrar förklara. Var smart, begrip. Ledning: Tänk. (Det underlättar om man gått på LiTH)

Det händer grejer

Hastigt och lustigt blev det Verbier inbokat på fredag, sätter mig på tåget imorgon kväll och landat drygt två och en halv timme senare i Malins sällskap. Väska och skidfodral är packade, tågkort säkert instoppat i plånboken och ledigt taget.

Med andra ord dags att störta i säng, har ett telefonintervjue på norsk att ta hand om imorgon och ska samla ihop krafterna till det. Eventuellt une discussion en français aussi men det är ännu oklart. Tog saker och ting i lite fel ordning och bokade in Verbier-resan efter detta samtal varpå det senare fick ombokas, vilket knappast kan rankas särskilt högt på den taktiska skalan.

Och så lite mer good news, registreringsbekräftelsen har landat i inboxen och den här gången är inte länken till CERN Accelerator School i Sigtuna i juni medvetet felaktig.

En dag i trons tecken

Morgonandakten var marknaden i Ferney, där jag inte varit de senaste lördagarna och min stamförsäljare såg nöjd ut över återseendet.

Nästa aktivitet för oss ortodoxa var längdskidåkning. När folk gick runt i shorts och t-shirt åkte jag med Lennart och en bekant till honom för att åka skidor i Jura. När Jonas senare på kvällen beskrev sin cykeltur med "spots of snow on the track" kände jag att det lika gärna kunde varit min skidtur han pratade om. Nåväl, riktigt så illa var det inte men snön var ömsom vit, ömsom hård och genomskinlig, ömsom svart, rund och benägen att repa skidorna. Men på det hela taget en mycket trevlig runda med tussilago vid sidan av spåret.

Den därpå följande punkten var en hyllning till den näst intill heliga chokladen, i form av chokladfestival i den mycket idylliska villaförorten Versoix. Alltför lång kö till chokladfabriken Favarger gjorde att T, Steve och jag skippade rundvandringen men fick vårt lystmäte i utställningstältet där diverse fabrikanter presenterade - och framför allt sålde - sina egna delikatesser.

På kvällen blev det nästan religiöst på riktigt då jag iklädde mig grön skjorta och orange tröja för att till St Patricks ära höja en skål tillsammans med ovan nämnda vänner. En inte alltför sen kväll som möjliggör besök på bilmässan imorgon innan - förhoppningvis - de alltför stora åskådarskarorna anländer.

Hemma igen

Eller var nu hemma är, men jag har i alla fall landat i Schweiz igen. Efter måndagens intervju vågar jag varken säga bu eller bä (så jag säger både och) om det blir ytterligare en Sverigeresa inom kort eller ej. Det kändes i alla fall inte bra nog att jag vågar hoppas.

Sitter på kontoret nu och det är egentligen dags att gå hem för länge sedan, men jag har roat mig med lite ansökningsbrev samt att rätta till mina flödesmätare som bråkade. Alternativet för eftermiddagen var bilmässan, trots mitt ringa bilintresse vill jag gärna dit. Något säger mig att jag kommer studera sociala mönster (aka se hur många män i kostym som dreglar över kvinnor utan kostym) snarare än däck-dito.

Vädret här helt fantastiskt, solen skiner och Jonas, Marcus och jag undrade idag på lunchen varför de inte ställt ut stolarna på uteserveringen (vi kom på att det var med vårt nordiska perspektiv det kändes befogat). Tyvärr innebär det att skidsäsongen går mot sitt slut innan den knappt börjat, men lördagens eventuella orientering kan nog bli trevlig.

Vänta nu, jag skriver om väder. Det är dags att åka hem...

Jobb, jobb, jobb

Igår i simhallen var jag med om en ovan känsla; jag tänkte kod och blev mycket glad över detta faktum - det innebar ju att jag faktiskt hade arbete (sedan att felet jag skulle rätta till var mycket trivialt samt att koden egentligen inte kom till användning är sekundärt) att tänka på.

Men även om arbetsuppgifterna just nu inte står som spön i backen tänker jag mycket jobb ändå. Allra närmast är det intervjudagen på måndag, tio timmar i Kista med frågor och tester och hej och hå. Fyllde i ett förberedande formulär på nätet igår med upp mot 200 sant- eller falsktfrågor. Jag reagerade ganska starkt på "People think I am a nonconformist" eftersom ordet enligt mitt lexikon betyder frikyrklig, från en Cambridgeutbildade källa (och OED) fick jag dock i efterhand klart för mig att de förmodligen inte frågade efter mina eventuella religiösa böjelser.

Också jobbrelaterat är att jag kanske eventuellt nog ska få åka på en drygt veckolång kurs i Sverige i början av juni. Det vore precis hur roligt som helst, handlar om digital signalbehandling och verkar riktigt intressant. Anmälan är inskickad men några lösa trådar kvarstår att knyta så jag vågar inte tänka (länka) för mycket på det än.

Slutligt om jobb så postas ansökningar lite varstans. Snart går ansökningstiden för Fellowships ut här på CERN, det synes også morsomt att arbeide i grannlandet i väst så dit har noe forskellige søknaden sendets (måste öva på språket i så fall känner jag).

Denna dags kväll innebär något som ryktas vara Genèves bästa fondue, återstår att se om det är sant men det ska bli hemskt trevligt och kommer dessutom bli en afton med äkta francophones.

Då kvällen är upptagen är väskan redan halvpackad (men ändå full) och vin, choklad, ost mm väntar på att via Frankfurt angöra Stockholm sent fredag kväll. På orderlistan inför hemresan på tisdag morgon står Tyrkisk Peber, Lakrisal, snus och så 10 liter filmjölk. Får se hur det blir med det senare.

Just ja, jag har åkt telemark igen! Åh, vad roligt det är...men svårt:)

Pendlandet fortsätter

Japp, till Sverige igen. På intervju!! Efter ett misslyckat försök till videokonferens och ett som uppenbarligen var mer lyckat fick jag besked idag på morgonen och nästa måndag är det intervjudag i Stockholm.

Hoppar och studsar på stolen och kan omöjligtvis koncentrera mig på jobbet. Å andra sidan har jag tyvärr inte så hemskt mycket att göra just nu vilket är lite småtrist.. (så jag söker alltså jobb utanför CERN också).

Längesedan jag skrev men det som hänt som sist är att det regnat vilket gjort att det inte blivit så mycket skidåkning men desto mer middagar (jag och Elena kan snart öppna restaurang) och andra nöjen.